Nadezjda Krupskaja

Citat relaterade till Nadezjda Krupskaja.

Krupskaja 21 år.

• Jag började också studera skolväsendet i Genève. För första gången insåg jag vad den borgerliga »folk»skolan verkligen utgjorde. Jag såg utmärkta byggnader med stora ljusa fönster där arbetarbarn fostrades till lydiga slavar. Jag såg lärare i en och samma klass örfila upp arbetarbarn och aldrig röra barn till rika föräldrar. Varje självständig tanke kvävdes hos barnen, allt var bara mekanisk inlärning, och hela tiden fick barnen lära sig att vörda styrka och rikedom. Jag hade aldrig kunnat tänka mig något sådant i ett demokratiskt land. Jag delade med mig av mina intryck åt Iljitj, och han lyssnade uppmärksamt.
  • Lenin-biografin, sid. 182.

• Via Charles Rappoport kontaktade Vladimir Iljitj Marx' svärson Paul Lafargue, en gammal beprövad kämpe vars mening Iljitj satte stor värde på. Tillsammans med sin fru, Marx' dotter Laura, bodde Lafargue i Draveil, omkring 25 kilometer från Paris. De hade redan dragit sig tillbaka från aktivt arbete. En dag cyklade Iljitj och jag dit för att träffa dem. De mötte oss mycket vänligt. Vladimir Iljitj diskuterade sin filosofiska bok med Lafargue, medan Laura Lafaurge tog mig ut på en promenad i parken. Jag var mycket nervös – det var ju Marx' dotter jag promenerade tillsammans med! Jag sökte ivrigt finna faderns drag i dotterns ansikte och började i min förvirring berätta någonting alldeles obegripligt om kvinnornas deltagande i den revolutionära rörelsen i Ryssland. Hon svarade mig, men något riktigt samtal blev det på något vis inte av. När vi återvände, pratade Lafargue och Iljitj filosofi. »Snart kommer han att visa hur uppriktig hans filosofiska åskådning är», sade Laura om sin man, och de utbytte en egendomlig blick. Jag förstod vad det var fråga om 1911, när jag fick höra om deras död. De slutade sina dagar som ateister. Båda tog de sitt liv, eftersom de blivit gamla och inte längre orkade delta i kampen.
  • Lenin-biografin, sid. 199–200.

• Vi höll en del möten [med kvinnliga arbetaremigranter i Paris], men detta arbete undervärderades. På varje möte var det någon som började bråka och ställde frågan: »Varför skall det egentligen hållas just kvinnomöten?» Det hela rann ut i sanden, fast någon nytta hade det kanske gjort. Iljitj ansåg det var ett nyttigt arbete.
  • Lenin-biografin, sid. 220–221.

• Den 7 [juli 1917] besökte Maria och jag Iljitj hemma hos Allilujev. Det var just när Iljitj inte kunde bestämma sig för om han skulle inställa sig inför domstolen eller inte. Han anförde en hel rad argument för att han skulle göra det. Maria invände energiskt. »Grigorij och jag tänker inställa oss, var snäll och säg det åt Kamenev», sade Iljitj till mig. Kamenev befann sig då i en lägenhet i närheten. Jag reste mig. »Det är bäst att vi säger adjö till varandra», sade Iljitj. »Vi kanske aldrig träffas mer.» Vi omfamnade varandra. Jag gick till Kamenev och berättade vad Iljitj hade sagt. På kvällen övertalade Stalin och andra Iljitj att inte inställa sig i rätten. Därmed räddade de hans liv.
  • Lenin-biografin, sid. 359

• Att bygga socialism innebär inte bara att bygga enorma fabriker och mjölkvarnar. Detta är förvisso nödvändigt, men inte tillräckligt för att bygga socialismen. Människor måste växa i sinne och hjärta. Och med bas i denna individuella förändring i våra tillstånd kommer en ny typ av mäktigt socialistiskt kollektiv formas, i vilken "jag" och "vi" kommer att förenas i en oskiljbar helhet. Ett sådant kollektiv kan bara utvecklas med bas i djup ideologisk solidaritet och en lika djup känslomässigt närmande och ömsesidigt förståelse.
  • Krupskaja i brev till Maksim Gorkij 1932. Här citerat ur Proletären nr. 17/2016, sid. 14.