Lena Andersson

Från Wikiquote
(Omdirigerad från Lena Andersson (författare))
Lena Andersson 2013

Lena Andersson, född 1970 är en svensk författare och journalist.

Citat med källa[redigera]

2009[redigera]

    • De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska. Arbetslinjen driver dessa gamla libertarianer så långt in i folks personliga omständigheter att de kan höras hävda offentligt att det är nyttigt att gå upp på morgonen. Det är det nog. Såvida man inte jobbar kvällar och nätter. Men om det verkligen inte gällde skattenivån utan det sunda i att komma upp ur sängen, skapa värden för samhället och ingå i en arbetsgemenskap, skulle Anders Borg uppmana även förmögna män med arbetsfria inkomster och deras vegeterande fruar till en uppstramning av karaktären och de dagliga rutinerna.[...] De flesta anar att om det inte fanns något sjukförsäkringssystem alls, skulle det inte vara Moderaterna som uppfann det. Och att vilket sjukförsäkringssystem som än fanns, rudimentärt eller utvecklat, skulle Moderaterna vilja skära i det.

2010[redigera]

    • Sedan Reinfeldt, Schlingmann och Borg gav partiet en ny lingvistisk dräkt har jag inte hört dem nämna frihet en enda gång. Tidigare talade Moderaterna ständigt om frihet. Men de måste till slut ha insett att svensken inte kände sig ofri. Svensken jämförde sin frihet med kommunistländernas och sin jämlikhet med USA:s och fann att socialdemokrati och socialliberalism var svaret. I en intervju i Moderaternas medlemstidning Medborgaren (3/2010) betonar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vikten av trygghet. Jag blir fortfarande överraskad när jag ser ordet trygghet i deras munnar, det som tidigare var så löjligt. Och deras hantering av sjukförsäkringen, a-kassan, liksom skattesänkningar och privatiseringar brukar inte betecknas som trygghet utan som otrygghet, eller frihet om man så vill. Är det hederligt att låta orden byta plats så här? Kanske är det inte vad de gör. När de var unga nyliberaler fanns i deras världsbild ingen trygghet alls. Hur liten trygghet de än erbjuder väljarna nu är den ofantlig jämfört med då. I deras personliga politiska tänkande har inriktningen på trygghet helt enkelt blivit kolossal.
      I intervjun förklarar statsministern: ”Moderaterna kommer att spela oerhört stor roll för alliansens förmåga att bli omvald och det bygger mycket på vår kraft att fortsätta markera vår förnyelse.” Att markera förnyelse är något annat än att förnya. Det låter faktiskt precis som att man ska finslipa förändringen av språket.
      Det mest väsentliga begreppet att skärskåda i den nya betoningen är ”välfärdens kärna”. Genom att framhålla att den ska värnas verkar det som om moderaterna blivit ett välfärdsparti. Det är en lingvistisk villa. Vad de säger med begreppet är inte att de satsar på välfärden. De säger att det räcker med kärnan.Detta skiljer sig inte från gamla moderaters strävan. Men de presenterade otaktiskt saken som att stora delar av den allmänna välfärden skulle tas ifrån medborgarna, vilket var korrekt. Reinfeldt får samma sak att framstå som om medborgarna ska få något, en kärna. Det är inte lögn, inte oärligt. Det är motståndarnas sak att genomskåda det.

2011[redigera]

