Epikuros

Från Wikiquote
Hoppa till: navigering, sök

Epikuros (341 f.Kr. - 270 f.Kr.), grekisk filosof.

Epikuros huvudteser[redigera]

  1. Den lyckliga och oförstörbara varelsen har inga problem med sig själv och drar inte med sig bekymmer till sina medmänniskor; så han är fri från ilska och är icke partisk, för sådana åkommor antyder svaghet.
  2. Där döden finns, finns inte vi och där vi finns, finns inte döden. Därför är döden ingenting för oss.
  3. Omfattningen av njutning når sin gräns i avlägsnandet av all smärta. När sådan njutning är närvarande, så länge det stadiet är oavbrutet, finns det varken finns smärta i kropp, sinne eller från båda tillsammans.
  4. Kontinuerlig kroppssmärta varar inte länge, istället, smärta, om extrem, är närvarande en väldigt kort tid, och även den graden av smärta som smått överskrider kroppsligt välbehag varar inte många dagar i följd. Sjukdomar som varar under lång tid tillåter en omåttlighet av kroppsligt välbehag över smärta.
  5. Det är omöjligt att leva ett behagligt liv utan att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt, och det är omöjligt att leva klokt, hedervärt och rättfärdigt utan att leva ett liv fullt av välbehag. När något av dessa kriterier inte uppfylls, när, till exempel, människan inte klarar av att leva klokt, är det omöjligt för han att leva ett liv fullt av välbehag, även om han lever sitt liv hedervärt och rättfärdigt.
  6. För att erhålla skydd från andra män, så är alla medel för att uppnå detta mål, i slutändan gott.
  7. En del män vill stå i rampljuset och ha status, troendes att dom då vore i säkerhet från andra män. Om livet för sådana män verkligen vore ett säkert liv, har dom nått ett slutgiltigt gott; men, om livet för dom är osäkert, har dom inte nått målet dom från början sökte.
  8. Inget välbehag är en dålig sak i sig, men dom saker som producerar säkert välbehag innebär ofta negativa tillstånd många gånger större än välbehagen i sig.
  9. Om varje behag vore kapabelt till ansamling, inte bara över tid men också över hela kroppen, eller i alla fall över de främsta delarna av vår natur, då skulle inga behag, någonsin, skilja sig ifrån varandra.
  10. Om de saker som producerar de behag av negativiteter (för den enskilde), verkligen friar från tankar av rädsla gentemot rymd och atmosfärsfenomenen, rädslan för döden, och rädslan för smärta, och om dom framledes lärde sig att begränsa sina begär, skulle vi aldrig ha någon anledning att tycka något annat än gott om sådana personer, för dom vore fyllda med behag från varje källa och skulle aldrig känna smärta i kropp eller själ, vilket är det negativa.
  11. Om vi aldrig oroade oss för hur fenomenen i himlen eller döden angick oss, eller hur våra misslyckanden fastställde gränser för våra smärtor och begär, vi skulle ha intet anledning att studera naturen och dess fenomen.
  12. Det är omöjligt för någon att skingra sina rädslor av dom viktigaste frågor, då han varken förstår naturen av universum men fortfarande sätter tilltro till myter. Alltså; utan kunskap om naturen finns det ingen glädje i rent välbehag.
  13. Det är ingen fördel att skaffa skydd från andra män så länge vi oroar oss för vad som händer över eller under jorden eller rent generellt, vad som än händer i det oändliga universum.
  14. Skydd från andra män, skyddad till en viss gräns av kraften att fördriva och av kroppsligt välstånd, i sin renaste form, kommer från ett tillbakadraget liv, avskiljt från den stora massan.
  15. Rikedomen som naturen kräver är limiterad och lätt att skaffa; men rikedomen som fåfänga ideal kräver sträcker sig oändligt.
  16. Slumpen hindrar sällan den vise; hans största och bästa intressen har varit, är, och kommer vara, ledda av anledning genom hela hans liv
  17. Den rättfärdige mannen är mest fri från obehag, medan den orättfärdige mannen är full utav det yttersta obehaget.
  18. Kroppsliga njutningar ökar inte när smärtan av behov försvunnit; efter det, den endast medger av variation. Gränsen för sinnliga njutningar, dock, är nådd när vi reflekterar över dessa kroppsliga njutningar och dess relaterade känslor, som vi brukade orsaka sinnet de största alarm.
  19. Oändligt med tid och limiterat med tid skänker en likvärd mängd behag, om vi mäter gränserna för det behaget av anledning.
  20. Kroppen får så obegränsat gränsen för njutning är; och för att bereda det behövs obegränsat med tid. Men sinnet, intellektuellt griper var slutet och gränsen för kroppen är, och driver iväg fasa för framtiden, skaffar ett komplett och perfekt liv, och vi har inte längre något behov av obegränsad tid. Likväl undviker inte sinnet njutning, och även när omständigheter gör döden överhängande, så saknar inte sinnet glädje av det bättre livet.
  21. Han som förstår livets gränser vet att det är lätt att skaffa det som tar bort smärtan av behov, och gör hela livet komplett och perfekt. Ty han då inte längre har behov av saker som involverar besvär.
  22. Vi måste ta hänsyn till både det avgörande slutet och allt klart medvetande, till vilket vi refererar våra åsikter; om inte så blir allting fullt av oklarhet och förvirring.
  23. Om du kämpar mot alla dina sinnesintryck, kommer du inte ha någon norm att referera till, och då inga medel att bedöma ens de sinnesintryck du påstår är falska.
