Per Albin Hansson

Från Wikiquote
Hoppa till: navigering, sök

Per Albin Hansson, född den 28 oktober 1885, död den 6 oktober 1946, statsminister 1932-1936 och 1936-1946, partiledare för Socialdemokraterna 1925-1946

  • Sverige är alltjämt ett klassamhälle, där de stora massorna leva i betryck och otrygghet. Sverige är ännu icke det goda hemmet för alla svenskar. För att det skall kunna bli detta måste det helt erövras av och åt folkets stora massa. … Sverige åt svenskarna - svenskarna åt Sverige!
    • Under ett tal vid ett socialdemokratiskt valmöte 1924
  • Hemmets grundval är gemensamheten och samkänslan. Det goda hemmet känner icke till några privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar och inga styvbarn. Där ser icke den ene ner på den andre. Där försöker ingen skaffas sig fördel på andras bekostnad, den starke trycker icke ner och plundrar den svage, I det goda hemmet råder likhet, omtanke, samarbete, hjälpsamhet. Tillämpat på det stora folk- och medborgarhemmet skulle detta betyda nedbrytandet av alla sociala och ekonomiska skrankor, som nu skilja medborgarna i privilegierade och tillbakasatta, i härskande och beroende, plundrare och plundrade.
    Det svenska samhället är ännu icke det goda medborgarhemmet. Här råder visserligen en formell likhet, likheten i politiska rättigheter, men socialt består ännu klassamhället och ekonomiskt råder fåtalets diktatur. Olikheterna äro stundom skriande; medan några bo i palats betraktar många det som en lycka om de får bo kvar i sina kolonistugor även under den kalla vintern; medan en del leva i överflöd, gå många från dörr till dörr för att få en beta bröd, och den fattige ängslas för morgondagen, där sjukdom, arbetslöshet och annan olycka lurar. Skall det svenska samhället bli det goda medborgarhemmet måste klasskillnaden avlägsnas, den sociala omsorgen utvecklas, en ekonomisk utjämning ske, de arbetande beredas andel även i det ekonomiska förvaltandet, demokratin genomföras och tillämpas även socialt och ekonomiskt.
    • Folkhemstalet i riksdagens andra kammare, 1928


  • Makt är icke blott makt, utan också ansvar. En segrande demokrati får icke förgäta att verklig demokrati är hänsyn till alla, även till minoriteten. Makt får icke missbrukas ens av en majoritet. Övermodet är icke demokratiskt.
    • Tal vid den socialdemokratiska ungdomsrörelsens nordiska möte i Köpenhamn den 13 juli 1930


  • Att allt eftersom katastrofen syns stryka närmare, man med ökad ängslad frågat, om de små nationernas möjligheter att hålla sig utanför. Jag förtröstar starkt på våra möjligheter i detta stycke. Vår egen vilja är samlad och beslutsam. Vi har intet otalt med andra. Vi känner icke någon vår fiende. Ingen kan ha något realt intresse av att driva oss ut ur neutraliteten. Men om branden bryter ut, måste alla vara på sin vakt. Regeringen har vidtagit alla anstalter, för vakthållning och skydd som nu kan anses påkallade, dessa kommer att utvidgas och stärkas i den mån så befinnes nödvändig. Vår beredskap är god.
    Detta gäller också ifråga om våra möjligheter att upprätthålla folkförsörjningen under de svårigheter och påfrestningar, under vilka de även utanför stående komma att ställas i händelse av ett stormaktskrig. Någon anledning till panik inför ett sådant läge finnes absolut icke. Vårt jordbruk har under de senaste åren alltmera hänvisats till hemmamarknaden. Det är bättre rustat än någonsin att på sitt område uppbära självförsörjningen.
    • Per Albin Hanssons tal på Skansen i Stockholm den 27 augusti 1939, några dagar före andra världskrigets utbrott


  • Medborgare! Det förfärliga som vi i det sista hoppats att världen skulle förskonas ifrån har inträffat. Ett nytt stort krig har brutit ut. Vi ha att konstatera detta ohyggliga faktum och det tjänar bra litet till att försöka giva uttryck åt den sorg och fasa vi känna vid tanken på vad detta kan föra med sig av vånda och ve för en redan förut sargad och pinad mänsklighet. För oss svenskar gäller det nu att med lugn och beslutsamhet endräkkteligen samlas kring den stora uppgiften att hålla vårt land utanför kriget, att vårda och värna våra omistliga nationella värden och att på bästa sätt bemästra den onda tidens påfrestningar.


