Hoppa till innehållet

Eric Gyllenstierna af Lundholm

Från Wikiquote
Citat relaterade till Eric Gyllenstierna af Lundholm.
Stalin och tre deltagare i moskvarättegångarna.
  • Överlämnas till Kungl. Utrikesdepartementet från Kungl. Maj:ts Beskickning
    Moskva den 24 september 1936
    Eric Gyllenstierna (ambassadör)
    Förtrolig.
    Ang. räfsten inom kommunistiska partiet
    /.../ Kanske bör det till slut noteras – ehuru den möjligen är en överloppsgärning – att de rövarhistorier, som med anknytning till augustiprocessen så fördomsfritt spritts i den utländska pressen och voro ägnade att bibringa en godtrogen allmänhet den föreställningen att hela sovjetriket vore på väg att störta samman, att dessa och dylika publicistiska excesser sakna varje stöd i verkligheten, om man dock i enskilda fall tycker sig kunna spåra ett slags sammanhang mellan utlandspressens krigsmålningar och vissa fakta i Sovjetunionen.



    • Moskva 25 september 1936
      Légation de Suède
      Den stora konspirationsprocessen
      Förtrolig.
      /.../ Därmed är naturligtvis icke sagt, att de tilltalade [ Grigorij Zinovjev och Lev Kamenjev] kunna fritagas från varje misstanke om att hava umgåtts med vissa mer eller mindre utformade planer på att störta de nuvarande hatade regeringsledarna med Stalin i spetsen för att själva skaffa sig makten. Att dylika planer också ansatts i en viss konspiratorisk aktivitet såtillvida, att tillgripandet av terroristisk medel åtminstone dryftats i de missnöjdas inre kretsar, synes också antagligt.



      • Légation de Suède
        Några synpunkter på bekännelserna i den senaste trotskijprocessen.
        Moskva 3 februari 1937
        Förtrolig.
        /.../ Man frapperades också av att de anklagade, med få undantag, trots den långa häktningstiden och den påfrestande mentala – och säkerligen i de flesta fall även kroppsliga – tortyr de undergått, icke föreföllo särskilt förkrossade eller deprimerade. De verkade snarare livliga och alerta; en eller annan av dem hade t.o.m. ett småleende på läpparna.
        /.../
        Det är svårt att finna en psykologisk tillfredställande förklaring till de anklagades uppträdande och deras nit att prestera det bästa möjliga samspel med åklagaren. Liksom under tidigare liknande processer har man förlorat sig i olika gissningar härom. Man har som bekant t.o.m. framkastat den hypotesen, att de åtalade utsatts för någon form av medicinsk, narkotisk eller hypnotisk påverkan – en hypotes som, då intet belägg finns därför, tills vidare måste lämnas ur räkningen.
        Den vanligaste accepterade förklaringsgrunden är att hoppet om att rädda det egna livet, eller i varje fall någon närstående familjemedlem, varit bestämmande för de häktades så egendomligt viljelösa hållning vis-à-vis åklagaren, och att den groteska bekännelseivern alltså vore att tillskriva den rena självbevarelseinstinkten. För egen del tvivlar jag på att denna förklaring är den riktiga. Erfarenheterna från Sinovjev och andra liknande processer bör ju ha medfört den lärdomen, att icke ens de mest frenetiska självanklagelser och beskyllningar mot medanklagade räcka till att beveka domstolen till mildhet i straffutmätningen.
        För övrigt verkade det icke heller som om flertalet av de anklagade vid avgivandet av sina bekännelser drevos av någon fjäskande iver att ställa sig in hos domstolen och de makthavande. Hela deras personliga uppträdande i övrigt, såsom jag försökt antyda det, motsäger detta antagande. - - - Alltnog, det lönar sig icke att söka tränga till botten av detta bekännelsemysterium. Det är och torde också förbliva en olöslig psykologisk gåta.



        • Légation de Suède
          Vad den senaste trotskistprocessen visat.
          Moskva den 30 mars 1938
          Förtrolig.
          Till Hans Excellens Herr Minister för Utrikes Ärendena.

          I vilken mån de anklagade i den nyligen avslutade processen mot ”höger– och trotskistblocket” gjort sig skyldiga till det som lagts dem till last torde väl aldrig bliva fullt utrett. Om sanningen över allt i världen har svårt att göra sig hörd, så gäller detta i särskilt hög grad om Ryssland, där objektiviteten alltid varit en rar avis och i händelse den funnits ständigt blivit trampad under fötterna. Under den sakliga diskussion, som ännu pågår inom härvarande utländska kretsar, synes emellertid i några stycken en opinion i bestämd riktning redan ha utkristalliserat sig. Efter att med häpnad och skepsis ha tagit del av beskyllningarna mot de tjugoen revolutionära veteranerna ha nämligen många måst medgiva, att anklagelserna, trots orimligheter och materiella oriktigheter i åtskilliga avseenden, innehållit en icke oväsentlig kärna av sanning i så mån att de nu dömda, besjälade av en stark vilja att vid första tillfälle röja undan den maktägande klicken, vidtagit förberedande åtgärder till att realisera sina syftemål.



          • Légation de Suède
            Ang. den terroristiska rensningen.
            Moskva den 14 juli 1938
            Förtrolig.
            Hans Excellens
            Herr Sandler, Minister för Utrikes Ärendena.

            Det har kanske något sammanhang med den höga sommartemperaturen att sensationella berättelser från Sovjetunionen i främsta rummet om terrorn, naturligtvis, vid denna tid åter börjat breda ut sig i den utomryska pressens gästfria spalter. Otvivelaktig finnes nu, liksom det nästan alltid funnits under de senaste tjugo åren, mer än nog faktiskt material för anmärkningsvärda berättelser från detta land, men det är ganska visst att sådana berättelser skulle få ett helt annat utseende, om de framställdes realistiskt och utan en främmande och tendentiös fantasis utsmyckningar. Om den utländska pressens meddelanden härifrån gäller i regel att till en liten faktisk kärna satts en stark dos journalistisk sensation, vars huvudingredienser kanske i flertalet fall äro missförstånd och en spelande fantasi, samt ytterligare en ävenledes kraftig dos politisk tendens från dem som ha ett gott öga till sovjetriket.



            Referenser

            [redigera]

            Ovanstående citat ang. moskvarättegångarna är ur korrespondensen mellan den svenska ambassaden i Moskva och det svenska Utrikesdepartementet i Stockholm. Riksarkivet, Stockholm. Här citerade ur Mario Sousas Klasskampen under 1930-talet i Sovjetunionen, utgiven 2001. [1]