  24. Om du nekar absolut vartenda sinnesintryck utan att hejda dig för att särskilja mellan åsikter om ting väntandes på bekräftelse och det som redan är bekräftat, att vara närvarande, sinnesintryck eller känslor eller i valfri applikation på intellektet, till de närvarande, kommer du förvirra de resterande av dina sinnesintryck av din grundlösa åsikt och du kommer att neka varje norm av sanningen. Om du i dina idéer baserade på åsikter du hastigt bekräftar som sanna, allt det väntar på bekräftelse, också, som det som inte gör det, ja, du kommer inte att undvika misstag, eftersom du kommer att bibehålla den hela basen för tvivel i varje bedömning mellan en korrekt och en inkorrekt åsikt.
  25. Om du inte vid varje tillfälle refererar dina handlingar till den slutgiltiga stunden, bestämt av naturen, och istället i detta agerande i val eller undvikelse går till något annat slut, kommer dina handlingar inte vara förenliga med dina teorier.
  26. Alla begär som inte leder till smärta när dom består otillfredsställda är inte nödvändiga, men begäret är lätt att bli av med, när tinget som är begärt verkar svårt att skaffa eller begären förmodligen kommer att producera skada.
  27. Av alla medel som visdom skaffar för att tillförsäkra sig om lycka genom hela livet, är den viktigaste utan konkurrens, vänskap.
  28. Samma övertygelse som inspirerar tro i att inget vi har att vara rädda för är för evig eller ens lång tid, gör det också möjligt för oss att se, att i det limiterade onda i detta livet, finns det ingenting som stärker vår säkerhet så mycket som vänskap.
  29. Av våra begär är några naturliga och nödvändiga, andra är naturliga med inte nödvändiga; och andra är varken naturliga eller nödvändiga men finns ty för grundlösa åsikter.
  30. De naturliga begär som inte innebär smärta när de är lämnade otillfredsställda, trots dom är förda fram med yttersta ansträngning, finns också ty för grundlösa åsikter; och det är inte för deras egen natur, dom inte försvinner, men för mannens grundlösa mening.
  31. Naturlig rättvisa är en förbindelse utav ömsesidig förmån, för att förhindra en man från att skada eller bli skadad av andra.
  32. De djur som är inkapabla till att binda överenskommelser med varandra att inte tillfoga smärta är utan både rättvisa eller orättvisa; och lika för de människor som antingen inte kunde eller inte hade viljan att inte forma överenskommelser över att inte tillfoga eller ådra sig skada.
  33. Det fanns aldrig en sån sak som absolut rättvisa, bara accepteranden gjorda i gemensamt samröre mellan män på olika platser vid olika tidpunkter förutsatt mot tillfogandet av lidelse eller smärta.
  34. Orättvisa är inte något ont i sig, men bara i konsekvens av rädslan som är associerad med anhållandet av att bli upptäckt av de som är förordnade att bestraffa sådana handlingar.
  35. Det är omöjligt för en man som i hemlighet kränker villkoren för överenskommelse att inte skada eller bli skadad, att känna sig säker på att han kommer att förbli oupptäckt, även om han redan flytt tiotusentals gånger; för tills då han är död kan han aldrig vara riktigt säker på att han inte kommer bli upptäckt.
  36. I allmänt är rättvisa den samma för alla, för det är något funnet gemensamt välgörande i mäns handlande, men dess användande på vissa platser eller vid vissa omständigheter, är inte nödvändigtvis för alla.
  37. Bland de ting hållna vid rättvisa av lagen, vad än som är bevisat att vara till favör i mäns handlande har stämpel av rättvisa, om än det är samma för alla; men om en man gör en egen lag och den visar sig inte vara av gemensam fördel, då är det inte längre lag. Och om hurdan gemensam fördel varierar och bara för en tid stämmer överens av vårat koncept av rättvisa, icke desto mindre för den tiden är det bara för dom som inte anstränger sig över tomma ord, men tittar på klara fakta.
  38. Varthän utan någon ändring i omständigheterna av de ting hållna av lagen att vara rättvisa visar sig inte verka stämma överens med rättvisa i faktisk praktik, såna lagar är egentligen inte rättvisa; men varthän lagarna upphört att vara fördelaktiga pga. ändring i omständigheterna, i det läget var lagarna för den tidpunkten då de var fördelaktiga för de gemensamma handlingarna av medborgarna, men därpå upphört att vara rättfärdiga när de inte längre var fördelaktiga.
  39. Han som bäst vet hur han ska möta synbara hot gör intill en familj alla de skapelser han kan; och de han inte kan; behandlar han under inga omständigheter som utomjordingar; och när t.o.m. detta är omöjligt; undviker han alla handlingar, och, så långt som det är fördelaktigt, utesluter dom från sitt liv.
  40. De som har kraften att skydda sig själva från hot från deras grannar, är i den säkraste garantin av säkerhet, lever det mest behagliga livet med varandra; och deras glädje av den högsta förtroligheten är sådan att om någon av dom dör i förtid, så beklagar inte de andra hans död, ty det kallas medömkan.

Epikuros paradox[redigera]

  • "Antingen så vill Gud utplåna ondska, men kan inte; eller så kan han, men vill inte. ... Om han vill, men inte kan, är han maktlös. Om han kan, men inte vill, är han ondskefull. ... Om, som de säger, Gud kan utplåna ondska, och Gud verkligen vill det, varför finns det ondska i världen?"

Citerad från 2000 Years of Disbelief

Källa[redigera]

"The "Principal Doctrines" (also sometimes translated under the title "Sovran Maxims") are a collection of forty quotes from the writings of Epicurus that serve as a handy summary of his ethical theory"

Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Epikuros