    • I stället för att fundera på varför de behövs grubblar Socialdemokraterna på hur de ska vinna nästa val. Men det spelar ju ingen roll om de vinner ifall de tänker göra det genom att fullfölja förborgerligandet av det svenska samhället. Det var nämligen vad Mona Sahlin rekommenderade i sitt märkligt hyllade avskedstal den fjärde december. Talet var ett eko av Fredrik Reinfeldt! Hon trodde inte på den politik hon gick till val på, hon trodde på alliansens politik! [...]
      Människan har olika stämningar i sig, hon vetter åt olika håll. En kombination av stimuli avgör vad som väger över. Ett politiskt val är en kamp om väljarnas stämningar, en tävlan om att få dem att betona de stämningar som den egna ideologin svarar mot. Opinionsbildning och långsiktig samhällsförändring handlar om att få människor att föredra vissa stämningar i sig framför andra. Därför ska socialdemokratin självklart inte, som Sahlin i sitt tal, främja nuets småborgerliga stämningar: upptagenheten vid den egna plånboken, den egna avkomman, det egna skolvalet, det egna egnahemshuset. [...]
      För socialdemokratin finns bara en sak om den inte ska bli helt ointressant: att verbalisera att samhället är något utöver var och en och uppmuntra människor att inte rösta enbart för växtligheten hemma i täppan. Men i sin stora ”självkritik” den fjärde december valde Mona Sahlin att tala till oljepannornas och villaamorteringarnas stämning. Samhället som butik, med Bengt Göranssons formulering.
      Sahlin talade också, som i fornstora dar, om småföretagarnas eviga lidande. Detta när fackliga rättigheter urholkas, arbetstagare är utlämnade åt godtycke, låg lön, hopplösa skiftscheman, förslitningsskador och maktlöshetens stress, chefens härskarteknik och krav på tystnad om de vill behålla jobbet. Det är säkert svårt och slitsamt att leda företag, men socialdemokratins huvuduppgift är att påminna om hur det känns från maktunderlägets sida, särskilt när det motsatta perspektivet är så väl tillgodosett. Daniel Suhonen uttrycker det elegant i sin ledare i senaste numret av SSU:s tidning Tvärdrag: ”Sahlins tal utgör något slags urkund, en grundtext och dödsattest för en rörelse som förlorat sin varma blick.”
    • Bodström iscensätter sig själv som den utifrån kommande, han som är self-made och inte tillhör men lånade ut sig till politiken en tid. Och här finns den tystnad som bekännelsepladdret lägger sig över, bokens spricka och smärtpunkt. Den sammanfaller med socialdemokratins tystnad och smärtpunkt. Klassfrågans avsomnande. Att titlarna, upphöjelsen och färdvägen går i arv, och det utan att man känns vid det. Thomas Bodström är en av de där socialdemokraterna som tycker att klassdimensionen blivit omodern, och hans bok är ett emblematiskt uttryck för vad den inställningen gör med ideologin.
      • Lena Andersson om Thomas Bodströms bok ”Inifrån. Makten, myglet, politiken”, Dagens Nyheter, 4 juni 2011.
    • Ingen röstar på ett parti för att det erbjuder ett halvt rutavdrag. Väljarpsykologiskt är det dårskap. Vad väljaren hör är sämre, mindre, snålare. En socialdemokrati som verbalt erbjuder halv borgerlig politik är lika ointressant som Moderaterna var på den tiden då de verbalt erbjöd halv socialdemokratisk politik. Då har man upphävt sig själv. Bara en självstympad socialdemokrati – eller en nervös och förborgerligad S-ledning – kan föreslå ett halverat rutavdrag. Om man tyckte att hushållstjänster vore ideologiskt bra eller neutralt kunde förslaget fungera. Förutsatt att det inte redan fanns ett förmånligare rutavdrag.

2012[redigera]

    • I konformismens mentalitet kan höga politiska makthavare få för sig att det är modigt att yttra att de inte vill ta i parian med tång. Att detta är lönsam anpasslighet snarare än mod tiger vi om för att inte bli påkomna med att försvara de smutsiga.
    • 1.1 Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet från sin bestämning. [...]

    1.3 Skolan ska vara enhetlig och ge bildning åt alla (läsa, skriva, räkna, tänka). Därtill ska den överbrygga de klass- och kulturskillnader som familjer reproducerar. Skola är således inget föräldrar bör välja. [...]
    6.1 Längtan efter att få dela upp människor upphör ej med tidens gång. I dag kommer den i skepnad av valfrihet och rutavdrag.
    6.2 Valfrihet är inte frihet, men urholkar jämlikheten. Återreglera.
    6.3 Bengt Göransson (på youtube): Valfrihet är rätten att välja från ett sortiment som andra tillhandahåller. Friheten däremot är oändlig. Friheten blir därför i god mening gemenskapsskapande. Den förutsätter hänsynstagande till andra. Friheten förutsätter också jämlikhet. Friheten är omöjlig i ojämlika samhällen. Var därför rädd om friheten och var lite försiktig med valfriheten.
    6.4 Friheten är oändlig därför att den är existentiell. Den som har friheten och jämlikheten kan inte kväsas.
    6.5 Privata sjukförsäkringar har den egenheten att den som behöver dem mest får betala mer för dem.

