Lena Andersson

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Lena Andersson, född 1970 är en svensk författare och journalist.

Citat med källa[redigera]

2009[redigera]

    • De retoriska figurerna arbetslinjen och utanförskapet handlar helt uppenbart om samma sak som det alltid handlat om för Moderaterna, att statens utgifter ska sänkas och individens beroende av dem minska. Arbetslinjen driver dessa gamla libertarianer så långt in i folks personliga omständigheter att de kan höras hävda offentligt att det är nyttigt att gå upp på morgonen. Det är det nog. Såvida man inte jobbar kvällar och nätter. Men om det verkligen inte gällde skattenivån utan det sunda i att komma upp ur sängen, skapa värden för samhället och ingå i en arbetsgemenskap, skulle Anders Borg uppmana även förmögna män med arbetsfria inkomster och deras vegeterande fruar till en uppstramning av karaktären och de dagliga rutinerna.[...] De flesta anar att om det inte fanns något sjukförsäkringssystem alls, skulle det inte vara Moderaterna som uppfann det. Och att vilket sjukförsäkringssystem som än fanns, rudimentärt eller utvecklat, skulle Moderaterna vilja skära i det.

2010[redigera]

    • Sedan Reinfeldt, Schlingmann och Borg gav partiet en ny lingvistisk dräkt har jag inte hört dem nämna frihet en enda gång. Tidigare talade Moderaterna ständigt om frihet. Men de måste till slut ha insett att svensken inte kände sig ofri. Svensken jämförde sin frihet med kommunistländernas och sin jämlikhet med USA:s och fann att socialdemokrati och socialliberalism var svaret. I en intervju i Moderaternas medlemstidning Medborgaren (3/2010) betonar Anders Borg och Fredrik Reinfeldt vikten av trygghet. Jag blir fortfarande överraskad när jag ser ordet trygghet i deras munnar, det som tidigare var så löjligt. Och deras hantering av sjukförsäkringen, a-kassan, liksom skattesänkningar och privatiseringar brukar inte betecknas som trygghet utan som otrygghet, eller frihet om man så vill. Är det hederligt att låta orden byta plats så här? Kanske är det inte vad de gör. När de var unga nyliberaler fanns i deras världsbild ingen trygghet alls. Hur liten trygghet de än erbjuder väljarna nu är den ofantlig jämfört med då. I deras personliga politiska tänkande har inriktningen på trygghet helt enkelt blivit kolossal.
      I intervjun förklarar statsministern: ”Moderaterna kommer att spela oerhört stor roll för alliansens förmåga att bli omvald och det bygger mycket på vår kraft att fortsätta markera vår förnyelse.” Att markera förnyelse är något annat än att förnya. Det låter faktiskt precis som att man ska finslipa förändringen av språket.
      Det mest väsentliga begreppet att skärskåda i den nya betoningen är ”välfärdens kärna”. Genom att framhålla att den ska värnas verkar det som om moderaterna blivit ett välfärdsparti. Det är en lingvistisk villa. Vad de säger med begreppet är inte att de satsar på välfärden. De säger att det räcker med kärnan.Detta skiljer sig inte från gamla moderaters strävan. Men de presenterade otaktiskt saken som att stora delar av den allmänna välfärden skulle tas ifrån medborgarna, vilket var korrekt. Reinfeldt får samma sak att framstå som om medborgarna ska få något, en kärna. Det är inte lögn, inte oärligt. Det är motståndarnas sak att genomskåda det.

2011[redigera]

