Yngve Larsson
Gustaf Richard Yngve Larsson, född 13 december 1881 i Sundsvall, död 16 december 1977 i Stockholm, var en svensk filosofie doktor, politiker, borgarråd och riksdagsledamot för Folkpartiet.
| Citat relaterade till Yngve Larsson. |
- En funkis-möbel i Mälardrottningens gemak
- borgarrådet Yngve Larsson om den nya Slussen, när han på byggnadskommitténs vägnar överlämnade det fullbordade verket till Stockholms stad[1]
- Gå Sveavägen söder ut, låt oss säga en aprildag 1965! På andra sidan Kungsgatskorset och de breda boulevardernas mera konventionella husblock reser sig en helt ny arkitektur, väldig i sin skala, men ändå ljus, lätt, nästan elegant, med sina tvärställda himmelssträvande huskroppar. Mellan dem lyser västerhimlen, med blåa fläckar och farande moln, med skuggor och dagrar över de metallglänsande fasaderna. De fem höghusen upprepar, med något olika klangfärg, samma motiv, det ena följer på det andra i den stora, nästan högtidliga ordning stadsbyggaren bestämt. Och under dem rör sig, sorlande, intensivt och färgrikt, storstadens liv, samlat inom en stor arkitektonisk gemenskap.
Detta är vad jag kommer att uppleva en aprildag 1965. Till mig talar denna stadsbild om kraft att skapa och tro på framtiden, med den musikaliska uttrycksfullhet som tillhör den stora arkitekturen: fem sköna ackord, fem trumpetstötar i ett Händelskt festspel. Jag kan redan höra dem.- Yngve Larsson inför stadsfullmäktige vid behandlingen av Delstadsplan II, 1952.
- Ett stort, ett väsentligt problem återstår. Man påminns om det varje gång man från någon av gatorna nedanför Brunkebergsåsen mellan trånga husväggar skymtar det nya citys ljusa, festligt svävande arkitektur - dess inverkan på omgivningen, dess stora skala i förhållande till den som eljest gäller på det gamla Norrmalm och som bör fortsätta att gälla kring stadsdelens nya accenter. Här är icke längre plats för de stora ingreppen, för festspel med trumpetstötar, utan för en stillsammare, men icke mindre innehållsrik kammarmusik.
Men detta är en annan historia.
- Yngve Larsson i Samfundet S:t Eriks årsbok 1960, sid 33 f.
- Det måste finnas en orgelton.
- Sundgren, Nils Petter och Björn Nilsson intervjuar Yngve Larsson (17 oktober 1976). Återblick. [TV-program]. Villa Mullberget, Stockholm: Sveriges Television. Se även: [1], Veckans citat vecka 21.
- Dagarna går, veckor och månader, men en vacker dag ar våren åter här, med milda vindar! Jag står i solskenet på Sergels torg i hörnet av Drottninggatan och söker fånga in den stora rymden, sammanhållen av Öhrströms kolonn och kulturhusets glasvägg, speglande den rätta
stockholmsluften: blå himmel och farande moln! Läsesalongen med alla sina kulturhungriga kunder... Den svenska riksdagens utskottssalar, där det just nu, får vi anta, fattas kloka beslut... T-centralen, varuhus, bilar och bussar i evig trafik... Människor som besinnar sig
på vårens sköna faktum, glömmer sina bekymmer, öppnar sina frusna ansikten och lyss till den sjungande Marias enmansorkester med sina skönt ljudande instrument. Staden lever i denna helhet av människor, byggnader och trafik. Livet går vidare i den intensiva miljö som här
ständigt skapas på nytt. O denna stolta stad!
- Yngve Larsson i Mitt liv i stadshuset 1977, sid 656.
