Rudolf Kjellén

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Rudolf Kjellén

Rudolf Kjellén, född 1864, död 1922, var en svensk statsvetare och politiker (Högerpartiet).

Källbelagda citat[redigera]

Ur ”Nationalitetsidén” (1898)[redigera]

Tryckt i ”Nationell samling. Politiska och etiska fragment.” (1906)

  • ”Nationen är den personlighet, som äger alla de – men också endast de – egenskaper, som äro för dess barn gemensamma.”


  • ”Den enskilde svensken har en mångfald individuella yttre och inre egenskaper. När flere svenskar komma samman, så förefinnes dem emellan stora olikheter i individuellt avseende, men samtidigt uppstår en gemensamhetsfond i drag och tycken, vilket delas mer eller mindre av dem alla som svenskar. Ju större partier av svenska folket man överblickar, desto klarare avtecknar sig denna fond. Så försiggår ständigt inom varje livskraftig nation en hemlig process, genom vilken samstämmiga tankar och känslor hopsummeras, medan de rent individuella egenskaperna avskiljas som grenar och kvistar och löv från stammen. Slutligen framstår hela nationen som en levande typ, väsensskild från sina söner och dock omfattande dem som det hela sina delar. […].. icke varje medborgare bär i lika grad fosterlandet inom sitt bröst. De individuella egenheterna kunna allt för väl skymma de typiska dragen. […] Den typbildning, varigenom en nationalitet uppstår, har till förutsättning desamma tvenne faktorer som all annan personlighetsutveckling, nämligen anlag och uppfostran. I naturen fota, medelbart eller omedelbart, en nations anlag; i historien har den fått sin uppfostran. Den geografiska och den historiska samhörigheten – gemensamhet i land och gemensamhet i öden – äro de tvenne bredaste rötterna till nationens stam. Naturen är fosterlandet i rummet, historien är fosterlandet i tiden.”


  • ”Det kan sålunda allt för väl hända, att den rätte fosterlandsvännen måste uppträda emot idéer och intryck, som smeka hans generation… En sådan fosterlandsgärning är den högsta, även därför att den är förenad med så stora offer.”


  • ”Som sådan är den [nationalkänslan] varken ond eller god men mäktig av båda delarne – mäktig av den skönaste och starkaste personlighetsutveckling, lika väl som av den blindaste orätt och fördom.”


  • ”Genom staten komma rättens förnuftiga idéer att verka som en tygel på nationens blinda instinkter. Genom staten erhåller således nationen det höga andliga innehåll, som den i sig själv saknar. På samma gång mottager staten av nationen tillbaka det pulserande sinnliga liv och den livets enhet, som ingen jordisk tillvarelseform kan umbära. Det är denna förmälning mellan nationens naturväsen och statens förnuft, som bildar fosterlandet i dess höga förpliktande mening, som en ny personlig individ i världen med högre rätt till existens än vi enskilda människor.”


Ur ”Fosterlandet. En begreppsanalys” (1899)[redigera]

Tryckt i ”Nationell samling. Politiska och etiska fragment.” (1906):

  • ”Antag å andra sidan, att hela svenska nationen bleve fördriven eller utrotad av en fiende, så att Sveriges land finge bära en ny nation – skulle man då kunna säga, att det var Sveriges röst som hördes uppifrån halvön? Naturen funnes kvar och vore väl sig lik, men den hade fått ett nytt människomaterial att inverka på; fosterlandets andra element, folkanlaget, vore borta, det nödvändiga sambandet mellan folk och land hade blivit upplöst på andra sättet. Sverige kan lika så litet leva med ett nytt folk inom sina gamla gränser som med ett nytt territorium åt det gamla folket. Dess begrepp är alltid åt en sida etnografiskt tillika.”


  • ”Skulle nu så hända, att den allmänna tidsandan ginge i en mot nationalandan fientlig riktning, då uppstår för den enskilde en konflikt.[...] Det är möjligt, att en hel generation låter sig på tidsandans vingar ryckas långt bortom den berättigade och nödvändiga nationalismens råmärken. Då bliver det en verklig schism mellan folket och dess levande generation. Då skulle man i Sveriges, i svenska folkets namn kunna ogilla svenskarne. Ty den äkta fosterlandskärleken ligger så djupt, att den söker sitt folks genius – även om man måste vända sig ifrån sin samtid för att igenkänna och finna den.”


  • "Om en generation sätter in all sin kraft på privata uppgifter allena; om det politiska livet neddrages till en marknad för enskild vinningslystnad; om statsmannen själv förnedrar sig till en tjänare och hantlangare åt dessa privata intressen, som han borde övervaka och stävja och leda till statsidéns tjänst – då har individualismen fått ett ödesdigert insteg, då giver generationen åter en falsk spegelbild av folkanden.
    Tvenne företeelser pläga utmärka, att ett samhälle kommit in på denna vilse väg. Den ena är konventionalismens överhandtagande. De tomma formerna börjar skymma verkligheten, och de behagliga dygder som pryda oss i sällskapslivet – grannlagenhetens och de ridderliga eftergifternas dygder – medföras i politiken såsom substitut för en äkta statskonst. Den andra är det historiska perspektivet slappnande. Man känner sig ej längre som en länk i en fortlöpande kedja, man lever för stunden och lämnar åt morgondagen dess egen omsorg även i politiken. Ansvarskänslan inför forntid och framtid slumrar, medan samtiden söker sin njutning och bekvämlighet.”


  • ”Det är fosterlandsvännens högsta plikt att arbeta för utvecklingen av nationalandan i sitt folk till allt större fullkomning. Det är hans största personliga lycka, när han kan förmäla denna strävan med arbete i de idealers tjänst, som hans egen generation ställt upp. Det är hans djupaste sorg, när arbetet för fosterlandet måste driva honom till kamp emot hans egna förvillade landsmän.”


Övriga citat[redigera]

  • ”Numera vet hvarje politiker, att fosterlandet d.v.s. nationen tyvärr innehåller små och dåliga sidor. En nation är en individ med både förtjenster och fel, liksom hvarje person. Men kärleken söker icke blott förtjenster att fästa sig vid. Sonen älskar sin moder, icke derför att hon är objektivt god och stor, utan derför att att hon är hans moder, som burit honom i sitt sköte.”

[ur artikel i Göteborgs-Posten 14 jan 1896]

Ej källbelagda citat[redigera]

  • "Den enskilde kan göra en nationallängtan medveten och gifva den praktiska medel till förverkligande. Det är hans styrka och begränsning. Utan nationell grund är han rotlös i världen, och hans praktiska verk kan icke bli beståndande."
  • "Fosterlandet är nationen, i hvars högre enhet vi enskilde individer, till en sida af vårt väsen, uppgå och sammansmälta, liksom cellerna smälta samman i vår egen kropp.!"
  • "Vi hafva i blodet pieteten för det fäderneärfda, det som gammalt och fornt varit hafver."
  • "Skola vi släpa med oss vår kosmopolitiska öfverkultur och vår vingeslappa nationalanda äfven in i det 20:e århundradet? Då blir detta århundrade det sista i vår sjelfständiga historia!"
  • "Socialismen lever och har sin varelse i fosterlandslösheten och tål icke nationalismens friska och höga luft."