    • Ur Lena Anderson: "Tio anteckningar till mig själv - om jag hade ­tillfrågats av VU", Dagens Nyheter, 28 januari 2012.
  • Begreppet ”generös invandringspolitik” vilar på föreställningen att ett land är ett hem. Ett hem som invånarna äger gemensamt och därför bestämmer över på samma sätt som en individ bestämmer vem som får och inte får komma in i den egna bostaden.
    • Ledare i Dagens Nyheter, Den globala staden, [1], 20 oktober 212

2015[redigera]

  • Varför vill människor bestämma över andra mot deras vilja? [...] Människor vill bestämma över andra för att de anser att det blir bättre så.
  • Det är inte orden "Förlåt mig" som betalar av skulden, utan känslan bakom. Därför räcker det förstås inte med det slarvigt, mekaniska, men ack så vanliga "Men förlåt då!" där det hörs att den som ber om kvittning inte anser att hon begått något fel. Det är att lägga sten på börda och att addera förolämpning till den skada som redan föreligger. Om man inte anser sig ha gjort fel ska man inte be om förlåtelse för att den andre anser att man har gjort fel. Då ska man hellre förklara varför det man gjorde inte är fel.

2016[redigera]

  • Om sina böcker Egenmäktigt förfarande och Utan personligt ansvar:
    Nästan alla problem som idag beskrivs i media är ju till exempel existensiella, men dom framstår som politiska. Det är väldigt vanligt att politikerna ska lösa existensiella problem för människor. Och dom ska lösa alla problem. Man ska inte ha några problem kvar. Det var faktiskt ett skäll att jag ville skriva dom här böckerna, för kärleken är intressant på det sättet att den är totalt oreglerad. Det är det enda fält i Sverige som är helt oreglerat, förutom vänskap då förstås men det ingår ju på något sätt. [...] Och det är väldigt intressant i Sverige med ett fält som är oreglerat. Allt ska gå att fixa.
  • Om folkhemstanken:
    Jag tror att den har ett förlopp. [...] Den kan inte ha ett evigt förlopp. Just av dom här skälen med fenomenens beständighet. Tingen är på ett visst sätt.

2018[redigera]

  • Den invändning jag skulle ha mot metoo generellt, att det framställs nästan som att våldtäkt och övergrepp har varit godtagbart. Våldtäkt har ju varit föraktligt i tusentals år. Det är ju ett av dom grövsta övergreppen [...] i alla kulturer. Sen har vi flyttat definitionen för vad det här är. Det är egentligen det som har hänt och det är det vi borde diskutera, och jag vet inte om jag tycker den är rimlig alla gånger. Och man ska också kunna ha en rationell diskussion om det, att det inte bara är en som känner något. Att den ena parten känner något, den andra får foga sig. Man måste kunna diskutera. [...] Ger man sig ut för att vara en väldigt svag grupp så kommer att betraktas som en svag grupp.
  • Det finns något outsägligt över mänsklig samvaro. Relationens essens yttrar sig inte genom språk och det språk som används har inte sällan andra innebörder och avsikter än det språkliga innehållet anger. Parterna är införstådda med detta, de vet att verklighetsförståelse bygger på en sammanvägning av uttalat och outtalat, av vad som är och vad som förevarit, av kroppsspråk och handling. Tillvaron utgörs av skeenden, inte av upphackade fragment.
  • I det sexuella spelet är det ju så här att kvinnor ska säga nej. Det är nej tills det är ja. [...] Man ska jaga och så ska hon säga nej för hon ska visa att hon är en fin flicka. Det är ju själva spelet. Att detta inte diskuteras i metoo kan inte jag förstå. Jag förstår inte att den här komplikationen inte finns med för att det är just det här att det är nej tills det är ja. Det ingår ju i konventionen.

2022[redigera]

