Aniara

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Aniara är ett epos av den svenska författaren Harry Martinson.

Citat[redigera]

  • Försök till räddning genom tankeflykt
    och överglidningar från dröm till dröm
    blev ofta vår metod.
    Med ena benet dränkt i känslosvall
    det andra med sitt stöd i känslodöd
    vi ofta stod.
    Jag frågade mig själv men glömde svara.
    Jag drömde mig ett liv men glömde vara.
    Jag reste alltet runt men glömde fara -
    ty jag satt fånge här i Aniara.
    • Ur Aniara.
  • Det finnes skydd mot nästan allt som är
    mot eld och skador genom storm och köld
    ja, räkna upp vad slag som tänkas kan.
    Men det finns inget skydd mot människan.
    • Ur Aniara.
  • Till skänks har du skräcken likt en stjärna blänkt.
    Min vän, du vet för mycket utan att ha tänkt.
    • Ur Aniara.
  • Hur svårt att tro på livet efter detta.
    Hur rätt att önska livet efter detta.
    Det är att visa glädje vid att leva
    och lust att till dess skönhet återvända.
    • Ur Aniara.
  • Så tecknar jag i Aniaras natt
    en liten bild som envar kan förstå
    ur verklighetens rika sagoskatt.
    Och varje gång jag gör en arabesk
    i mimas hall om denna rymdgrotesk
    sin Basils rymdstad nog kan sägas vara
    så kan jag för en timme eller så
    få folk att sucka: bäst är här ändå.
    Från Basils falska himmel oss bevara
    Nej, hellre resa då med Aniara.

    Men snart går larmet. Klockorna förkunna
    att sagans bilder äro förbihunna
    av syner här som ångesten upptänder.
    Och snabbt till salarna jag återvänder.
    • Ur Aniara.