Hedebyborna

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Hedebyborna är en svensk miniserie för TV som spelades in i tre omgångar; 1979, 1980 och 1982, med 6 avsnitt i varje omgång. Serien bygger på Sven Delblancs romansvit om ett samhälle i Södermanland.

Avsnitt 1[redigera]

Mon cousin minns gamla tider:
Mon cousin: - Vi hade patronatsrätt i kyrkan. Vi tillsatte präst i två församlingar! Nu är det knappt att Ahlenius hälsar på mig ens.
Johansson: - Han är väl lite dryg av sig, prosten.
Mon cousin: - 6 000 hektar, arrendegårdar, kvarnar, fiske, hals- och handrätt, stadstull i Trosa, 14 mantal ypperligt frälse. Och horungar i varenda stuga. Vi är säkert släkt, du och jag!
Johansson: - Åh gud bevare mig väl!


Mon cousin: - Var är hon, människan? Selma eller vad är det hon heter? Ro hit med en grogg!
Zetterlind: - Baron vill ha en grogg!
Mon cousin: - Men låt det gå fort, jag är alkoholist!


Fjärsman ger sig iväg för att arrestera Handlarn:
Mon cousin: - Och vad har handlarn gjort för ont då?
Doktor Lundewall: - Han har inget ont gjort, tvärtom! Han säljer öl!
Mon cousin: - Åh, en mänsklighetens välgörare! Med polisen i hälarna.
Kamrer Münzing:- Jojomen, så går det till i Sverige!
Doktor Lundewall: - Nykterister och bolsjeviker bussar polisen på hederligt folk!


Mon cousin: - Hur står det till med Louise?
Baron: - Som vanligt.
Mon cousin: - Nej men, det var tråkigt att höra. Migrän? Depression?
Baron: - Du vet lika bra som jag.
Mon cousin: Jadå! Visst, visst vet jag. Migrän, depression, sömnlöshet, dåliga nerver, steril, barnlös, skuldtjänster, sherry till lunch, portvin till middag och slutligen cognac, cognac, cognac.


Mon cousin möter grevinnan Louise Urse:
Mon cousin: - Och du är som vanligt strålande som en septemberdag: lågtryck, växlande skurar. Är du en smula echauffé? Kanhända. Ja, fy fan, värmen kom tidigt i år och sherryn är på upphällningen, ser jag. Jerusalems förstörelse! Jämmer, elände och sju svåra år! Men här ska du se, här har jag påfyllning!
Baron: - Carl Sebastian! Snälla Kalle, jag tror inte det där är så lämpligt just nu!
Mon cousin: - Jo, det är alltid lämpligt att berusa sig. För att inte känna tidens förfärliga ok som krossar våra skuldror och trycker oss till jorden måste vi berusa oss - oavlåtligt! Vi måste berusa oss! Det är nödvändigt!

Avsnitt 2[redigera]

Svensson: - Slit och släp, slit och släp, aldrig är det något annat!
Mon Cousin: - Usch, aldrig mera dricka konjak... före lunch i alla fall!
Svensson: - Om det var så nyttigt att jobba, då skulle väl handlarn hugga ved och baron sprätta dynga! Varför just jag?
Mon Cousin: - Här på Valla får man inte roligare än man gör sig.

Avsnitt 3[redigera]

Baron: - Har jag blivit galen? Var inte det där skomakaren, Johansson, den satans demagogen!
Olle: - Jo, baron gunås, visst var det Skomakar-Ludde!
Baron: - Och han ska härska över Hedeby? Skomakarn!
Ville: - Torsson var skomakare och nog var det en helvetes karl!
Baron: - Vad pratar han för strunt?
Ville: - Tiderna förändras, baron. Skomakare igår, kommunalpamp idag, riksdagsman imorgon!
Baron: - Riksdagsman, den där?
Ville: - Nog sitter det dummare karlar än Ludde i Sveriges rikdag alltid!
Baron: - Prat! Riksdagsman, en sådan där! Herregud, vilka tider!