  • Om deplattformering och cancelkultur.
    Det är maffiametoder, och jag tycker att vi har en slags andlig terror i vårt kulturliv på det sättet. Jag gissar att avsikten med det där är dels att manifestera sig själv och sin ståndpunkt [...] och det här är det rätta och då ska inte det kontamineras av nånting. Samtidigt vet [man] att man skrämmer till tystnad. Man gör så att du tänker en extra gång [att] 'Om jag bjuder in den här personen kommer jag inte kunna bjuda in dem där, och jag vill kanske gärna ha dem också, så jag avstår. Det är inte så mycket kostnad för att avstå från den där. Och då har jag mer frihet att bjuda in lite mer mainstream eller det som anses vara rätt för tillfället.' Som jag ser det med hela det här enorma febriga politiseringen av allting idag och grupperingarna som formerar sig, det är ju att bryta sönder den västerländska liberala ordningen. Den är föraktad. När man pratar om den liberala demokratin som är hotad, [...] det är ju det här den är hotad av. Sen är den hotad av högerextremister, men de har ju inget stöd i vår offentlighet. Dom får ju hela tiden be om ursäkt [och] tona ner det där, så dom har inget stöd och därför är det här andra ett större hot för de vill verkligen ifrågasätta upplysningen därför att det är vita män, det är europeiskt, det har lett till ojämlikhet menar de, och olika sorters vitt förtyck och allt det här. Och det där ska man ju vara väldigt, väldigt avog mot och försiktig med.
    • "Krönikören som pekar på sprickor – med Lena Andersson" (vid 19m36s), podcasten Bildningskomplexet, 14 augusti 2022.
  • Om hennes relation med Dagens Nyheter 2022:
    Om man ska säga någonting om DN så tycker jag väl att det är förvånande att de [...] tolkar 'liberal anda' som tidningen ska ha, 'upplysning' och 'liberal anda', som så självklart antikapitalistiskt på kultursidan. Det förstår jag inte riktigt hur de får ihop. För [...] liberalism och fri ekonomi hör ihop. Och det där har jag undrat över och jag har ställt frågor om det, men jag får inga svar på det.
    • "Krönikören som pekar på sprickor – med Lena Andersson" (vid 28m57s), podcasten Bildningskomplexet, 14 augusti 2022.
  • Om Kajsa "Ekis" Ekman och synen på frihet:
    Vi har nog också helt olika syn på vad frihet är. För för mig är det ett formellt begrepp jag använder; man är formellt fri gentemot staten genom lagen. Och hennes frihet måste vara något annat. Den måste vara någon slags upplevelse av frihet, känslan av frihet. [Jag] menar att man kan vara fri utan att känna sig fri. Hon menar kanske att känner man sig inte fri så är man inte fri. [...] Det är en existentialistisk frihetssyn [och] där tycker jag att hon går i samma fälla som att om man upplever sig som ett kön så är man det. Jag menar att jag vill ha samma formalitet när det gäller könen som friheten.
    • "Krönikören som pekar på sprickor – med Lena Andersson" (vid 39m54s), podcasten Bildningskomplexet, 14 augusti 2022.
  • Om att Palmemordet är olöst skulle kunna förklaras med inkompetens:
    Lena Andersson: Jag tycker att den här inkompetensteorin inte är något bra. Varför skulle dom vara så inkompetenta, alla människor? Och vad är det för samhälle som har en massa inkompetenta människor i ledande ställning?
    Ivar Arpi: Sverige! Sverige!
    Lena Andersson: Då måste vi ju diskutera varför vi har så mycket inkompetens överallt. Då måste vi göra om allting. Då kan vi inte nöja oss med att det är inkompetens.
  • Om boken Koryféerna (2022):
    Journalisten blir en symbol för journalistkåren och dess hantering av den här typen av frågor där han är otroligt misstrogen mot den här källan. Och det är bra att en journalist är skeptisk; det ska ju journalister vara. Men dom är på något sätt selektivt skeptiska, ofta. Det har ju bivit så att man på något sätt bevakar folks tankar istället för maktens förehavanden. Alltså att vi uppmanas ibland att lita på myndigheterna och det finns inga konstigheter med någonting och forskningen påstås alltid vara entydig när det pasar syftena. Forskning är ju aldrig helt entydig. Den är aldrig helt enig. [...] [Man anser] att makten är demokratin i en demokrati. Makten står för demokratin. Myndigheterna är demokratiska. Då ska dom skyddas från farliga element som har felaktiga teorier och som frodas ute på nätet. [Grovt sett skyddar journalistiken] myndigheterna istället för att granska dom.
  • Det är en kamp om makt hela tiden, inte om sanning. Och det är en oerhört viktig skillnad. Det är det som gör att det är så många förvirrade diskussioner. Därför att man kan skilja på människor som faktiskt har sanningslidelse och som har maktlidelse. [...] Journalistiken skulle behöva vara mycket mer uppmärksam, och kunna mycket mer om dom här teorierna som ligger bakom för att vara uppmärksam på det när man avfärdar saker med en etikett för att slippa diskutera sakinnehållet.
  • Om att flytta den diskursiva makten genom att vägra ställa upp i debatt:
    Det finns ju också ett strategiskt drag i det, för dom vet att journalistiken då inte kan göra någonting. Om dom inte får någon motröst, då blir det ingenting. Så man får ju tyst på det. Det är ju en version av cancelkultur. [...] Så det är smart om man [inte vill] att det ska diskuteras. Om man nu inte söker sanningen utan söker makten så är det smart.
  • Om offentligheten:
    Vi skulle ju behöva mötas. Jag saknar ju en offentlighet där man möts. Där man talar till andra än sina egna följare bara. Där man talar till allmänheten. [...] Allmänheten har ju rätt att få veta saker. Man måste tänka också på medborgarna. Dom har ju rätt till information. Dom har ju rätt att få höra hur olika saker motiveras och hur dom bryts mot varandra för att kunna få ett underlag till sitt tänkande.
  • Jag är fascinerad av att det här 'skyddet av demokratin' har kommit att betyda att man ska lita på myndigheterna, när själva poängen med demokratin är att myndigheter kan kritiseras. Det finns en paradox där.
  • Lena Andersson: I alla år har jag mints hur jag ser [Michail Gorbatjov] på svensk tv säga, det här verkligen etsade sig fast för jag tyckte att det var så anmärkningsvärt, han sade 'Förebilden för mig är svensk socialdemokrati'. Det där tyckte jag var väldigt intressant redan då. Jag var ju ung då.
    Aron Flam: Har du lyckats hitta klippet igen?
    Lena Andersson: Nej, jag har inte det och jag är rädd att det inte finns. Men jag tror att det finns.
  • Aron Flam: Sköts Olof Palme framifrån eller bakifrån?
    Lena Andersson: Jag tror att han sköts bakifrån. Jag har hört att vissa anser att han sköts framifrån, men jag tror att han sköts bakifrån.
    Aron Flam: Hur kan man inte veta det?
    Lena Andersson: Det kan man verkligen fråga sig.
  • Vårt problem är ju... Vi pratar mycket om polarisering, och det är en väldig polarisering, men det beror ju på att vi är så fruktansvärt eniga. Om vi inte vore så bedövande eniga om saker och ting så skulle vi inte behöva vara så polariserade.
  • Jag är ju djupt bekymrad över media. [...] Jag förstår inte varför journalister, generellt [...], saknar så mycket nyfikenhet. Det är så svårt att förstå varför dom är mindre nyfikna än andra medborgare om saker och ting. Det är mitt intryck. [...] Jag tycker att det är svårt att förstå varför man är så överens om att gå åt samma håll hela tiden allihop.

