Josef Stalin

Wikiquote

Josef Stalin, eg. Iosif Vissarionovitj Dzjugasjvili ,född 18 december 1878 i Gori i nuvarande Georgien, död 5 mars 1953, sovjetisk politiker, partiledare och statschef. Regerade Sovjetunionen från 1924 till sin död 1953.

[redigera] Citat

För att avskaffa krigens oundviklighet måste man förinta imperialismen.

Socialismens ekonomiska problem i SSRU, sid 36.

Ni talar om tillgivenhet mot mig. Det kan så vara att dessa ord bara av en slump undfallit er. Det kan så vara. Men om orden inte undfallit er av en slump, skulle jag vilja råda er att vräka principen om tillgivenhet mot personer över bord. Det är inte ett bolsjevikiskt sätt att vara. Var tillgiven arbetarklassen, ert parti, er stat. Det är nödvändigt och bra. Men förväxla inte denna tillgivenhet med tillgivenhet mot personer, med detta ihåliga och onyttiga intelligentiamässiga frasmakeri.

Stalin i ett brev till en partifunktionär, december 1929, citerat ur boken heter "Vad Stalin verkligen sagt" av Franz Marek.

Kan man med våld påtvinga klassen partiets ledning? Nej, det kan man inte. I varje fall kan en sådan ledning inte bli avsevärt långvarig. Om partiet vill förbli ett proletariatets parti, måste det veta att det framför allt och huvudsakligen är arbetarklassens ledare, anförare och lärare.

Leninismens problem, sid 193. (Leninismens frågor)

Det är opportunisternas vanliga metod: på grund av att det förekommer överdrifter vid genomförandet av den riktiga politiken, så skall denna linje slopas och ersättas med en opportunistisk linje.

Leninismens problem, sid 404. (Om högeravvikelsen i SUKP(b))

Med jämlikhet förstår marxismen inte jämnstrukenhet på de personliga behovens och livsföringens område, utan klassernas avskaffande, d. v. s.: a) att alla arbetande i lika mån befrias från utsugningen, sedan kapitalisterna störtats och exproprierats, b) att privatäganderätten till produktionsmedlen avskaffats lika för alla, sedan de övergått i hela samhällets ägo c) att alla har samma plikt att arbeta efter sin förmåga och alla arbetande samma rätt att få ersättning efter sitt arbete (det socialistiska samhället), d) att alla har samma rätt att få ersättning efter sina behov (det kommunistiska samhället). Härvid utgår marxismen ifrån att människornas smak och behov inte brukar vara och inte kan vara likadana och jämställda till kvalitet och kvantitet vare sig under socialismens eller kommunistiska period. Det är den marxistiska uppfattningen om jämlikhet. Marxismen har inte erkänt och erkänner inte någon annan slags jämlikhet.

Leninismens problem, sid 724. (Tal på kollektivjordbrukens slagbrigadörers första unionskongress)

Saken torde vara klar. Det skulle varit meningslöst att störta kapitalismen i oktober 1917 och bygga upp socialismen under loppet av en hel rad år, om vi inte uppnår att människorna hos oss lever i välstånd. Socialismen betyder inte fattigdom och umbäranden, utan avskaffande av fattigdomen och försakelserna och organiserandet av ett välbärgat och kulturellt liv för samhällets alla medlemmar.

Leninismens problem, sid 726. (Tal på kollektivjordbrukens slagbrigadörers första unionskongress)

Vad beträffar frihet för olika politiska partier, så hyser vi här en något avvikande uppfattning. Partiet är en del av klassen, dess avancerade del. Fler partier, och således också partifrihet, kan existera endast i ett samhälle, där det finnes antagonistiska klasser, vilkas intressen är fientliga och oförsonliga, där det exempelvis finnes kapitalister och arbetare

Leninismens problem, sid 801. (Om förslaget till Sovjetunionens författning)

Det viktigaste, som bourgeoisin i alla länder och deras reformistiska bihang särskilt strävar efter, är att förtaga arbetarklassen tron på dess egna krafter, tron på möjligheten och oundvikligheten av dess seger och härmed för evigt bibehålla det kapitalistiska slaveriet. Ty bourgeoisin vet att om kapitalismen ännu inte störtats och om den fortfarande existerar, så har den inte sina goda egenskaper att tacka för detta utan den omständighet, att proletariatet ännu inte i tillräcklig grad tror på möjligheten av sin seger.

Leninismens problem, sid 917. (Om förslaget till Sovjetunionens författning)