Handlarn: - Utskänkning mot gällande förordning? Nänänä, laglydig har jag alltid varit! Ja, ingen ska komma och säga något annat!
Skomakar-Ludde: - Åt helvete med lag och ordning, fram med pilsner, hökare, stå inte där och hymla!
Svensson: - Ska du vara laglydig en gång om året, så inte ska det väl vara idag?


Mon cousin: - Ja, det är skit med aristokratin. En samhällsklass på dekis blir så satans anemisk och blödig. Nej, annat var det förr i världen! Tänk på riksrådet Urse, det var en helvetes karl. Han hade 120 stamboksförda horungar på bygden!
Skomakar-Ludde: - Det var då fan så gentilt!

(Apropå att Baron bjuder på öl och smörgåsbord för att få gå på flotten)

Avsnitt 4[redigera]

Baron är försteman på årensningen:
Baron: - Förresten ska det väl inte vara så märkvärdigt att skära lite vass? Jag trodde det var någon sorts folkfest det här?
Svensson: - Jajamensan, jamensan baron. Här vilar inga ledsamheter, nu ska vi ta första supen!


Rävfarmarn: - Har de bara kommit till Vappersta?
Elof: - Jomen!
Rävfarmarn: - Och jag som förklarade för pojken!
Elof: - Ja, pojken din han gnodde nog på så gott han kunde. Men Svensson och baron, de satt bara och söp. De vart just inget gjort mera!


Mon cousin: - Till banketten imorgon vill jag bara ha det bästa. Hör ni det, det bästa! Vi börjar med soppa: potage julienne med en droppe amontillado, torr som en ökenvind. Och så fisk. Låt se nu. Kan man äta laxöring så här års? Ja, ja, laxöring får det bli, med sauce tartar, luftig som ett skum. Och till det dricker vi Johannesberg, inte den vanliga varan, fattas bara, nej, äkta Johannesberg ska det vara. Schloß Johannesberg Auslese. Därpå stekt anka med gåslever. Caneton du pays rôti aux canapés du foie gras. Med vår äkta châuteau latour. Gäster under generalmajors rang dricker sexårig château lafitte, de märker ingen skillnad. Med hänsyn till årstiden ersättes kötträtten av säsongens sparris. Och till dessert ätes smultronparfait med portvin, gammalt och grumligt som historiens brunn. Förslagsvis 1897 års vintage. Om man inte möjligen som en eftergift åt damernas smak ska dricka en halvtorr champagne. För den händelse vi har några lådor kvar av onkel Roederer?


Louise: - Att förödmjukas kanske jag skulle orka med, bara jag slapp dina cynismer morgon, middag och kväll.
Mon Cousin: - Cynism är en bitter medicin, Louise. Men nyttig! Den kanske kan lära dig hopplöshetens svåra konst. Lev i hopplöshet, Louise. Därförst ska du bli oåtkomlig och osårbar. Så ska du leva, Louise. Lev utan hopp. Något mer kan vi inte begära utav livet.
Louise: - Du är till stor hjälp, Mon Cousin. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.
Mon Cousin: - Bli galen kanske. Ta livet av dig. Det finns så mycket man kan göra.

Avsnitt 5[redigera]

Rävfarmarn: - Vem som går på flotten, det bestämmer vi!

Avsnitt 6[redigera]

Märta: - Tror du jag tänker stanna här hemma? Stanna i Hedeby? Sitta hemma på Fridebo med en horunge, aldrig i livet, jag tänker åka till stan!
Signe: - Men hur ska du reda dig?
Märta: - Det får gå som det kan, jag klarar mig nog!
Signe: - Det är så lätt att säga! Hur tror du det känns att vara ensam kvinna i stan?
Märta: - Bättre än att vara gift som du. Jamen, allting är ju bättre än att ha det som du! Här stannar jag inte, jag reser så fort jag kan!


