Svenska ordspråk

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök

A[redigera]

  • Adam sköt skulden på Eva och Eva på ormen.[1]
  • Adel utan dygd är lykta utan ljus.[1]
  • Adjö, Svenserud, sa Päte, när han reste till Amerika och aldrig kom dit. (Värmland) (SVO)
  • Aftonen kröner morgonen.[1]
  • Agan är god, när måtta är med.[1]
  • Agelös lever, ärelös dör.[1]
  • Akta dig för den om vilken ingen talar väl.[1]
  • Akta dig för det slags kattor, som smeka framman och klösa bak.[1]
  • Akta dig för fiendegåvor.[1]
  • Akta dig för hunden, skuggan bits inte.[1]
  • Akta dig för ond gärning, lögn får snart vändning.[1]
  • Akta huvet, sa mästerman. (Stockholm) (SVO)
  • Aldrig gott köp i dålig vara.[1]
  • Aldrig läkes såret så väl, att inte ärret syns.[1]
  • Aldrig någon olycka, att inte lycka är med.[1]
  • Aldrig så elakt väder, att inte den döde måste ut.[1]
  • Aldrig så gammal, att man inte tror sig få leva ännu längre.[1]
  • Aldrig så långt emellan bergen, att inte trollen råkas.[1]
  • Aldrig är dagen så lång, att inte aftonen kommer.[1]
  • Aldrig är fågeln så liten, att han inte söker sig bo.[1]
  • Aldrig är vädret så kallt, att prästen fryser i kyrkan så länge offret räcker.[1]
  • All begynnelse är svår.[1]
  • All hjärna finnes inte i ett huvud.[1]
  • All ursäkt är god när den antages.[1]
  • Alla barn i början, sa gubben, satte sig i vävstolen. (Göteborg) (SVO)
  • Alla bli ej präster, som gå i skolan.[1]
  • Alla behöver kristlig fostran och vård, sa bonden, piskade lopporna med kyrkkäppen. (Halland) (SVO)
  • Alla dagar är inte bakedagar.[1]
  • Alla dö inte, som lida nöd.[1]
  • Alla frågar om man är rik, få, om man är from.[1]
  • Alla goda ting är tre.
    • Ström (1981), p. 36
  • Alla känna apan, men apan känner ingen.[1]
  • Alla lemmar lyda huvudet.[1]
  • Alla leva vi vid en Gud, men icke vid en lycka.[1]
  • Alla moln ger inte regn.[1]
  • Alla skor görs inte över en läst.[1]
  • Alla svin är svarta i mörkret.[1]
  • Alla vackra flickor vilja gifta sig, och de fula ändå hellre.[1]
  • Alla veta råd, förutom den i våndan står.[1]
  • Alla vill att yxan skall gå, men ingen vill hålla i skaftet.[1]
  • Alla vill ha narren, men ingen vill föda honom.[1]
  • Alla vill luta åt den sidan lasset välter.[1]
  • Alla vill vara gamla, men ingen vill heta det.[1]
  • Alla vill vara herrar, men ingen vill bära säcken.[1]
  • Alla vill över där gärdesgården är lägst.[1]
  • Alla sätt är bra utom de dåliga.
    • Holm (1981), p. 162
  • Alla vägar bär till Rom.
    • Grenholm (2000), p. 284
  • Alla är vi barn i början.
    • Ström (1981), p. 364
  • Alla vill vara herrar, men ingen vill bära säcken.
    • Strauss, Emanuel (1994). "1263". Concise Dictionary of European Proverbs. II. Routledge. p. 991. ISBN 978-1-136-78978-6.
  • Alla är inte goda kockar, som bära stora knivar.[1]
  • Alle mans vän är ofta var mans narr.[1]
  • Allestädes framme, sällan välkommen.[1]
  • Allestädes framme är ofta näsbränna.[1]
  • Allmogen är ett djur med många huvuden.[1]
  • Allmosa minskar inte, kyrkogång hindrar inte.[1]
  • Allmän nytta, allmän skada.[1]
  • Allom är förbjudet att bryta, men ingen att bättra sig.[1]
  • Allt efter behag, sa han som fria och fick korgen. (Halland) (SVO)
  • Allt fettet bör inte i skomakaren, somt bör också i klöven (i lädret).[1]
  • Allt har haft en begynnelse, utom Gud.[1]
  • Allt kommer till den som har tid att vänta.
  • Allt vad man får i sig blir man vacker av, sa flickan. (Halland) (SVO)
  • Allt vatten vill i havet.[1]
  • Allt är inte guld som glimmar.
    • Wallensteen (1991), p. 164
  • Allt är vackert som är kantat, sa gumman, kanta osten. (Stockholm) (SVO)
  • Allt/allting/var sak har sin tid.
    • Söderbäck (1989), p. 42
  • Alltför dristiga får bli uppätna av ulven.[1]
  • Alltför hövlig liknar narren.[1]
  • Alltför klok är största tok.[1]
  • Alltför mycken frihet alstrar självsvåld.[1]
  • Alltför mycken lust är olust.[1]
  • Alltför noga minskar vänskapen.[1]
  • Alltför spetsig blir snart slö.[1]
  • Alltför stor ära lyktas med skam.[1]
  • Alltför ödmjukt är förklädd högfärd.[1]
  • Alltid bäst som sker.[1]
  • Alltid bättre gröt (eller korv) i en annans gryta.[1]
  • Alltid bättre säd på grannens åker.[1]
  • Alltid duger han till nå't, sa bonden, skurade stallet med katten. (Skåne) (SVO)
  • Alltid fler kalvskinn som torgförs, än kohudar.[1]
  • Alltid frusen jord för lata svin.[1]
  • Alltid får den visa, som kväda vill.[1]
  • Alltid har man något att blåsa på.[1]
  • Alltid kommer ved med vintern.[1]
  • Alltid någon, som måste bära hundhuvudet.[1]
  • Alltid något nytt, sällan något gott.[1]
  • Alltid sämsta föret i portlidret.[1]
  • Alltid träffar jag dig, sa fan till biskopen. (Halland) (SVO)
  • Alltid värre, som efter kommer.[1]
  • Allting annat men inte det, sa flickan om kyssen. (Småland) (SVO)
  • Allting bör ske med mått, sa' skräddaren, slog hustrun med alnen.[1]
  • Allting har en ända, men korven har två.[1]
  • Allting har en övergång sade räven, när de tog skinnet av honom.[1]
  • Allting har sin tid.[1]
  • Allting klär ett vackert ansikte, sa flickan, prova nya skorna. (Stockholm) (SVO)
  • Allting på stort, sa tiggarn, dansa i farstun. (Halland) (SVO)
  • Andra fåglar flyga bort, kråkan blir alltid kvar.[1]
  • Andra tider, andra seder.[1]
  • Andra år, andra hår.[1]
  • Andras exempel ursäkta inga synder.[1]
  • Andras fel göra ingen lag.[1]
  • Andras fel mäta, sitt eget förgäta.[1]
  • Andras skada glöms snart.[1]
  • Andras skada är ofta den bästa läromästaren.[1]
  • Anfall är bästa försvar.
    • Grenholm (2000), p. 18
  • Anfäkta det snuset, sa fan när de sköt honom i näsan. (Blekinge) (SVO)
  • Anorna göret, sa greven. (Halland) (SVO)
  • Anse var dag som den sista.[1]
  • Antingen med eller mot.[1]
  • Antingen skalken sitter eller står, är han i dag så god som i går.[1]
  • Antingen skall det vara ösapösa, eller skall det vara nörpasnörpa nu för tiden, sa' gamla mormor.[1]
  • Antingen ägg eller ungar.[1]
  • Anvisning är ingen betalning.[1]
  • Apan håller sina ungar för de vackraste, och dåren sitt tal för det klokaste.[1]
  • April våt och maj kall fyller bondens lador all.[1]
  • Arbeta medan du är ung; det gagnar när du blir gammal och tung.[1]
  • Arbeta som du skulle leva evigt; lev som du skulle dö i morgon.[1]
  • Arbetaren är sin lön värd.[1]
  • Arbete fördriver laster.[1]
  • Arbete gör sömnen ljuv.[1]
  • Arbete och möda ger daglig spis och föda.[1]
  • Arbete är halv hälsa.[1]
  • Arg hund och racka ha inte mycken lust att tacka.[1]
  • Arga hundar få rivet skinn.[1]
  • Arga hundar är goda väktare.[1]
  • Arga katter får rivet skinn.
    • Börjesson (2008), p. 34
  • Arm brunn, som man måste bära vatten uti.[1]
  • Arm häst, som ej orkar bära sin sadel.[1]
  • Arm högfärd, skrävla och svälta.[1]
  • Arm och rik gör döden lik.[1]
  • Arm råtta, som ej vet mer än ett hål.[1]
  • Arm tiggare, som ej kan gå ett hus förbi.[1]
  • Arm tröst, att också andra har felat.[1]
  • Armod botar högmod.[1]
  • Armod går till fots.[1]
  • Armod gör döden söt.[1]
  • Armod gör mannen blödig.[1]
  • Armod har bragt mången till galgen.[1]
  • Armod lär arbete.[1]
  • Armod är gott för podager.[1]
  • Armod är konstens styvmor.[1]
  • Armt skämt, som inte har något allvar med sig.[1]
  • Art följer art.[1]
  • As lockar örnen ut.[1]
  • Att alltid vinna gör misstänkt.[1]
  • Att fela är mänskligt, gudomligt att förlåta. (Jfr. Syr. 5: 4—7).[1]
  • Att fånga räv med räv, därtill fordras klokhet.[1]
  • Att föga begära är reda penningar, att föga köpa är en god årlig inkomst.[1]
  • Att försvara ett fel är att fela igen.
    • Stolpe (1987), p. 41
  • Att försvara sitt fel är att fela ånyo.[1]
  • Att ge dårar råd är detsamma som att slå vatten på gåsen.[1]
  • Att inte hinna fram till målet och löpa detsamma förbi kommer på ett ut.[1]
  • Att inte äta så mycket man orkar, medför ingen ånger.[1]
  • Att läsa och inte förstå är att plöja och inte så.[1]
  • Att skiljas är att dö en smula.
    • Hellquist (1986), p. 175
  • Att taga en rik hustru, är att mista sin frihet.[1]
  • Att tala ett och annat tänka, plär det goda namnet kränka.[1]
  • Att tala utan att tänka, är att skjuta utan att sikta.[1]
  • Att undvika förtal, är större konst än att vinna beröm.[1]
  • Att vara grann kostar pinat skinn.[1]
  • Att våga är att tappa fotfästet en stund, att inte våga är att förlora sig själv.
    • Ström (1981), p. 179
  • Av att tigga blir man inte fattig.[1]
  • Av barn blir också gammalt folk.[1]
  • Av barn och dårar får man veta sanningen.[1]
  • Av barn, fyllon och dårar får man höra sanningen.
    • Ström (1981), p. 179
  • Av den gamla oxen lär den unga att draga.[1]
  • Av den sista supen kommer den första örfilen.[1]
  • Av den tröjan blir det inga byxor.[1]
  • Av egen åker kommer den bästa säden.[1]
  • Av elden blir man bränd, av skökan skämd.[1]
  • Av en rik läckermun blir en fattig tallrikslickare.[1]
  • Av fem alnar bör man få ett par handskar om inte skräddaren är en skälm.[1]
  • Av frukten känner man trädet.[1]
  • Av hampgarn gör man inga silkesstrumpor.[1]
  • Av herreumgänge kan man både värma och bränna sig.[1]
  • Av intet blir intet.[1]
  • Av kladdig fåle kan bliva god häst.[1]
  • Av kokta ägg blir inga kycklingar.[1]
  • Av ljudet kännes malmen, av talet prövas mannen.[1]
  • Av morgonlöje blir aftongråt.[1]
  • Av många hugg blir yxan slö.[1]
  • Av nöd görs ofta en dygd.[1]
  • Av rocken kännes mannen.[1]
  • Av skadan blir man vis.
    • Wallensteen (1991), p. 156
  • Av skadan blir man vis, men inte rik.[1]
  • Av skåda växer kärlek.[1]
  • Av små fiskar blir gäddan stor.[1]
  • Av små grisar blir det stora svin.
  • Av sött vin blir sur ättika.[1]
  • Av tidigt hat blir sen kärlek.[1]
  • Av två onda ting bör man välja det minsta.[1]
  • Av uggle-ätt kommer uggle-ungar.[1]
  • Avsides bor också folk.[1]
  • Avsides i ro är bäst att bo.[1]
  • Avunden fräter var hon bor.[1]
  • Avunden är ärans följeslagare.[1]
  • Avundsjukan vilar aldrig.
    • Hellquist (1986), p. 106

B[redigera]

  • Bakebulla och tunnekanna gör såta vänner.[1]
  • Bakom arvingars tårar ofta man löjet spårar.[1]
  • Bakom ordet bör finnas en man.[1]
  • Baktal gör vänskillnad.[1]
  • Bannor bita inte till bens.[1]
  • Bara döda fiskar följer strömmen.
    • Rooth (1968), p. 47
  • Barn gå ifrån hjärtat och till hjärtat.[1]
  • Barn gör barns gärning.[1]
  • Barn gör så i by, som hemma vant.[1]
  • Barn gör som du gör, inte som du säger.
    • Rooth (1968), p. 47
  • Barn leka med nötter och gammalt folk med eder.[1]
  • Barn måste ha äpple med riset.[1]
  • Barn och narrar tala snarast sant (talar sanningen).[1]
  • Barn utan bröd är en stor nöd.[1]
  • Barn är moderns bästa speleman.[1]
  • Barn är fattig mans rikedom.[1]
  • Barnagömmor, arma gömmor.[1]
  • Barnaminnet är långt.[1]
  • Barnen är aldrig så många, att inte fadern är äldst.[1]
  • Barnen är ej för många, när de arta sig väl.[1]
  • Barnryggen måste böjas i tid.[1]
  • Beck och tjära är båtsmans ära.[1]
  • Bed ingen annan om det du inte själv vill göra.[1]
  • Bedja är tyngre än plöja.[1]
  • Begynna med en nål, sluta med en silverskål (om snatteri).[1]
  • Behandla andra som du själv vill bli behandlad.
    • Martinsson (1996), p. 141
  • Behåll ett gott kort till sista sticket.[1]
  • Bekymren bo under höga tak.[1]
  • Bekänd sak är så god som vittnad.[1]
  • Beslut och handling är ett, sa domarn, utskrev utslaget. (Småland) (SVO)
  • Betsel och töm hålla hästen i styr.[1]
  • Bi utan vise flyga villevägar.[1]
  • Bida och lida stillar mycken kvida.[1]
  • Bileams åsna såg bättre än hennes herre.[1]
  • Bjud icke lusen i skinnfällen, hon kommer nog objuden.[1]
  • Bjud sällan till gäst din vän, aldrig din ovän.[1]
  • Björnen slår man inte med ris.[1]
  • Bland hundra galna skall man inte finna en klok.[1]
  • Bland Mammons dyrkare finns ingen sekterism.[1]
  • Bland trenne stallbröder blir en klämd.[1]
  • Blandar man sig i drav, blir man äten av svin; blandar man sig i guld, blir man lagd i skrin.[1]
  • Blind höna hittar också ett korn.[1]
  • Blind man bör inte döma om färger.[1]
  • Blir det gjort, nog blir det sport.[1]
  • Blitt väder lockar barnen ut.[1]
  • Blixten slår gärna ned i höga torn.[1]
  • Blod för blod, sa hamnbusen, dräpte lusen. (Stockholm) (SVO)
  • Blod skall flyta, sa bonden, kasta lusen utför trapporna. (Sörmland) (SVO)
  • Blodet är alltid tjockare än vattnet.[1]
  • Blott det närvarande kan tillfoga skada.[1]
  • Blott Sverige svenska krusbär har.
    • Grenholm (2000), p. 189
  • Blyg hund blir sällan fet.[1]
  • Blyg man duger inte till hovs (vid hovet).[1]
  • Blyg tiggare får ofta svälta.[1]
  • Blyga pojkar får aldrig kyssa vackra flickor.
  • Blygsam kvinna är en dygdespegel.[1]
  • Blygsamhet är ungdomens prydnad.[1]
  • Blygt barn rodnar snart.[1]
  • Blysvärd i guldbalja (= fager yta och råa seder).[1]
  • Bläck och penna är de säkraste vittnen.[1]
  • Blödig tuktan gör tredska barn.[1]
  • Blödigt hjärta, stor smärta.[1]
  • Bocken vet nog att han har horn.[1]
  • Bokstaven blygs icke.[1]
  • Bondebruk är inte barnalek.[1]
  • Bondefot och herresko passa inte väl tillsammans.[1]
  • Bonden bör först ha sin rätt, sedan kungen.[1]
  • Bonden flyttar ej bo, utan att mista en ko.[1]
  • Bonden är inte mätt förrän han hickar.[1]
  • Bondens fjät göra åkern fet.[1]
  • Bondtron är den bästa.[1]
  • Bordblyger får största skadan.[1]
  • Borgen bar armod i följe.[1]
  • Borsta framför din egen dörr först.
    • Stolpe (1987), p. 153
  • Borta sträng, hemma dräng.[1]
  • Borta är bra, men hemma är bäst.[1]
  • Bot hör till synd, liksom lus till skorv.[1]
  • Bra karl reder sig själv.
    • Rooth (1968), p. 47
  • Brodersämjan räcker inte alltid till.[1]
  • Bror min, sa fan om lantmätaren. (Norrland) (SVO)
  • Bruka ej den till din läkare, som skall ärva dig.[1]
  • Brukad nyckel är alltid blank.[1]
  • Bränt barn skyr elden.[1]
  • Bränt barn skyr elden, sa löjtnanten åt kadetten. (Stockholm) (SVO)
  • Bränt är icke stekt.[1]
  • Bygga hus i luften ger en oviss grundval.[1]
  • Bygga hus med vars mans råd kommer sällan tak på.[1]
  • Bygger du ett hus, så glöm inte taket.[1]
  • Bygående höna får antingen korn i kräva eller käpp i nacke.[1]
  • Bäckman hjälp, sa fan, råka ut för Boström. (Sörmland) (SVO)
  • Bäst att bli klok av andras skada.[1]
  • Bäst att följa marken efter.[1]
  • Bäst att göra frid med draget svärd.[1]
  • Bäst att göra gott, så spörjs det minst.[1]
  • Bäst att hålla sig på mattan.[1]
  • Bäst att hålla upp, medan leken är god.[1]
  • Bäst att inte ha någon trasa (slarva) med i den byken.[1]
  • Bäst att lida, det man inte kan vrida.[1]
  • Bäst att rätta munnen efter matsäcken.[1]
  • Bäst att smida, medan järnet är varmt.[1]
  • Bäst att ta det säkra för det osäkra.[1]
  • Bäst att ta emot lyckan medan hon tillbjudes.[1]
  • Bäst att ta skeden i vacker hand.[1]
  • Bäst att tiga och stoppa i tålamodspåsen.[1]
  • Bäst att tiga när ingen frågar.[1]
  • Bäst att vara lugn som en filbunke.[1]
  • Bästa frukterna hänga i toppen.[1]
  • Bästa fäktare få snarast hugg.[1]
  • Bästa gödsel faller från husbondens sko.[1]
  • Bästa musik, när mun och hjärta kväda ett.[1]
  • Bästa simmare kan också drunkna.[1]
  • Bästa vete har också agnar.[1]
  • Bättre att andra säga: där löper han, än att de skola säga: där ligger han.[1]
  • Bättre att barnet gråter, än att föräldrarna sucka.[1]
  • Bättre att fattigt folk sitter för din dörr, än du för deras.[1]
  • Bättre betala kocken, än apotekarn.[1]
  • Bättre bli klok av skadan än av skammen.[1]
  • Bättre blåsa på gröten, än bränna sig.[1]
  • Bättre bocka huvudet, än stöta pannan.[1]
  • Bättre bryta av sig armen, än halsen.[1]
  • Bättre brödlös än rådlös.
    • Topelius Bokförlag (1974), p. 15
  • Bättre den första vreden än den sista skadan.[1]
  • Bättre dricka upp mjölken än äta upp kon.[1]
  • Bättre dåligt minne än dåliga minnen.
    • Holm (1975), p. 54
  • Bättre en fågel i handen, än tio i skogen.[1]
  • Bättre en kaka med ro, än två med oro.[1]
  • Bättre en lapp, än ett hål.[1]
  • Bättre en levande hund, än ett dött lejon.[1]
  • Bättre en mager förlikning, än en fet rättegång.[1]
  • Bättre en rik bonde, än en fattig adelsman.[1]
  • Bättre en rätt kål med kärlek, än en gödd oxe med hat.[1]
  • Bättre en sur vän, än en söt fiende.[1]
  • Bättre en uppenbar fiende, än en hemlig ovän.[1]
  • Bättre en viss fred, än en oviss seger.[1]
  • Bättre enögd, än blind.[1]
  • Bättre ett fruktbart äppleträd, än ett torrt lagerträd.[1]
  • Bättre ett gott rykte, än stora rikedomar.[1]
  • Bättre ett kvintin (äldre vikt=3,329 g) lycka, än ett skålpund vett.[1]
  • Bättre ett ord före, än tio efter.[1]
  • Bättre ett ärligt nej än ett falskt ja.
    • Ström (1981), p. 361
  • Bättre förekomma än förekommas.
    • Ström (1981), p. 173
  • Bättre en fågel i handen än tio i skogen.
    • Holmqvist (1981), p. 138
  • Bättre ensam än i dåligt sällskap.
    • Holm (1981), p. 29
  • Bättre ett åsyna vittne, än tio, som »hört berättas».[1]
  • Bättre fattig med ära, än rik med skam.[1]
  • Bättre fly än illa fäkta.[1]
  • Bättre fria en brottslig, än fälla en oskyldig.[1]
  • Bättre fråga än fara vilse.[1]
  • Bättre få vänner och trygga, än många som gå till rygga.[1]
  • Bättre förekomma, än förekommas.[1]
  • Bättre förekomma än förekommas, sa flickan, gick på besök hos gossen. (Hälsingland) (SVO)
  • Bättre förevar, än eftersnar.[1]
  • Bättre grov kaka, än intet smaka.[1]
  • Bättre gå barfota, än ha inga fötter.[1]
  • Bättre gå omkring, än falla i diket.[1]
  • Bättre gå till sängs utan aftonvard, än stiga upp med gäld.[1]
  • Bättre gömma en skilling, än förlora en daler.[1]
  • Bättre göra tio ärliga, än en till skälm.[1]
  • Bättre halvt bröd, än allt mista.[1]
  • Bättre ingen gris ha än en som inte håret går av, sa bonden. (Sörmland) (SVO)
  • Bättre krig, än oviss fred.[1]
  • Bättre kröka ryggen, än stöta sig i dörren.[1]
  • Bättre köra sakta, än släpa lasset till bys.[1]
  • Bättre och sämre har jag känt, sa flickan om karlarna. (Småland) (SVO)
  • Bättre lida för sanning, än taga lön för lögn.[1]
  • Bättre lida orätt, än göra orätt.[1]
  • Bättre liten fisk, än intet på disk.[1]
  • Bättre liten harm, än stor skada.[1]
  • Bättre litet och gott, än mycket som till intet duger.[1]
  • Bättre låta bära sig till graven av fyra, än gå dit själv.[1]
  • Bättre lägga sig själv, än låta sig kastas omkull.[1]
  • Bättre mager soppa, än intet doppa.[1]
  • Bättre mat, än målad vägg.[1]
  • Bättre mista en tå, än hela foten.[1]
  • Bättre något nött, än allt förött.[1]
  • Bättre något släppa, än allt mista.[1]
  • Bättre något än intet.[1]
  • Bättre rikta skomakaren, än apotekaren.[1]
  • Bättre sent än aldrig.[1]
  • Bättre skrynka på skon, än blåsa på foten.[1]
  • Bättre små fiskar, än tomma diskar.[1]
  • Bättre snava med fötterna, än med tungan.[1]
  • Bättre strax neka, än länge lova.[1]
  • Bättre stämma i bäcken, än i ån.[1]
  • Bättre såras av sin vän, än kyssas av sin ovän.[1]
  • Bättre ta varning av ord, än av hugg.[1]
  • Bättre tiga, än illa tala.[1]
  • Bättre tunt öl, än tomma kar.[1]
  • Bättre två gånger fråga, än fara en gång vill.[1]
  • Bättre två gånger mätet, än en gång förgätet.[1]
  • Bättre vara brödlös, än rådlös.[1]
  • Bättre vara brödlös än rådlös, sa gumman, tog katten skura bordet med. (Roslagen) (SVO)
  • Bättre vara ensam, än i dåligt sällskap.[1]
  • Bättre väcka avund, än medömkan.[1]
  • Bättre väl dö, än illa leva.[1]
  • Bättre vända om i tid, än att gå vilse.[1]
  • Bättre vända sig till Gud själv, än till hans helgon.[1]
  • Bättre äga än önska.[1]
  • Bättre älskat och förlorat än att aldrig ha älskat.
    • Lind (2004), p. 25
  • Bättring gör syndaren fri.[1]
  • Bättring är bästa ånger.[1]
  • Bäst att smida medan järnet är varmt.
    • Rooth (1968), p. 48
  • Bäst bli klok av annans skada.
    • Åström (1997), p. 194
  • Böj vidjan medan hon är grön, så blir hon både fager och skön.[1]
  • Bön och tro får både oxe och ko.[1]
  • Bön är dyraste köpet.[1]
  • Bönder är inte gäss för det de är grå.[1]

