Adel
Adel betecknar en samhällsklass med högsta sociala ställning och vissa ärftliga privilegier, särskilt i samhällen av äldre (feodal) typ.
Citat
[redigera]- När Adam grävde och Eva spann
Säg, vem var då en adelsman?
Originaltext:
when Adam delv'd and Eve span
who was then a gentleman?- John Ball, citerat av Pelle Holm i Bevingade ord (1978)
- Adelsman är varje son,
Som till fader har ett "von".- Falstaff Fakir (Axel Wallengren), Julestuga
- Idel ädel adel
- Från revyvisa av Axel Flycht, Einar Molin och Tor Bergström (1944)
- Adelskap förpliktar. (Franska: noblesse oblige.)
- G. P. M. de Lévis, Maximes et réflexions 13 (1808)
- Adel utan dygd är lykta utan ljus.
- Ordspråksboken (1865)
- Det är förargligt, att ordet "adel" i det allmänna språkbruket har urartat i så hög grad. Ty i det att det ofta användes i betydelsen bördsadel får det en viss likhet med de allmänmänskliga rättigheterna och blir något passivt och statiskt, som man tar emot och ger ifrån sig som ett livlöst föremål. Men i de romanska språken är beteckningen för adel — noblesse, nobleza — genomgående dynamisk. Nobilis betyder "välkänd", d. v. s. allmänt bekant, berömd, en som reser sig över massan. Beteckningen förutsätter alltså en ovanlig prestation, som rättfärdigar den. Adlig är sålunda likbetydande med energisk, framstående. Det adelskap eller den berömmelse, som går över sonen, är blott en skänk. Sonen är "välkänd", emedan fadern uppnådde berömmelse. Hans titel är en reflex, och i själva verket har det ärvda adelskapet blott en indirekt karaktär; det är reflekterat ljus, månsken, månskensadel, död bokstav. Levande, äkta, dynamisk är däri blott den stimulans, som det ger de efterkommande att hålla sig kvar på den nivå, som förfäderna uppnådde… Alltid, t. o. m. i denna förbleknade form "förpliktar adelskap"; den ursprungliga adeln förpliktar sig själv, den som har ärvt adelskapet förpliktas av arvet.
- José Ortega y Gasset, Massornas uppror (1929), s. 60
- Staten hade upptimrats under medeltiden av en människoart, som var mycket olik borgaren: adeln, en klass, som var beundransvärd genom sin heroism, sin ansvarskänsla och sina härskardygder. Utan den skulle de europeiska nationerna icke existera. Men med alla sina karaktärsegenskaper har adeln alltid lidit brist på intelligens. Den har blott odlat den ena sidan av själslivet. Dess förståndsegenskaper ha varit begränsade, dess tänkande känslomässigt, instinktivt, intuitivt, kort sagt irrationellt. Därför kunde den icke utbilda någon teknik, ty därtill krävas rationella metoder.
- Ibidem, s. 112–113