Mon cousin: - Bankerna slog ifrån sig bara de hörde mitt namn. Det var mycket pinsamt!
Müntzing: - Men är det så underligt kanhända? Det är väl inte så mycket bankerna kan göra numera?
Mon cousin: - Åjo, nog orkar de dela på rovet! Gamarna församlas!

Avsnitt 7[redigera]

Fjärsman passerar avskummet vid Stadshotellet:
Ville: - Se fjärsman! Oppe mitt på dan och kan stå på bena!
Olle: - Är det till att jaga bolsjeviker och spioner?
Fjärsman: - Tjänsteutövning å ämbetets vägnar!
Ville: - Då tycker jag du ska sätta dig ner och ta dig en jäkel


Fjärsman ska ännu en gång försöka arrestera Handlarn:
Handlarn: - Kron eller renat?
Fjärsman - Det är fullständigt uteslutet att en ens skulle kunna tänka sig att muta och besticka en ämbetsman under order av dragande kall i tjänsteutövning och ämbetets vägnar. Det... skulle vara en renat.

Avsnitt 8[redigera]

Ville: - Nämen herrejösses, är det inte lilla fröken Zetterlind som är ute och missionerar nu igen!
Nora Zetterlind: - Hör Israel!
Olle: - Vem då?
Nora: - Hör Israel! Dessa ord som jag nu giver dig ska du lägga vid ditt hjärta!
Ville: - Nämen snälla lilla fröken, inte är det någon idé att predika för såna busar som Olle och mig!
Nora: - Ville, du ska inte driva gäck med förkunnelsen! Vår förlossare lever!
Ville: - Jajaja, det där vet jag inget om men här i Hedeby har han inte synts till i allafall!


Avsnitt 9[redigera]

Dr. Lundewall: - Det är såhär att jag har gett mig fan på att ställa till med fest
Zetterlind: - En fest? I tider som dessa?
Lundewall: - Just därför! Mina herrar, vi skriver idag den 31 augusti 1939. Såvitt jag kan se är det bara en tidsfråga innan det stortyska rikets ledare, rikskansler Adolf Hitler tågar in i Polen. Och ni vet vad det betyder?
Münzing: - Ja, han kanske lyckas med sin pokerbluff som han har gjort förut!
Lundewall: - Det betyder krig! Världskrig!
Zetterlind: - Så illa ska det väl ändå inte vara?
Lundewall: - Och hur bereder vi oss för kriget, vi svenskar?
Zetterlind: - Tja, försakelse? Samvetsanda. Försvarsvilja!
Lundewall: - I helvete heller! Vi ställer till med en fest! Extra smörgåsbord med brännvin!
Münzing: - Så talar en svensk patriot!


Lundewall: - En skål mina herrar! En skål för... ja, för vaddå?
Zetterlind: - För konung och fosterland!
Lundewall: - Äh, en senil gubbe och granskogar och socialdemokrater!


Münzing: - Är det inte bror som talar om försakelsens härdande stålbad. Att det är bättre att hela vårt folk förgås, att städer och byar brinna än att vi förfalla åt veklingmaterialism?
Lundewall: - Försakelse, för folket ja! En akademiskt bildad man som jag kan för fan inte räknas till folket!


Ville: - Jag trodde du var kronvrak!
Fjärsman: - Å nej du, jag är fanjunkare i reserven. Kompanikvartermästare, Kongliga Södermanlands regemente, det du!
Ville: - Då må fan ta fosterlandet!
Svensson: - Ska du bli fanjunkare, du?
Ville: - Ja, Hitler vart ju korpral han! Det är konstigt med det militära!

Avsnitt 10[redigera]

Münzing: - Se där, den svenska neutraliteten. Spela vira och hålla truten!