C[redigera]

D[redigera]

  • Dagen kommer väl, om också inte tuppen gal.[1]
  • Daggen faller både på lort och lilja.
  • De gamla ha almanackan i kroppen.[1]
  • De gamla ha också varit barn.[1]
  • De gamla komedierna spelas ännu, fast på ett annat sätt.[1]
  • De gamla skall man ära, de unga skall man lära.[1]
  • De gamla till råd, de unga till dåd.[1]
  • De små tjuvarna hänger man upp, för de stora lyfter man på hatten.[1]
  • De sova icke alla, som snarka.[1]
  • De stora känna varann.[1]
  • De sämjas som hund och katt.[1]
  • De vackraste äpplena bli först maskstungna.[1]
  • De vise fela också.[1]
  • De är inte helgon alla, som gå i kyrkan.[1]
  • De är inte jungfrur alla, som bär kransar.[1]
  • De är inte jägare alla, som blåser i horn.[1]
  • De är så sura, sa’ räven om rönnbären.[1]
  • De är två alnar av ett stycke.[1]
  • Delad glädje är dubbel glädje (och delad sorg är halv sorg).
    • Ström (1981), p. 251
  • Den arbetet straffar, han lastar mästaren.[1]
  • Den behöver skrika högt, som vill skrämma fan.[1]
  • Den bästa osten blir mest eftersökt och snarast maskäten.[1]
  • Den bästa vetenskapen är den, som gör oss mer fromma än lärda.[1]
  • Den börda som bäres av tvänne, är ej hälften så tung.[1]
  • Den dag som gången är, får du ej igen.[1]
  • Den dagen, den sorgen.
    • Bengtsson (1957), p. 27d
  • Den drucknes tal är den nyktres tankar.
    • Ström (1981), p. 136
  • Den drunknar inte, som hänga skall.[1]
  • Den dyraste hälsa är den som hämtas från apoteket.[1]
  • Den där råd lyder är vis, sa pojken, stal på uppmaning av far sin. (Västergötland) (SVO)
  • Den ena arbetar, den andra drar nyttan.[1]
  • Den ena dagen är ej den andra lik.[1]
  • Den ena har lyckan, den andra kryckan.[1]
  • Den ena har namnet, den andra gör gagnet.[1]
  • Den ena hedern är den andra värd.[1]
  • Den ena jagar, den andra äter steken.[1]
  • Den ena knäcker, den andra bräcker, och den tredje faller i bäcken.[1]
  • Den ena korpen hackar inte ut ögat på den andra.[1]
  • Den ena kråkan sitter gärna hos den andra.[1]
  • Den ena lögnen räcker den andra handen.[1]
  • Den ena plöjer, den andra sår, och ingendera vet vem det får.[1]
  • Den ena prästen ger ej den andra offer.[1]
  • Den ena räven bör inte sättas att vakta den andra.[1]
  • Den ena skälmen vet bäst, hur den andra är till mods.[1]
  • Den ena tiggaren förtryter det, att den andra står för dörren.[1]
  • Den ena tycker om modern, den andra om dottern, och så bli de bägge gifta.[1]
  • Den ena åsnan hugnas åt att den andra bär säcken.[1]
  • Den ena åsnan klår den andra.[1]
  • Den enes död, den andres bröd.[1]
  • Den enes vinning, den andres skada.[1]
  • Den enögde är högst i korgen bland de blinde.[1]
  • Den faran älskar, är faran närmst.[1]
  • Den farligaste posten är den högsta äreposten.[1]
  • Den fattige blir aldrig fullfattig.[1]
  • Den fattige får alltid den sämsta lotten.[1]
  • Den fattige hugnar sig vid sin like.[1]
  • Den fattiges jul räcker icke till påsken.[1]
  • Den feta soen vet inte vad den svultna lider.[1]
  • Den fri är född, är träldom svår.[1]
  • Den fromme blir snarast besviken.[1]
  • Den frukt som faller på grannens gård är hans.[1]
  • Den fålen har alltid lyte, som man ej kan få.[1]
  • Den förnöjsamme har alltid nog.[1]
  • Den förste, den bäste.[1]
  • Den geten som mest bräker, mjölkar minst.[1]
  • Den girige får aldrig nog.[1]
  • Den giriges plåga är länge leva.[1]
  • Den gnäller alltid, som hugg får.[1]
  • Den god husfrid hava vill, han göre vad hustrun råder till.[1]
  • Den gode herden klipper sina får, den elake slår dem.[1]
  • Den gode herden lämnar sitt liv för fåren.[1]
  • Den gren som bågnar är bättre, än den som brister.[1]
  • Den gråter aldrig guld, som aldrig guld ägde.[1]
  • Den gås som halsen är av, kacklar inte mer.[1]
  • Den gör ont nog som inte gör gott.[1]
  • Den har en kort fastlag, som skall betala sin skuld till påsk.[1]
  • Den hulpen vill bli, han hjälpe sig själv.[1]
  • Den hund man måste tvinga till skogs, biter inte många djur.[1]
  • Den hund som mest skäller, bites minst.[1]
  • Den hund som vill bita i var sten, skall ha goda tänder.[1]
  • Den här veckan kommer att gå fort, i övermorgon är det onsdag, sa dagkarln. (Medelpad) (SVO)
  • Den hönan som sitter närmast till tuppen, är alltid fetast.[1]
  • Den i leken går, måste leken tåla.[1]
  • Den i mej, sa flickan om obelisken. (Stockholm) (SVO)
  • Den i mig, sa bagaren om galten. (Blekinge) (SVO)
  • Den illa gör, han illa far.[1]
  • Den inte aktar sitt namn, älskar ej heller sin heder.[1]
  • Den inte kännes av sig själv, kännes av dem, med vilka han umgås.[1]
  • Den inte lärt att lyda, vet ej heller att befalla.[1]
  • Den inte vet tiga, vet ej heller tala.[1]
  • Den inte vill arbeta, får efter maten leta.[1]
  • Den intet gott vill göra, har alltid någon ursäkt att föra.[1]
  • Den intet vågar, han intet vinner.[1]
  • Den kakan man vill ha till heders, bryter man ej.[1]
  • Den knakar inte mer än en trivs med det, sa stolsmakarn om stolen. (Dalsland) (SVO)
  • Den ko som brukar bröla får nog mest ändå.
  • Den kommer också fram, som oxarna driver.[1]
  • Den kommer tids nog, som skall hängas vid ljus.[1]
  • Den känner ej det söta, som aldrig smakat det sura.[1]
  • Den lag stiftar, äger ock lag tyda.[1]
  • Den lata har alltid helgdag.[1]
  • Den lata och den feta ha alltid ont av hetta.[1]
  • Den litet sår, han litet får.[1]
  • Den lyckan flyr, honom följer hon efter; den henne söker, för honom flyr hon undan.[1]
  • Den lyckan råkar, blir sovandes rik.[1]
  • Den man gärna umgås med, dennes seder lär man.[1]
  • Den med ulven äter, får med ulven tjuta.[1]
  • Den mer vill tära, än han kan nära, får armod till lön.[1]
  • Den mycket kan göra, får mycket att röra.[1]
  • Den mycket vill veta, får mycket arbeta.[1]
  • Den många frukta, måste själv rädas för många.[1]
  • Den måste bittida upp, som skall göra alla till lags.[1]
  • Den nyckel som ständigt är i bruk, är alltid blank.[1]
  • Den något gott har lärt, blir mycket gott beskärd.[1]
  • Den något lärt och något kan, han tar sig alltid fram.[1]
  • Den något spar, han något har.[1]
  • Den något vill lära, kommer till ära.[1]
  • Den ordentlige betalaren är herre över andras pung.[1]
  • Den passar, som ingen trumf har.[1]
  • Den rike har många fränder.[1]
  • Den rike är allestädes hemma.[1]
  • Den rike äter vad han vill, den fattige vad han har.[1]
  • Den råd lyder är vis.[1]
  • Den räddaste slår först.[1]
  • Den sak söker, skall namn nämna.[1]
  • Den sent kommer, kommer ock.[1]
  • Den skatter samlar, samlar sig sorger.[1]
  • Den smak kärlet en gång fått, behåller det gärna.[1]
  • Den som aldrig gjort illa, gör sällan väl.[1]
  • Den som aldrig gör väl, har inget gott att vänta.[1]
  • Den som alltid vet bäst lär sig aldrig något.
    • Brombergs Bokförlag (2004), p. 16
  • Den som artar till nässlan, bränner tidigt.[1]
  • Den som blygs att fråga, skäms vid att lära.[1]
  • Den som betalar sin skuld, förbättrar sitt gods.[1]
  • Den som bitit huvudet av skammen, skäms inte mer.[1]
  • Den som bygger hus vid allmänna landsvägen, får många byggmästare.[1]
  • Den som bygger sitt hus med andras skada, samlar sten till sin grav.[1]
  • Den som bär eld i barmen, bränner sig.[1]
  • Den som börjar med mycket, slutar oftast med ingenting.[1]
  • Den som ej gråter sin vän varm, får visserligen sörja honom kall.[1]
  • Den som ej går framåt, går tillbaka.[1]
  • Den som ej har mer än ett öga, är rädd om det.[1]
  • Den som ej har sporrar, han rider med spö.[1]
  • Den som ej står till att råda, står ej heller till att hjälpa.[1]
  • Den som en gång stulit, får alltid heta tjuv.[1]
  • Den som far skyldig bort, kommer ock skyldig åter.[1]
  • Den som flyger för nära solen, sveder vingarna.[1]
  • Den som föder hönan, bör också ha äggen.[1]
  • Den som föder sig av träta, arbetar på djävulens verkstad.[1]
  • Den som följer hopen, har många stallbröder.[1]
  • Den som försmår det lilla, får intet av det stora.[1]
  • Den som först kommer till kvarnen, får först mala.[1]
  • Den som försummar tiden, blir försummad av tiden.[1]
  • Den som gapar efter mycket, mister ofta hela stycket.[1]
  • Den som ger av givet, ler Gud åt.[1]
  • Den som ger sig in i leken, får leken tåla.
    • Ström (1981), p. 255
  • Den som ger silver och guld, honom bliver kvinnan huld.[1]
  • Den som ger tills han tigger, bör ha stryk tills han ligger.[1]
  • Den som glömmer att slå knut på tråden, gör månget styng förgäves.[1]
  • Den som gräver grop åt andra, faller själv däruti.[1]
  • Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv däri.
    • Bengtsson (1957), p. 36
  • Den som går för vars mans dörr och säger sanning, får en sönderslagen panna.[1]
  • Den som går i borgen, går i sorgen.[1]
  • Den som går långsamt, går säkert.[1]
  • Den som gärna vill röra i andras grytor, sveder ofta sin egen gråt.[1]
  • Den som gärna vill slåss, får alltid något att plåstra.[1]
  • Den som gör allt vad honom behagar, måste ofta lida vad honom icke behagar.[1]
  • Den som gör sig själv till får, blir av vargar uppäten.[1]
  • Den som gör vad han kan, gör lika mycket som påven i Rom.[1]
  • Den som har biskopen till morbror, kommer lätt fram i världen.[1]
  • Den som har en stor mun, bör ha en stark rygg.[1]
  • Den som har en styvmor har också en styvfar.[1]
  • Den som har en vacker syster, får nog en svåger.[1]
  • Den som har korset i handen, signar sig först själv.[1]
  • Den som har maten på bordet och går hungrig därifrån, får skylla sig själv.[1]
  • Den som har mera fett, än han behöver, kaste somt i kålen.[1]
  • Den som har många järn i elden, bränner några.[1]
  • Den som har penningen till sin Gud, gör sig själv till slav under sin dräng.[1]
  • Den som har råd, steker fläsk och låter den fattige doppa.[1]
  • Den som håller stegen, är lika god med tjuven.[1]
  • Den som håller, är ej bättre än den som slår.[1]
  • Den som i sitt femtionde år äktar en ung hustru, han bjuder döden till gäst.[1]
  • Den som i ungdomen förstör fågelbon, antänder byar i ålderdomen.[1]
  • Den som ingenstädes far, saknas inte hemma.[1]
  • Den som ingenting vet, om ingenting tvistar.[1]
  • Den som inte har en skilling lika kär som en daler, blir aldrig rik.[1]
  • Den som inte har pengar i pungen, bör ha goda ord på tungan.[1]
  • Den som inte kan sova, bör gå i kyrkan (där det är lätt att somna).[1]
  • Den som inte lyder mor, får lyda styvmor.[1]
  • Den som inte ser upp med ögonen, får se upp med pungen.[1]
  • Den som inte tager vara på styvern, får ingen daler.[1]
  • Den som inte unnar sig själv gott, unnar heller ingen annan.[1]
  • Den som inte vill arbeta i värmen, får hungra i kölden.[1]
  • Den som inte vill lyda far och mor, får lyda trumman.[1]
  • Den som inte vill låta sig råda, står heller inte att hjälpa.[1]
  • Den som kan styra sin tunga, bevarar också sitt skinn.[1]
  • Den som kan väl se genom finger, behöver inga glasögon.[1]
  • Den som klandrar arbetet, lastar också mästaren.[1]
  • Den som kliver högt, faller djupt.[1]
  • Den som kommer först till kvarnen, får först mala.[1]
  • Den som kommer i valet, kommer i kvalet.[1]
  • Den som kommer sist till kvarnen, får också mala.[1]
  • Den som kommer vid tjära, blir nedsmord därav.[1]
  • Den som kryper emellan barken och trädet, blir snart klämd.[1]
  • Den som kryper, kommer också fram.[1]
  • Den som leker med elden, bränner sig slutligen.[1]
  • Den som lever, får se.[1]
  • Den som lever i galopp, får rida i trav till helvetet.[1]
  • Den som ligger omkull, springer var man över.[1]
  • Den som ljuger i ett, blir misstrodd i allt.[1]
  • Den som lånar, gör väl; den som betalar, gör bättre.[1]
  • Den som låter andra se i sina kort, tappar spelet.[1]
  • Den som låter locka sig att stjäla, blir trugad att hänga.[1]
  • Den som lägger sig i draf, blir uppäten av svin.[1]
  • Den som längst står, vinner platsen.[1]
  • Den som lätt blir yr i huvudet, bör inte kliva högt.[1]
  • Den som minst söker äran, får henne ofta först.[1]
  • Den som missgår, honom missbjudes.[1]
  • Den som mycket håller av sig själv, honom håller ingen av.[1]
  • Den som många vill bjuda, måste mycket sjuda.[1]
  • Den som njutit det söta, må njuta det sura också.[1]
  • Den som något har, får nog bli i laget.[1]
  • Den som när sig med förhoppningar, löper fara att dö av hunger.[1]
  • Den som pratar mycket, ljuger även mycket.[1]
  • Den som predikar sanning, talar grekiska.[1]
  • Den som rosen vill plocka, får ej rädas för taggarna.[1]
  • Den som rätt skriftar, blir ock rätt avlöst.[1]
  • Den som ser väl framför sig, kommer inte själv bakefter.[1]
  • Den som själv riktigt lärt, kan ock riktigt lära andra.[1]
  • Den som skall till olyckan, må så gärna löpa som krypa. (Jfr. 2 Krön. 25: 19).[1]
  • Den som skämmer sig själv, han ärar ingen annan.[1]
  • Den som skär av sig näsan, skamfilar sitt ansikte.[1]
  • Den som slaktar kalven, uppföder ingen oxe.[1]
  • Den som slår min hund, älskar mig icke.[1]
  • Den som släpper tygeln, blir snart kastad ur sadeln.[1]
  • Den som sova vill, drager sparlakanen till.[1]
  • Den som sover med hundar, stiger upp med loppor.[1]
  • Den som sover, syndar icke.[1]
  • Den som spar han har.
    • Stolpe (1987), p. 38
  • Den som sparar riset, älskar ej barnet.[1]
  • Den som strider med lögnens vapen, har en sjuk sak att försvara.[1]
  • Den som stulit en gång, är en tjuv.[1]
  • Den som sår orättvisa, får skörda hat och hämnd.[1]
  • Den som sår ärter på landsvägen, får ej många skidor in i ladan.[1]
  • Den som säger allt vad han vet, han lär ock säga vad han inte vet.[1]
  • Den som säger allt vad han vill, får ofta höra vad han inte vill.[1]
  • Den som söker, han finner.[1]
  • Den som tager barnet vid handen, tager modern vid hjärtat.[1]
  • Den som tager en änka, får bord och bänka’, men mycket att tänka.[1]
  • Den som tager gåvor, säljer sin frihet.[1]
  • Den som tager herrar till stalldrängar, får brutna hästar och söndriga sadlar.[1]
  • Den som tager trollet för guldet, behåller trollet, när borta är guldet.[1]
  • Den som tagit hin i båten, får ock föra honom i land.[1]
  • Den som tar köttet, får också ta benen.[1]
  • Den som tiger, förtalar sig ej.[1]
  • Den som tiger, han samtycker.[1]
  • Den som tingar spelmannen, skall ock betala honom.[1]
  • Den som tjänar på nåder, han lönas med barmhärtighet.[1]
  • Den som träter med matmodern, finner det igen på fatet.[1]
  • Den som tvivlar att Gud är, kan även tvivla om solen finnes.[1]
  • Den som tål det onda, främjar det ock.[1]
  • Den som utsår dygd, han uppskär ett gott namn.[1]
  • Den som varit med i leken, bör även ha med av steken.[1]
  • Den som vill bedja ulven, bör ta hunden till hjälp.[1]
  • Den som vill begagna sig av elden, får även hålla röken till godo.[1]
  • Den som vill ha dottern, får hålla sig väl med modern.[1]
  • Den som vill ha en stut att predika, får vara nöjd om han kan lära honom böla.[1]
  • Den som vill ha kärnan, måste först bita nöten.[1]
  • Den som vill ha ägg, får tåla att hönsen kackla.[1]
  • Den som vill ha äggen, får ej döda hönan.[1]
  • Den som vill jaga andra, måste ock själv löpa.[1]
  • Den som vill kyssa barn, får gå till vaggan.[1]
  • Den som vill köpa allt vad han ser, får sälja allt vad han äger.[1]
  • Den som vill köpa korven av hunden, måste ge fläsk igen.[1]
  • Den som vill leva länge och väl, han äter och dricker med mått och skäl.[1]
  • Den som vill ljuga, bör ha gott minne.[1]
  • Den som vill lära andra, bör ock själv något veta.[1]
  • Den som vill med njuta, bör ock med skjuta.[1]
  • Den som vill plåga en bonde, han tager en bonde därtill. Även: den, som vill slå en bonde, skall ta en bonde att slå honom med.[1]
  • Den som vill rivas med vargar, bör ha björnklor.[1]
  • Den som vill smeta igen alla munnar, skall ha mycket klister.[1]
  • Den som vill vinna intet, bör begära för mycket.[1]
  • Den som vill äta körsbär med de stora, kan lätt få kärnorna i synen.[1]
  • Den som vinet drack, må även tömma dräggen.[1]
  • Den som viskar han ljuger.
    • Ström (1981), p. 60
  • Den som vrede kan styra, vinner en fiende.[1]
  • Den som vågar, han vinner.[1]
  • Den som väntar på något gott, väntar aldrig för länge.
    • Ström (1981), p. 384
  • Den som är domare mellan två vänner, mister den ena.[1]
  • Den som är född att stjäla, är också född att hängas.[1]
  • Den som är fri från synd skall kasta första stenen.
    • Martling (2001), p. 85
  • Den som är slagen till en slant, blir aldrig en dukat.[1]
  • Den som är van att ljuga, kan man ej heller tro, när han talar sanning.[1]
  • Den som är väl död, har ock väl levat.[1]
  • Den som äter med vargarna, måste tjuta med dem.[1]
  • Den sorgen älskar, får alltid något att kvida över.[1]
  • Den spelar ej illa, som vinner sin insats.[1]
  • Den spik som sticker ut blir slagen.
    • Kriss (2008)
  • Den spiken drog, sa’ timmerman’ när han stoppa’ honom i fickan.[1]
  • Den styver man sparar, är lika så god som den man förtjänar.[1]
  • Den största seger någon kan vinna, är segern över sig själv.[1]
  • Den svälter inte, som dyrt köper.[1]
  • Den sällan felar, blir snart förlåten.[1]
  • Den tar vi, sa polisen.
  • Den tid vinner, vinner allt.[1]
  • Den trätan »mitt och ditt» har skiljt mången ifrån sitt.[1]
  • Den uppgående solen vördas mer, än den nedgående.[1]
  • Den vitt far, blir mycket var.[1]
  • Den vår Herre ger ett ämbete, ger han ock förmåga därtill.[1]
  • Den vår Herre vill förgöra, honom slår han med blindhet.[1]
  • Den vår Herre vill väl, honom står ej heller Sankt Per emot.[1]
  • Den väl sitter, han sitter, om han kan.[1]
  • Den väl smörjer, han åker lätt.[1]
  • Den väntar aldrig för länge, som väntar på något gott.[1]
  • Den åker inte illa, som vända kan.[1]
  • Den är inte fattig, som rår om sitt.[1]
  • Den är inte galen, som räds för det onda.[1]
  • Den är inte värd det söta, som aldrig smakat det sura.[1]
  • Den är lugn att ha, sa pojken om bockhättan. (Dalarna) (SVO)
  • Den är rik, som ingen skuld har.[1]
  • Dens bröd man äter, dens visa man kväder.[1]
  • Det angår också dig när det brinner i grannens vägg.
    • Ström (1981), p. 142
  • Det anstår en illa att döma andra, då man är skyldig själv.[1]
