Johann Arndt
Johann Arndt, född 27 december 1555 i Ballenstedt i Anhalt, död 11 maj 1621 i Celle, tysk luthersk teolog och mystiker.
.jpg)
.jpg)
Ur ”Sann kristendom”
[redigera]- Det är förvisso varje sann kristens plikt att anse sig vara en främling och pilgrim i denna värld, och skyldig att inte använda jordiska håvor såsom medel för att tillfredsställa lust eller lättsinne utan för att tillgodose sina högsta behov och förnödenheter.
- Förutom Gud bör ingenting leva i människan. Förutom Gud bör ingenting i människan träda fram; ingenting utom Gud själv verka, vilja, älska, tänka, tala, handla och triumfera i henne. Ty om någonting annat än Gud rör sig och verkar i människan, kan människan inte vara Guds avbild, utan hon har blivit avbilden av Det, vad än det är, som nu rör sig och verkar i henne. Om människan sålunda vill förbliva Guds avbild, är det nödvändigt för henne att överlämna sig själv helt till Gud.
- Sann kristendom består endast i ren tro, kärlek och ett heligt liv; en helighet som springer fram i själen med tro och kärlek och har sin begynnelse i uppriktig ånger. Och denna ånger är aldrig utan kunskap om oss själva, varigenom vi dagligen mer och mer uppfattar våra egna brister och rättar dem dag för dag. Och därigenom når vi fram till en delaktighet i Kristi rättfärdighet och helighet genom tron.
- Outsägligt större och mer fulländad är vår förening med Gud i Kristus, eftersom Han såsom bliven människa har så renat och upphöjt den mänskliga naturen i sig själv, att Adams primitiva tillstånd inte en gång kan jämföras med den.
- Understundom går vi så långt att vi litar till oss själva och vår egen kraft, styrka och förmågor. Då är det Gud som av blott barmhärtighet ingriper och bryter oss i bitar; ödmjukar och skakar om oss och så tömmer oss på oss själva, så att vi kan bli fyllda av all Guds fullhet. Vilket vi inte kan bli, utan att först tömmas på den förmätenhet och självinbilskhet som står i fullkomlig motsättning till Guds nåd. Därför framstår hoppet som en militant dygd, som kämpar mot all denna lit till oss själva; all självförhävelse uppå våra egna gåvors värde, förtjänster, rättfärdighet… i vilka den naturliga människan lägger all sin förlitan. Hoppets uppgift är att bekämpa och övervinna alla dessa djävulens villfarelser och söka sin vila i Guds tillflykt.
- Skänk mig… ett medkännande hjärta, snart att sörja över andras lidanden och hava medlidande med dem, så som vår Herre Jesus Kristus såg vår fattigdom och skyndade att hjälpa oss. Ge mig nåd att alltid lätta andras kors och bördor, och att aldrig föröka dem; i sorg, lär mig att bli en tröstare, att tänka på främlingen, änkan och den faderlösa; låt min kärlek visa sig inte endast i ord utan i handling och sanning.[2]
Ur bok 1, ”Den sanna kristendomen - Skriftens bok”:
[redigera]- Kristus allena må leva i oss, vara allting i oss, och verka och uträtta allt i oss.
- ur Förordet till första boken
- En sann kristen skall dö bort från sig själv och från världen för att leva i Kristus.
- kapitel 12
- Hos en sann kristen må den gamla människan dagligen dö, och den nya människan dagligen förnyas.
- kapitel 15
- Stora gåvor bevisar inte att människan är en sann kristen och välbehaglig inför Gud, men det gör en tro som är verksam i kärlek.
- kapitel 32
- En människa kan inget göra för sin egen frälsning. Gud ensam gör allt, när människan överlämnar sig till honom och hans nåd och låter honom behandla henne, så som läkaren behandlar den sjuke.
- kapitel 34
Ur bok 2, ”Den sanna kristendomen - Livets bok: Kristus”:
[redigera]- Jesus Kristus, Guds son, är given oss av vår himmelske far till en läkare och salighetskälla mot själens och lekamens nöd.
- kapitel 1
- Människans salighet består däri, att hon åter kan komma till Gud och bli förenad med honom, som hon är skild från genom synden.
- kapitel 6
- För att riktigt förstå, vad omvändelse är, måste vi veta skillnaden mellan den gamla och den nya människan, eller hur Adam i oss skall dö och Kristus i oss leva.
