Sven Hedin

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sven Hedin

Sven Hedin, 1865-1952, upptäcktsresande, skribent.

Tyskland och världsfreden, 1933[redigera]

I likhet med hela världens judar och otaliga kristna beklagar även jag det öde som drabbade judendomen på våren 1933 och jag ogillar på väsentliga punkter både den metod och den stränghet, med vilken nationalsocialismen for fram mot den. Men i sanningens och rättfärdighetens namn kräver jag för min del, också ett audiatur et altera pars, en opartisk undersökning av judarnas eget handlingssätt under tiden efter vapenstilleståndet och följande år. Man förstår då bättre den förbittring, som blossade upp mot alla av judisk ras inom Tysklands gränser.

Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 69


Man kan dock lugnt säga att denne arbetare, som så många gånger hållit hela världen i spänning, icke är någon alldaglig representant för arbetarklassen. I alla sina handlingar har han utvecklat en oerhörd energi, en järnhård viljestyrka, en djärvhet, som trotsat de andra stormakternas drivna och grundligt skolade statsmän, ett rättfärdighetskrav, som aldrig kapitulerat, en politisk klarsynthet och ett förutseende, som aldrig tagit miste om den rätta vägen och en hänsyn för de nödlidande bland sina landsmän, som icke tål att en enda medborgare fryser eller hungrar.

Om Adolf Hitler. Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 97


Judarna själva förneka energiskt betydelsen av sin insats under de olyckliga åren. Men här tala de historiska händelserna sitt ovedersägliga språk och allt är lätt att kontrollera. I Berlin registrerades och analyserades grundligt den av judar skapade litteraturen från denna tid. Den som sett prov på dessa alster kan endast säga, att dylika orgier i lättsinne och sinnlighet i hög grad måste vara ägnade att fördärva seder, tukt och hållning hos den ungdom, i vars händer de råka. Ingen förvånar sig över att föräldrar och målsmän till ungdomen reagerat däremot. Och vad det ekonomiska livet och den internationella storfinansen angår, så lär det väl vara en kunskap, som räknar sin ålder i århundraden och som icke behöver diskuteras, att i allt vad pengar heter judarna spelat och alltjämt spela en mycket betydande roll. I verkligheten kan nog sägas, att judarna äro de enda som förtjäna på ett krig, alla andra förlora därpå. Tack vare sin överlägsna genialitet i konsten att manipulera pengar och tack vare sin sammanhållning i alla länder draga judarna den största vinsten både av kriget och freden.

Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 269


Under sin tvåtusenåriga lidandes historia ha judarna till självförsvar tvingats att begagna penningmångleriet och ockret som vapen. De gengälda hat med hat, och de kristnas hat ådrogo de sig därför, att de utsögo sina värdar och liksom gökungarna stötte ut småfåglarnas ungar ur boet. Överallt är de fruktade på grund av sin ekonomiska överlägsenhet och makt.

Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 269


Då våra längst åt vänster stående tidningar, vilka aldrig ha ett ont ord att säga om bolschevismens hebräiska ledare, men strängt klandra de tyska judelagarna, vilja yttra något enligt deras uppfattning riktigt obehagligt och sårande om mig, kalla de mig jude eller av judisk börd. Om de anade hur osårbar jag är i den punkten! Mena de att det är en skam att vara jude? Min mor, vars omdöme var ovanligt klart och rättrådigt, tog alltid judarnas försvar. Hennes farfarsfar var den från Tyskland itll Malmö inflyttade juden Brode, som i Sverige antog namnet Berlin och 1771 lät döpa sig, något som var lättare i en tid då knappast andra judar bodde i vårt land. I mitt blod är alltså var sextonde droppe av judisk härkomst. Jag håller på min sextondedel och ville inte mista den. Den kommer från ett folk som genomlevat årtusenden av bittrare öden och ridit ut hårdare stormar än något annat på jorden. Måhånda har denna sextondedel hjälpt mig över avgrunder och varit mig till gagn i mitt umgänge med österns folkstammar. Om mina 15/16 ariskt blod eller om mina förfäder, som långt bort i tiden voro bönder och präster i Närke, säga vänstertidningarna aldrig ett ljud. Det är som vanligt Israel som blir strykpojken, även om han uppträder i aldrig så blygsam gestalt.

Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 276


Endast den, som besökt alla de platser i Tyskland, där erövringar göras i eget land, och den som bevittnat den totala mobiliseringen av hela folket alltifrån tioårsåldern till att deltaga i uppbyggnadsarbetet, förstår och känner sig orubbligt övertygad, att ett systematiskt företag av denna gigantiska omfattning icke _kan_ genomföras utan en långvarig fredsperiod. Efter de resor jag i höstas företog i alla tyska länder och de samtal jag haft med otaliga Volksgenossen har jag vunnit den fasta övertygelsen, att Tyskland aldrig skall börja ett krig, om det icke genom främmande invasion eller överfall _tvingas_ därtill.

Hedin, Sven. Tyskland och världsfreden (Stockholm: Medéns, 1937), sida 317

Andra om Sven Hedin[redigera]

Hedin har beskrivit sandhögar i oändlighet och kartlagt bergknallar, vilka alltid varit kända, ehuru ingen brytt sig om att kartlägga dem. Och alla bergknallar äro vattendelare, av den naturliga orsak, att vatten rinner nedåt bergen och icke uppåt. En vanlig lantmätare, väl utrustad, skulle utan pittoreska äventyr ha utfört Hedins kartarbeten, men hans namn skulle aldrig trängt längre än till Lantmäterikontoret. Hedin reser dock som en okunnig lantmäteri-auskultant; han kan icke landets språk, är föga bevandrad i naturvetenskaperna, litet i antikviteterna och historien. Hans stora svenska föregångare Strahlenberg kunde allt detta, och hans enda kvartband innehåller mer än Hedins alla kvarter som kostat nationen mer än hundra tusen kronor.

August Strindberg ur Upptäckar-humbug i Tal till svenska folket från 1910.

Tjuvar! Tjuvar och spioner!
Vad kan man annat kalla sådana som Aurel Stein och Alfred von Le Coq och er Sven Hedin? De reste och de forskade och de grävde och man kallade dem vetenskapsmän och de blev adlade och fick medaljer och belöningar.

Ruzi Turdi i samtal med Jan Myrdal i Sinkiang. Citerat ur Sidenvägen, sid. 244.

Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Sven Hedin