  • Det bekommer inte åsnan väl, att vara lejonets stallbroder.[1]
  • Det blir aldrig som man tänkt sig.
    • Blomberg (1995), p. 15
  • Det blir ej alla präster, som gå i skolan.[1]
  • Det blir ej frukt efter varje blomma.[1]
  • Det blir inte olönt, som illa lönes.[1]
  • Det blir som det blir.
    • Bremberg (1992), p. 42
  • Det börjar att gå nu, sa flickan, njöt äktenskapets fröjder. (Stockholm) (SVO)
  • Det börjar med en knappenål och slutar med en silverskål.
  • Det dig inte bränner, behöver du ej blåsa på.[1]
  • Det drucken gör, får nykter betala.[1]
  • Det drunknar fler i öl och vin om året, än i vatten.[1]
  • Det duger ej att sätta bocken till trädgårdsmästare.[1]
  • Det duggar jämt, sa domarn, tog emot mutor. (Norrland) (SVO)
  • Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta.[2]
  • Det elfte budet heter: »Du skall inte låta dig förbluffa.»[1]
  • Det ena du vill, det andra du skall.[1]
  • Det ena först och det andra sedan.[1]
  • Det ena goda förskjuter inte det andra.[1]
  • Det ena kolet glödgar det andra.[1]
  • Det ena skall man göra, och det andra därför icke låta.[1]
  • Det ena stålet vässer det andra.[1]
  • Det ena svärdet håller det andra i skidan.[1]
  • Det ena är mot det andra som dag och natt.[1]
  • Det faller i god jord, sa klockarn, när prästen föll i graven. (Halland) (SVO)
  • Det feta vill gärna flyta ovanpå.[1]
  • Det finns en kyrka i var mans bröst.[1]
  • Det finns flera brokiga hundar än prästens.[1]
  • Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder.
    • Eriksson (2006)
  • Det finns mycket i himmelen och på jorden, varom skolmästaren ingenting vet.[1]
  • Det fordras en stark rygg att bära goda dagar.[1]
  • Det fordras ett starkt lås att hålla inne en orättfärdig penning.[1]
  • Det gagnar föga att kon mjölkar mycket, när hon själv sparkar omkull byttan.[1]
  • Det gick med knep, sa skräddarn när hönan sprang omkull honom på torget. (Sörmland) (SVO)
  • Det goda är aldrig för mycket.[1]
  • Det goda är ej nytt, och det nya är ej alltid gott.[1]
  • Det godas underlåtande är det ondas fullgörande.[1]
  • Det går an med mindre käpp än en såstång.[1]
  • Det går dock som Gud vill.[1]
  • Det går ej så i sju år, som i sju dagar.[1]
  • Det går många önskningar i en säck.[1]
  • Det går ur hand och i mun.[1]
  • Det gäller att smida medan järnet är varmt.
    • Hellquist (1986), p. 111
  • Det gör ingenting, vi äro ett kött, sa gubben, åt upp fläsket för gumman. (Halland) (SVO)
  • Det har ingen art, sa han som kysste syster sin. (Skåne) (SVO)
  • Det gör inget att hunden skäller, blott han ej bits.[1]
  • Det hade jag inte trott, sade bonden när han välte med vagnen.[1]
  • Det har sig inte så lätt att tämja tjurar som andra nöt.[1]
  • Det har varit i säck, förrän det kom i påse.[1]
  • Det hushåll är ej utan kval, där hanen kacklar och hönan gal.[1]
  • Det här ger inte bröd, sa tiggarn, stod på logen och tröska. (Halland) (SVO)
  • Det här ser illa ut, Ers nåd, sa doktorn, titta frun mellan bena. (Norrland) (SVO)
  • Det här är hampa som håller, sa skomakarn om ullgarnet. (Skåne) (SVO)
  • Det hör inte hit, sa domarn om rättvisan. (Stockholm) (SVO)
  • Det hör mer till att plöja, än att ropa: ho![1]
  • Det hör till min tur, sa’ han som tappa galoscherna.[1]
  • Det hör till saken, sa sotarn om skrika. (Västergötland) (SVO)
  • Det kan kallas för sy, sa skräddarn, trilla under bordet. (Östergötland) (SVO)
  • Det kommer igen, när det fått gå sina varv.[1]
  • Det kommer inga stekta sparvar flygande i din mun.
    • Martinsson (1996), p. 578
  • Det kommer ovanefter.[1]
  • Det kommer tiden att utvisa, sa klockarn, när man bjöd honom välkommen. (Halland) (SVO)
  • Det kostar ej mycket att ge ett gott ord.[1]
  • Det kostar möda att lära, men skaffar nöje och ära.[1]
  • Det leder till intet gagn att göra sin granne skada.[1]
  • Det lider, medan det skrider.[1]
  • Det lilla är det storas begynnelse.[1]
  • Det lyckas inte, sa bagarn, gjorde bullar i solvärmen. (Småland) (SVO)
  • Det låter otroligt men är verkligen sant, sa gubben, satt och ljög. (Värmland) (SVO)
  • Det lönar inte mödan att leta efter korven i hundkojan.[1]
  • Det lönar inte mödan att lugga den skallige.[1]
  • Det man ej kan få, är bäst att vända hågen ifrån.[1]
  • Det man förlorar på gungorna tar man igen på karusellen.
    • Martinsson (1996), p. 550
  • Det man gärna hör, tror man snart.[1]
  • Det man inte har i huvudet får man ha i benen.
    • Ström (1981), p. 289
  • Det man inte vet mår man inte dåligt av.
    • Åström (1997), p. 192
  • Det man tar ifrån Gud, det tar fan igen.[1]
  • Det man äter ur grytan, får man inte på fatet.[1]
  • Det njugger ger, må raggen tigga.[1]
  • Det onda blir alltid spordt.[1]
  • Det onda är snart kommet, men ej så snart gånget.[1]
  • Det orätt fås, med sorg förgås.[1]
  • Det rinner mycket vatten, medan mjölnaren sover.[1]
  • Det roliga varar sällan länge.[1]
  • Det ser mörkt ut, sa gubben, titta upp genom skorstenen. (Värmland) (SVO)
  • Det ska böjas i tid det som krokigt ska bli.
    • Åström (1997), p. 100
  • Det ska till vett för att skämmas.
  • Det skall vara en dristig mus, som vågar göra bo i kattens öra.[1]
  • Det skedde i grevens tid.[1]
  • Det sker intet nytt under solen.[1]
  • Det smakar ändå fågel, sa' käringen, kokade käppen som kråkan suttit på.[1]
  • Det smakar ändå karl, sa flickan, kysste tuppen. (Skåne) (SVO)
  • Det som börjar med en knappnål slutar oftast med en silverskål.
    • Rooth (1968), p. 4
  • Det som ej är synavärdt, är ej heller pengar värt.[1]
  • Det som göms i snö, kommer upp i tö.[1]
  • Det som med våld fås, med våld förgås.[1]
  • Det som inte dödar, härdar.
    • Tapper (2011), p. 516
  • Det som kommer ifrån hjärtat, går ock till hjärtat.[1]
  • Det som två veta, kommer snart till den tredje.[1]
  • Det spörjes väl i bygden, hurudant folket är till dygden.[1]
  • Det starkaste trädet växer långsammast.[1]
  • Det svärdet som biter skarpast, är böjligast.[1]
  • Det sägs efter sägen och ljugs efter lögn.[1]
  • Det sämsta hjulet på vagnen skriker mest.[1]
  • Det söta har ofta en sur eftersmak.[1]
  • Det tar sig, sa pojken om skrikandet. (Halland) (SVO)
  • Det träd som ofta flyttas, fattar ej rot.[1]
  • Det tar väl en gång slut, sade fan om böndagen.[1]
  • Det var djävulen till mat, sa fan om ölsupan. (Gästrikland) (SVO)
  • Det var dumt, sa skräddarn, slapp in men fick stryk. (Halland) (SVO)
  • Det var en vacker visa, sa fan om psalmen. (Småland) (SVO)
  • Det var fan att svida, sa pojken, fick stryk för att han svor. (Stockholm) (SVO)
  • Det var fan, sa Filén, titta i kikarn och bleknade. Det var Filén, sa fan, titta i andra ändan. (Stockholm) (SVO)
  • Det var klippt, sa käringen när gubben sa att det var skuret. (Småland) (SVO)
  • Det var mig en blodsugare, sa gumman om blodigeln. (Småland) (SVO)
  • Det var numro ett, sa’ fan, kasta' länsman över gärdesgården.[1]
  • Det var puts för vägglöss, sa pojken när stugan brann. (Sörmland) (SVO)
  • Det var rafflande, sa fan, strök sig om näsan med nässelkvasten. (Blekinge) (SVO)
  • Det var roligt lika väl, sa han som grät för han fått korgen. (Uppland) (SVO)
  • Det var sjutton, sa han som blev en av de aderton i akademin. (Stockholm) (SVO)
  • Det var sjutton, sa han som hade aderton när nitton kom ut. (Närke) (SVO)
  • Det var styggt men starkt, sa fan när han band mor sin med vidjelänkar. (Värmland) (SVO)
  • Det var svinaktigt, sa han som red på soa. (Västergötland) (SVO)
  • Det var så gott det, sa torparn, fick en örfil och tre daler i drickspengar. (Småland) (SVO)
  • Det vattnet du hämtar ur bäcken lär dig känna källan.
    • Åström (1997), p. 185
  • Det viktigaste är inte att vinna, utan att kämpa väl.
    • Grenholm (2000), p. 198
  • Det vill allt mer till plogen än vissla, och mer till dans än ett par näverskor.[1]
  • Det vill många möss till att binda en katt.[1]
  • Det är aldrig för sent.
    • Forsberg (1972)
  • Det är bra att vara liten, sa Wall, föll i papperskorgen. (Stockholm) (SVO)
  • Det är bäst att bita i det sura äpplet. (Ström)
  • Det är don efter person.[1]
  • Det är dumt att förbinda foten, när huvudet' är sårat.[1]
  • Det är dumt att vara dum, sa gubben när han köpte rocken av luffaren som denne stulit hos grannen. (Västergötland) (SVO)
  • Det är dåligt att drunkna på torra landet.[1]
  • Det är ej alla kulor som träffa.[1]
  • Det är ej gott i huse, där ingen är kuse, men hälften värre, där var och en är herre.[1]
  • Det är en dålig lycka som inte har två avundsmän.[1]
  • Det är en hund att föda sig, sa käringen om vargungen. (Norrland) (SVO)
  • Det är en hårdtuggad spis, att få äta upp sina egna ord.[1]
  • Det är en mager stek som ingenting dryper av.[1]
  • Det är förgäves att laga gärdesgården, när grinden står öppen.[1]
  • Det är försent att lägga locket på brunnen, när barnet har drunknat.[1]
  • Det är försent att stänga buren, när fågeln är utflugen.[1]
  • Det är förtjänsten man lever av.[1]
  • Det är gjort, som gjort är.[1]
  • Det är ingen barnlek, när en gammal käring dansar.[1]
  • Det är ingen ko på isen så länge ändan är på land.
  • Det är ingen konst att dansa, när lyckan är spelman.[1]
  • Det är inte allt gods, man skall vinna på.[1]
  • Det är inte allt gott för magen, som smakar sött i munnen.[1]
  • Det är inte allt guld, som glimmar.[1]
  • Det är inte allt krokigt, som rättas skall.[1]
  • Det är inte allt latin, som ändas på us.[1]
  • Det är inte allt slags trä, som duger till träskor.[1]
  • Det är inte allt spöken, som går i dotterns kammare.[1]
  • Det är inte borta, som man ger sin gris.[1]
  • Det är inte ens fel när två träter.
    • Ström (1981), p. 367
  • Det är inte givet, som den fattige förtjänar.[1]
  • Det är inte gott att låna åt stora herrar.[1]
  • Det är inte gott tecken för kon, när hon kommer åkande.[1]
  • Det är inte här jag skall ruttna, sa gubben när han vilat sig på kyrkogården. (Halland) (SVO)
  • Det är inte jul mer än en gång om året.[1]
  • Det är inte kungsord allt, som drottning talar.[1]
  • Det är inte långt emellan varven här, sa’ käringen, satt på kvarnstenen.[1]
  • Det är inte mindre konst behålla, än förvärva.[1]
  • Det är inte nog med att ha näverskor för att kunna dansa.[1]
  • Det är inte riddersmansfärd att draga svärd emot värnlös man.[1]
  • Det är inte sagt att den alltid är dum, som heter Hans.[1]
  • Det är inte sanning allt, som liknar sanning.[1]
  • Det är inte strax dager, därför att en fågel kvittrar.[1]
  • Det är inte så gott, skall mästarn tro.[1]
  • Det är inte värt att ge bullar åt bagarens barn.[1]
  • Det är inte värt att kosta krut på döda kråkor.[1]
  • Det är knepet att bli salig, sa gumman, tog nattvarden två gånger samma dag. (Halland) (SVO)
  • Det är litet som granner, sa fan, fick grankotten i ögat. (Östergötland) (SVO)
  • Det är lätt att skära breda remsor av andras läder.
    • Martinsson (1996), p. 702
  • Det är lätt att vara efterklok.
    • Lövgren (2007), p. 144
  • Det är lättare att bygga två ugnar, än att värma en.[1]
  • Det är lättare att riva ned, än bygga opp.[1]
  • Det är lättare att vinna ett land, än att styra det.[1]
  • Det är många dagar i året, och än fler måltider.[1]
  • Det är mängden som gör det, sa knallen, då han sålde två skilling under inköpspriset. (Göteborg) (SVO)
  • Det är mängden som gör det, sa’ kryddkrämaren, sålde för en styver billigare än han själv givit.[1]
  • Det är mänskligt att fela men gudomligt att förlåta.
    • Holmqvist (1991), p. 173
  • Det är obegripligt, sa skräddarn, höll bibelförklaring. (Småland) (SVO)
  • Det är ofta större lycka än konst.[1]
  • Det är saligare att giva än att taga.
    • Grenholm (2000), p. 294
  • Det är skillnad på folk och folk.
  • Det är skönare lyss till den sträng som brast än att aldrig spänna en båge.
    • Ström (1981), p. 152
  • Det är som mörkast innan gryningen.
    • Holmqvist (1991), p. 98
  • Det är svårt att dölja vad var man vet.[1]
  • Det är svårt att få vagn, när alla vilja åka.[1]
  • Det är svårt att vakta den höna som borta vill värpa.[1]
  • Det är tanken som räknas.
    • Hanson (2011)
  • Det är vanskligt att draga rep med en stark.[1]
  • Det är våra vänner vi ska leva av, våra fiender kommer inte till oss, sa krämarn. (Göteborg) (SVO)
  • Det är väl ej heller så stora herrar döda, att tiggare böra åka med kronskjuts.[1]
  • Det är ändå litet, sa flickan, slog pigan med vispen. (Västerbotten) (SVO)
  • Det ögat aldrig såg, hjärtat ej begråter.[1]
  • Det ögat ser, det tror ock hjärtat, d. ä. ögat är ett troget vittne.[1]
  • Detta trodde jag, sa gubben, ramla i sjön. (Småland) (SVO)
  • Detta är ord och inga visor.[1]
  • Dig må den köpa som icke känner dig, sa gubben till åsnan. (Värmland) (SVO)
  • Dit man gärna vill, drages man med ett hårstrå.[1]
  • Djupa strömmar löpa tyst.[1]
  • Djävlar i den, sa bagaren, drogs med döden. (Halland) (SVO)
  • Dottern klär sig gärna i moderns särk.[1]
  • Dra inte alla över en kam.
    • Topelius Bokförlag (1974), p. 63
  • Dra sitt strå till stacken.
    • Bengtsson (1957), p. 90
  • Drick med gåsen, så blir du ej yr i huvudet.[1]
  • Dristig man har lyckan i följe.[1]
  • Dristigt vågat är hälften vunnet.[1]
  • Droppen kan urholka stenen.
    • Martinsson (1996), p. 590
  • Drucken buk gör lungan sjuk.[1]
  • Drucken man gör ingenting rätt, utom då han lägger sig i rännstenen.[1]
  • Drucken man ser sju för tu.[1]
  • Drucken man talar, vad nykter tänker.[1]
  • Drucken mans glädje är nykter mans sorg.[1]
  • Drucken mun talar av hjärtats grund.[1]
  • Drucken kvinna är en olåst kista.[1]
  • Drucken vis är nykter galen.[1]
  • Dryckenskap är egenvillig dårskap.[1]
  • Dryckenskap är ungdoms fall.[1]
  • Drömmar äro strömmar.[1]
  • Du föder mina lamm, sa fan till biskopen. (Norrland) (SVO)
  • Du för dej, sa kungen till dalmasen. (Västmanland) (SVO)
  • Du ska väl göra nytta, ditt nöt, sa bonden, snöt sig i nattskjortan. (Göteborg) (SVO)
  • Du slipper inte längre in än du kommit, sa flickan till pojken. (Dalarna) (SVO)
  • Du sticks, sa fan, åkte i spiktunnan. (Småland) (SVO)
  • Du tillhör familjen, sa fan om skåningen. (Stockholm) (SVO)
  • Du är en riktig pojk, sa fan åt hamnbusen. (Stockholm) (SVO)
  • Du är lycklig du, som inte har någon balans, sa kronofogden om den fulle. (Halland) (SVO)
  • Du är rolig du bror, sa fan om tuppen. (Småland) (SVO)
  • Duglighet är bättre än förord.[1]
  • Dum räv, som löper i saxen vid solsken.[1]
  • Duvan måste ha en hök och grodan en stork.[1]
  • Dygd finnes även hos olärt folk.[1]
  • Dygd föder dygd.[1]
  • Dygd håller sämja.[1]
  • Dygd och goda seder gå inte i arv.[1]
  • Dygd och högfärd sämjas ej under samma tak.[1]
  • Dygd och odygd är närmaste grannar.[1]
  • Dygd växer inte på träd.[1]
  • Dygden älskar ett rent härbärge.[1]
  • Dygderik är mer än rik.[1]
  • Dygdesam kvinna pryder sitt hus.[1]
  • Dygdig kvinna är mannens långa liv.[1]
  • Dyr den ära, som slutar med skada.[1]
  • Dyr hälsa, som skall tagas på apoteket.[1]
  • Dyr klenod är lustig ögonfägnad.[1]
  • Dyr mat har bästa smak.[1]
  • Dyra håvor gömmas väl.[1]
  • Dyrköpt vett är bästa vett.[1]
  • Då Petrus kom till hovs, blev han en skälm.[1]
  • Dålig friare som inte själv framför sitt ärende.[1]
  • Dålig fågel som smutsar i eget bo.[1]
  • Dålig häst som ej kan förtjäna sitt foder.[1]
  • Dålig höna som lägger ägg utangårds.[1]
  • Dålig köpenskap utan vinning.[1]
  • Dålig tjänare blir aldrig god herre.[1]
  • Dårar finna gott råd efteråt.[1]
  • Dåren kan så snart gråta som le.[1]
  • Dåren menar att alla är sådana som han.[1]
  • Dåren vinner alltid första spelet.[1]
  • Dåren är bland annat folk som ugglan ibland kråkor.[1]
  • Dä va dä jag trodde, sa bond när yxan sjönk. (Blekinge) (SVO)
  • Där bästa vinet växer, dricker man det sämsta.[1]
  • Där det finns duvor, finns också hökar.[1]
  • Där det finns en vacker värdinna, är ölet godt.[1]
  • Där det finns getter i huset, är bocken på taket.[1]
  • Där du intet sått, får du intet skörda.[1]
  • Där duvor finnas, flyga duvor till.[1]
  • Där en vilja finnes, finnes ock alltid en väg.[1]
  • Där fick du en fet stek, sa klockarn till döden, när prästen ramlade i graven och bröt nacken av sig. (Bohuslän) (SVO)
  • Där geten är bunden, gnager hon.[1]
  • Där gror, varest hägnas.[1]
  • Där hjärterum är, där är ock husrum.[1]
  • Där hustrun siden och sammet bär, där elden i spiseln snart slocknad är.[1]
  • Där ingen åklagare är, finnes heller ingen domare.[1]
  • Där intet finns, har kejsaren förlorat sin rätt.[1]
  • Där intet är att taga, behöver man ej rädas för plundring.[1]
  • Där kärleken slutar, tager hatet vid.[1]
  • Där lag brister, ligger freden sjuk.[1]
  • Där lag slutar, bör heder möta.[1]
  • Där lystnaden befaller, får plånboken betala.[1]
  • Där man tagit soten, tager man ock boten.[1]
  • Där misstankan träder in, går kärleken ut.[1]
  • Där mycket tages, ses många hål.[1]
  • Där mycket är, dit vill alltid mer.[1]
  • Där träd huggas, falla alltid spånor.[1]
  • Där trädet faller, bliver det liggande.[1]
  • Där tukt är, där är ära.[1]
  • Där vettet brister, tager lyckan vid.[1]
  • Där vinet går in, går vettet ut.[1]
  • Där åtelen är, dit samlas ock örnarna.[1]
  • Där är ej många hemma, när bonden går själv vall.[1]
  • Därav hjärtat är fullt, talar munnen.[1]
  • Därunder ligger en hund begraven.[1]
  • Död hund skäller inte och ingen fälls av stumt vittne.[1]
  • Död man är dåligt sällskap för andra än rovfåglar och maskar.[1]
  • Död man är snart glömd vid hovet.[1]
  • Döden blåser ej i horn.[1]
  • Döden finnes ofta i sockrad mat.[1]
  • Döden frågar inte efter åren.[1]
  • Döden hjälper utur nöden. (Jfr. Joh. 3: 36).[1]
  • Döden låter inte skrämma sig.[1]
  • Döden tar inga mutor.[1]
  • Döden är den sista rätten.[1]
  • Döden är en bitter ört, men har en söt eftersmak.[1]
  • Döden är en snäll jägare.[1]
  • Döden är viss, men stunden oviss.[1]
  • Dödsfruktan är värre än själva döden.[1]
  • Döm inte allt det du ser; tro inte allt det du hör; gör inte allt vad du kan; säg inte allt vad du vet; förtär inte allt vad du har.[1]
  • Döm inte boken efter omslaget.
  • Döm inte hunden efter håren.