Ville: - Jamen, hör nu här snälla goa landsfiskalskommissarien! Ta det lugnt nu! Vi är ju ingenting annat än några hederliga, skötsamma, fromma, nyktra och hårt betungade skattedragare i den här kommunen och vi... vi är faktiskt inte vana vid att bli behandlade på det här sättet!


Handlarn har försökt muta fjärsman, nykteristen Olsson:
Olsson: - Om mitt bräckliga kött kunde tåla Guds vredes vin och ägde han Salomos skatter att besticka mig med, aldrig! Hör mina ord, du avgrundens son. Om min kollega här har tuktat dina laster med spö ska jag tukta dig med skorpiongissel. Och från denna dag ska dina gärningar rannsakas liksom basiliskens hjärta och njurar! Och lagens strängaste straff ska drabba dig alla dagar intill tidens ände! Amen! Är det förstått?
Handlarn: - Jodå, kommissarien lille, det är förstått.

Avsnitt 11[redigera]

Olle: - En kan behöva lite att stärka sig med nämligen när en ser döden i vitögat.
Ville: - Det går inte an att gå här hemma och sprätta dynga när Nordens frihet är i fara!
Lille-Lars: - Vad fan pratar ni för lort, jävla dagdrivare!
Ville: - Det går an för civilister att håna en stackars soldat!
Lille-Lars: - Soldater? Skulle ni vara soldater, såna kronvrak som ni!
Olle: - Riktiga krigare, jomän! Snart får en höra kulorna vina!
Ville: - Ja, och när en ligger där död och blek på snödrivan i Salla, är det dags att ångra sig då att en har jävlats med en stackars soldat!
Lille-Lars: - Vad i Herrans namn är det ni pratar om?
Olle: -Ja, vi har tänkt oss att gå ut som frivilliga i Finland, de kan behöva lite riktiga karlar där borta!
Lille-Lars: - Va, ska ni åka till Finland? Ni två?
Båda: - Jomän!
Lille-Lars: - Tror ni inte att finnarna har det jävligt nog som det är ändå? Va?


Olle: - Hördu Ville, ibland känns det nästan som en.. som en ville skaffa sig ett jobb och börja knega.
Ville: - Va fan säger du. Du har blivit sjuk!
Olle: - Nej, ligger lite hårt bara.

Avsnitt 12[redigera]

Olsson: - Och kallar du mig "förbannade karl" är detta grav missfirmelse av ämbetsman i tjänsteutövning och hemfaller under strafflagens 12:e kapitel, många andra paragrafer, till dagsböter och straffarbete å kronans tukthus. Halleluja!


Olsson inspekterar de misstänkta flaskorna bakom handlarns disk:
Olsson: - Ja, inte luktar det fotogen!
Handlarn: - Men smaka då så får han ju själv se att det är absolut renat... absolut renad medicin!
Olsson: - Usch, det var starkt det där!
Rulle: - Ja, det är trestjärnigt!
Handlarn: - Eh, ja det är... tredubbla Hoffmanns droppar menar pojken. Ja, det här är fint som fan, finemang! Ja, bara det bästa är gott nog åt de kranka och i anden fattiga! Drick lite mera, drick lite mera!
Olsson: - Tredubbla? Tredubbla Hoffmanns droppar? Kuriöst! Halleluja!


Münzing: - Kriget har ju bara börjat!
Zetterlund: - Det ska väl ändå inte komma hit!
Münzing: - Nej, kanske inte. Men då vill det nog till att vi kryper ner i vinteridet och är tysta som möss, inte retar stora stygga vargen.
Lundewall: - Bror har en ömklig uppfattning om Sveriges ära!
Müntzing: - Ska man hålla sig med heder och ära nuförtiden måste man nog ha större kanoner än vår lilla folkhemska ärtbössa!
Lundewall: - Vår beredskap är god!
Münzing: - Ja, och jultomten är snäll! Bror har verkligen barnasinnet i behåll!


