Verner von Heidenstam

Från Wikiquote

Verner von Heidenstam, 1859-1940, svensk författare och poet. Ledamot av Svenska Akademien från 1912 samt mottagare av Nobelpriset i litteratur 1916.

"Mitt namn kan icke nämnas i ett sällskap, utan att man med fröjd hugger in från alla sidor. Det är sant, att man en tid for fram så med Strindberg, men det gällde hans "tendenser", icke hans mått av begåvning. Mig frånrövar man till och med talang. Skriver någon ett par erkännande saker, kallas det reklam och kotteridyrkan. Och det ropet skallar från både höger och vänster. Och snart visar sig en nådigt nedsablande motartikel. Sedan rövar man också heder och ära från min människa och förföljer mig och Olga ända in i vårt dagliga liv med de befängdaste lögner [...] Kriticerar jag, är det uppblåst högfärd eller avundsjuka, tiger jag, är det feghet. Jag har bildat en författarförening. Jag har skakat ur min ärm en stor daglig tidning till organ för andliga intressen. Jag har allt sedan Strindberg begynte det landsflyktsliv, som sannolikt snart med nödvändighetens makt också blir min sista utväg, dominerat här hemma över den andliga kursen och djupare eller grundare inverkat just på de diktare och den diktarinna, som stått i främsta ledet. Vad jag har förutsagt, det har slagit in. Jag har icke plöjt med andras kalvar. Jag har beständigt talat inifrån och mina idéer ha oftast vunnit gehör. Mitt senaste arbete har gått i en upplaga, vartill endast Wexiö-drulle kan visa maken; men själv överhöljs jag med smädelser eller isfrusna buketter."

Brev till Ellen Key den 25 februari 1898. Hänvisningen till Växjö torde syfte på Esaias Tegnér, författare och biskop i Växjö stift. Källa. Fredrik Böök. "Verner von Heidenstam. Senare delen", Bonniers 1946, s. 173-174