E[redigera]

  • Eder och ägg är snart brutna.[1]
  • Efter dunder faller regn.[1]
  • Efter dålig skörd bör man likväl så.[1]
  • Efter en samlare kommer en ödslare.[1]
  • Efter fullgjort arbete är vilan god.[1]
  • Efter god mat och from hustru väntar man aldrig för länge.[1]
  • Efter hett solsken faller gärna slagregn.[1]
  • Efter många helgdagar kommer sällan en god arbetsdag.[1]
  • Efter regn kommer solsken.
    • Grenholm (2000), p. 281
  • Efter regn växer gräs, efter vin snack.[1]
  • Efter sig själv dömer man alltid andra.[1]
  • Efter surt smakar det söta bäst.[1]
  • Efter söt klåda kommer sur sveda.[1]
  • Eftersinna kan mycket finna.[1]
  • Efteråt är intet råd.
    • Stolpe (1987), p. 62
  • Efteråt är vi alla kloka.[1]
  • Egen hand är alltid huldast.[1]
  • Egen härd är guld värd.[1]
  • Egen ull värmer bäst.[1]
  • Egenkär är ingen kär.[1]
  • Egennytta gör vänskapen trög.[1]
  • Egennytta är en bottenlös bytta.[1]
  • Egennyttan vill gärna ha första dansen.[1]
  • Egennyttig är ingen nyttig.[1]
  • Eget beröm luktar illa.[1]
  • Eget näste hålls för det bäste.[1]
  • Eget råd är ej att lita på.[1]
  • Eget samvete är mer än tusende tungor.[1]
  • Egna fel äro svåra att se.[1]
  • Elak hand som ej vill värja huvudet.[1]
  • Elak hustru som själv äter gulan av ägget och ger mannen vitan.[1]
  • Elak höna som värper ägg åt andra.[1]
  • Elak stallbroder som äter upp allt ensam.[1]
  • Elakt budskap kommer alltid tids nog.[1]
  • Eld släcks inte med eld.[1]
  • Elda inte för kråkorna.
    • Pelle Holm
  • Elden börjas med gnistor.[1]
  • Elden är god, när den ej rår sig själv.[1]
  • Emot en järnskodd häl sätt fram en udd av stål.[1]
  • En ann gång går du hem, sa gumman, slog ryggen av grisen. (Halland) (SVO)
  • En ann’ kan vara så god som en ann’.[1]
  • En annan gång är en skälm.[1]
  • En apa kan komma många att glo och gapa.[1]
  • En bild säger mer än tusen ord
  • En blind höna hittar också ett korn ibland.
  • En bonde är större på sina ben än en herreman på sina knän.[1]
  • En bra karl hjälper sig själv.[1]
  • En doktor kan nog vara en narr, men en narr är inte därför en doktor.[1]
  • En doktor och en bonde vet mer än en doktor ensam.[1]
  • En dvärg är en dvärg, stod’ han än på högsta berg.[1]
  • En dålig hantverkare skyller på sina verktyg.
    • Martinsson (1996), p. 173
  • En dåre kan fråga mer, än tio kloka kunna besvara.[1]
  • En ed är aldrig så god, att den icke vore bättre osvuren.[1]
  • En elak granne är en daglig skärseld.[1]
  • En emot en och två emot fan.[1]
  • En fader kan förr föda tio barn, än tio barn en fader.[1]
  • En fager mö bär hemgiften i sitt ansikte.[1]
  • En flitig mor uppföder ofta en lat dotter.[1]
  • En flygande fågel finner alltid något korn, den sittande intet.[1]
  • En fågel i handen är bättre än tio i skogen.
  • En glad givare älskar Gud.[1]
  • En gnista är också en eld.[1]
  • En gnutta osaklighet sparar tonvis med förklaringar.
    • Hökby & Åberg (1990), p. 96
  • En god granne är halva livet.[1]
  • En god granne är landets bästa värn.[1]
  • En god gömmare har en god skaffare.[1]
  • En god krok måste krökas i tid.[1]
  • En god samlare vill ha en god utdelare.[1]
  • En gång dö och sedan domen.[1]
  • En gång uppslukade de magra korna de feta, men nu för tiden är det tvärtom.[1]
  • En gång, ingen gång — två gånger, en vana.
    • Holm (1981), p. 41
  • * En gång är ingen gång.
    • Ström (1981), p. 367
  • En gång är ingen gång, och två gånger är en halv.[1]
  • En hand tvättar den andra, och de bli båda rena.[1]
  • En hovman kan spisa pepparrot utan att gråta.[1]
  • En härlig syn, sa hin när han såg prästen vid spelbordet. (Östergötland) (SVO)
  • En jungfru utan kärlighet [tillgivenhet], en marknad utan tjuvar, en luden päls utan löss, ett gammalt hus utan möss, en bock utan skägg, sällsynt är som tupp-ägg.[1]
  • En jungfrulock drar starkare än tio par oxar.[1]
  • En karl står vid sina ord.[1]
  • En kedja är inte starkare än dess svagaste länk.
    • Martinsson (1996), p. 597
  • En klar morgon gör ofta en mulen dag.[1]
  • En kloker höna kan också värpa i nässlorna.[1]
  • En klumpfot kan också hitta rätta vägen.[1]
  • En knuten näve kan varken ge eller ta.
    • Holmqvist (1992), p. 32
  • En käpphäst äter mera än tio vagnshästar.[1]
  • En plats för var sak och var sak på sin plats.
    • Rydberg (1957), p. 77
  • En olycka kommer sällan ensam.
    • Ström (1981), p. 246
  • En lat tjuv skadar mindre än en trög dräng.[1]
  • En liten kan göra mycket, medan en stor vänder sig.[1]
  • En ljuvlig kvinna är ett osäkert urverk.[1]
  • En mager förlikning är bättre än en fet process.[1]
  • En mulen morgon gör en klar dag.[1]
  • En orätt penning drager tio andra ut med sig.[1]
  • En ringa misstanke kan förstöra ett gott rykte.[1]
  • En sak som ägs av alla, värderas föga.[1]
  • En sjudande gryta stillas med litet kallt vatten.[1]
  • En skabbig häst äter lika mycket som en god.[1]
  • En sprucken tallrik kan ibland räcka lika länge som en hel.[1]
  • En sträng borgenär är ofta en slät gäldenär.[1]
  • En stund försummad gör ofta ett års dröjsmål.[1]
  • En svala gör ingen sommar.[1]
  • En tom tiggarpåse är tyngre att bära än en full.[1]
  • En trogen tjänare är en stor skatt i huset.[1]
  • En trogen vän kan icke så snart fås som mistas.[1]
  • En trogen vän är en levande skatt.[1]
  • En trätgirig präst, en jungfru utan blygsamhet och en blomma i mars, taga en snöplig ända.[1]
  • En tålig man är bättre än en stark.[1]
  • En ung kan dö, en gammal måste dö.[1]
  • En vis man har tungan i hjärtat, en dåre har hjärtat på tungan.[1]
  • En vandring på tusen mil börjar alltid med ett steg.
    • Wallensteen (1991), p. 165
  • En åsna med en guldsäck vinner fasta städer.[1]
  • En älskad vän är ens egen avbild.[1]
  • Enda dotter mognar snart.[1]
  • Enda kakan och enda skjortan är svåra att spara.[1]
  • Enda ögat är alltid ömt.[1]
  • Endräkt när, tvedräkt tär.[1]
  • Enfaldig som en sju års rävunge.[1]
  • Enighet ger styrka.[1]
  • Ensam är stark.
    • Holm (1981), p. 41
  • Envar är sin egen lyckas smed.
    • Ström (1981), p. 243
  • Erfarenheten är en god tjänare.[1]
  • Ett blått öga för en god vän gör ingenting.[1]
  • Ett exempel gör ingen regel.[1]
  • Ett glatt hjärta gör ett blitt ansikte.[1]
  • Ett glatt sinne behöver ingen pipare.[1]
  • Ett gott mod är bättre än penningar.[1]
  • Ett gott rykte är bättre än guld.[1]
  • Ett gott råd är ej betalt med penningar.[1]
  • Ett gott samvete är den bästa huvudkudde.[1]
  • Ett gott skratt förlänger livet.
    • Furuland & Furuland (1983), p. 81
  • Ett kvintin förstånd är bättre än ett centner lärdom.[1]
  • Ett »i dag» är mera, än två »i morgon».[1]
  • Ett litet moln kan också ge regn.[1]
  • Ett litet moln kan skyla både sol och måne.[1]
  • Ett litet smolk kan fördärva ett gott öga.[1]
  • Ett mjukt svar stillar vreden.[1]
  • Ett ord före är mera värt än två efteråt.[1]
  • Ett pund fjäder väger lika mycket som ett pund bly.[1]
  • Ett rapp till, sa bonden, dansa med länsman. (Dalarna) (SVO)
  • Ett rent samvete är bästa huvudkudden.
    • Holmqvist (1991), p. 62
  • Ett skabbigt får smittar hela hjorden.[1]
  • Ett trefalt rep går ej så lätt sönder.[1]
  • Ett utfluget ord kommer aldrig åter.[1]
  • Evad du gör, tänk på ändan, sa skolmästarn, piskade pojken i baken. (Halland) (SVO)
  • Exempel tala.[1]
  • Exempel är bättre än föreställningar.[1]

F[redigera]

  • Faderns dygd är barnens stora skatt.[1]
  • Fager kropp och sedig själ finnas inte alltid tillsammans.[1]
  • Fager utan tukt är en ros utan lukt.[1]
  • Fagra ord fröjda en dåre.[1]
  • Fagra ord mätta inte magen.[1]
  • Faller krukan på en sten, så spricker hon; och faller stenen på en kruka, så spricker hon också.[1]
  • Falsk mans spel är ärlig mans död.[1]
  • Falskhet slår sin egen herre på nacken.[1]
  • Fan i min anda, sa bagarn, drogs med döden. (Västmanland) (SVO)
  • Fan visste inte vad helvete var, förr än han blev gift.[1]
  • Far i mak, så hinner du säkrast fram.[1]
  • Far och mor har högsta rösten.[1]
  • Far och mor är goda, men Gud är bättre.[1]
  • Far till barnet, sa fan om smedpojken. (Dalarna) (SVO)
  • Fasta länge sparar inte brödet.[1]
  • Fasta är god, då hon eld släcker.[1]
  • Fastän räven är slug, så säljs det ändå flera rävskinn än åsnehudar.[1]
  • Fattig friare får snart korgen.[1]
  • Fattig man blir alltid avundad fager hustru och fet häst.[1]
  • Fattig man bor tryggast.[1]
  • Fattig man felar något, den girige allt.[1]
  • Fattig man finner ock stundom ett gott råd.[1]
  • Fattig man får ock någongång en god dag.[1]
  • Fattig man går trygg sin väg.[1]
  • Fattig man kokar tunn välling.[1]
  • Fattig man är känd av få.[1]
  • Fattig mans korn växer alltid tunt.[1]
  • Fattig mans mat är snart äten.[1]
  • Fattig mans råd får sällan något gälla.[1]
  • Fattig kvinna skänker hönsägg, för att få gåsägg igen.[1]
  • Fett kök gör mager pung.[1]
  • Fem fingrar är bättre än en båtshake.[1]
  • Fem sinnen: fem dörrar för synden.[1]
  • Fick jag ingen fisk, så har jag dock mina maskar kvar.[1]
  • Fina papper, sa skam om psalmboken. (Västra Sverige) (SVO)
  • Finns det hjärterum, finns det stjärterum.
    • Ström (1981), p. 132
  • Fisken har goda dagar; han dricker när han vill.[1]
  • Fjorton ämbeten, femton olyckor.[1]
  • Fjäska mindre, så uträttar du mer.[1]
  • Flinkt arbete leder snarast till vilan.[1]
  • Flit och håg är redan två goda arvedelar.[1]
  • Flit är lyckans högra arm och sparsamhet dess vänstra.[1]
  • Flugan är icke hovman för det hon sätter sig på furstens näsa.[1]
  • Flugor och vänner komma om sommaren.[1]
  • Flytt på er, gossar, ni vet väl att jag är spelman, sa Spelmans-Erik, låg och sov i svinhuset. (Värmland) (SVO)
  • Flå inte björnen innan du har skjutit den.
  • Fort och väl följs icke gärna åt.[1]
  • Fram och åter är det lika långt.[1]
  • Framåt, sa generaln och vände. (Uppland) (SVO)
  • Fred föder, ofred öder.[1]
  • Fred gör åkern bördig.[1]
  • Fri från skuld, fri från fara.[1]
  • Fria till änkan medan hon ännu sörjer.[1]
  • Frihet gäller mer än silver och guld.[1]
  • Frihet är själens själ. (Jfr. Joh. 8: 36).[1]
  • Friskt mod gör friskt blod.[1]
  • Friskt mod är gott harnesk.[1]
  • Friskt vågat, hälften vunnet.
    • Ström (1981), p. 364
  • Fritt folk, fritt tal.[1]
  • From hustru vinner med lydnad.[1]
  • From hustru är ett gott läkeblad.[1]
  • Fromhet misstänker ingen.[1]
  • Fromhet är intet arvegods.[1]
  • Fromt folk har ock sin galla.[1]
  • Fromt folk måste alltid betala lärpengar.[1]
  • Fromt folk är tunnsått.[1]
  • Frukta Gud gör landet tryggt.[1]
  • Frukta Gud och följ landsvägen.[1]
  • Frukta Gud är fred och hälsa.[1]
  • Fruktan gör livet bittert.[1]
  • Fruktan hindrar rådslag.[1]
  • Fruktan mäter med rundelig aln.[1]
  • Fruktan ökar faran.[1]
  • Frukten brås på stammen.[1]
  • Fråga min broder, om jag är en tjuv.[1]
  • Fråga och lära gör mångens ära.[1]
  • Frågan är fri.[1]
  • Främmande löss bita värst.[1]
  • Främmande sorger göra fåfängt bekymmer.[1]
  • Fröjd av ondo är kval med ändan.[1]
  • Fula skinn kunna skylas under vackra klutar.[1]
  • Full mage studerar ej väl.[1]
  • Fullt kar skvalpar gärna över.[1]
  • Fullt hus, sa fan, skulle hämta prästerna. (Norrland) (SVO)
  • Fyra ting kunna inte gärna dölja sig: eld, hosta, skabb och kärlek.[1]
  • Fyra ting skall man ej låna ut: sin hustru, sina kläder, sin häst och sina skor.[1]
  • Fyra ögon se mer än två.[1]
  • Få ord och dryga (djupsinniga) hedra mannen bäst.[1]
  • Få som far, ingen som mor.[1]
  • Fåfäng gå lärer mycket ont.[1]
  • Fåfänglighet i ungdomen bringar arbete i ålderdomen.[1]
  • Fåfängt att gå till rätta utan bevis.[1]
  • Fåfängt att hindra det ske måste.[1]
  • Fåfängt att pråla med lånta kläder.[1]
  • Fågeln flyger aldrig så högt, att han ju icke söker sin föda på marken.[1]
  • Får katten vingar så är det förbi med sparvarna.[1]
  • Fåret bär icke ullen åt sig självt.[1]
  • Färgade fel ha skammen bakom sig.[1]
  • Föd du mig i år, så föder jag dig nästa år.[1]
  • Föda vill ha möda.[1]
  • Födas och dö är var dags prov.[1]
  • Födelsebygden är alltid kär.[1]
  • Föga skämt som icke har något allvar med sig.[1]
  • För bön och gåva skall en domare sova.[1]
  • För det man svärtar andra, är man ej själv vit.[1]
  • För drucken man och vreden bör ett hölass vika.[1]
  • För en oxe bör man akta sig framtill, för en åsna baktill, och för en jesuit på båda sidor.[1]
  • För en sko mister man ofta en häst.[1]
  • För ett gott ord kan man få vad man ej kan få för penningar.[1]
  • För gammalt ont finns ingen bot.[1]
  • För goda vänner stänger man inga dörrar.[1]
  • För kärlekens skull bryter mången ett ben.[1]
  • För lata svin är marken alltid frusen.
    • Ström (1981), p. 147
  • För mycket och för litet skämmer allt.[1]
  • För mycket är för mycket.[1]
  • För många hundar äter upp jägaren.[1]
  • För penningen lyfta de allraflesta på hatten.[1]
  • För podager hjälper ingen sko.[1]
  • För samlad sill frukta sig stora fiskar.[1]
  • För sent att kasta jästen i ugnen, när brödet är bakat.[1]
  • För sent att ropa: kaas! när korven är uppäten.[1]
  • För sent att råda, när skadan är skedd.[1]
  • För sent att spara vid botten.[1]
  • För sent att sparka emot, när oket ligger på halsen.[1]
  • För sent att stänga buren, när fågeln är utflugen.[1]
  • För sent att stänga hönshuset, när räven ätit upp hönsen.[1]
  • För sent att vakta elden, när huset står i brand.[1]
  • För sent att väpna sig, när fienden står för dörren.[1]
  • För tidig herre blir länge dräng.[1]
  • Förakta ej litet sår, fattig fränka, ringa fiender och simpel gåva.[1]
  • Förbjuden frukt är ljuv.
  • Förbjuden frukt smakar alltid bäst.[1]
  • Förbjuden väg är ofta hårt sliten.
    • Ström (1981), p. 375
  • Föregjort och eftertänkt har mången dåre kränkt.[1]
  • Förevis [framsynt] far aldrig illa och klokheten har ögon i nacken.[1]
  • Förlåta är högsta hämnd.[1]
  • Förlåta är lättare än glömma.[1]
  • Förmögenhet förvärvas icke, den sammansparas.[1]
  • Förord bryter ingen träta.[1]
  • Förr vill jag äta hunden, än hunden får äta mig.[1]
  • Försiktighet är klokhetens högra öga.[1]
  • Först bröd, sedan kött.[1]
  • Först till kvarn får först mala.
    • Rooth (1968), p. 48
  • Första handen gör bästa köpet.[1]
  • Förtörnad tjänare är den argaste fiende.[1]
  • Förvåga dig inte, sa knallen till den som höll på att hänga sig. (Västergötland) (SVO)
  • Förvärva är lycka, men behålla är en dygd.[1]

G[redigera]

  • Gaddlöst bi samlar ingen honung.[1]
  • Galna hundar få rivet skinn.[1]
  • Gamla bli ofta barn på nytt.[1]
  • Gamla bockar ha styva horn.[1]
  • Gamla kar läcka gärna.[1]
  • Gamla kyrkor ha mörka fönster.[1]
  • Gamla märken pläga ej ljuga. Man säger dock: Gamla märken stå ej länge.[1]
  • Gamla narrar finnas ock.[1]
  • Gamla rävar, kloka ränker.[1]
  • Gamla stövlar fordra mycken smörja.[1]
  • Gamla svin ha hårda trynen.[1]
  • Gamla sår blöda gärna.[1]
  • Gamla vägar och gamla vänner svika inte gärna.[1]
  • Gamla vänner och prövade svärd är i nöden guld värde.[1]
  • Gammal katta läppjar ock mjölk.[1]
  • Gammal kärlek rostar icke.[1]
  • Gammal kärlek rostar aldrig.
    • Rooth (1968), p. 76
  • Gammal man går illa, men råder väl.[1]
  • Gammal rygg är snart krökt.[1]
  • Gammal räv går ej gärna på nätet.[1]
  • Gammal räv går gärna i gammal glugg.[1]
  • Gammal skada är svår att läka.[1]
  • Gammal träta är snart uppriven.[1]
  • Gammal är alltid äldst.[1]
  • Gammal är äldst.
  • Gammalt bruk gäller ofta med laga kraft.[1]
  • Gammalt hus och ung flicka ge alltid något att beställa.[1]
  • Gammalt träd låter ej kröka sig.[1]
  • Gammalt träd tål ej flyttning.[1]
  • Ge aldrig skinnet när du kan betala med ullen.[1]
  • Ge en bonde gröt och mjölk, så vet han vad han får.[1]
  • Ge icke barnet så ofta det ber om något.[1]
  • Ge mig en kyss så ska du två tillbaks, sa luffarn till pigan. (Östergötland) (SVO)
    • Ström (1981), p. 264
  • Genaste vägen är den bästa.[1]
  • Genom sig själv känner man andra.
    • Holmqvist (1991), p. 65
  • Genom sig själv känner man bäst andra.[1]
  • Genvägar är ofta senvägar.
    • Ström (1981), p. 374
  • Genvägar är senvägar.[1]
  • Gift dig, din ohäringe, så hoppar du inte, sa gumman till kalven. (Östergötland) (SVO)
  • Gift dottern snart, om du ej vill att hon skall gifta sig.[1]
  • Giftermål göras i himmelen.[1]
  • Girig buk blir aldrig full.[1]
  • Girighet föder blinda barn.[1]
  • Girighet glömmer redlighet.[1]
  • Girighet och välde är modern till alla krig.[1]
  • Girighet är en rot till allt ont. (Esaiæ 5: v. 8. m.fl.)[1]
  • Girighet är ett bottenlöst fat.[1]
  • Girigheten är roten till allt ont, sa tiggaren, gav ut sista slanten till en sup. (Närke) (SVO)
  • Giva av givet är ingen synd.[1]
  • Give Gud jag hade en sådan gubbe, sa gumman, såg tuppen kurtisera hönorna. (Skåne) (SVO)
  • Given häst skall man inte se i munnen.[1]
  • Givet är alltid vackert nog.[1]
  • Gjort som gjort, sa gumman när hon var vigd. (Hälsingland) (SVO)
  • Glasögon, träben och löständer är lika goda vänner.[1]
  • Glatt sällskap gör vägen kort.[1]
  • Glädjen och sorgen följas gärna åt.[1]
  • Gläds icke åt din nästas ofärd.[1]
  • Go da, kamrat, sa fyllbulten, trilla ikull i svinstian. (Värmland) (SVO)
  • God diet gör fager och fet.[1]
  • God dryck fördärvas i smutsigt kärl.[1]
  • God hund lyder icke var man som lockar.[1]
  • God kniv är snart slipad.[1]
  • God lydare blir god bjudare.[1]
  • God natt, sa bonden, stöp i vattensån. (Sörmland) (SVO)
  • God rykt är hästens halva foder.[1]
  • God tjänare är sin lön värd. Även: behöver inte vara rädd att begära ut sin lön.[1]
  • God tro lönas med otro.[1]
  • God tupp blir sällan fet.[1]
  • God vara säljer sig själv.[1]
  • God vilja drar lasset till byn.[1]
  • God visa bör man inte sjunga till slut.[1]
  • God värd frågar inte »om gästen vill.»[1]
  • Goda barn aga sig själva.[1]
  • Goda varor få alltid köpare.[1]
  • Goda verktyg göra arbetet lätt.[1]
  • Goda vänner och trogna grannar, sa fan om Wallenbergarna. (Norrland) (SVO)
  • Goda vänner komma bäst objudna.[1]
  • Goda vänner se icke efter många rätter.[1]
  • Goda vänner är rikedom nog.[1]
  • Goda vänners fel må man märka, men ej lasta.[1]
  • Goda vänners kiv är ny vänskap.[1]
  • Gott att ha en vän i viken.[1]
  • Gott att plöja med andras kalvar.[1]
  • Gott att sitta i vassen och skära pipor.[1]
  • Gott att vara fogde, när ingen räkenskap fordras.[1]
  • Gott folk är gott att göra med.[1]
  • Gott göres sällan med godo.[1]
  • Gott lag gör kort dag.[1]
  • Gott mjöl har ock sina sådor.[1]
  • Gott namn är bästa arv.[1]
  • Gott samvete är daglig fägnad.[1]
  • Gott sinnelag samlar honung från varje blomma.[1]
  • Gott tilltal får gott gensvar.[1]
  • Gott vad Gud ger, sa flickan, fick en båtsman. (Blekinge) (SVO)
  • Gott vett vill ha gott bruk.[1]
  • Gott är det röda guld, en kaka bröd är ännu bättre.[1]
  • Grann klädsel mördar tiden.[1]
  • Gris grymtar som gammalt svin.[1]
  • Grunda bäckar göra mycket buller av sig.[1]
  • Grundsatser är mer än regler.[1]
  • Grus är grus, om det också vore från Jerusalems murar.[1]
  • Gruvligt, gruvligt, sa fan om bönen. (Halland) (SVO)
  • Gråa hår är dödens blomster.[1]
  • Gråa hår är ålderdoms prydnad.[1]
  • Gråt inte över spilld mjölk.
  • Gråt minskar sorgen.[1]
  • Gråtande barn gör sjungande amma.[1]
  • Gräset är alltid grönare på andra sidan (staketet).
    • Åström (1997), p. 104
  • Gräv där du står.
    • Lindqvist (1978)
  • Gud bevare mig för mina vänner; för mina fiender aktar jag mig själv.[1]
  • Gud bevare oss alla tretton, sa pottmakaren, bar tolv krukor på huvudet. (Halland) (SVO)
  • Gud giver alla mat, som han givit mun.[1]
  • Gud giver allom nog, men har dock ej själv mindre för det.[1]
  • Gud giver segern.[1]
  • Gud hjälp dig hit, sen tar jag nog hand om dig, sa fan då prästen nös. (Norrland) (SVO)
  • Gud hjälp oss alla tretton, sa’ krukmakaren när han föll och slog sönder sina tolv krukor.[1]
  • Guds barmhärtighet bor mitt i världen.[1]
  • Guds ord får man aldrig för mycket av, sa bonden, slog bibeln i skallen på gumman sin. (Norrland) (SVO)
  • Guds rådkammare finnes ingen nyckel till.[1]
  • Guds välsignelse gör rik utan möda.[1]
  • Guds välsignelse växer som gräset.[1]
  • Gudsfruktan är grunden till alla dygder.[1]
  • Guld blindar många, kärleken blindar alla.
    • Brombergs Bokförlag (2004), p. 81
  • Guld prövas i glöd och vän i nöd.[1]
  • Guldet gör ofta domaren blind.[1]
  • Guldet prövar mannen.[1]
  • Guldet är aldrig så rött, att det ej går åt för bröd.[1]
  • Guldnyckeln läser upp alla lås.[1]
  • Gunst gör en mild dom.[1]
  • Gyllene betsel förbättrar inte hästen.[1]
  • Gå inte över ån efter vatten.
    • Holmqvist (1991), p. 152
  • Gå som katten kring het gröt.
  • Gå till sängs med lammet och stiga upp med lärkan, är god ordning.[1]
  • Gårdshund är elak hund.[1]
  • Gåsen går så länge i köket tills hon fastnar vid spettet.[1]
  • Gåvor göra munkar andäktiga, fiender vänliga och alla villiga.[1]
  • Gåvor och gengåvor vara längst.[1]
  • Gärna därtill, snart därifrån.[1]
  • Gärna och snart givet är dubbelt givet.[1]
  • Gärningar tala högre än ord.[1]
  • Gästabud är läkarens skörd.[1]
  • Göken lär vart år att sjunga och kan ändå ingen annan visa än <sp>kuku!</sp>[1]
  • Göm en klut i tre år; behövs den ej då, så kasta den bort.[1]
  • Gömma guld under getrumpan; d.v.s. att förtro en hemlighet åt den, som icke kan tiga.[1]
  • Gömt är icke glömt.[1]
  • Gör din ovän gott, och bed Gud att han ej lönar dig det.[1]
  • Gör din sak väl nog, så gör du den fort nog.[1]
  • Gör inte en höna av en fjäder.
    • Åberg (2004), p. 154
  • Gör om, gör rätt.
    • Henrik Fexeus, Bokförlaget Forum, isbn=978-91-37-13974-6, p. 8
  • Gör rätt och räds för ingen.[1]
  • Göra nitton gånger väl, men den tjugonde illa, får skam för alltsammans.[1]

H[redigera]

