Harald "Bagarn" Andersson

Citat relaterade till Harald "Bagarn" Andersson.

1970-tal

Knoget i Torslanda: enahanda. Sovstan i Frölunda: sammalunda. Sålunda ingalunda annorlunda.
- Inspelat på LP-skivan "Stöd de strejkande hamnarbetarna", Proletärkultur, 1974.

Hur som helst kommer Karl Marx' ovedersägliga teser förr eller senare att slå in. Till sist kommer inga makter att kunna hindra socialismen och kommunismen att erövra världen. En fråga lika kuslig som omöjlig att besvara, är hur många av jordens naturkällor som inte går att återställa, som kapitalismen hinner ödelägga. Ett fruktansvärt ansvar vilar på de generationer som kommer att styra världen till den dagen socialismen slutgiltigt tar över.
- Sagt i Raimond Bengtssons intervjubok Arbetets söner, sid. 129-130.

Naturligtvis kan man endast göra en insats för socialismen i ett revolutionärt parti.
- Sagt i Raimond Bengtssons intervjubok Arbetets söner, sid. 130.

Mitt organisationsmässigt politiska vakuum fick 1974 efter trettio år äntligen ett slut. Då skrev jag efter mycket moget övervägande in mig i Kommunistiska förbundet marxist-leninisterna (revolutionärerna). Innan jag anslöt mig till KFML(r), underrättade jag mig ytterst noga om att det verkligen var ett fråga om ett sant revolutionärt parti. Det fick absolut inte hända, att jag efter alla dessa år än en gång lurades in i en politisk fälla. Och att så inte blev fallet kan jag tryggt påstå i dag efter drygt tre års medlemskap i partiet. Jag har verkligen synat KFML(r) i sömmarna och övertygats om att det är ett äkta revolutionärt parti, som alltigenom verkar för arbetarklassens övertagande av samhällsapparaten.
- Sagt i Raimond Bengtssons intervjubok Arbetets söner, sid. 130-131.

Medlemmarna satt som suppleanter i olika kommunala styrelser och ville inte diskutera partiets arbete[.] De blev kafékommunister som kunde hålla långa utläggningar om läget i tjotahejti, men komma till tidningsförsäljningarna ville de inte.
Så kom KPMLr och jag fick se Frank Baude på gatan med Proletären[.] Jag blev också förvånad över hur höga teoretiska kunskaper alla i det nya kommunistpartiet hade. Alltihop stämde vad de sa, men skrivstilen i Proletären var i början väldigt intellektuell.
- "Bagarn" intervjuad i Proletären nr 34/1991, sid 18, berättar om sin besvikelse på det gamla SKP.

Jag såg tjejerna vid bandet på Pååls bageri svimma av utmattning[.] De var ju levande varelser och inga kugghjul. Så fick de också nog. En dag stannade vi banden och brödet fick brinna upp i ugnarna!
- Samma källa som ovan.