Sten Andersson

Citat relaterade till Sten Andersson (s).

I de lugnaste vatten...

Sveriges ambassadör i Moskva, Gunnar Jarring, hade varnat oss för att föra samtal på ambassaden eller på våra hotellrum. Överallt fanns mikrofoner. Allt avlyssnades. Jag upprördes av detta besynnerliga bevis på gästfrihet och innan jag gick till sängs den första kvällen, ställde jag mig vid fotändan av sängen och höll i min ensamhet, med okänt antal åhörare, ett anförande där jag jämförde socialdemokratin och kommunismen. Jämförelsen utföll inte till kommunismens fördel. Mina värdar visade inte med en min att de tagit del av den avgörande föreläsningen
- Sten Andersson på statsbesök i Sovjetunionen, Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 138, ISBN 9155039979.

Vid middagen hölls högstämda tal till Sveriges, den svenska socialdemokratins och den svenska partisekreterarens ära. Jag iakttog mina kommunistiska värdar, ett femtontal män i övre medelåldern, och undrade om jag skulle nöja mig med att säga ett artigt tack eller pröva hur mycket kallt stål de stod pall för. Jag bestämde mig för det senare alternativet. "Mina herrar! Jag sätter stort värde på allt vackert ni sagt om mitt land, mitt parti och mig personligen." Efter en kort konstpaus fortsatte jag: "Men hur är det? Verkade jag i det här landet, då kastade ni mig i fängelse, eller hur?" Det föreföll som det var mer än de tålde. De ryckte till och ansiktena stelnade i bestörta grin. Men så glimmade det till i ögonen på en gammal farbror. Jag kunder riktigt se: Näh du! Din kanalje! Det här ska du inte klara! Och så kom det: "Näh du, dig kastade vi inte i fängelse. Dig hängde vi i närmsta lamppost!"
- Sten Andersson på statsbesök i Rumänien 1970, Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 230, ISBN 9155039979.

En gång lyckades jag i alla fall tränga in självhärskaren (Ceausescu) i ett hörn. Det var när han i uppfordrande ton sa: "Ni borde samarbeta med vpk och C H Hermansson." "Absolut inte", svarade jag, "det skulle omedelbart halvera vårt parti. Menar Hermansson allvar med sitt nya partiprogram borde vpk gå upp i det socialdemokratiska partiet!" Då blev Ceausescu indignerad och utbrast: "Man kan inte begära att ett självständigt parti ska gå upp i ett annat!" "Inte det", svarade jag, "jag besökte revolutionsmuseet i Bukarest igår, och såg just att det socialdemokratiska partiet i Rumänien frivilligt och med stor entusiasm anslutit sig till kommunistpartiet. Var det fel det?" Ceausescu hajade till. Han visste förbaskat väl att det socialdemokratiska partiet och många av dess ledare likviderats. Och han visste att jag visste!"
- Sten Andersson på statsbesök i Rumänien 1970, Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 231, ISBN 9155039979.

Det var vid ett besök i Sovjetunionen i november, då jag efter en middag i Tallin fick frågan: "Är Estland ockuperat?" och svarade ett korthugget "Nej!". Därmed hade vargarna äntligen fått tänderna i mig och ville ogärna släppa greppet. Svaret var sakligt sett helt korrekt, men som erfaren politiker och människokännare borde jag ha förstått att det var ofullständigt. Jag borde ha insett att journalisterna, även om de tillhörde den utrikepolitiskt intresserade eliten, ändå var oförmögna att skilja mellan de folkrättsliga begreppen ockupation och annektering. Framför allt borde jag ha förstått att det knapphändiga svaret, i förening med journalisternas jaktinstinkt, skulle kunna missförstås av den svenska allmänheten, vars engagemang för de baltiska folken, till min glädje, för varje dag blev starkare.
- Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 394-395, ISBN 9155039979.