  • Ha kärleken, och gör sedan vad du vill.[1]
  • Ha och få är inte detsamma.[1]
  • Hade alla barn sitt rätta namn, så hette mången inte Hans.[1]
  • Hade jag inte sångröst så stod jag inte ut med det här livet, sa luffarn. (Göteborg) (SVO)
  • Hade man blott mjölken, frågade man föga efter kon.[1]
  • Halv rättvisa är halv orättvisa.[1]
  • Halvgjord gärning bör varken lovas eller lastas.[1]
  • Han aktar sina löss för snuva, sa kunden när det brann i hantverksmästarns hår. (Småland) (SVO)
  • Han ber för sin sjuka mor, sa torparn. (Småland) (SVO)
  • Han duger ej till skogvaktare, som räds för buskarna.[1]
  • Han duger ej till smed, som räds för gnistorna.[1]
  • Han duger ej till soldat, som inte kan tåla krutröken.[1]
  • Han fick veta var David köpte ölet.[1]
  • Han förstår att vända kappan efter vinden.[1]
  • Han förstår sig lika mycket därpå, som suggan på väderkvarnen.[1]
  • Han går långt, som går sakta.[1]
  • Han har varit i Rom men inte sett Påven.
    • Emanuel Strauss, Concise Dictionary of European Proverbs, Routledge, isbn=978-1-136-78971-7, p. 274
  • Han har lärt konsten av mig, sa fan om riksdagsgubben. (Stockholm) (SVO)
  • Han måste lägga väl i matsäcken, som tänker leva en annan ut.[1]
  • Han ser inte oftare mild ut, än då by brinner och barn kastas i elden.[1]
  • Han är lika dryg som fan är vig, sa knallen om skåningen. (Västergötland) (SVO)
  • Han äter så han svettas och arbetar så han fryser.[1]
  • Han är man, som gör mans gärning.[1]
  • Hand bör hand få.[1]
  • Handhjälp är bättre än munhjälp.[1]
  • Handla ärligt, så kan du svara djärvt.[1]
  • Har du sett mej flyga, sa gumman Sjöstedt. (Stockholm) (SVO)
  • Har fan bara fått ett hår, så tar han nog hela kroppen.[1]
  • Har man det som klingar, nog får man den som springer.[1]
  • Har man hunnit alnen, hinner man väl kvarteret.[1]
  • Har man inte jungfrur, dansar man med madamer.[1]
  • Har man inte kalk, så bör man mura med ler.[1]
  • Har man sagt A, bör man även säga B.[1]
  • Har man sagt A får man säga B.
    • Martinsson (1996), p. 521
  • Har man tagit fan i båten får man ro honom i land.
    • Ström (1981), p. 102
  • Haren vill gärna sitta torrt.[1]
  • Harm gör helvete.[1]
  • Hasta makligt gör gärningen bäst.[1]
  • Hastig rikedom gör mannen misstänkt.
    • Strauss Emanuel: Dictionary of European Proverbs, isbn=978-1-136-78978-6, p. 963
  • Heder byter seder.[1]
  • Hederlig förlust är bättre än neslig vinst.[1]
  • Hederligt i skålen, sa spelman, fick en palt. (Halland) (SVO)
  • Hej bröllop, sa skräddarn, fick en ny piga. (Dalsland) (SVO)
  • Hellre en fågel i handen än tio i skogen.
    • Holmqvist (1991), p. 50
  • Hellre fly än illa fäkta.
  • Hellre fria en skyldig än fälla en oskyldig.
    • Ström (1981), p. 360
  • Hellre vara en liten fågel i lunden än en stor fågel i buren.
  • Hellre äter jag själv än jag låter barnen svälta, sa gumman, tänkte på den dyra tiden. (Skåne) (SVO)
  • Helvetet blir aldrig fullt.[1]
  • Helvetet, havet och den girige få aldrig nog.[1]
  • Hemlig gåva får lön i dagsljuset.[1]
  • Hemlig ovän är värre än uppenbar fiende.[1]
  • Hemlig sorg gör tungt hjärta.[1]
  • Hemma håll styr på ditt lynne och ute på din tunga.[1]
  • Hemma som en björn, borta som en skjuten örn.[1]
  • Hemma är bäst, sa fan om helvetet. (Stockholm) (SVO)
  • Herodes och Pilatus är goda vänner.[1]
  • Herrens fruktan är vishetens begynnelse.[1]
  • Herrar och narrar ha fritt ord.[1]
  • Herrebön är detsamma som befallning.[1]
  • Herregunst är icke något arv.[1]
  • Herrskapsbarn bli ej alltid de bästa.[1]
  • Hjälp dig själv, så hjälper dig Gud.[1]
  • Hjälpen är god utom i grötfatet.[1]
  • Hjälper ej rävpälsen, måste lejonhuden stå bi.[1]
  • Hjälplös hjälper Gud.[1]
  • Hjärtat är källan, tungan är rännilen.[1]
  • Hon är moder, som maten ger.[1]
  • Hopp om bättring gör bördan lätt.[1]
  • Hoppas när dig går som värst, frukta när dig går som bäst.[1]
  • Hoppas och bida gör mången till narr. (Jfr. Sal. Ordspr. 21: 25).[1]
  • Hoppas så länge du lever.[1]
  • Hoppet bär konungakrona.[1]
  • Hoppet dör sist.[1]
  • Hoppet gör ett sött lidande.[1]
  • Hoppet är det sista som lämnar människan.
    • Liljeholm (1981), p. 102
  • Hos mig skall du inte frysa, sa fan till snöskottaren. (Stockholm) (SVO)
  • Hos stora herrar skall man ej tala utan att bli tillfrågad.[1]
  • Hosta har hjälpt mången präst på predikstolen.[1]
  • Hot dräper ingen.[1]
  • Hovtrapporna är alltid slippriga.[1]
  • Hugg är behållna håvor.[1]
  • Hugger man ovanom sig, så falla spånorna i ögonen.[1]
  • Hund är hund, om än han är aldrig så brokig.[1]
  • Hundar och adelsmän stänga icke dörren efter sig.[1]
  • Hundasår läkes med hundahår.[1]
  • Hunden skäller på månen, den går dock sin gilla gång.[1]
  • Hunden springer för maten, haren för livet.[1]
  • Hundra år orätt blir icke en timma rätt.[1]
  • Hunger håller ingen fastlag.[1]
  • Hungern driver hunden i band.[1]
  • Hungern gör maten söt.[1]
  • Hungern är bästa kryddan.[1]
  • Hungern är en elak rådgivare.[1]
  • Hungern är ett skarpt svärd.[1]
  • Hungra och vänta gör mannen otålig.[1]
  • Hungrig mage är den bästa kock.[1]
  • Hungrig mage är intet bröd för svart.[1]
  • Hungrig åsna aktar ingen piska.[1]
  • Hur man än vänder sig har man ändan bak.
    • Ström (1981), p. 299
  • Hur svart är du? sade kitteln till grytan.[1]
  • Husbondens öga gör hästen fet.[1]
  • Husbondens öga gör mer än hans bägge händer.[1]
  • Husfred är husfröjd.[1]
  • Hushyra och ränta vilar aldrig.[1]
  • Hushåll utan hustru är lykta utan ljus.[1] (alternativt Hus utan hustru är skepp utan styre.[3])
  • Hushålla med limpan, så varar hon hela julen.[1]
  • Huskors botas ej med tårar.[1]
  • Hustru bör väljas med öronen, inte med ögonen.[1]
  • Hustrun och ugnen tjäna bäst i huset.[1]
  • Hustrun äter när hon vill och vad hon vill, men bonden när han får och vad han får.[1]
  • Hut går hem.
    • Silva (2008)
  • Huvudet är starkare än händerna.[1]
  • Huvudkudden är bästa rådgivaren.
    • Holm (1981), p. 205
  • Hyggliga ynglingar, sa hökarn om sillarna. (Göteborg) (SVO)
  • Håll den, som hålla kan.[1]
  • Håll det träd i ära, som du har skugga av.[1]
  • Håll med Gud, så håller Gud med dig.[1]
  • Håll medelvägen, så skall medelvägen uppehålla dig.[1]
  • Håna inte den som lyckan är vrång.[1]
  • Hår och skada växa varje dag.[1]
  • Hård nöt vill ha skarpa tänder.[1]
  • Hårda tider, sa tiggaren, fick stryk i stället för pengar. (Halland) (SVO)
  • Håren ombytas med åren.[1]
  • Hårt emot hårt, sa fan, bet i sten. (Blekinge) (SVO)
  • Hårt mot hårt, sa’ käringen, föll mot hälleberget.[1]
  • Häftig man fattas aldrig förargelse.[1]
  • Hälsan tiger still.
    • Holm (1981), p. 74
  • Hämnden är den enda skuld som ej bör betalas.[1]
  • Hämnden är ljuv.
    • Ström (1981), p. 257
  • Här finns inga barmhärtiga människor, här finns bara hökare, sa hökaren åt tiggaren. (Stockholm) (SVO)
  • Här har du min ärliga hand, sa tjuven. (Skåne) (SVO)
  • Här in, här ut, sa sjömannen, såg flickan vid inloppet. (Blekinge) (SVO)
  • Här ligger en hund begraven.
    • Holm (1929), p. 71
  • Här ska bli annan malt, sa bryggarn, rostade potäterna. (Skåne) (SVO)
  • Här är rum för fler, sa käringen, låste upp källardörren. (Småland) (SVO)
  • Hög lycka bör äga djup grund.[1]
  • Höga gåvor, kort liv.[1]
  • Höga herrar, djupa tankar.[1]
  • Höga träd blåsa snarast omkull.[1]
  • Högfärd störtar sig själv.[1]
  • Högfärd är alla lasters drottning.[1]
  • Högmod går före fall.
    • Wallensteen (1991), p. 24
  • Högmod gör armod.[1]
  • Högmod kostar mera än hunger, törst och köld.[1]
  • Högsta rätt är stundom högsta orätt.[1]
  • Högt ämbete, svår räkenskap.[1]
  • Högt mod finnes såväl under vallmarströjan som sammetskjortelen.[1]
  • Högt på pall gör djupt fall.[1]
  • Högt stånd vill ha förstånd.[1]
  • Hönan lever såväl av sitt krafs, som lejonet av sitt rov.[1]
  • Höra mycket och tala sparsamt är en hjältedygd.[1]
  • Höttar du, så slår jag.[1]

I[redigera]

  • I buren lär fågeln att sjunga.[1]
  • I de blindas rike är den enögde kung.
    • Topelius Bokförlag (1974), p. 12
  • I de lugnaste vattnen går de fulaste fiskarna.
    • Rooth (1968), p. 75
  • I dag gull, i morgon mull.[1]
  • I dag köpman, i morgon tiggare.[1]
  • I dag mig, i morgon dig.[1]
  • I dag rik, i morgon lik.[1]
  • I dag röd, i morgon död.[1]
  • I denna världens affärer kommer man längre med misstroende än förtroende.[1]
  • I det lugnaste vattnet gå de största fiskarna.[1]
  • I gamla ugnar bakar man också bröd.[1]
  • I god dryck är mat.[1]
  • I grunt vatten fångar man inga stora fiskar.[1]
  • I Guds visthus finnes mycket sovel.[1]
  • I kojan finnes ofta, vad man ej finner i palatset.[1]
  • I krig gå slag för lag och våld för rätt.[1]
  • I krig och kärlek är allt tillåtet.
    • Grenholm (2000), p. 186
  • I källan smakar vattnet bäst.[1]
  • I morgon bitti får du aftonvard, sa Rämström. (Jämtland) (SVO)
  • I morgon är också en dag. (Jfr 2 Kor. 6: 2; Syr. 5: 8).[1]
  • I mörkret är alla katter grå.
    • Ström (1981), p. 319
  • I nöden prövas vännen.[1]
  • I nödfall dansar man på träben.[1]
  • I ringa härbärge finnes ofta klok värd.[1]
  • I stilla väder är alla goda sjömän.[1]
  • I stormen stadgas ekens rot.[1]
  • I vax kan man trycka vad man vill.[1]
  • I vilket finger man skär sig, så blöder det.[1]
  • I vinet kommer sanningen fram.
  • I öknen är sanden billig.
    • Martinsson (1996), p. 704
  • Ibland kan man inte se skogen på grund av alla träd.
    • Bengtsson (1957), p. 70
  • Icke alla fåglar är hökar.[1]
  • Icke alla åsnor ha långa öron.[1]
  • Icke allt varpå det står London är från England.[1]
  • Icke två mågar åt en dotter.[1]
  • Icke två tungor i en mun.[1]
  • Icke var dag kommer val i land.[1]
  • Idel solsken gör öken.
    • Lind (2004), p. 51
  • Igeln släpper inte förr än den har sugit sig full.[1]
  • Igenkomst är den bästa tacksägelsen.[1]
  • Ihålig tand smittar sin granne.[1]
  • Ihärdighet och tålamod är staven till befordran.[1]
  • Illa brukat blir illa bärgat.[1]
  • Illa börjat blir illa lyktat.[1]
  • Illa hört blir illa fört.[1]
  • Illa knarrar osmord vagn.[1]
  • Illa strider huvudlös här.[1]
  • Illa tuktad gör illa luktad.[1]
  • Illa är det, men du är tös att jämra dig också, sa fan till suggan som satt fast. (Medelpad) (SVO)
  • In i en stängd mun kommer ingen fluga.[1]
  • Inbillning är värre än pesten.[1]
  • Inga nyheter är goda nyheter.
    • Bengtsson (1957), p. 93
  • Inga träd växer till himmelen.
    • Ström (1981), p. 93
  • Ingen allt, ingen intet.[1]
  • Ingen av råttorna vill hänga bjällran på katten.[1]
  • Ingen barnlek, när gamla gumman dansar.[1]
  • Ingen blir en god herde, förrän han fått allvarsamt att göra med ulvarna.[1]
  • Ingen blir en god sjöman, så länge han icke gått igenom några stormar.[1]
  • Ingen by så liten att där ju ej finns en smed.[1]
  • Ingen dör arvingelös.[1]
  • Ingen fader så arg, att han ej vill ha en from son.[1]
  • Ingen fiende är så ringa, att han ej kan tillfoga någon skada.[1]
  • Ingen får dömas ohörd.[1]
  • Ingen föda utan möda.[1]
  • Ingen födes mästare.[1]
  • Ingen gråter i barnsäng, att hon kom för sent i brudsäng.[1]
  • Ingen har så sällan gäster som gästgivaren.[1]
  • Ingen har ångrat att han ätit för litet.[1]
  • Ingen häst är så god, att han ej kan snava.[1]
  • Ingen kan passa bättre till klockare, än en avsatt präst.[1]
  • Ingen kan springa över sin egen skugga.[1]
  • Ingen kan tjäna två herrar.[1]
  • Ingen kan vara alla till lags.[1]
  • Ingen ko på isen (så länge ändan är på land).
  • Ingen munkkåpa så helig, att inte fan kan krypa in i den.[1]
  • Ingen regel utan undantag.[1]
  • Ingen ros utan törnen.[1]
  • Ingen rättighet utan skyldighet.[1]
  • Ingen rök utan eld.[1]
  • Ingen skam att lära.[1]
  • Ingen sorg utan syster.[1]
  • Ingen större skam än den att ej vilja lära.[1]
  • Ingen svårighet för den att vinna befordran, som har biskopen till morbror.[1]
  • Ingen söker en annan bakpå ugnen, som ej själv varit där förut.[1]
  • Ingen ung kvinna tar sig en gammal man för Guds skull.[1]
  • Ingen vet vad som finnes i säcken, förrän den blir upplöst.[1]
  • Ingen vet, vem den andre ärver.[1]
  • Ingen vän i spel.[1]
  • Ingen är domare i egen sak.[1]
  • Ingen är fullt olycklig.[1]
  • Ingen är för gammal att lära.[1]
  • Ingen är herre till sjöss.[1]
  • Ingen är oumbärlig.
    • Nyberg Berndt, Norstedt 1965, Skäl för kaniner, p. 26
  • Ingen är profet i sitt eget land.[1]
  • Ingen är profet i sitt eget land/i sin egen hemstad.
    • Grenholm (2000), p. 275
  • Ingen är så döv som den som ej vill höra.[1]
  • Ingen är så god att han ej har något lyte; ingen så elak att han ej har någon dygd.[1]
  • Ingen är så god kusk att han ej någon gång kan stjälpa.[1]
  • Ingen är så lycklig att inte något fattas honom.[1]
  • Ingen är så lång, att han ej behöver sträcka sig; ingen så liten, att han ej behöver bocka sig.[1]
  • Ingen är så stark, att han ej finner sin överman.[1]
  • Ingen ört hjälper emot döden.[1]
  • Ingenting bör ske med hast, utom att fånga loppor.[1]
  • Ingenting duger oförsökt.[1]
  • Ingenting förmår hindra kärleken.[1]
  • Ingenting torkar hastigare än tårar.[1]
  • Ingenting är besvärligt, när man gör det gärna.[1]
  • Ingenting är nytt under solen.
    • Ström (1981), p. 354
  • Ingenting är så ringa, att det ej duger till något.[1]
  • Ingenting är så väl gjort, att det ej kan lastas.[1]
  • Inget djur är så ringa, att det ej vill med sin like springa.[1]
  • Inget kalas utan kras.
    • Wallensteen (1991), p. 108
  • Inget ont som inte har något gott med sig.[1]
  • Inget plåster finnes för ett kränkt och sårat namn.[1]
  • Inget större kors än huskors.[1]
  • Inget svar är också svar.[1]
  • Inget vin utan drägg.[1]
  • Inget är beständigt under solen.[1]
  • Inget är gott i ögat, men ont i magen.[1]
  • Inget är så bra att det inte kan göras bättre.
    • James (2008)
  • Innan du va, så va jag - sugga, sa Rämström. (Jämtland) (SVO)
  • Inte långt till dussinet, sa flickan, fick trillingar. (Blekinge) (SVO)
  • Inte så illa ment, sa klockarn, vrok prästen från predikstoln. (Norrland) (SVO)
  • Intet göra är illa göra.[1]
  • Iver är en förträfflig tjänare, men en klen herre.[1]

J[redigera]

  • Ja ligg, sa Jens i Börtnan då han tappade långmjölkskaggen. (Härjedalen) (SVO)
  • Ja och nej gör trätan lång.[1]
  • Ja tål inte ve krutröken, sa löjtnanten, tog sig reträtten. (Värmland) (SVO)
  • Jag går inte av för hackor, sa pälsmakaren. (Halland) (SVO)
  • Jag har litet, men det lilla jag har är mitt, sa flickan. (Östergötland) (SVO)
  • Jag känner kryddan, sa fan om brännasslan. (Dalsland) (SVO)
  • Jag känner till ullen, sa skam när han klippte soa. (Västra Sverige) (SVO)
  • Jag lever alltid på stor fot, sa luffarn, tiggde träskor. (Göteborg) (SVO)
  • Jag mena väl jag, sa gumman, pissa på syltan. (Dalarna) (SVO)
  • Jag rymmer undan, sa knodden, rensa lådan. (Norrland) (SVO)
  • Jag skiter i mitt liv, sa bagarn, slogs med kalven. (Sörmland) (SVO)
  • Jag snusar mera sällan, sa han som ingen näsa hade. (Norrland) (SVO)
  • Jag tiger, sa talmannen. (Småland) (SVS)
  • Jag tror det låter, sa bonden, trampa i klaveret. (Närke) (SVO)
  • Jag vet inte var jag är, sa fan, kom i himmelriket. (Halland) (SVO)
  • Jag vänta på en bättre, men så vurt jag gammal och ble alldeles utan, sa gumman då folk sporde varför hon inte gift sig. (Sörmland) (SVO)
  • Jag är född med förstånd, sa greven. (Småland) (SVO)
  • Jag är inte alldeles utan mojänger, sa luffarn till pigan. (Halland) (SVO)
  • Jag är lycklig, jag, sa tiggaren när hunden bet honom i träbenet (Halland) (SVO)
  • Jaga och intet få gör jägaren trög.[1]
  • Jordens frukter höstas blott vart år, men vänskapens varje dag.[1]
  • Ju argare skalk, desto bättre lycka. (Jfr Ps. 73).[1]
  • Ju djupare brunnen gräves, desto mera vatten finner man.[1]
  • Ju dyrare, ju kärare.[1]
  • Ju fetare köket är, desto magrare blir testamentet.[1]
  • Ju flera kockar, dess sämre soppa.[1]
  • Ju fler kockar desto sämre soppa.
    • Bengtsson (1957), p. 73
  • Ju flera man, dess bättre lycka.[1]
  • Ju flera lagfarna, dess mera processer.[1]
  • Ju flera barn, ju flera »Fader vår»; ju flera Fader vår, ju större välsignelse.[1]
  • Ju flera barn, ju flera oxar.[1]
  • Ju färre rätter, dess mera hälsa.[1]
  • Ju förr man börjar, dess förr man slutar.[1]
  • Ju hårdare skalet, ju sötare kärnan.[1]
  • Ju högre uppsatt du är, dess mer ödmjuka dig.[1]
  • Ju kärare barn, ju skarpare ris.[1]
  • Ju längre man lever, dess mer får man lära.[1]
  • Ju längre på dagen, dess vackrare folk.[1]
  • Ju magrare hund, dess fetare loppor.[1]
  • Ju mera man har, ju mer vill man ha.[1]
  • Ju mera man rör i gödselhögen, desto värre luktar den.[1]
  • Ju mera man smeker katten, ju högre sätter han upp rumpan.[1]
  • Ju mera man sover, ju mer vill man sova.[1]
  • Ju mera man vill, ju mindre man får.[1]
  • Ju mera man ömkar barnet, ju mera gråter det.[1]
  • Ju mera brunnen öses, desto bättre blir vattnet.[1]
  • Ju mera gångbar en vara är, dess lägre står hon i pris.[1]
  • Ju mera skabben klås, ju mera kliar den.[1]
  • Ju närmare kyrkan, dess längre från Gud.[1]
  • Ju närmare kyrkan, dess senare där.[1]
  • Ju närmare källan, dess klarare vatten.[1]
  • Ju närmare källan, desto klarare vatten.
    • Hierta (1865), p. 50
  • Ju närmare Rom, dess sämre kristen.[1]
  • Ju rikare, ju armare.[1]
  • Ju senare på kvällen, desto vackrare folk.
    • Ström (1981), p. 349
  • Ju större nåd, ju större onåd.[1]
  • Ju större skara, ju mera bön.[1]
  • Ju sötare himmel, ju bittrare värld.[1]
  • Ju ädlare blod, ju mildare mod.[1]
  • Ju äldre, ju girigare.[1]
  • Ju äldre världen blir, ju svagare blir släktet.[1]
  • Jösses! Djävlar! sa sotarn, ville slåss. (Bohuslän) (SVO)

K[redigera]

  • Kaka söker maka.[1]
  • Kaka söker maka, sa fan till kulstöparen. (Norrland) (SVO)
  • Kalla icke på fan, han kommer nog objuden.[1]
  • Kalven stångas förrän han fått horn.[1]
  • Kan du inte lyfta stenen, så vält honom.[1]
  • Kan du inte springa över, så kryp under.[1]
  • Kan du se, sa Blinna-Sara. (Halland) (SVO)
  • Kan också duga, sa apotekarn, fick en palt till frukost. (Gotland) (SVO)
  • Kappa och krage göra ingen präst.[1]
  • Kasta inte bort det gamla ämbaret, förrän du vet om det nya håller vatten.[1]
  • Kasta inte pärlor för svin.
    • Martling (2001), p. 85
  • Kasta inte ut barnet med badvattnet.
    • Ström (1981), p. 178
  • Kasta inte sten i glashus.
    • Henry Hazlitt, Thinking As A Science (1916)
    • Holmqvist (1991), p. 29
  • Kasta ut kroken, det nappar väl någon gång.[1]
  • Katten hade väl gärna fisken, men vill inte väta sina fötter.[1]
  • Katten vet nog vem han smeker.[1]
  • Katten är aldrig så slät, att han inte har skarpa klor.[1]
  • Kattens lek är råttans död.[1]
  • Klaga för hyndan, att valpen bet.[1]
  • Klaga inte över för lite vind - lär dig segla.
  • Klockarens ko får beta på kyrkogården.[1]
  • Klokhet har ögon i nacken.[1]
  • Klokhet sätter mannen på sätet.[1]
  • Klokhet övervinner starkhet.[1]
  • Klokheten är alla förrättningars jordegumma.[1]
  • Klokt barn lever inte länge.[1]
  • Klokt huvud ger vist råd.[1]
  • Klokt råd har ej alltid framgång.[1]
  • Kläderna gör mannen.
    • Ström (1981), p. 270
  • Kläderna göra icke mannen.[1]
  • Knåp lider.[1]
  • Kom inte i min vedbod, sa Larssin. (Jämtland) (SVO)
  • Kommer dag, så kommer råd.[1]
  • Kommer hjorten väl i kärret, så är han svår att vädra.[1]
  • Kommer skökan i hjärtat, kommer hon ock snart i pungen.[1]
  • Kommer tid, kommer råd.
    • Stiessel (1983), p. 32
  • Kommer väl åter den dagen, då kon behöver sin rumpa.[1]
  • Kon ger inte alltid mjölk, när mjölkerskan vill.[1]
  • Kon mjölkar inte mer för det byttan är stor.[1]
  • Kongen har röd näsa, sa bonden, fick en kopparslant. (Värmland) (SVO)
  • Konsten att dö kan icke nog läras.[1]
  • Konsten behöver lycka och lyckan konst.[1]
  • Konsten har en gyllene botten.[1]
  • Konsten har ingen större fiende än okunnigheten.[1]
  • Konsten växer inte på träd.[1]
  • Konsten är ingen tung börda.[1]
  • Konsten är lång, men livet kort.[1]
  • Konsten är lättare lastad än lärd.[1]
  • Konsterna är mångahanda, sa’ gumman, åt välling med syl.[1]
  • Korgen ökar sorgen.[1]
  • Korpen blir ej vitare, fastän man tvålar honom.[1]
  • Korset måste bäras av ungdomen.[1]
  • Kort aftonmåltid gör lång livstid.[1]
  • Kort fröjd har ofta lång ånger.[1]
  • Kort och tärning är en oviss bärgning.[1]
  • Kort visa är snart kväden.[1]
  • Korv är en osund mat, sade katten till hunden.[1]
  • Korven bör ätas medan den är varm.[1]
  • Krediten hjälper många upp, men lika många ned.[1]
  • Krig föder krig.[1]
  • Krig förs för fredens skull.[1]
  • Krig kastar lag under bänk.[1]
  • Krig tuktar land och folk.[1]
  • Krig utan medel är kropp utan senor.[1]
  • Kriget har en lång rumpa.[1]
  • Kriget är ljuvt för den det aldrig smakat.[1]
  • Kristendomen är kunskapens blomma.[1]
  • Kristna kriga mot kristna, men den ene djävulen icke mot den andre.[1]
  • Krokigt träd bär ock god frukt.[1]
  • Krokigt träd duger också att bränna kol av.[1]
  • Krukan går så länge efter vatten, tills hon går sönder.[1]

"Krukan går så länge efter vatten att hon till sist brister."