    • I stället för att fundera på varför de behövs grubblar Socialdemokraterna på hur de ska vinna nästa val. Men det spelar ju ingen roll om de vinner ifall de tänker göra det genom att fullfölja förborgerligandet av det svenska samhället. Det var nämligen vad Mona Sahlin rekommenderade i sitt märkligt hyllade avskedstal den fjärde december. Talet var ett eko av Fredrik Reinfeldt! Hon trodde inte på den politik hon gick till val på, hon trodde på alliansens politik! [...]
      Människan har olika stämningar i sig, hon vetter åt olika håll. En kombination av stimuli avgör vad som väger över. Ett politiskt val är en kamp om väljarnas stämningar, en tävlan om att få dem att betona de stämningar som den egna ideologin svarar mot. Opinionsbildning och långsiktig samhällsförändring handlar om att få människor att föredra vissa stämningar i sig framför andra. Därför ska socialdemokratin självklart inte, som Sahlin i sitt tal, främja nuets småborgerliga stämningar: upptagenheten vid den egna plånboken, den egna avkomman, det egna skolvalet, det egna egnahemshuset. [...]
      För socialdemokratin finns bara en sak om den inte ska bli helt ointressant: att verbalisera att samhället är något utöver var och en och uppmuntra människor att inte rösta enbart för växtligheten hemma i täppan. Men i sin stora ”självkritik” den fjärde december valde Mona Sahlin att tala till oljepannornas och villaamorteringarnas stämning. Samhället som butik, med Bengt Göranssons formulering.
      Sahlin talade också, som i fornstora dar, om småföretagarnas eviga lidande. Detta när fackliga rättigheter urholkas, arbetstagare är utlämnade åt godtycke, låg lön, hopplösa skiftscheman, förslitningsskador och maktlöshetens stress, chefens härskarteknik och krav på tystnad om de vill behålla jobbet. Det är säkert svårt och slitsamt att leda företag, men socialdemokratins huvuduppgift är att påminna om hur det känns från maktunderlägets sida, särskilt när det motsatta perspektivet är så väl tillgodosett. Daniel Suhonen uttrycker det elegant i sin ledare i senaste numret av SSU:s tidning Tvärdrag: ”Sahlins tal utgör något slags urkund, en grundtext och dödsattest för en rörelse som förlorat sin varma blick.”
    • Bodström iscensätter sig själv som den utifrån kommande, han som är self-made och inte tillhör men lånade ut sig till politiken en tid. Och här finns den tystnad som bekännelsepladdret lägger sig över, bokens spricka och smärtpunkt. Den sammanfaller med socialdemokratins tystnad och smärtpunkt. Klassfrågans avsomnande. Att titlarna, upphöjelsen och färdvägen går i arv, och det utan att man känns vid det. Thomas Bodström är en av de där socialdemokraterna som tycker att klassdimensionen blivit omodern, och hans bok är ett emblematiskt uttryck för vad den inställningen gör med ideologin.
      • Lena Andersson om Thomas Bodströms bok ”Inifrån. Makten, myglet, politiken”, Dagens Nyheter, 4 juni 2011.
    • Ingen röstar på ett parti för att det erbjuder ett halvt rutavdrag. Väljarpsykologiskt är det dårskap. Vad väljaren hör är sämre, mindre, snålare. En socialdemokrati som verbalt erbjuder halv borgerlig politik är lika ointressant som Moderaterna var på den tiden då de verbalt erbjöd halv socialdemokratisk politik. Då har man upphävt sig själv. Bara en självstympad socialdemokrati – eller en nervös och förborgerligad S-ledning – kan föreslå ett halverat rutavdrag. Om man tyckte att hushållstjänster vore ideologiskt bra eller neutralt kunde förslaget fungera. Förutsatt att det inte redan fanns ett förmånligare rutavdrag.

2012[redigera]

    • I konformismens mentalitet kan höga politiska makthavare få för sig att det är modigt att yttra att de inte vill ta i parian med tång. Att detta är lönsam anpasslighet snarare än mod tiger vi om för att inte bli påkomna med att försvara de smutsiga.
    • 1.1 Socialdemokratin är en existentialism, kollektivismen ett verktyg, målet är individens frihet från sin bestämning. [...]

    1.3 Skolan ska vara enhetlig och ge bildning åt alla (läsa, skriva, räkna, tänka). Därtill ska den överbrygga de klass- och kulturskillnader som familjer reproducerar. Skola är således inget föräldrar bör välja. [...]
    6.1 Längtan efter att få dela upp människor upphör ej med tidens gång. I dag kommer den i skepnad av valfrihet och rutavdrag.
    6.2 Valfrihet är inte frihet, men urholkar jämlikheten. Återreglera.
    6.3 Bengt Göransson (på youtube): Valfrihet är rätten att välja från ett sortiment som andra tillhandahåller. Friheten däremot är oändlig. Friheten blir därför i god mening gemenskapsskapande. Den förutsätter hänsynstagande till andra. Friheten förutsätter också jämlikhet. Friheten är omöjlig i ojämlika samhällen. Var därför rädd om friheten och var lite försiktig med valfriheten.
    6.4 Friheten är oändlig därför att den är existentiell. Den som har friheten och jämlikheten kan inte kväsas.
    6.5 Privata sjukförsäkringar har den egenheten att den som behöver dem mest får betala mer för dem.

    • Ur Lena Anderson: "Tio anteckningar till mig själv - om jag hade ­tillfrågats av VU", Dagens Nyheter, 28 januari 2012.
  • Begreppet ”generös invandringspolitik” vilar på föreställningen att ett land är ett hem. Ett hem som invånarna äger gemensamt och därför bestämmer över på samma sätt som en individ bestämmer vem som får och inte får komma in i den egna bostaden.
    • Ledare i Dagens Nyheter, Den globala staden, [1], 20 oktober 212

2015[redigera]

  • Varför vill människor bestämma över andra mot deras vilja? [...] Människor vill bestämma över andra för att de anser att det blir bättre så.
  • Det är inte orden "Förlåt mig" som betalar av skulden, utan känslan bakom. Därför räcker det förstås inte med det slarvigt, mekaiska, men ack så vanliga "Men förlåt då!" där det hörs att den som ber om kvittning inte anser att hon begått något fel. Det är att lägga sten på börda och att addera förolämpning till den skada som redan föreligger. Om man inte anser sig ha gjort fel ska man inte be om förlåtelse för att den andre anser att man har gjort fel. Då ska man hellre förklara varför det man gjorde inte är fel.