- kapitel 7
- Den sanna omvändelsens frukt är att bli en ny skapelse; genom tron är en kristen herre över alla ting, genom kärleken är hon allas tjänare.
- kapitel 11
- En sant kristen människas gärningar skall alla ske i ödmjukhet, annars blir de till ren styggelse och avguderi.
- kapitel 22
- Den människa, som inte erkänner sig själv vara ett intet, och som inte giver Gud all ära, begår samma gruvliga huvudsynd som djävulen gjorde då han avföll.
- kapitel 23
- Den älskande själen ser Gud som den eviga visdomen.
- kapitel 33
- Vid bön bör människan söka den gudomliga visdomen.
- kapitel 34
- Att lovprisa Gud är människans högsta härlighet och gör henne lik änglarna.
- kapitel 43
Ur bok 3, ”Den sanna kristendomen - den inre människans eller samvetets bok”:
[redigera]- Genom en sann tro och genom att gå in i sig själv kan människan nå fram till sin inre skatt, som är Guds rike.
- kapitel 2
- En troende själ skall söka Gud i sig själv. Hur skön och salig den själ är som är förenad med Gud!
- kapitel 4
- Det högsta och eviga Goda uppenbaras ofta i ett ögonblick i vår själ.
- kapitel 6
- Ödmjukhet må läggas i hjärtats grund, och på denna grundval må alla gärningar byggas. Satan övervinnes genom ödmjukhet. Den rätta omvändelsen består i sann ödmjukhet, och ödmjukheten lär oss att bära korset villigt.
- kapitel 20
Ur bok 4, ”Den sanna kristendomen - Naturens bok”:
[redigera]- Av skapelsen av alla ting kan man sluta sig, att Gud måste vara ett evigt väsen, utan begynnelse eller ände, att han måste vara oändlig, att han måste vara allsmäktig, att han måste vara av ett oändligt förstånd och vishet.
- kapitel 1, andra delen
- Av alla tings skapelse kan man sluta sig till, att Gud måste vara det högsta goda.
- kapitel 2, andra delen
- Skapelsens ting tjänar människan till glädje och lärdom.
- kapitel 7, andra delen
- Guds kärlek är i alla hans gärningar, också i de gärningar då han straffar människan.
- kapitel 13, andra delen
- Allt skapat uppmanar människan till att utan uppehåll älska Gud.
- kapitel 15, andra delen
- Kärlekens egenskap är, att den förenar sig med det, den älskar.
- kapitel 28, andra delen
Ur förklarande bok 5 och 6 av ”Den sanna kristendomen”:
[redigera]- Människans högsta salighet och mål är att bli förenad med Gud.
- kapitel 14, andra delen, förklarande bok 5
- Gud ser till hjärtat.
- kapitel 33, första delen, förklarande bok 6
- ”Det rätta sättet att söka, finna och erhålla den inre skatt, som är Guds rike, är den sanna och levande tron. Om du bara kan tro, så skall du se Guds härlighet, var Kristi ord till Marta, Lasarus syster (Joh 11:20)… Paulus ber för efesierna att Kristus må bo i deras hjärtan genom tron (Ef 3:17). Detta är trons egenskap. Den håller fast vid Gud och ödmjukar sig helhjärtat inför honom. Den sätter all sin tillit till honom allena, i en sann botfärdighet och hat mot all synd. Den överlämnar sig själv helt i Guds nåd och barmhärtighet. Den blir förenad och ett med honom, och vilar och lever framför allt i honom.”
- ”Den sanna tron leder oss till vår inre skatt i Gud och det högsta goda… Då kommer man rätt till Gud som till sin rot och sitt yttersta ursprung. Och det är det allra bästa och ädlaste en människa kan göra… Likaså är det himlens allra bästa lopp att återvända till sin första rörelses och ursprungs plats, från vilken den började löpa. Då har Gud sin rätta boning och sin rätta verkstad i oss.”
- ”Det är Guds glädje att utföra sitt verk i oss… Därför kan en människa inte göra Gud något kärare än att avlägsna allt det som kan hindra hans gärning, och söka Herren av och i sitt hjärtas innersta grund… Det är nödvändigt att vi undanröjer alla hinder; först då kan Gud meddela sig själv till oss som det allra högsta goda. Först måste vi förkunna hans nådakallelse, dämpa våra egna onda sinnesrörelser och låta Gud regera oss i alla ting. Kort sagt: vi måste ge Gud ett troende, botfärdigt, ödmjukt och stilla hjärta. Så blir en människa Guds rätta boning och egendom. Då utför Gud sina omöjliga gärningar i oss, sådana som annars vore omöjliga att utföra.”
