Nils Funcke

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Nils Funcke, född 17 juni 1953, journalist, författare och publicist. Funcke är sekreterare i den parlamentariska Yttrandefrihetskommittén.

  • Om allmänintresse och namnpubliceringar:
    Medborgarna ska få information och uppgifter så att de kan ta ställning i samhällsviktiga frågor. [...] I många, många av de fall där man publicerar namn och bild på någon kriminell så är det inte ett allmänintresse i detta.
  • TV4, SVT, SR och UR kan bidra till att stärka det frivilliga etiska självgranskande systemet och frigöra sig från den statliga Granskningsnämnden genom att låta sina webbplatser granskas av Pressens opinionsnämnd. Granskningsnämnden är ingen hemvist för publicister med självaktning.
  • Regering, riksdag och politikerna bör påminnas om att historien inte saknar exempel på hur befintliga regler och system använts för att i statsnyttans namn inskränka det fria ordet på ett helt annat sätt än den som skapade dem tänkt sig.
  • Journalister, det är "snabba fingrar och ömma tår" och det är nånting som jag själv har stött på ett antal gånger när man tar upp dom här oerhört centrala frågorna till exempel om meddelarfrihet och källkritik och källskydd. Om nån gör ett misstag och man trycker tummen lite på det där så är det ofta bara bortförklaringar. Det är alltid någon annans fel och det tycker jag man bör sluta med. Det är inte snyggt.
  • Om att rektorer får begränsa vilka partier som får besöka dennes skola baserat på om partiet redan är representerat i en församling eller ej:
    Ett val handlar, om jag inte missförstått det, om att samtliga mandat sätts på spel. Inte att omfördela mandaten mellan de partier som redan har representation.
  • Det är nu i lugna tider som de grundläggande och fri- och rättigheter vi tar för självklara bör stärkas. Det gäller att upprätthålla kravet på myndigheternas att beslut ska grundas på saklighet och opartiskhet, minimera utrymmet för politiska tolkningar. Varje steg mot osaklighet och partiskhet, hur litet och hur motiverat det än kan synas vara, underlättar för dagens eller kommande regeringar att i pressade situationer i statsnyttans namn inskränka våra fri- och rättigheter.