2023[redigera]

  • Om att det i svensk offentlighet uppfattas som att alla ekonomiska skillnader är förtryckande och orättvisa:
    Det ligger ju egentligen en kommunistisk tanke under alltihopa och den finns i hela vår offentlighet som en underton som aldrig är riktigt utsagd. [...] Men man kan inte provoceras av skillnader annat än som en skrivbordskonstruktion, för man måste veta att skillnader är ofrånkomliga, skillnader är rättvisa. Det är orättvist att inte ha skillnader eftersom människor väljer olika saker, gör olika saker, är olika beskaffade. Det är orimligt, det är orättfärdigt att ha den här hållningen som en teoretisk utgångspunkt. [...] Den [utgångspunkten] har även journalisterna, och jag förstår inte att dom inte granskar den utgångspunkten.
  • Om svensk offentlighet:
    Vår offentlighet är ju ett middagssamtal istället för ett offentligt, rationellt, vuxet, itellektuellt samtal. Vi har middagssamtal såtillvida att vi håller på med vett och ettiket, 'Såhär säger vi inte vid det här bordet. Det kanske är sant men vi säger inte det här.' [...] Men man måste skilja på att prata på en middag där man tar en massa hänsyn, och att bedriva [saklig rationell diskussion].
  • Massmedia generellt är oerhört osubtilt när det gäller relationen till språk, trots att man jobbar med språk. Det är väldigt klumpiga återgivningar av vad någon har sagt, hur det ska placeras in. Rena lögner är ju en sak och dom går ju att kontrolera mer, men det är mer det här... Felaktigt framställt... Det är välidigt mycket vagare. Det är subtilare. Det är inte riktigt fel, men det är definitivt inte rätt. Det är okänsligt framställt. Och med det menar jag att man inte själv riktigt kontrollerar hur man framställer det.
  • Lena Andersson: Vi måste klargöra det. Att föräldrarna har ansvar för sin avkomma.
    Jörgen Huitfeldt: Är det oklart, tycker du, såsom det offentliga samtalet bedrivs?
    Lena Andersson: Ja, absolut, fullkomligt oklart. [...] Vad är det för system, vad är det för liv vi har skapat åt oss där vi har den uppfattningen att staten vet bättre hur den ska ta hand om sina barn?
  • Lena Andersson: Billig stärkelse- och billiga baljväxter som är förbluffande billigt och det är det man blir väldigt mätt på.
    Jörgen Huitfeldt: Äter du mycket sådant själv?
    Lena Andersson: Har gjort, väldigt mycket i mina dar. Väldigt mycket.
Hämtad från ”https://sv.wikiquote.org/w/index.php?title=Lena_Andersson&oldid=35246”