Vårt fosterland upplever ånyo en prövningens stund, den kanske mest påfrestande på mera än ett århundrade. Kriget har förts ända in på våra gränser. Våra känslor för de skandinaviska broderfolken behöver jag i detta sammanhang icke särskilt tolka. Alla bör förstå att, trots vår egen fred, våra sinnen är djupt skakade.
Det gäller emellertid nu oss själva, våra möjligheter att bevara vår fred, frihet och ära. Sverige har hittills gjort allt som är rimligt för att upprätthålla sin från början proklamerade neutralitet. Sverige är fast beslutet att också i fortsättningen följa den strikta neutralitetens linje. Denna innebär att vi åt alla håll måste förbehålla oss ett självständigt bedömande och ett självständigt handlande.Det är icke förenligt med strikt neutralitet att tillåta någon krigförande att utnyttja svenskt territorium för sina företag. Dessbättre har icke några anspråk i sådant avseende blivit ställda på oss. Skulle sådana anspråk ställas måste de avvisas.
Att upprätthålla neutraliteten betyder också att vid behov försvara densamma. För att vara förvissad om att Sverige skall kunna göra detta har regeringen måst under hela kriget upprätthålla en omfattande försvarberedskap, anpassad efter vårt bedömande av behovet. Krigsskådeplatsens utsträckning till vår närhet har nödvändiggjort en ytterligare förstärkning av denna beredskap. Detta betyder ökat intrång i det normala livet, nya svårigheter för vårt näringsliv, för familjerna och för den enskilde. Jag vet att dessa svårigheter för många blir betydande och betungande. Men jag vet också att de kommer att bäras med jämnmod, i medvetandet om att det är fosterlandets väl som kräver offer.
Det är förklarligt att ovisshet och osäkerhet frestar på nerverna även hos ett så besinningsfullt folk som det svenska. Men i orostider är det dock mer än annars nödvändigt att bevara lugn och tillförsikt. Framför allt gäller det att hålla det fördärvliga ryktessmideriet tillbaka. Anmäl gärna till regeringen eller vederbörande myndighet sådant som ni finner misstänkt, men medverka icke till att utbreda allsköns gissningar och spekulationer. Var förvissade om att vaksamheten och kontrollen nu har särskilt skärpts, framför allt mot sådana element, som kan misstänkas vilja gå främmande ärenden och förråda landets intressen.
Det är min förvissning att Sveriges folk är berett att bära tunga offer för sin fred och sin självbestämningsrätt. Jag har också en fast förtröstan att vi genom enighet och beslutsamhet ska kunna lotsa vårt land genom svårigheterna. Skulle ofärden dock komma till våra landamären, skall förvisso det svenska folket visa sig mäktigt att värna det för oss dyrbaraste av alt, Sveriges frihet och oberoende.

Radiotal av Per Albin Hansson den 12 april 1940 efter ockupationen av Danmark och Norge. Citerat ur Svenska Dagbladets årsbok 1940, s. 113. Pluralformerna i referatet har moderniserats.


  • Gärningen är den bästa agitatorn. Ju större ansvar dess färre överord.
    • Uttalande på tioårsdagen av tillträdet som statsminister den 23 september 1942.


Så kunna vi i dag hälsa vår blågula fana icke blott i den befriande känslan av en överstånden fara utan jämväl i starkare medvetande om en levande svensk vilja och förmåga till nationell hävdelse, till beslutsamt värn kring fosterlandet och dess dyrbara värden. Leve fosterlandet, leve Sverige!

Tal på Svenska Flaggans Dag den 6 juni 1945.

Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Per Albin Hansson