Anne-Marie Pålsson

Från Wikiquote
Citat relaterade till Anne-Marie Pålsson.

Citat[redigera]

  • Under åren i riksdagen så tyckte jag det var lite egendomligt ibland att Moderaterna kom att driva en politik där det bara var arbete som räknades. Att allting handlade om att öka arbetet. Jag ska erkänna att jag kände mig frustrerad. Fanns det då inget annat som var värt att slåss för som politiker? Var det verkligen det enda som vi människor ska sträva efter? Att arbeta mer och mer. [...] Det enda sätt jag kan förklara det med är att det finns också en form av dold moralism att "Du ska arbeta och arbetar du inte så är du en sämre sorts människa!"
  • Jag tror att Moderaterna måste bredda sitt anslag i sin politik. Jag uppfattar att partiet blev tillslut ungefär en grundkurs i nationalekonomi och det blev en ganska teknisk, och ganska tråkig faktiskt, politik som fördes. Det råd jag skulle vilja ge till nästa partiledare, om jag får vara så fräck att göra det, det är ändå att någonstans i sitt politiska arbete ställa sig frågan "Vad blir jag, hur blir jag som människa i den moderata politiken?" och jag tror helt enkelt att man ska börja fundera på "Är det mer att vara människa än att arbeta från morgon till kväll från vaggan till graven och att konsumera sådant som andra har producerat eller finns det någonting mer i mänskligheten? Skapande inslag, ett fostrande inslag, gemensamhet och så vidare..."

Ur Knapptryckarkompaniet[redigera]

  • Samma evolutionära logik som förklarar varför de starkaste - mest anpassningsbara - arterna överlever kan användas för att förklara varför makten nås av dem som önskar makt mer än någon annat. För de extrema maktpolitikerna betyder ideologin föga. I stället är deras förmåga att anpassa sig och regelmässigt dagtinga med sitt samvete för att nå makten och behålla den närmast gränslös.
  • Den förväntan och stolthet jag kände inför uppdraget hösten 2002, när jag blev invald i riksdagen som moderaternas första namn, ersattes steg för steg av frustration, irritation och ibland ren ilska. För en riksdagsledamot är nämligen frihetsgraderna få, egna analyser och slutsatser uteslutna och initiativ utanför de fastställda ramarna föga uppskattade. Inte heller frågor till partiets ledning — ens de som ställdes blott för att stilla nyfikenhet — välkomnades.