Mio, min Mio

Mio, min Mio är en roman av Astrid Lindgren.

"Han dunkade med sin järnklo i det stora stenbordet, som stod mitt på golvet, och en hel rad nya spejare kom in.

- Sätt dem i tornet, sa han och pekade på oss med järnklon. Sätt dem i tornet med de sju låsen. Sätt sju spejare på vakt utanför dörren, sätt sju och sjuttio spejare på vakt i alla salar och trappor och korridorer mellan tornet och mitt rum.

Han satte sig vid bordet.

- Jag vill sitta här i lugn och tänka ut ont och vill inte mer bli störd av prins Mio. När natten är slut ska jag gå och ta mig en titt på de små vita benen i mitt torn. Farväl, prins Mio! Sov gott i mitt hungertorn!"

"– Död åt Riddar Kato."

• – Jum-Jum, snälla Jum-Jum, hjälp mig, viskade jag. Jag såg honom inte, för det var ju så mörkt. Jag såg inte hans vänliga ansikte och hans ögon som var så lika Benkes. Men han viskade till mig.

  – Ja, ja, ta min hand, så ska jag hjälpa dig, viskade den som jag trodde var Jum-Jum. Ta min hand, så ska jag hjälpa dig!

  Och jag tog hans hand. Men det var ingen hand. Det var en klo av järn.