Norberto Bobbio

En allians mellan kommunister och fascister har något monstruöst över sig.

Norberto Bobbio, född 18 oktober 1909 i Turin, död där 9 januari 2004, var en italiensk rättsfilosof, statsvetare och historiker, som verkade i en socialliberal tradition.

Citat

Vänster och höger: essä om en politisk distinktion (1998)

• Att ställa krigaren mot affärsmannen medför oundvikligen ett rättfärdigande, om inte ett förhärligande av våldet: det förlösande och renande våldet, våldet som "historiens barnmorska", för den revolutionära vänstern (Marx); som "världens enda väg till hälsa", för den reaktionära högern (Marinetti).
  • S. 55

• En allans, om också framtvingad och därför dömd att inte bestå, mellan fascister och konservativa, med andra ord mellan extrem höger och moderat höger, har varit möjlig på högra sidan av det politiska fältet. Mer än så: den italienska fascismen är rent av ett resultat av denna allians. På den andra sidan har en motsvarande allians mellan kommunister och demokratisk socialism endast antytts i folkdemokratierna, den blev mer än ett skisserat förslag i den pakt om samordnat uppträdande som slöts mellan italienska kommunister och socialister efter befrielsen. En allians mellan kommunister och fascister har något monstruöst över sig.
  • S. 57

• Tänker man på synligheten hos den person som innehar makten och det sätt varpå de kollektiva besluten fattas, kan man tala om motsatsparet "yta-djup": det mest relevanta historiska exemplet är motsättningen mellan demokratiska staters synliga maktutövning och den osynliga i den enväldige härskarens hemliga rum, som endast få betrodda hade tillträde till, därför att statsangelägenheterna måste avhandlas i ett djup oåtkomligt för massan av undersåtar.
  • S. 65

• Det kan inte förnekas att paret höger-vänster, innan det blev en metafor i det politiska livet, ursprungligen var värdemässigt entydigt av det skälet att den ena av termerna, höger, hade en alltid positiv och den andra, vänster, en alltid negativ konnotation. Och inte heller kan det förnekas att detta förhållande har förblivit oförändrat i flertalet fall då paret brukas metaforiskt, med början i det religiösa språket, där de goda sitter till höger och de dåliga till vänster om Fadern.
  • S. 74

• Laponce […] framhäver det faktum att distinktionen mellan höger och vänster i sista hand upplöses i distinktionen mellan heligt och profant, inom vilken det ryms andra skillnader, till exempel skillnaden mellan en hierarkisk och en egalitär ordning och den mellan en traditionalistisk inställning som främjar kontinuitet och en mot det nya blickande eller framstegsvänlig inställning som bejakar uppbrott och diskontinuitet.
  • S. 76

• Tre av de sex stora ideologier som föddes under arton- och nittonhundratalet är klassiska: konservatismen, liberalismen och den vetenskapliga socialismen, och tre är romantiska: anarko-libertarianismen, fascismen (och högerradikalismen) och traditionalismen. […] [T]ill höger finns två romantiska ideologier, traditionalismen och fascismen, och en klassisk, konservatismen. Till vänster finns en romantisk, anarko-libertarianismen, och en klassisk, den vetenskapliga socialismen. Den återstående klassiska ideologin, liberalismen, finns både till höger och till vänster beroende på omständigheterna.
  • S. 84