Alla är inte sanna nog för att höra sanningen, det är det sorgliga. Den kunde vara en bro mellan människa och människa – så länge den är frivillig, ja så länge den ges som en gåva och tas emot som en gåva. Är det inte underligt att allting mister sitt värde, så fort det upphör att vara en gåva – till och med sanningen? Nej, det har ni förstås inte märkt, för då skulle ni se att ni var barskrapade, utblottade inpå nakna skelettet – och vem orkar se det!
