Catta Neuding

Från Wikiquote

Catta Neuding, född 1980, är en svensk regissör inom teater och TV samt programledare och skribent.

Citat av Catta Neuding[redigera]

  • Jag älskar teater för att jag älskar den konstformen. Den är magisk på så många sätt. Det är helt underbart att ha en ensemble som man kommer så nära och som man lotsar fram till det här, förhoppningsvis storslagna, slutet som är produktionen. Det är väldigt få i Sverige som faktiskt älskar teater. Det är väldigt många som använder den som ett medel för att berätta något helt annat. Det kan vara allt från [att] skildra barnens perspektiv till flyktigarnas situation i Sverige till feminism till HBTQ till det ena till det andra med det tredje. Och det här slogs jag väldigt mycket mot. Det här att bara låta teatern vara teater. Att inte tvinga in konstformen i att vara en moralisk förebild i en ganska dålig värld. För konst, precis som allt annat, måste ju få vara omoraliskt och konstigt, annars är det ju inte konst. Om man håller sig för mycket inom märkliga samtida moraliska ramar så blir det ju sämre. [...] Den behöver inte ens ha ett budskap; det kan bara vara ren underhållning. Det är det som är det fina. Där var jag väldigt apart generellt. Och sedan så... Det är inte lätt i teatersverige att vara uttalat borgerlig, som ju jag var, eller liberalkonservativ.
  • Om nätverket rödvinshögern:
    Vi var med i ett stort mittuppslag i [Dagens Nyheter] kultur och kom officiellt ut som höger trots att vi jobbade med kultur. Och den dagen som det numret av DN släpptes så gick ju min telefon varm av folk som försökte tala om för mig att jag inte alls är höger. Jag har fel. För jag är faktiskt en snäll person, jag gillar djur, jag gillar HBTQ-personer. Alltså kan jag inte vara höger. Det var där den intellektuella nivån låg.
  • Om det är någonting som jag verkligen önskar så är det ju att kulturen kunde få vara fri från politiken. För politiken tar fram det sämsta i oss; kulturen har förmågan att ta fram det bästa i oss om vi bara låter den.
  • Det är många frågor som människor ser som vanlig godhet och medmänsklighet som får styra i kulturen. Då missar man att de här frågorna till stor del är politiska, och då blir kulturen politiskt styrd. [...] På något sätt blir kravet att kulturen ska bli en moralisk ledstjärna i en omoralisk värld, och det är inte kulturens uppgift
  • Jag funderar ofta på det här med läsningens rent fostrande effekt. Jag tänker dom här stora läsupplevelserna som man har tidigt i livet, dom gör ju något med en; dom bygger ju ens personlighet på ett sätt. Om man ska ta ett enkelt exempel, som jag föreställer mig att alla kan relatera till, när Jonatan [i Bröderna Lejonhjärta] tar sin döende lillebror Skorpan på ryggen och räddar honom, han hoppar ut genom fönstret på ett brinnande hus, då lär man sig ju att det är så man gör. Man gör det som är rätt; man räddar sin lillebror; man gör svåra saker som är rätt även om det kostar en väldigt mycket. Nu försvinner den här fostrande effekten av litteraturen väldigt mycket i samhället och faktiskt, nu hårdrar jag det bara lite, men det ersätts av YouTube och TikTok. Vad gör det med vårt samhälle?
Wikipedia har en artikel om:
Catta Neuding