  • Kräslighet letar efter tiggarstaven.[1]
  • Kullig oxe kan också stångas.[1]
  • Kunde krig vinnas med skrål, så vore åsnan en hjälte.[1]
  • Kunde tjuven svärja sig från galgen, så blev han aldrig hängd.[1]
  • Kungens nåd är som dagg på gräset. (Sal. Ordspr.)[1]
  • Kvarnen kan ej mala med det vatten som runnit förbi.[1]
  • Kvinna är snart bedragen.[1]
  • Kvinnan är mannens ära.[1]
  • Kvinnokärlek är farande gods.[1]
  • Kvinnolist har ingen brist.[1]
  • Kvinnolist övergår all list.[1]
  • Kvinnoprål är fåfängt, när dygden är borta.[1]
  • Kvinnor har långa kläder, men kort sinne.[1]
  • Kvinnoråd kan ock stundom vara gott.[1]
  • Kvitta är god betalning.[1]
  • Kyrkan bör stå mitt i byn.[1]
  • Kyrkan är aldrig så full, att inte prästen får rum.[1]
  • Kyrkan är ett gammalt hus och fan en skalk.[1]
  • Kyss är kärleks bud.[1]
  • Kyssa tro fan, sa bonden då de fråga om han ej ville kyssa hustrun. (Göteborg) (SVO)
  • Känd sak är så god som vittnad.[1]
  • Känna sig själv är största konst.[1]
  • Kära barn, sa Andberg åt mor sin. (Jämtland) (SVO)
  • Kära kittel, sota inte grytan.[1]
  • Käre vän, sa fan till mästerman. (Stockholm) (SVO)
  • Kärlek börjar alltid med bråk.
  • Kärlek gör dårskap.[1]
  • Kärlek och hosta (även kärlek, rök, hosta och pengar) låta icke dölja sig.[1]
  • Kärlek utan genkärlek är en fråga utan svar.[1]
  • Kärlek utan nytta är en otidig frukt.[1]
  • Kärlek vinnes med kärlek.[1]
  • Kärleken och aprilvädret har en viss likhet, sa fru Kjäjsen. (Jämtland) (SVO)
  • Kärleken får pröva både sött och surt.[1]
  • Kärleken gör de visa galna.[1]
  • Kärleken gör själva stenen vek.[1]
  • Kärleken har alltid sin plåga.[1]
  • Kärleken har en söt begynnelse, men en besvärlig ända.[1]
  • Kärleken kan icke dölja sig.[1]
  • Kärleken lider ingen medbroder.[1]
  • Kärleken regerar utan lag.[1]
  • Kärleken ser inte till personen.[1]
  • Kärleken tränger igenom pansar och sköld.[1]
  • Kärleken växer i varje jordmån.[1]
  • Kärleken är blind.[1]
  • Kärleken är blindare än mullvaden.[1]
  • Kärleken är ostyrig.[1]
  • Kärleken är outtröttlig.[1]
  • Kärleken är som daggen, den faller lika så lätt på brännässlan som på liljeblad.[1]
  • Kärleken är tankfull.[1]
  • Kärt barn gör ofta sorgen tung.[1]
  • Kärt barn har många namn.[1]
  • Kärt vill kärt hava.[1]
  • Kärt öga ser ingen brist.[1]
  • Köp aldrig något som du inte behöver, endast därför att du får det för gott pris.[1]
  • Köp går fram, men icke tillbaka.[1]
  • Köp i tid, så har du i nöden.[1]
  • Köp inte av den, som du skall stå med hatten i hand för.[1]
  • Köp inte grisen i säcken.
    • Ström (1981), p. 315
  • Kött och blod är en elak styrman.[1]
  • Köttstycket hänger aldrig så högt, att inte hunden väntar sig få benet.[1]

L[redigera]

  • Laddade gevär är icke barnleksaker.[1]
  • Lag gäller, men icke slag.[1]
  • Lag utan käpp är klocka utan kläpp.[1]
  • Lag är gjord för folkets bästa.[1]
  • Lagen sitter stundom i spjutändan.[1]
  • Lagen är för de vakande, ej för de sovande.[1]
  • Lagerkvist är mitt namn, sa skräddarn när käringen slog honom. (Småland) (SVO)
  • Lagt kort ligger.
    • Holm (1981), p. 87
  • Lamm, lamm! är ulvens både morgon- och aftonsång.[1]
  • Land skall med lag byggas.[1]
  • Landets seder, landets heder.[1]
  • Laster läras utan bok.[1]
  • Lat dräng och varm säng skiljas ogärna åt.[1]
  • Lat gör tidig helgdagsafton.[1]
  • Lat hand gör arm man.[1]
  • Lat kvinna skyller gärna på barnet.[1]
  • Lat man får mager kål.[1]
  • Lat man är dagen lång.[1]
  • Lat man är tiggarens broder.[1]
  • Lat mans bön blir icke hörd.[1]
  • Lat oxe vill ha en flitig pådrivare.[1]
  • Lat oxe är icke vilan värd.[1]
  • Lat skräddare tar en lång tråd.
    • Holm (1981), p. 142
  • Lat ungdom, trasig ålderdom.[1]
  • Lata herrar, lata drängar.[1]
  • Led mig dit, där det finns något, sade den blinde.[1]
  • Lejonet aktar inga loppbett.[1]
  • Lejonmun och harhjärta, d. ä. stor i ord och feg i hjärtat.[1]
  • Leken är god, bara maten är med.[1]
  • Leve våra vapen, sa knodden om pepparstruten. (Gästrikland) (SVO)
  • Lida och bida stillar mycken kvida.[1]
  • Liggande ulf får sällan ett ben.[1]
  • Lika barn leka bäst.[1]
  • Lika barn leka bäst, sa fan när han dansade med prästen. (Stockholm) (SVO)
  • Lika bröder bör ha lika kål.[1]
  • Lika bröder göra bästa laget.[1]
  • Lika bröder, lika kappor.[1]
  • Lika bytt gör minsta trätan.[1]
  • Lika fåfängt är att ge dårar råd, som att slå vatten på gåsen.[1]
  • Lika fåglar flyga gärna tillsammans.[1]
  • Lika makt gör bästa sämjan.[1]
  • Lika par gå bäst i dans.[1]
  • Lika trivas bäst med lika.[1]
  • Likhet i stånd är kärleksband.[1]
  • Likt älskar likt.[1]
  • List emot list.[1]
  • List och lycka ha stor kraft.[1]
  • Lita ej på andra, när du kan uträtta saken själv.[1]
  • Lita inte till en annan, det du själv kan göra.
    • Strauss (1994), p. 600
  • Lite men välment, sa skräddarn, fick stryk med nässlor. (Närke) (SVO)
  • Liten blir väl en gång stor.[1]
  • Liten börda är lång väg tung.[1]
  • Liten fågel, litet bo; litet hus, liten sorg.[1]
  • Liten fördel vållar ofta stor skada.[1]
  • Liten gåva bör icke försmås.[1]
  • Liten hjälp är också hjälp.[1]
  • Liten hund jagar ofta ett stort djur.[1]
  • Liten hund är länge ung.[1]
  • Liten häst gör kort dagsresa.[1]
  • Liten kvist blir högt träd.[1]
  • Liten lever än.[1]
  • Liten man gör ofta stor skugga.[1]
  • Liten nytta är också nytta.[1]
  • Liten och käck stoppar stundom en stor i säck.[1]
  • Liten tuva kan stjälpa stort lass.[1]
  • Liten tuva stjälper ofta stort lass.
    • Holmqvist (1991), p. 132
  • Liten vila är alltid god.[1]
  • Liten yxa fäller stort träd.[1]
  • Litet arbete, liten lön.[1]
  • Litet brutet, lätt förlåtet. (Jfr Gal. 3: 10).[1]
  • Litet fröjdar fattig man.[1]
  • Litet gnabb ibland skadar inte’ grand.[1]
  • Litet i varje, intet i det hela.[1]
  • Litet kan räcka länge, och mycket bli snart slut.[1]
  • Litet men välment är bättre än mycket med avund.[1]
  • Litet och gott är en lycklig lott.[1]
  • Litet och ofta fyller snart säcken.[1]
  • Litet om sänder, sa gubben, slog hustrun. (Småland) (SVO)
  • Litet roar barn.[1]
  • Liv och ära bör man hålla lika kära.[1]
  • Livet utan lust är halva döden.[1]
  • Livet är blott ett lånegods.[1]
  • Livet är en lust, sa flickan, fick tre friare på en dag. (Närke) (SVO)
  • Livet är en strid från början.[1]
  • Ljuga och stjäla följas gärna åt.[1]
  • Ljuset brinner inte längre än veken räcker.[1]
  • Ljuset tjänar andra och tärer sig självt.[1]
  • Ljuvt kan snart bliva lett.[1]
  • Lotterisedlar är inträdeskort till fattighuset.[1]
  • Lova föga, men håll ditt löfte.[1]
  • Lova icke länge, vad du strax kan giva.[1]
  • Lova runt och hålla tunt gör en klen kredit.[1]
  • Lova är herremans vana, men hålla är fattigmans tvång.[1]
  • Lova är lättare än hålla.[1]
  • Loven är god, men hållen är bättre.[1]
  • Lukta nu, sa käringen, rusta näsan. (Stockholm) (SVO)
  • Lusigt leben di kosacken, sa sjåarn. (Stockholm) (SVO)
  • Lust och mod driva verket.[1]
  • Lust och vilja göra arbetet lätt.[1]
  • Lustig afton gör olustig morgon.[1]
  • Lycka och glas gå lätt i kras.[1]
  • Lyckan föder stolta barn.[1]
  • Lyckan följer den flyende och löper undan den som söker henne.[1]
  • Lyckan gör många narrar.[1]
  • Lyckan gör många vänner, men nöden prövar dem bäst.[1]
  • Lyckan kan inte köpas för pengar.
    • Lönnroth (1978), p. 261
  • Lyckan kommer och lyckan går.[1]
  • Lyckan och olyckan bära varandra påsebak.[1]
  • Lyckan och olyckan är grannar.[1]
  • Lyckan och rikedomen är en svår börda.[1]
  • Lyckan står de djärva bi.[1]
  • Lyckan står den djärve bi.
    • Ström (1981), p. 240
  • Lyckan är bättre att äga än tusen mark.[1]
  • Lyckan är de dummas förmyndare.[1]
  • Lyckan är icke att lita på.[1]
  • Lyckan är som månen, den tar av och till.[1]
  • Lyckan är torget lik: dröjer man litet, blir bättre köp på varan.[1]
  • Lydig son är faderns glädje.[1]
  • Lydnad gör trevnad.[1]
  • Lån bör leendes hemgå.[1]
  • Låna kännes blott en gång gott.[1]
  • Lång skilsmässa gör kall kärlek.[1]
  • Lång sömn gör ingen vis.[1]
  • Lång väntan ökar längtan.[1]
  • Långa nätter gör magra höns.[1]
  • Långt från faran gör gamla krigsmän.[1]
  • Långt från ögonen, snart ur sinnet.[1]
  • Långt liv är den giriges kval.[1]
  • Lånt häst och egna sporrar göra milen kort.[1]
  • Lås för lädersäck ler en täljkniv åt.[1]
  • Låt den klaga över våld, som våld lidit.[1]
  • Låt ingen dag gå fåfängt bort, så vinnes lärdom inom kort.[1]
  • Låt ingen svala bygga bo under ditt tak.[1]
  • Låt inte gräset gro under fötterna.
    • Brombergs Bokförlag (2004), p. 151
  • Låt inte vargen vakta fåren.
    • Myrdal (1968), p. 61
  • Låt maten tysta mun.
    • Scheffler (1997), p. 21
  • Låta var man ha sin mening, gör ingen vred.[1]
  • Lägg inte alla ägg i samma korg.
    • Martinsson (1996), p. 181
  • Lägg inte sten på börda.[1]
  • Lägga litet till litet, blir slutligen stort.[1]
  • Länge borgat är icke skänkt.[1]
  • Länge lärt är sent glömt.[1]
  • Länge vred är var man led.[1]
  • Lär något, så vet du något.[1]
  • Lär ulven »Pater noster», han ropar ändå lamm.[1]
  • Lärarebröd är hårdtuggat.[1]
  • Lärdom utan bruk är eld utan värme.[1]
  • Lärdom utan seder är till föga heder.[1]
  • Lärdom är mer värt än guld.
    • Stolpe (1987), p. 24
  • Lärdoms rot är bitter, men frukten söt.[1]
  • Lätt att dansa, när lyckan spelar.[1]
  • Lätt att ge råd, när inget behövs.[1]
  • Lätt att jaga den som själv gärna löper.[1]
  • Lätt att ro under fulla segel.[1]
  • Lätt att simma, när en annan håller upp hakan.[1]
  • Lätt att sitta vid rodret, när det ej blåser.[1]
  • Lätt att skära breda remmar av andras hud.[1]
  • Lätt att vara frikostig, när en annan släpper till pungen.[1]
  • Lätt att vara glad, när intet skadar.[1]
  • Lätt att vara hjälte hemma.[1]
  • Lätt att värja, där ingen vill härja.[1]
  • Lätt fånget, snart förgånget.[1]
  • Lätt fånget, lätt förgånget.
    • Ström (1968), p. 5
  • Lätt gärning, som gärna göres.[1]
  • Lätt i kläder, lätt i seder.[1]
  • Lätt penning, lätt hjärta.[1]
  • Lättare döljer en vis sin visdom än en dåre sin dårskap.
    • Holm (1975), p. 69
  • Lättare sagt än gjort.
    • Stolpe (1987), p. 22
  • Längre än till knäna kommer du inte, kommer du längre är jag förlorad, sa flickan till pojken. (Stockholm) (SVO)
  • Lättja lönas med armod.[1]
  • Lättjan är hin ondes örngott.[1]
  • Lögn och dravel föda elak avel.[1]
  • Lögn och latin gå världen runt.[1]
  • Lögn spinnes ofta utan ten.[1]
  • Lögn är ej långt ifrån tjuvnad.[1]
  • Lögnaren blir bara trodd en gång.
    • Martinsson (1996), p. 443
  • Lögnaren och tjuven är syskonbarn.[1]
  • Lögnen har korta ben.[1]
  • Lögnen och snöbollen växa ju längre man trillar dem.[1]
  • Lögnen tryter aldrig mantel.[1]
  • Lögnen är djävulens dotter och talar sin faders tungomål.[1]
  • Lök, rök och elak kvinna komma bondens ögon att rinna.[1]
  • Lönlig sorg är tung att bära.[1]
  • Lönliga ting må man lönliga bära.[1]
  • Lövets fall är en viskning åt de levande.[1]

M[redigera]