Münzing: - Sveriges lejon finns bara i uppstoppad form på något museum. Så vi ska göra precis som den lilla åkersorken. En svensk tiger. Precis som den kungliga svenska åkersorken. Och när det stormar och blåser kallt ute i världen, då kryper den lilla sorken under jorden och går i vinteride. Mycket mer än så lär vi väl inte kunna göra. Pröva leverbiffen, den är delikat idag. Delikat!

Avsnitt 13[redigera]

Ville: - Jag ska tala om för henne, lilla fröken, att min stora uppgift här i livet, min enda mission här i Hedeby, det är att vara ett avskräckande exempel. Jag har fan gjort mer för religionen och moralen här i Hedeby än hon har gjort med alla sina biblar och broschyrer!
Nora: - Skulle... skulle Ville ha spritt religion och moral?
Ville: - Det kan hon ge sig fan på. Jag ska tala om för henne, lilla ängel, att varje samhälle behöver sina busar och avskräckande exempel. Någon som folk kan peka ut för barn och säga "Titta på den där, akta så att ni inte blir som han!". Barna har tittat på mig, sett mig och mina paltor, sprungit hem och gömt sig och druckit sockerdricka för resten av livet!

Avsnitt 14[redigera]

Löjtnant Kyhle: - Övningen börjar. Givakt! Manöver! Vid hörnet på gräsmattan mot flaggstången med språng kolonn på stället! Fixera med gripen blick den svenska flaggan. Svenska nationalsången sjung!
Manskapet: - Du gamla du fria ...


Major Eberman har skjutit sig i foten:
Majoren: - Inte han! Inte han! Jag vill leva! Jag har hustru och barn att försörja! Inte Lundewall! Inte Lundwall, jag vill inte dö! Snälla!
Lundewall: - Skottskada i foten, det är inte ofta man ser! Få se om jag måste amputera. Selma, hämta en köttyxa i köket!

Avsnitt 15[redigera]

Om den gamle kompisen Stora Småland:
Ville: - Det var allt ett förskräckligt leverne han förde här i Hedeby! Öl, brännvin, fruntimmer vareviga dag! Det var allt en riktig slarver det!
Selma: - Hur var det med Ville själv då?
Ville: - Inte alls samma sak!
Selma: - Jaså?
Ville: - Nej, ungdomssynder! Men sen har man ju vuxit till sig i ålder och visdom!


Lundewall: - Säger han nej till sill och brännvin? Har han blivit bolsjevik?

Avsnitt 17[redigera]

Lundewall: - Vad är det för satans snack? Förneka Gud, bespotta konungen men talar du illa om sill och brännvin blir jag förbannad!


Pärsy: - Ser du den här tompavan? Konjaken är slut, men etiketten är full av guldmedaljer och kronor och märken. Det är sånt folk fäster sig vid. Jag kan hälla folkkonjak eller rödsprit i den, ingen skillnad.

Avsnitt 18[redigera]

Erik: - Skaffa nu för fan en direktör eller baron eller någonting som du kan gifta dig med. Stick och ta ut skillsmässa bara! Du kan inte göra mig annorlundare än vad jag är!
Märta: - Ta ut skillsmässa och stick. Ja, det är lätt sagt.
Lundewall: - Det var fan till grant fruntimmer! Ackurat som Selma!
Müntzing: - Får man fråga vad bäste bror har för kunskaper om Selmas figur?
Lundewall: - Lite glädje ska man väl ha av att vara provinsialläkare!


Selma: - Snälla bankkamrern och greven, vad ska jag ta mig till med amerikanarna?
Kyhle: - Nämen, häll i dem bara. De har ju vunnit ett världskrig, vetja!
Selma: - Världskrig? Det här är ju Sverige! Ja, man måste väl tänka på lag och ordning! Vad heter spritrestriktioner på amerikanska?
Münzing: - Snälla lilla Selma, det ordet finns nog bara i svenska språket!


Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Hedebyborna