- ”Om ditt öga ska se och uppfatta en bild måste det vara tomt. Det måste vara fritt och tomt på alla andra bilder och skepnader. Ögat måste vika bort från alla andra bilder det kan se på, om du ska uppfatta den enda bilden. På samma sätt kan heller inte själen och dess krafter - förstånd, vilja, hågkomster och begär - se och fatta Gud när de är fulla av världen, av det skapade och de jordiska tingen… Själen måste vara tom för världen och dess kärlek om den ska höra och njuta Guds ljuvlighet. Ju mer själen avsöndrar sig från de jordiska begären, desto andligare blir den och mer delaktig i den gudomliga naturen.”
- ”Om kärleken till världen, självrådigheten, egenviljan och herradömet av andra sådana onda rörelser rensas ut från hjärtat, så att de inte härskar i oss, kan Gud inte låta ett sådant hjärta vara tomt. Han fyller själv dess tomma plats med sin gudomliga nåd, kärlek, visdom och kunskap.”
- ”Om du vill vara full av världen och låta kärleken till världen och andra onda rörelser och begär regera i dig, blir du tom för de himmelska tingen.”
- ”Det var en ren jungfru som avlade Kristus kroppsligen. På samma sätt måste också vår själ vara en ren jungfru, obefläckad av kärlek till världen, om den ska avla Kristus andligen.”
- ”Vår Herre Kristus säger om Guds rike (Luk 12:49): ’Jag har kommit för att tända en eld på jorden’. Det är kärlekens eld. Gud give att den elden tänds och att våra köttsliga sinnesrörelser, vilja och begär bränns upp i en sådan gudomlig kärlekseld! Då kunde Guds vilja och välbehag fullkomnas i oss, och vi skulle rätt finna Guds rike inom oss.”
- ”Herre Jesus Kristus, du har sagt: Kom till mig, så skall ni finna vila för era själar. I världen har ni ångest och oro, men i mig har ni glädje och frid… Hur ofta har jag sökt ro i världen och det timliga, men inte funnit den. Ty den odödliga själen kan inte bli mättad, tillfreds eller stilla utom genom odödliga ting. Det är i dig och med dig, du odödliga Gud! Där du inte är, finns ingen verklig ro för själen. Ty alla timliga ting hastar till sin undergång och åldras som våra kläder. Jorden åldras som ett kläde. Den förändrar sig, och du, oföränderlige Gud, skall förändra den. Hur skulle då min odödliga själ kunna finna vila i dödliga, föränderliga och flyktiga ting? En människas själ kan inte vila i någonting skapat, utan allenast i dig, o Gud, ty du är allt gott. Därför hungrar och törstar min själ efter dig, och den kan inte bli stilla och mättad förrän den äger dig själv.”
- ”Du är min själs källa. Därför kan den inte finna vila någonstans utom i dig. Därför ropar min själ och säger till dig: Kom, min duva, du som är i klippans klyftor och i tornets skygd. Det är i dina sår min själ vilar, o Jesus, min salighets klippa.”
- ”Herre Jesus, hur brännande är din kärlek! Låt min själ vila i ditt hjärta i denna din kärlek, där det inte finns falskhet eller svek. Där vilar den tryggt, stilla och säkert. Låt mitt sinne vila i dig, så att jag kan höra ditt vänliga tal inom mig, du högsta vänlighet. Låt mina ögon beskåda dig, du högsta skönhet, mina öron höra dig, du högsta ljuvlighet, och min mun smaka dig, du högsta godhet. Så kan jag finna och förnimma din ädla livsdoft, du ädla paradisblomma.”
- ”Låt mitt förstånd känna dig allena, du eviga visdom… O Jesus, min kärlek, frid och glädje, borttag från mitt hjärta allt det som du inte är själv. Du är min rikedom i min fattigdom… min styrka i min svaghet, mitt liv i döden. O, varför skulle jag inte vila i dig allena, då du är alla ting för mig… Kom till mig och stilla mitt hjärta! Håll din sabbat och vila i mig. Låt mig höra vad du talar i och till mig! Låt mig finna att du lever i mig, du mitt liv… som du tröstar, styrker, gläder och upplyser mig, min tröst, styrka, glädje och mitt ljus.”