  • Magen blir förr mätt än ögat.[1]
  • Magen borgar icke.[1]
  • Magen har inga öron.[1]
  • Magneten drager.[1]
  • Magra myggor bita värst.[1]
  • Makt blir aldrig mätt.[1]
  • Makt och mod vilja ha vett i följe.[1]
  • Makt skapar snart förlikning.[1]
  • Makt utan råd faller snart i brunnen.[1]
  • Man behöver ej gå över ån efter vatten.[1]
  • Man betalar ej oxen dyrare för det den är brokig.[1]
  • Man blir inte klok förr’n man varit tokig först.[1]
  • Man blir inte själv vit av att svärta andra.[1]
  • Man blir snarast slagen av föraktad fiende.[1]
  • Man blåser så länge i askan, tills gnistorna fara en i ansiktet.[1]
  • Man bör gå i ordning med frågorna.[1]
  • Man bör inte döma man efter mål, ej heller hund efter hår.[1]
  • Man bör inte flyga högre än vingarna bär.[1]
  • Man bör inte gjuta olja i elden.[1]
  • Man bör inte hava en hund till ovän.[1]
  • Man bör inte hålla kålen för en dålig ört, för det den äts av svinen.[1]
  • Man bör inte kasta bort den gamla kvasten, förrän man sett vad den nya duger till.[1]
  • Man bör inte kasta pärlor för svin.[1]
  • Man bör inte kasta ut barnet med badvattnet.[1]
  • Man bör inte klia sig där det inte kliar.[1]
  • Man bör inte köpa grisen i säcken.[1]
  • Man bör inte lägga sten på börda.[1]
  • Man bör inte sträcka fötterna längre än skinnfällen räcker.[1]
  • Man bör inte sveda allt som ludet är.[1]
  • Man bör inte truga gott på ont.[1]
  • Man bör inte väcka björn som sover.[1]
  • Man bör kunna styra sig själf, innan man vill styra andra.[1]
  • Man bör sova på saken.[1]
  • Man bör stänga dörren så, att man kan låsa upp den igen.[1]
  • Man bör äta för att leva, men icke leva för att äta.[1]
  • Man finner snart orsak att fälla fett svin.[1]
  • Man fångar ingen vessla i sömnen.[1]
  • Man får hålla till godo med ugglor, när man ej har näktergalar.[1]
  • Man får inte skära alla över en kam.[1]
  • Man får inte slå efter varje mygga.[1]
  • Man får inte väga allt på guldvåg.[1]
  • Man får löpa länge efter en vildgås, innan man hittar en strutsfjäder efter honom.[1]
  • Man får plöja med de oxar man har.[1]
  • Man får ta saken i egna händer.
    • Egard (2003), p. 125
  • Man får ta seden dit man kommer.
    • Holmqvist (1991), p. 160
  • Man får taga den onda dagen med den goda.[1]
  • Man får taga seden, dit man kommer.[1]
  • Man får taga skeden i vacker hand.[1]
  • Man gör inte rak käpp av krokigt trä.[1]
  • Man gör mycket för sällskap skull.[1]
  • Man gör så gott man kan. (Jfr Jac. 2: 10).[1]
  • Man har aldrig roligare än vad man gör sig.
    • Holm (1981), p. 130
  • Man har ej alltid något för de kol som man bränner.[1]
  • Man hämtar inte rent vatten i dyngpölen.[1]
  • Man hänger inga bjällror på katten.[1]
  • Man hänger ingen tjuv förrän han fås.[1]
  • Man hör vad man vill höra.
    • Ström (1981), p. 293
  • Man kan aldrig förgylla lorten så väl, att den inte stinker.[1]
  • Man kan allt vad man vill.[1]
  • Man kan gömma sin halm så länge, att den duger till hö vid foderbrist.[1]
  • Man kan inte begära större förmåga av katten än han har.[1]
  • Man kan inte blåsa och ha mjöl i munnen på samma gång.[1]
  • Man kan inte både äta kakan och ha kakan kvar.
    • Åström (1997), p. 190
  • Man kan inte förbjuda fågeln att flyga över huvudet, men väl att reda bo däri.[1]
  • Man kan inte giva bättre än man själv äger.[1]
  • Man kan inte leva av kärlek allena.
  • Man kan inte lära gamla hundar sitta.
    • Ström (1981), p. 315
  • Man kan inte på samma gång både väva och spinna.[1]
  • Man kan inte så noga veta, var haren löper, sa' gumman, satte snaran i ugnsgluggen.[1]
  • Man kan inte taga håret av den skallige.[1]
  • Man kan inte se skogen för alla träd.
  • Man kan krypa lika högt som man kan flyga.[1]
  • Man kan låta det gå in genom det ena örat och ut genom det andra.[1]
  • Man kan se på fanan vem som vunnit segern.[1]
  • Man kan så länge umgås med fän, tills man själv blir ett sådant.[1]
  • Man kan tvinga hästen till vattnet, men inte att dricka.[1]
  • Man kan tämja ett vilt djur, men inte en elak kvinna.[1]
  • Man kan väl ljuga för vår Herre, men inte bedraga honom.[1]
  • Man kan även köpa guld för dyrt.[1]
  • Man kan även ledas vid goda dagar.[1]
  • Man kan även äga mindre än intet.[1]
  • Man kastar ej bort kornet för agnarnas skull.[1]
  • Man kastar yxan i sjön och går landvägen.[1]
  • Man klår ofta, där intet kliar.[1]
  • Man klär sig på Franska och fryser på Svenska.[1]
  • Man kommer inte långt med två trötta ök.[1]
  • Man kommer ofta skrattande till ett gille och går gråtande därifrån.[1]
  • Man kysser ofta den hand, man helst såg vara av.[1]
  • Man känner bäst själv var skon klämmer.[1]
  • Man känner icke en annan längre än till tänderna.[1]
  • Man lever ej blott av vackert solsken och väder.[1]
  • Man lever medan man lever och lever en dag dess mindre. (Jfr Pred. 11: 9.)[1]
  • Man lånar sin vän och kräver sin ovän.[1]
  • Man lär inte känna folk i kyrka och bön, utan i handel och vandel.[1]
  • Man lär sig inte simma utan att gå i vattnet.[1]
  • Man lär så länge man lever.[1]
  • Man lär sig av misstagen.
    • Martinsson (1996), p. 548
  • Man minnes ej skabben längre än den kliar.[1]
  • Man må så gärna taga den första skadan som den sista.[1]
  • Man måste göra skon efter foten.[1]
  • Man måste krypa innan man kan lära sig att gå.[1]
  • Man måste lära sig krypa innan man kan gå.
    • Ström (1981), p. 175
  • Man måste kärna tills man får smör.[1]
  • Man måste låta lag gå före slag.[1]
  • Man måste mer lyda Gud än människor.[1]
  • Man måste mycket höra, innan öronen falla av.[1]
  • Man måste ofta tåla att åsnan trampar en på foten.[1]
  • Man måste rätta munnen efter matsäcken.[1]
  • Man måste smida medan järnet är varmt.[1]
  • Man måste taga dagen som han kommer.[1]
  • Man njuter ej freden längre än grannen vill.[1]
  • Man saknar ej det goda förrän det är borta.[1]
  • Man saknar inte kon förrän båset är tomt.[1]
  • Man ser grandet i sin broders öga, men icke bjälken i sitt eget.[1]
  • Man ska ej binda munnen till på oxen som tröskar.[1]
  • Man ska ej bruka en salva till alla sår.[1]
  • Man skall ej sälja skinnet förrän björnen är skjuten.[1]
  • Man skall ej sätta ljuset under skäppan.[1]
  • Man skall ej tala om den snön som föll i fjol.[1]
  • Man skall ej tillsluta det öga, som Gud vill se.[1]
  • Man skall hoppas det bästa. (Jfr Ordspr. 10: 28).[1]
  • Man ska inte bjuda bagarbarn på bullar.
    • Holm (1981), p. 21
  • Man skall inte byta häst mitt i strömmen.
    • Holm (1981), p. 28
  • Man ska inte buga för dumheten bara för att den är gammal.
    • Nyhlén (2011)
  • Man ska inte döma hunden efter håren.
    • Ström (1981), p. 315
  • Man ska inte gjuta olja på elden.
    • Paczolay (1997), p. 338
  • Man ska inte gråta över spilld mjölk.
    • Åström (2004), p. 158
  • Man ska inte gå över ån efter vatten.
  • Man ska inte kasta sten i glashus.
  • Man ska inte ropa hej förrän man är över bäcken.
  • Man ska inte skåda given häst i munnen.
  • Man ska inte svara på vart ord, sade mannen då de kallade honom en tjuv.[1]
  • Man skall inte välja sköna kvinnor vid ljus.[1]
  • Man skall sed följa eller land fly.[1]
  • Man ska smida medan järnet är varmt.
  • Man skall så hjälpa andra, att man ej stjälper sig själv.[1]
  • Man skall taga tiden i akt, sa’ fan, plockade nötter vid jultiden.[1]
  • Man skänker räven en gås för att få hans skinn.[1]
  • Man skär ej alltid guld med täljknivar.[1]
  • Man slår helst den viggen som gå vill.[1]
  • Man stryker över med hartassen.[1]
  • Man står eller faller sin egen herre.[1]
  • Man stänger för en tjuv, men icke för en lögnare.[1]
  • Man sörjer sig snarare gammal än rik.[1]
  • Man tager ej av hatten, innan man ser mannen.[1]
  • Man tager ofta törnen ur en annans fot och sticker dem i sin egen.[1]
  • Man trampar masken så länge, att han vill värja sig.[1]
  • Man tröttnar aldrig på att arbeta för sig själv.
    • Falk (2001), p. 105
  • Man vet ej huru man sått förrän man skall skörda.[1]
  • Man vet inte vad folk duger till, förrän de är borta.[1]
  • Man vet inte vad som kan ske innan aftonen.[1]
  • Man vet vad man har, men icke vad man får.[1]
  • Man väljer i väplingen, tills man fastnar i starren.[1]
  • Man är alltid sig själv närmast.
    • Grenholm (2000), p. 254
  • Man är sig själv närmast. (Jfr Matt. 22: 39).[1]
  • Man äter inte bröd till ost, utan ost till bröd.[1]
  • Mat i Jesu namn, sa bonden, bet i femte palten. (Gästrikland) (SVO)
  • Med bannor rings till djävulens mässa.[1]
  • Med barnen måste man lalla.[1]
  • Med ed svaras och icke klagas.[1]
  • Med fem fingrar kan man taga mer än med två gafflar.[1]
  • Med full mage är det lätt att hålla fastepredikan.[1]
  • Med Gud är bäst att börja.[1]
  • Med handskar fångar katten inga råttor.[1]
  • Med vad en enda last kostar, kunde man uppfostra tvenne barn.[1]
  • Med sin pastor och sin fogde bör man ej kiva.[1]
  • Med som sarven i varje lek.[1]
  • Med stillatigande kan mycket försvaras.[1]
  • Med varje dag man vandrar till sin grav.[1]
  • Med åren bytas håren.[1]
  • Medan gräset gror, dör kon.
    • Rooth (1968), p. 77
  • Medan gräset gror, dör märren.[1]
  • Medan min tunna rann, kände mig både kvinna och man; när hon hörde upp att rinna, kände mig varken man eller kvinna.[1]
  • Medborgares dygd är säkraste muren för staden.[1]
  • Medelvägen är svår att finna.[1]
  • Medgång alstrar högfärd.[1]
  • Medgång bör tänka på motgång.[1]
  • Men, men, sa Kung Karl, å då vre han på näsa. (Värmland) (SVO)
  • Menige mans bästa är högsta lag.[1]
  • Mening är ej alltid sanning.[1]
  • Mett hjarta va to du väjen, sa flickan när bonn falt i skita. (Värmland) (SVO)
  • Mister du en så står dig tusen åter.
    • Ström (2000), p. 238
  • Mitt lag som går, sa han som bjöd på snus. (Småland) (SVO)
  • Mod ger makt, sa käringen, stångades med tjuren. (Norrland) (SVO)
  • Moder, sa fan om krögerskan. (Småland) (SVO)
  • Morgens medikamenter, sa fan, mötte apotekarn i kyrkdörren. (Hälsingland) (SVO)
  • Morgonstund har guld i mund.
    • Ström (1981), p. 25
  • Munter ungdom, sa fan om smägrisarna. (Norrland) (SVO)
  • Mycket skrik för lite ull, sa käringen som klippte grisen.
  • Mycket smått och gott, sa fan när han skåda i bibeln. (Halland) (SVO)
  • Mycket snack men lite verkstad.
  • Mycket vill ha mer.
    • Ström (1981), p. 373
  • Måla inte fan på väggen.
    • Wallensteen (1991), p. 158
  • Många bäckar små, blir till en stor å.
    • Holmqvist (1991), p. 25
  • Många hugg fälla eken.
    • Paczolay (1997), p. 252
  • Människan lever blott en gång.[1]
  • Människan spår och Gud rår.[1]
  • Människan spår, men Gud rår.
    • Ström (1981), p. 93
  • Människan är människans glädje, människan är människans sorg.[1]
  • Min son heter Hans efter Hans Majestät, sade käringen.[1]
  • Minska begäran ökar kassan.[1]
  • Missbrukad frihet är värd att mistas.[1]
  • Missräkning är ingen betalning.[1]
  • Misstankar bryta vänskap.[1]
  • Misstro gör oro.[1]
  • Misstänksamheten tar en vit pudelhund för en mjölnardräng.[1]
  • Mjukaste riset svider värst.[1]
  • Mjölgröt och kål är bondens läkedom.[1]
  • Mod finnes ock under vallmarströjan.[1]
  • Modershjärtat är alltid ömt.[1]
  • Modig häst aktar intet hundgläfs.[1]
  • Mogen mö är svår att vakta.[1]
  • Moget råd bär god frukt.[1]
  • Morgonlöje är ofta aftongråt.[1]
  • Morgonstund har guld i mun.[1]
  • Mors gossar är vi allesammans.[1]
  • Motgång prövar sinnet.[1]
  • Munnen och hjärtat följas icke alltid åt.[1]
  • Munnen talar ofta det halsen får betala.[1]
  • Mutor vränga lagen.[1]
  • Mycken mat är i Guds skafferi.[1]
  • Mycken prakt gör förakt.[1]
  • Mycken predikan gör kroppen trött.[1]
  • Mycket av munnen, litet av ullen.[1]
  • Mycket blir allt, när litet räcker till.[1]
  • Mycket borga och gå till rätta är nästa steget till armod.[1]
  • Mycket fult i fagert skinn.[1]
  • Mycket hästar, folk och hundar gör snart herreman till bonde.[1]
  • Mycket vill alltid hava mer.[1]
  • Mycket vin i flaskan, inga pengar i taskan.[1]
  • Mycket vänskap i vinfatet.[1]
  • Målare och poeter ljuga fritt.[1]
  • Många bäckar små gör en stor å.[1]
  • Många fjädrar gör en säng.[1]
  • Många gäster gör dåligt härbärge.[1]
  • Många herdar vakta illa.[1]
  • Många hugg fälla kan.[1]
  • Många hundar är harens död.[1]
  • Många händer göra arbetet lätt.[1]
  • Många korn göra en skäppa.[1]
  • Många kunna hjälpa en.[1]
  • Många munnar göra tomma fat.[1]
  • Många om en gärning blir snarast ogjord.[1]
  • Många råttor binda icke katten.[1]
  • Många rätter, många krämpor.[1]
  • Många skatter är många nät.[1]
  • Många slag göra stockfisken mjuk.[1]
  • Många vänner, när minst tränger.[1]
  • Många är vägarna: säll den som väljer den rätta.[1]
  • Mången begråter i år det han belog i fjol.[1]
  • Mången bryter med foten ned, vad han med handen bygger upp.[1]
  • Mången bryter ris till sitt eget straff.[1]
  • Mången flyr röken och kommer i elden.[1]
  • Mången får beröm för litet och skam för alls intet.[1]
  • Mången förlåter, men sällan någon förgäter.[1]
  • Mången gagnar som svinen, först efter sin död.[1]
  • Mången give gärna sitt ena öga, att en annan måtte mista båda.[1]
  • Mången går ut efter ull och kommer klippt hem.[1]
  • Mången har för mycket, men ingen har nog.[1]
  • Mången har goda kort, bara han visste att spela dem.[1]
  • Mången häves högt till sitt eget fall.[1]
  • Mången lovar i sin nöd, men håller icke för sin död.[1]
  • Mången släcker så sin harm, att han blir både usel och arm.[1]
  • Mången smeker barnet för ammans skull.[1]
  • Mången sopar för sin grannes dörr och går sin egen förbi.[1]
  • Mången spottar i kålen och får sedan supa den själv.[1]
  • Mången står vid ljuset och skymmer sig själv.[1]
  • Mången söker ett öre och bränner tre fyraskillingsljus.[1]
  • Mången är inte så halt som han linkar till.[1]
  • Mångtalig kvinna gör mannen trött.[1]
  • Måste är en bitter ört.[1]
  • Måttlig aftonvard sparar mycken krankhet.[1]
  • Måttliga korvar äro bäst.[1]
  • Mät ej din egen lycka med en annans aln.[1]

N[redigera]

  • Naken kvinna driver nöden att spinna.[1]
  • Nakna komma vi hit, och nakna fara vi hädan.[1]
  • Narrskeppet finnes i alla hamnar.[1]
  • Nattgammal is är ej att lita på.[1]
  • Naturen vill ha en god ledsven.[1]
  • Nej tack, jag har fått mina två, sa informatorn om sviskonen. (Dalarna) (SVO)
  • Nitton hantverkare, tjugo olyckor.[1]
  • Njugg spar och fan tar.[1]
  • Nobelt, sa fan, dansa i glasbyxor. (Stockholm) (SVO)
  • Nog ska jag lära dig värpa jag, sa gumman när hon slog ihjäl hönan. (Västergötland) (SVO)
  • Nog tuggat för en, sa han som ville ha halvan. (Gästrikland) (SVO)
  • Nordanvinden är kall, den kommer från vad håll som helst, sa’ gumman.[1]
  • Nu börjar det att djävlas, sa bonden när rocken fastnade i dörrlåset då han skulle gå till skift. (Värmland) (SVO)
  • Nu dricker jag gratis, sa apotekarn, tog in bittervatten. (Stockholm) (SVO)
  • Nu förstår jag schäsen, sa fan, åkte på välten. (Värmland) (SVO)
  • Nu kommer vi till nya testamentet, sa klockarn till prästen, när han lämnade honom kungörelserna. (Norrland) (SVO)
  • Nu råka du på't, sa han som tappa näsan i gräddskålen. (Småland) (SVO)
  • Nu ska vi riktigt roa oss, sa fan, dansade med mor sin. (Östergötland) (SVO)
  • Nu sitta vi alla bra, sa’ katten, satt på fläsket.[1]
  • Nu tror jag fan farit i gräset, sa skräddarn, torka sig om munnen med nässlorna. (Småland) (SVO)
  • Nu ä dä här, sa skräddarn om spöket när det knarra i bordet. (Blekinge) (SVO)
  • Nu är det slut på denna roa, sa knallen om begravningen. (Västra Sverige) (SVO)
  • Nummer ett, sa fan, kastade länsman över gärsgårn. Nummer två, sa länsman, drog fan med sig. (Dalarna) (SVO)
  • Ny herre, nya lagar.[1]
  • Ny läkare, ny kyrkogård.[1]
  • Nya fat behålla första smaken länge.[1]
  • Nya kvastar sopa väl.[1]
  • Nya kvastar sopar bäst.
    • Ström (1981), p. 260
  • Nya vänner är som nya skor; de gamla är trevligast.[1]
  • Nykommen är icke alltid kärkommen.[1]
  • Nykommet är oftast kärkommet.[1]
  • Nykter själ trivs alltid väl.[1]
  • Nytta med nöje förenad ger bästa trevnad.[1]
  • Nyttja det goda medan du har det.[1]
  • Nyttja, vinden, du vet ej hur länge den varar.[1]
  • Nyttigt, sa bonden, fann en rostig spik. (Värmland) (SVO)
  • Nytämjd häst, nygift hustru och nybakade löjtnanter är tre stolta ting.[1]
  • Någon måtta får det vara.
    • Granlid (1975), p. 118
  • Någonting bör det väl bli, antingen ägg eller ungar.[1]
  • Något för något, intet för intet.[1]
  • Något för något, sa knallen, gav en synål för frukosten. (Bohuslän) (SVO)
  • Något för ögonen, intet för baken.[1]
  • Något är dock mera än intet.[1]
  • Några sjukdomar kureras med medicin, men flera med tålamod.[1]
  • När Adam plöjde och Eva spann, envar var då en adelsman.[1]
  • När alla andra fåglar flyga bort, stannar kråkan kvar.[1]
  • När armen krökes, då gapar munnen.[1]
  • När barnet får sin vilja fram, gråter det ej mer.[1]
  • När barnet är dött, är fadderskapet allt.[1]
  • När brunnen är torr, vet man dess värde.[1]
  • När buken blir trind, blir tjänaren styv.[1]
  • När citronen är utpressad, kastar man skalet på gatan.[1]
  • När den blinde bär den lame, komma de bägge fram.[1]
  • När den onde sjuknar, vill han bli munk.[1]
  • När det regnar manna från himlen har den fattige ingen sked.
    • Ström (1981), p. 276
  • När det regnar på prästen, så dryper det på klockarn.[1]
  • När det regnar välling, så är skeden borta.[1]
  • När det är gjort så är det glömt, sa gumman om nattvardsgången. (Östergötland) (SVO)
  • När det skjutes med silverlod, är fästningen lätt vunnen.[1]
  • När djävulen vill skörda, utsår han högfärd.[1]
  • När du vill göra ont, så sök ett ställe där Herren ej ser dig.[1]
  • När dålig tjänare får råda, så är herr’n i våda.[1]
  • När en blind skall leda en blind, falla de bägge i gropen.[1]
  • När en gås dricker, så dricka alla de andra.[1]
  • När en hund tjuter, så tjuta de alla.[1]
  • När ett lass stjälper, falla alltid smulor därutav.[1]
  • När fan blir gammal blir han religiös.
    • Martinsson (1996), p. 78
  • När fattig man blir glad, får man höra många oläten.[1]
  • När fingret är ringat, är flickan tingad.[1]
  • När flugan kommer för nära ljuset, sveder hon sina vingar.[1]
  • När fåret retas med ulven, står dess päls i våda.[1]
  • När fåret är stulet, säger herden att vargen har tagit det.[1]
  • När gamla mor böljar skumpa, står hon icke att stilla.[1]
  • När gammal giga får nya strängar, så knarrar hon ock.[1]
  • När glädjen står i taket, står sorgen i förstugan.[1]
  • När grannens vägg brinner, står din egen i fara.[1]
  • När grodorna grät efter en kung, så fingo de en stork.[1]
  • När Gud vill straffa en hederlig man, så giver han honom en vacker dotter.[1]
  • När Gud kommer med döden, kommer fan med arvingarna.
    • Ström (1981), p. 40
  • När guldet för ordet, gäller ingen visdom.[1]
  • När gåvor tagas är friheten såld.[1]
  • När gåsen tror på räven och räven på vargen, så är bägge om en hals.[1]
  • När gåsen vill ge en fjäder åt var och en, så fryser han själv ihjäl.[1]
  • När hand fyller hand, trivs både folk och land.[1]
  • När herden felar, fara ock fåren vill.[1]
  • När hin håle blir gammal, så gör han sig till munk.[1]
  • När hin håle har fått ett finger, tar han gärna hela handen.[1]
  • När hin onde predikar passionen, är han minst att tro.[1]
  • När hoen är tom, så bits grisarna.[1]
  • När hunden skäms, gömmer han rumpan.[1]
  • När hunden är död, hoppar haren trygg på hans rygg.[1]
  • När huvudet värker, så är hela kroppen sjuk.[1]
  • När höken vaktar kycklingarna, blir hönshopen tunn.[1]
  • När kalvar ej finnas, rivs vargarna inbördes.[1]
  • När katten är borta, dansa råttorna på bordet.[1]
  • När katten är mätt, så leker han med råttan.[1]
  • När kon inte har hö, så äter hon agnar.[1]
  • När kroppen inte vill arbeta ska man inte truga'n, sa sjåarn. (Halland) (SVO)
  • När kråkan manar ut örnen, gäller det hennes kappa.[1]
  • När kung David blev gammal, sjöng han fromma psalmer.[1]
  • När kärare kommer, måste kärt vika.[1]
  • När leken är som bäst, skall man sluta.[1]
  • När lerkrukan får griller, så vill hon åka.[1]
  • När lyckan är som bäst, skall man frukta mest.[1]
  • När man ej vill se, hjälper varken ljus eller glasögon.[1]
  • När man fångar en lax, kan man gärna mista kroken.[1]
  • När man fått gult hår, vill man ock ha krusat.[1]
  • När man ger tiggar’n ost, så vill han steka’n också.[1]
  • När man klår svinet, lägger det sig i solen.[1]
  • När man målar djävulen på väggen, kommer han.[1]
  • När man ser öronen på vargen, är han inte långt borta.[1]
  • När man snyter ljuset för nära, så slocknar det.[1]
  • När man spar på havren, blir gåsen ej fet.[1]
  • När man tager in med händer och ger ut med säckar, är det snart gjort.[1]
  • När man talar om trollen så står de i farstun och lyssnar.
    • Åström (2004), p. 160
  • När man talar om trollet, är det icke långt borta.[1]
  • När musen är mätt, smakar mjölet beskt.
    • Grenholm (2000), p. 231
  • När nöden är som störst är hjälpen som närmast.
    • Rooth (1968), p. 42
  • När kungarna slåss, få undersåtarna släppa till skinnet.[1]
  • När mjölnaren är utan bröd, är helt säkert missväxt i landet.[1]
  • När modet stiger, sjunker lyckan.[1]
  • När många spotta på en sten, blir han snart våt.[1]
  • När många tigga i en påse, blir den snart full.[1]
  • När nöden är störst, kommer hjälpen först.[1]
  • När nöden är störst, är hjälpen närmast.[1]
  • När ockraren dör, gläder sig fyra: arvingarna åt pengarna, klockaren åt liket, den fattige åt gott köp på bröd, och fan åt själen.[1]
  • När olyckan vill till, bryter man så lätt ett ben på golvet som i skogen. (Jfr Syr. 3: 27—29).[1]
  • När penningen talar, tiger gemenligen var man.[1]
  • När rimfrost är på berget, är det visserligen kallt i dalen.[1]
  • När råttan är mätt, smakar mjölet beskt.[1]
  • När räven predikar för gåsen, så är hennes hals i fara.[1]
  • När sant kommer fram, får lögnen skam.[1]
  • När silver och guld är förtärt, griper man till järnet.[1]
  • När skrivaren icke duger, så ger han pennan skulden.[1]
  • När skräddaren vilar, så rostar nålen.[1]
  • När solen skiner, behövs ingen lykta.[1]
  • När solen skiner, frågar ingen efter månen.[1]
  • När solen skiner, tag din kappa.[1]
  • När spelmannen ler, går harpan väl.[1]
  • När stoltheten äter middag med fåfängan, äter hon afton med föraktet.[1]
  • När stora herrar träta, sätter fattig man håret till.[1]
  • När suggan ej vill vall, har hon många förfall.[1]
  • När svärd drages ut, står segern i Guds hand.[1]
  • När säcken är full, knyter man till den.[1]
  • När tiggaren ger stackaren, så är glädje i himmelen.[1]
  • När tjuvarna komma i träta, får bonden sin ko igen.[1]
  • När tjuven kastat bördan, är han lik annat folk.[1]
  • När tokigt skall gå, hjälper man gärna själv till.[1]
  • När trädet faller, hämtar var och en ved åt sig.[1]
  • När trädet fallit, vilja alla på det med yxan.[1]
  • När två hundar bitas om ett ben, kommer en tredje och tager det bort.[1]
  • När två träta, säga de ej båda ett.[1]
  • När töserna komma till torgs, få krämarna pengar.[1]
  • När ulven och herden sjunga ett, så är inte fårets ofärd långt borta.[1]
  • När ulven tjuter, vänder han gapet mot himmelen.[1]
  • När var och en gör sitt, blir allting gjort.[1]
  • När var och en gör som han vill, så gör han som han är till.[1]
  • När var och en sopar för sin dörr, blir gatan snart ren.[1]
  • När var täckes sitt, så blir all mat äten och alla flickor gifta.[1]
  • När vattnet står upp i munnen, lär man sig snarast simma.[1]
  • När veden är slut, slocknar elden.[1]
  • När viljan spelar mäster, har rätten föga att säga.[1]
  • När våld går för lag, är bättre vara herre än slav.[1]
  • När väl är gjort, tackar var sig.[1]
  • När åkern blir gödd, så blir bonden född.[1]
  • När äpplet är moget, så faller det.[1]
  • Nära skjuter ingen hare.
    • Ström (1981), p. 385
  • Nära vid målet bör man ej vända om.[1]
  • Närmast elden blir först bränd.[1]
  • Nässlan bränner både vän och ovän.[1]
  • Näst intill är icke träffat.[1]
  • Näst prästen, sa skräddarn. (Västra Sverige) (SVO)
  • Nästan slår ingen man av hästen.[1]
  • Näsvisers kniv är alltid först i smöret.[1]
  • Nöd gör tilltagsen.[1]
  • Nöd gör tvungen vänskap.[1]
  • Nöd lärer bedja.[1]
  • Nöden har ingen lag.[1]
  • Nöden är den bästa läromästaren.[1]
  • Nöden är uppfinningarnas moder.
    • Grenholm (2000), p. 255
  • Nödens väg och brottets löpa varandra nära.[1]
  • Nödvändigheten är uppfinningens moder.[1]
  • Nöjet lättar bördan, vällust ökar den.[1]

O[redigera]