Jag måste erkänna att jag har svårt att förstå hur tänkande människor, som lever mitt i dataåldern kunde reagera så egendomligt på mitt yttrande i 1988 års valrörelse, att "Bengt Westerberg har en felprogrammerad hjärna". Det uttalandet stämplades till och med av en felsökande riksdagskommité som det värsta tänkbara övertramp. I mitt tal, ur vilket citatet är hämtat, berättade jag om mitt första möte med en dator. Det var en stor, takhög maskin just installerad på försäkringsbolaget Folksam. Företagsledningen var omåttligt stolt över sitt nyförvärv och hade inbjudit den socialdemokratiska riksdagsgruppen att bese och beundra åbäket. En av direktörerna beskrev entusiastiska ordalag det tekniska underverket och dess användarmöjligheter. "Man kan fråga datorn om vad som helst som rör företaget", sa han och frågade : "Har ni något förslag till denna fråga?" Jag föreslog att vi skulle fråga datorn hur mycket direktören hade i månadslön. "Nitton öre", svarade datorn, vilket någon kanske tyckte var lagom, med svaret berodde självklart på att datorn var felprogrammerad. I 1988 års valrörelse föreslog Bengt Westerberg att de pengar som staten sparade på införandet av karensdagar i sjukförsäkringen skulle användas för förbättringar för de handikappade. Vad han inte tycktes veta var att karensdagar, om inga särskilda regler införs, väldigt hårt drabbar just stora grupper med sådana handikapp som orsakar korta med många sjukperioder, till exempel astma-allergier och reumatism. Som grupp betraktad skulle de handikappade förlora mer på karensdagarna än vad de vann med Westerbergs "reform". Det var detta som föranledde mig att säga att Westerber har en felprogrammerad hjärna. Uttalande innebar alls inte någon nedvärdering av Westerbergs tankeförmåga. Den har jag tvärtom stor respekt för. Vad jag ville säga - och sa i mitt tal - var, att det hjälper inte hur sofistikerad en dator är eller hur välmöblerad man är i skallen, matar man in fel program eller felaktiga uppgifter, kommer det ut felaktiga resultat.
- Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 360-361, ISBN 9155039979.

När jag, efter att i Vilnius ha samtalat med bland andra presidenten Algirdas Brasauskas och regeringsledamoten Kazimiera Pruskiene, berättade för pressuppbådet att de gjort gällande att endast några få procent av Litauens befolkning ville att Litauen skulle bli självständigt, skrev en under pressträffarna sällan närvarande DN-journalist, att omdömet var mitt, inte den litauiska statsledningen. Det lögnaktiga påståendet förvandlades snabbt till en "sanning", som sedan valsat runt både i pressen och i mera seriösa sammanhang.
- Sten Andersson, I de lugnaste vatten..., Stockholm : Tidens förlag, 1993, s. 395-396, ISBN 9155039979.

Av Per Ahlmark tillskrivna citat

Ett krav idag, riktat mot Sovjetunionen, på att de baltiska folken skall få en omedelbar självbestämmanderätt skulle [...] verka i den rakt motsatta riktningen.
- Sten Andersson, 17 maj 1988. Citerad i Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 119, ISBN 9175662868.

Estland är inte ockuperat.
- Sten Andersson under ett besök i Baltikum, hösten 1989. Citerad i Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 220, ISBN 9175662868.

Får deras otålighet fullt politiskt genomslag äventyras inte bara deras eget arbete utan också hela reformprocessen i Sovjetunionen.
- Sten Andersson i ett TT-uttalande om den baltiska demokratirörelsen. Citerad i Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 220, ISBN 9175662868.

Det finns krafter i Baltikum som vill ha en snabb frigörelse från Sovjetunionen, men dessa är i kraftig minoritet.
- Sten Andersson under ett besök i Vilnius, hösten 1989. Citerad i Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 220, ISBN 9175662868.

Övriga citat

Sverige skulle ha sett mycket annorlunda ut om inte arbetarrörelsens värderingar trängt igenom på bredden. De som säger att företagsverksamheten och kapitalismen har skapat det svenska samhället, glömmer att det är arbetare som skapat de värden vi fördelat. De som vill att marknadskrafterna ska få verka fritt, de har glömt historien. Den som inte ser sambandet mellan utvecklingen och vad arbetarrörelsen står för är historielös.
- Sten Andersson. Citerad i L. Å. Augustsson och S. Hansén, På spaning efter socialismen, Stockholm : Ordfronts förlag, 1991, s. 18.