- ”Jesus, du mitt hjärtas ro, du min själs heliga vila och sabbat, för mig till den eviga salighetens ro.”
- ”Man måste söka Gud i sann omvändelse, betrakta och betänka Guds ord med flit och allvar, och alltid och innerligt ropa till Gud om hans nåd, upplysning och vägledning. Man måste dämpa sina onda sinnesrörelser, sin självkärlek och sin kärlek till världen. Man måste förneka sig själv helt och hålla sig obefläckad av världen. Guds vilja måste få styra och leda oss i alla ting… Då finner man Gud med sitt ljus och väsen i själens innersta grund.”
- ”De människor som på ett sådant sätt finner Gud håller inte längre fast vid naturen som de opånyttfödda och blott naturliga människorna, utan de håller framför allt fast vid Gud som har skapat all natur. Därför står de också över naturen. De är i Gud, och de är förenade med Gud och Gud med dem.”
- ”Om man kunde se en sådan själ (som är förenad med Gud), så skulle man se den allra härligaste varelse, och det gudomliga ljuset skina i den. Ty den är förenad med Gud och är gudomlig, inte av naturen, men av nåden.”
- ”Efter döden skall en avskyvärd själ tydligt få se sin vederstygglighet, som tidigare varit dold för henne. Då skall varje människas samvete blottas och avslöjas, och själens inre öga skall öppnas. Och då skall en sådan eländig och oren själ alltid och för evigt se denna sin styggelse och ha hjärtesorg, ångest och plåga i sig själv... Om det vore möjligt för en fördömd själ, ja djävulen själv, att vara i paradiset eller i himlen, så skulle hon dock ha sin plåga och sitt helvete i sig själv.”
- ”Den rena och gudliga själen skall se Gud och hans rikes nåd inom sig. Den skall se Gud evinnerligen i sitt väsen, och genom sin förening med Gud skall den alltid ha, äga och njuta honom.”
- ”Jag lägger mig i dina nådiga händer, du allt kött och andes Gud. Dessa händer har format mig just som jag är. Låt dem också fortsätta bereda mig på ett sådant sätt, som det behagar dig, att jag kan vara och bli förenad med dig här i nådatiden och upphöjd i härligheten till evig tid, genom Jesus Kristus, vår Herre. Amen.”
Översatt av Christian Braw[4]:
[redigera]- ”Ack, vilken outsäglig kärlek, att Gud blivit människa och lik oss människor för att göra människor lika Gud!”
- ur ”Sann kristendom”, 2:25:7
- ”Nu har Guds son icke blivit människa för sin egen skull utan för vår skull, på det att han genom sig själv åter skulle förena oss med Gud, göra oss delaktiga av det högsta goda och ånyo rena och helga oss. Ty vad som skall helgas, det måste helgas av Gud och med Gud. Såsom nu Gud personligen är i Kristus (2 Kor 5:19), så måste ock Gud genom tron bliva förenad med oss, och människan leva i Gud och Gud i henne, leva i Kristus och Kristus i henne.”
- ur ”Sann kristendom”, 1:11:9
Övriga citat
[redigera]- ”Om vi flyr världens förgängliga lustar, så blir vi delaktiga av Guds natur… O vilken stor härlighet att vara delaktig, inte av änglars men av Guds natur! Eftersom den mänskliga naturen i Kristus vår Herre är ren ifrån alla onda lustar, så är den också med den gudomliga i honom personligen förenad; alltså vill jämväl Gud gärna förena sig med oss, genom sitt eviga inneboende, bara vi vill fly världens och köttets förgängliga lusta.”[5]
Källor
[redigera]- ↑ https://www.goodreads.com/work/quotes/1172838-johann-arndt-true-christianity-classics-of-western-spirituality
- ↑ https://www.azquotes.com/author/551-Johann_Arndt
- ↑ ”Vestens mystikk”, red Jan-Erik Ebbestad Hansen, 2005, sid 307-324, alla citat ur bok 3.
- ↑ Ur dennes ”Längs vägen”, 1999, sid 114-115.
- ↑ Ur Arndts katekespredikan från 1616, citerad i Braw, ”Längs vägen”, 1999, sid 117.