  • Obevisat är snart dömt.[1]
  • Objuden gäst blir alltid försmådd.[1]
  • Objuden till går otackad ifrån.[1]
  • Odygden hjälper ingen smink.[1]
  • Ofeg man reser trygg genom land.[1]
  • Ofta får grisen umgälla det soen gjorde.[1]
  • Ofta letas efter det man ej vill finna.[1]
  • Ofta ligger ormen under rosenbusken.[1]
  • Ofta synda ökar straffet.[1]
  • Oftast giver den mest, som minst äger.[1]
  • Oförtjänt banna biter ej.[1]
  • Oförtänkta gäster få oförtänkta rätter.[1]
  • Oförvägenhet är genaste vägen till fördärvet.[1]
  • Ogjordt blir ospordt.[1]
  • Ogräs växer i vars mans trädgård.[1]
  • Ogräs växer ofta, där vete var sått.[1]
  • Ogräs växer på den väg som ingen trampar.[1]
  • Ogräset växer ovattnat.[1]
  • Ogräset är ej så lätt utrotat.[1]
  • Oket drages lättast i ungdomen.[1]
  • Okänd man gives intet vitsord.[1]
  • Okänd sjuka är svår att bota.[1]
  • Okär gäst kommer alltid i otid.[1]
  • Olaga fång är ofång.[1]
  • Olika ök göra krokiga fåror.[1]
  • Olyckan kan även göra klokt folk rådlöst.[1]
  • Olyckan kommer sällan ensam.[1]
  • Olyckan rider fort.[1]
  • Olyckan rider till bys, men går till fots därifrån.[1]
  • Olyckan är ingen fröjd.[1]
  • Olydigt barn blir sorgebarn.[1]
  • Om avund vore feber, så vore hela världen sjuk.[1]
  • Om alla dårar vore döda, räckte ingen visdom till.[1]
  • Om allt folk vore klokt, såldes inga narrbjällror.[1]
  • Om dagen är aldrig så lång, så blir det afton en gång.[1]
  • Om du är förargad, så räkna till tio, innan du talar.[1]
  • Om en blind leder en blind, så faller de båda i gropen.
    • Ström (1981), p. 293
  • Om inga gömmare vore, man inga tjuvar försporde.[1]
  • Om inte dåren begick dårskapen, så vore de vises klokhet obekant.[1]
  • Om inte hönan kacklade, så visste man icke att hon hade värpt.[1]
  • Om inte lögn funnes, så taltes det mindre vid hovet.[1]
  • Om inte »om» varit emellan, hade käringen bitit björn’ och icke björn’ käringen.[1]
  • Om klaga vore nog, så funnes ej mången oskyldig.[1]
  • Om kvällen får den late brått.
    • Holmqvist (1991), p. 72
  • Om man ger någon ett finger vill han ha hela handen.
    • Bengtsson (1957), p. 91
  • Om man ock lägger ett tusen höns på äggen, så kläckas de ändå ej ut på åtta dagar.[1]
  • Om skälmar kände alla fördelar av att utöva det goda, skulle de bli hederligt folk av uträkning.[1]
  • Om tack kostade penningar, tackades ej så mycket.[1]
  • Om åskan ej vore, hade man ingen fred för småtroll.[1]
  • Om åsnan klädes i lejonhud, förråda henne dock öronen.[1]
  • Ombyte förnöjer sinnena.[1]
  • Ombyte förnöjer, sa gumman, koka soppa på löständerna. (Stockholm) (SVO)
  • Ombyte är icke alltid förbättring.[1]
  • Ombytliga tider, sa gumman åt gubben när hon skulle dö. (Norrland) (SVO)
  • Ombytt arbete gör mödan lättare.[1]
  • Omogen frukt ruttnar snart.[1]
  • Omsorg är icke sorg.[1]
  • Omväxling förnöjer.
    • Ström (1981), p. 103
  • Ond begynnelse tar sällan god ända.[1]
  • Ond gärning älskar mörkret.[1]
  • Ond rot föder ingen god frukt.[1]
  • Ond tunga gör vänskillnad.[1]
  • Onda flugor fördärva god salva.[1]
  • Onda seder göra goda lagar.[1]
  • Onda örter skall man av örtagård utrota.[1]
  • Ont barn kväder elak visa.[1]
  • Ont blir ej gott, förrän halva värre kommer.[1]
  • Ont botas icke med hälften värre.[1]
  • Ont för husbonde, när drängen skall lära honom.[1]
  • Ont krut förgås inte så lätt.[1]
  • Ont måste tidigt dämpas.[1]
  • Ont rykte kommer snart ut.[1]
  • Ont råd är rådaren värst.[1]
  • Ont samvete fruktar alltid det värsta.[1]
  • Ont samvete har aldrig ro.[1]
  • Ont samvete har ulvatänder.[1]
  • Ont samvete tittar ut ur ögonen.[1]
  • Ont samvete är en försmak av helvetet.[1]
  • Ont samvete är ett ris för hjärtat.[1]
  • Ont samvete är ett upprört hav.[1]
  • Ont skall med ont fördrivas.[1]
  • Ont snack kränker goda seder.[1]
  • Ont sällskap är ungdoms fördärv.[1]
  • Ont är snart gjort, men sent botat.[1]
  • Ont öga kan intet gott se.[1]
  • Onödigt arbete att föra ved till skogs.[1]
  • Ord fylla icke magen.[1]
  • Ord har vingar.[1]
  • Ord gör köp, men pengarna betala.[1]
  • Ord slå icke ihjäl någon utan att handen följer med.[1]
  • Orena barn får man ej heller kasta bort.[1]
  • Orgeln är hes, sa klockarn, när han spelade på baken. (Halland) (SVO)
  • Orsak nog till krig, när man måste värja sig.[1]
  • Orätt må man lida, men ej gilla.[1]
  • Orättfånget gods går ej till tredje arvingen.[1]
  • Oskipad lag, klocka utan kläpp.[1]
  • Oskuld är bästa värn.[1]
  • Oskyldig är snart rentvagad.[1]
  • Osmord vagn knarrar gärna.[1]
  • Ostraffad skam lockar mer fram.[1]
  • Osvuret är bäst.[1]
  • Otack är världens lön.[1]
  • Otacksam människa är den tyngsta börda jorden bär.[1]
  • Otidig gåva förtjänar ingen tacksägelse.[1]
  • Otroligt men sant, sa magistratssekreteraren, blev bötfälld för fylleri. (Stockholm) (SVO)
  • Oviss kur, när läkaren blir arvinge.[1]
  • Ovärpta ägg är ovissa ungar.[1]
  • Oväntad lycka ger största fröjd.[1]
  • Oxen drar nog, fastän han dröner.[1]
  • Oxen har ock varit kalv.[1]
  • Oxen hittar nog vägen till krubban.[1]
  • Oxen hugnas hos kon i bås.[1]
  • Oxen kallas inte brokig om det ej finnes en fläck på honom.[1]
  • Oxen kan man väl leda till brunnen, men ej tvinga honom att dricka.[1]

P[redigera]

  • Pack slåss och pack förlikes.[1]
  • Papperet rodnar icke.[1]
  • Peder hjälper sig själv.[1]
  • Pengar luktar inte.
    • Ström (1981), p. 235
  • Pengar växer inte på träd.
    • Bengtsson (1957), p. 94
  • Pengar öppnar alla portar utom himmelens.
    • Ström (1981), p. 232
  • Pennan har gott minne.[1]
  • Penning i pungen gör glad i hågen.[1]
  • Penningar förklarar texten i lagen.[1]
  • Penningar förmå mycket, kärleken allt.[1]
  • Penningar och ära lockar många till att lära.[1]
  • Penningar tala mer än tolv nämndemän.[1]
  • Penningar är den bästa reskamrat.[1]
  • Penningar är goda varor: de gäller både vinter ock sommar.[1]
  • Penningen har många vänner.[1]
  • Penningen prövar mannen.[1]
  • Penningen är en god tjänare, men dålig herre.[1]
  • Penningen är en vandringsman.[1]
  • Pilgrimsfärd gör sällan helig.[1]
  • Plocka pojkar, sa hattmakarn, hällde ut svagdricka. (Östergötland) (SVO)
  • Plöja och gräva ger röda kinder.[1]
  • Politiker är som krokodiler, stora i käften men saknar öron.
    • Falk (2005), p. 95
  • Prakt föder avund.[1]
  • Prat fyller ingen mage, tacka vet jag ett stop öl, sa gumman. (Halland) (SVO)
  • Prisa ingen lycksalig, förrän han är död.[1]
  • Prisa inte dagen förrän solen har gått ner.
    • Ström (1981), p. 357
  • Prisa varsamt, lasta sparsamt.[1]
  • Pruta nätt och betala rätt gör bästa sätt.[1]
  • Prydd krigsman skrämmer ingen fiende.[1]
  • Prästen, klockarn och hunden tjäna födan med munnen.[1]
  • Pröva guld i glöd och vän i nöd.[1]
  • På andra sidan om berget bor också folk.[1]
  • På den sten som ofta vältas, växer ingen mossa.[1]
  • På dålig åker skär man sällan gott korn.[1]
  • På främmande hundar och andras barn kastas allt bröd förgäves.[1]
  • På höga stolar sitter man illa.[1]
  • På land går de största hajarna.
  • På klorna igenkännes lejonet.[1]
  • På mycket skratt känner man dåren.[1]
  • På pengarna kan man ej lukta, varmed de är förtjänta.[1]
  • På rullande sten växer ingen mossa.
    • Martinsson (1996), p. 661
  • På stora sjöar gå stora vågor.[1]
  • På villig häst skall man ej bruka sporrar.[1]
  • På örat kännes åsnan, på talet narren.[1]
  • Pälsen är det bästa på räven och fjädrarna på strutsen.[1]
  • Pärlan ligger stundom i smutsen.[1]

R[redigera]

  • Rak ved är lätt att klyva.[1]
  • Rakt fram är närmaste vägen.[1]
  • Rasker ung blir gammal tung.[1]
  • Raskt vågat är halvt vunnet.[1]
  • Ratar man agnen, går man lätt miste om kärnan.[1]
  • Redlighet rosar sig själv.[1]
  • Regera är lysande träldom.[1]
  • Regn och besök är goda, när de icke komma i otid.[1]
  • Ren hand går säker genom land.[1]
  • Renlighet är en god sak, sade käringen, när hon vände sin särk julafton.[1]
  • Rent hjärta och friskt mod passar bra till alla kläder.[1]
  • Rent är snart tvättat.[1]
  • Respekt för kronans folk, sa långholmaren. (Stockholm) (SVO)
  • Ridande sven vill ha åkande mö.[1]
  • Riggen går över bord, sa sjömannen, såg flickan tappa krinolinen. (Blekinge) (SVO)
  • Rik kvinna och kornfet häst yttra snart mod.[1]
  • Rik man spörjer alltid, hur fattig man mår.[1]
  • Rik mans dotter och fattig mans föl komma snarast i bruk.[1]
  • Rik nog den som nöjd är.[1]
  • Rik på ord, fattig på gärning.[1]
  • Rika dårar är vise mäns skattmästare.[1]
  • Rikedom blir väl lastad, men aldrig förkastad.[1]
  • Rikedom gör oro.[1]
  • Rikedom har ock sin plåga.[1]
  • Rikedom hindrar icke dårskapen.[1]
  • Rikedom är Guds lån.[1]
  • Rikedomen är tjänare hos en vis, men herre hos en dåre.[1]
  • Rikt folk är hemma överallt.[1]
  • Rikt folks döttrar och fattigt folks kalvar bli snart stora.[1]
  • Ris gör dåren vis.[1]
  • Ris gör gott barn.[1]
  • Rivna kryddor lukta väl.[1]
  • Ro hit med båten, sa skräddarn. (Jämtland) (SVO)
  • Roligt hade vi men tolvskillingen gick, sa bonden. (Småland) (SVO)
  • Rom byggdes icke på en dag.[1]
  • Ropa inte hej förrän du är över bäcken.
    • Ström (1981), p. 132
  • Rosa bergen, men stanna på slätten.[1]
  • Rosa inte fisken förrän du har den på disken.[1]
  • Rosad last är dubbel synd.[1]
  • Ruskigt här, sa' fan, föll i vigvattensfunten.[1]
  • Ryktet dräper mannen.[1]
  • Ryktet går längre än mannen.[1]
  • Ryktet ljuger sällan (även: ofta).[1]
  • Ryktet sover icke.[1]
  • Ryktet växer medan det löper.[1]
  • Råd är intet råd, om det ej ges i tid.[1]
  • Råd är lättare att giva än taga.[1]
  • Råttor trivs ej i öde hus.[1]
  • Rädd man bockar sig för smällen.[1]
  • Rädd man vinner ingen stad.[1]
  • Rädd man är lyckan tunn.[1]
  • Rädda gossar ha icke framgång hos vackra flickor.[1]
  • Rädda hundar skälla mest.[1]
  • Räddhåga ger fötter.[1]
  • Rädsla gör landet otryggt.[1]
  • Räv fångas stundom med räv.[1]
  • Räven byter sitt hår, men icke sin gamla art.[1]
  • Ränta är en gnagande mask.[1]
  • Räntor och hyror sover aldrig.[1]
  • Rätt blir rätt, om än orättvisan sitter på domarestolen.[1]

S[redigera]

  • Sagt och gjort uträttar saken fort.[1]
  • Sagt ord och kastad sten kan inte tas tillbaka.
    • Stolpe (1987), p. 58
  • Sakta men säkert.
    • Holm (1981), p. 133
  • Sakta vind för skeppet säkrast i hamn.[1]
  • Saktmod gör herren trygg.[1]
  • Saktmod stillar vrede.[1]
  • Saligare är giva än taga.[1]
  • Samlad makt har större kraft.[1]
  • Samvete är mer än tusende vittnen.[1]
  • Samvetet ljuger icke.[1]
  • Sanning består när lögn förgår.[1]
  • Sanning föder dygd.[1]
  • Sanning föder hat.[1]
  • Sanningen har en fast botten.[1]
  • Sanningen har ett segt huvud.[1]
  • Sanningen har ingen värre fiende än lögnen.[1]
  • Sanningen har svårt för att finna härbärge.[1]
  • Sanningen kan icke stickas under stolen.[1]
  • Sanningen kommer slutligen i dagen.[1]
  • Sanningen tränger igenom såsom en åskvigg.[1]
  • Sanningen älskar ljuset.[1]
  • Sanningen är svår att höra.[1]
  • Se först, tala sedan.[1]
  • Se glad ut, sa han som piska hustru sin. (Göteborg) (SVO)
  • (För) sent skall syndaren vakna.
    • Ström (1981), p. 322
  • Sedan skadan är skedd, vet var man råd.[1]
  • Seden tager man, dit man kommer.[1]
  • Sedvänja gör ofta lag.[1]
  • Sen bättring är sällan ren.[1]
  • Ser du icke vattnets botten, så sätt ej din fot däri.[1]
  • Sig själv till straff och androm till varnagel.[1]
  • Sila mygg och svälja kameler.[1]
  • Silver och guld är var man huld.[1]
  • Sista sticket gäller.[1]
  • Sitta på sten är också vila.[1]
  • Sju timmar sova är nog för både gammal och ung.[1]
  • Sjudande gryta kan stillas med litet (kallt) vatten.[1]
  • Sjuk mun smakar allting bittert.[1]
  • Sjuk är svår att göra i lag.[1]
  • Sjukdom är dödens sändebud.[1]
  • Sjukdomen kommer till häst och går bort till fots.[1]
  • Själv är bästa dräng.[1]
  • Sjön suger, sa bagarn, gick över Slussen. (Stockholm) (SVO)
  • Ska jag dö så kan jag lika gärna dö med detsamma, sa torparn och satte eld på stugan där han låg i sängen. (Norrland) (SVO)
  • Ska jag dö så ska jag vara säker om saligheten, sa gumman, släpade sig till kyrkan om söndan. (Halland) (SVO)
  • Ska’ vi betala fiolerna, så vill vi också dansa.[1]
  • Skabbig häst tål ingen skrapa.[1]
  • Skadan är snart gjord, men sent botad.[1]
  • Skall det vara gille, sa' käringen, så låt oss steka den andra sillen med.[1]
  • Skall man bära horn, så är det åtminstone gott att de är förgyllda.[1]
  • Skall man slåss med hundar, bör man ha en käpp i vardera handen.[1]
  • Skam att tigga en vitten av en stackare.[1]
  • Skam den som ger sig.
    • Östergren (1978), p. 9
  • Skamlös mun stryker ingen odygd ut.[1]
  • Skammen går stundom på torra landet.[1]
  • Skadeglädjen är den enda sanna glädjen.
    • Åberg (1997), p. 85
  • Skatan flyger aldrig så långt, att ej stjärten följer med.[1]
  • Skatta honungen så, att också bina har sin näring.[1]
  • Skenet bedrar.
    • Bengtsson (1967), p. 100
  • Skillnad på folk och fä, sa fan, skapade länsman. (Göteborg) (SVO)
  • Skingrad makt är snart besegrad.[1]
  • Skinnet är det bästa på räven.[1]
  • Skjortan är mig närmare än tröjan. (Jfr Filipp. 2:4).[1]
  • Skjut inte dig själv i foten.
    • Hans Schottmann, Vergleichende Idiomatik des Schwedischen, p. 74
  • Skjut inte upp till morgondagen det du kan göra idag.
    • Holmqvist (1991), p. 69
  • Skjuter man ofta, så träffas väl målet.[1]
  • Skog och olycka växa medan vi sover.[1]
  • Skogen har öron och marken ögon.[1]
  • Skogen är fattig mans tröja.[1]
  • Skomakare bli vid din läst.[1]
  • Skomakarens hustru och smedens märr är alltid sämst skodda.[1]
  • Skon skall vara efter foten, men icke foten efter skon.[1]
  • Skrattar bäst som skrattar sist.[1]
  • Skriva kan jag inte, men linjera kan jag, sa professorn. (Stockholm) (SVO)
  • Skryt aldrig om ett fel, det blir dock alltid ett lyte.[1]
  • Skyldig är alltid rädd.[1]
  • Skynda långsamt.
    • Ström (1981), p. 288
  • Skåda inte given häst i mun.
    • Ström (1981), p. 308
  • Skål bror, sa fan, söp med länsman. (Västergötland) (SVO)
  • Skällsord är vanligen lögn.[1]
  • Skälm den som gör mer än han kan.[1]
  • Skämta ej med helgonen, de gör järtecken.[1]
  • Skämta i tid är stor klokhet.[1]
  • Sköna kläder skyler ofta stora sorger.[1]
  • Skönhet får många domare.[1]
  • Skönhet och kyskhet, visdom och rikedom, ungdom och måttlighet, ålderdom och hälsa, finnas sällan tillhopa.[1]
  • Skönt blomster vissnar snart.[1]
  • Skörlevnad får ond trevnad.[1]
  • Slakta inte mer än du kan salta.[1]
  • Slutet gott, allting gott.
    • Grenholm (2000), p. 316
  • Slå ej ut det orena vattnet, innan du fått det rena.[1]
  • Släck ljuset, så är alla kvinnor lika vackra.[1]
  • Släkt och vänner värst.[1]
  • Slösa i guldmynt, hushålla i strösand.[1]
  • Smakar det så kostar det.
    • Ström (1981), p. 296
  • Smaken är som baken, delad.
    • Hellquist (1986), p. 174
  • Smeden har därför tänger, att han ej skall bränna sina händer.[1]
  • Smedens barn ä’ inte rädda för gnistorna.[1]
  • Smedens häst och skomakarens ungar är sämst skodda.
    • Paczolay Gyula, European proverbs: in 55 languages, with equivalents in Arabic, Persian, Sanskrit, Chinese and Japanese, 1997, p. 65
  • Smickrare är inga saliggörare.[1]
  • Smolk har kommit i smöret.[1]
  • Små barn, små sorger, stora barn, stora sorger.[1]
  • Små brunnar släcka ock törsten.[1]
  • Små brunnar äro snart östa.[1]
  • Små båtar flyta, då stora skepp stå på grund.[1]
  • Små bäckar har också sin fisk.[1]
  • Små djur har också galla.[1]
  • Små droppar bilda oceanen.[1]
  • Små fåglar, små nästen.[1]
  • Små fåglar värpa små ägg.[1]
  • Små grytor har också öron.[1]
  • Små grytor koka också mat.[1]
  • Små grytor koka snart över.[1]
  • Små helgon göra också järtecken.[1]
  • Små hugg fälla stora ekar.[1]
  • Små hundar göra ofta största skadan.[1]
  • Små klockor har också sitt ljud.[1]
  • Små olyckor varna för större.[1]
  • Små smulor ä' också bröd.[1]
  • Små sår och fattiga fränder bör man icke förakta.[1]
  • Små sår och fattiga vänner ska man inte förakta.
    • Rooth (1968), p. 87
  • Små sår svida också.[1]
  • Små ting göra små människor stolta.[1]
  • Små tjuvar gör väg för större.[1]
  • Små trätor orsaka stundom stora krig.[1]
  • Småfolk får värja sig med munnen.[1]
  • Småhat är också hat.[1]
  • Småningom faller födan bäst.[1]
  • Smått folk har ofta stort sinne.[1]
  • Smått gnabb ökar vänskapen.[1]
  • Smått ogräs växer fort.[1]
  • Smått regn giver också vatten.[1]
  • Smått regn stillar ofta stort väder.[1]
  • Smäda icke den döda.[1]
  • Smör skadar ingen mat, sa bonden, lade smör i kallskåln. (Sörmland) (SVO)
  • Smör skämmer ingen mat, sa gumman, tog det i kallskål. (Gästrikland) (SVO)
  • Snavande häst måste hållas i tygeln.[1]
  • Snavar en häst på fyra fötter, mycket mer en man på en tunga.[1]
  • Snigeln kommer också fram.[1]
  • Snus är den bästa mjölkmat jag vet, sa Gustav. (Västra Sverige) (SVO)
  • Snyggt men inte pråligt, sa fan, målade svansen gräsgrön. (Blekinge) (SVO)
  • Snålheten bedrar visheten.[1]
  • Snälla som ormar, enfaldiga som duvor.[1]
  • Sockermun har gift i grund.[1]
  • Soen vädrar strax det som stinker.[1]
  • Soldaten måste sälja sitt liv dyrt, sa löjtnanten, gifte sig med en gammal änka. (Halland) (SVO)
  • Solen har ock sina fläckar, och guldet sitt slagg.[1]
  • Solen skiner även uti orena rum.[1]
  • Som de gamla sjunga, så kvittra de unga.[1]
  • Som fan läser bibeln.
    • Martling (1991), p. 34
  • Som hampan är till, blir ock tråden.[1]
  • Som köpmannen är till, gälla ock varorna.[1]
  • Som man bäddar får man ligga.
    • Holmqvist (1991), p. 31
  • Som man bäddar åt sig, får man ock ligga.[1]
  • Som man kokar, får man supa.[1]
  • Som man ropar (i skogen) får man svar.
    • Source: Ström (1981), p. 339
  • Som man sår får man skörda.
    • Holmqvist (1991), p. 31
  • Som man sår, får man också uppskära.[1]
  • Som man tror, så lever man, — som man lever, så dör man, — som man dör, så far man hädan, — som man far hädan, så bliver man.[1]
  • Som man vant sig som barn, blir man även som man.[1]
  • Som man är klädd, blir man hädd.[1]
  • Som sagt är, sa han som ingenting sagt. (Dalarna) (SVO)
  • Som synden är, måste ock näpsten vara.[1]
  • (Det går åt) Som smör i solsken.
  • Som trädet faller, ligger det.[1]
  • Somliga straffar Gud direkt.
    • Rolfer (2006)
  • Sommaren föder, vintern öder.[1]
  • Sommarfågeln glömmer att han varit en kålmask.[1]
  • Sonen träder gärna i faderns fotspår.[1]
  • Sopa först rent för egen dörr, innan du sopar för andras.[1]
  • Sorg betalar ingen skuld.[1]
  • Sorg gör bleka kinder och röda ögon.[1]
  • Sorg gör levernet surt.[1]
  • Sorg och år gör gråa hår.[1]
  • Sorgen är svår att dölja.[1]
  • Sorgfullt hjärta lider intet skämt.[1]
  • Sotig snö gör ingen konst vit.[1]
  • Sovande bonde får drömmande dräng.
    • Ström (1981), p. 278
  • Sovande hund skall man ej väcka.[1]
  • Sovande orm tro icke.[1]
  • Sovande räv fångar ingen gås.[1]
  • Spara vid brädden, så har du något på botten.[1]
  • Spara vid svicken och låta löpa vid tappen är dålig hushållning.[1]
  • Sparad penning är så god som vunnen.[1]
  • Sparliga lova och rundliga hålla gör god kredit.[1]
  • Sparsamhet är mer än löspengar i hushållet.[1]
  • Spe och spott göra ingen gott.[1]
  • Spendera så på fars son, att även mors dotter får något med.[1]
  • Spill inte krut på döda kråkor.
    • Holm (1981), p. 89
  • Spisa din välling och håll din käft.[1]
  • Spisa honungen när den är ung och drick vinet när det blivit gammalt.[1]
  • Sporren lär hästen att trava.[1]
  • Spotta inte i motvind.
    • Ström (1981), p. 213
  • Sprucken klocka har ingen klang.[1]
  • Spåmannen har blott tvenne villkor, antingen ljuga eller säga sant.[1]
  • Späckad börs gör den bästa kredit.[1]
  • Spänner man bågen för högt, så brister han.[1]
  • Stackare på stackare, sa statarn när han var i lag med fattiggumman. (Östra Sverige) (SVO)
  • Stapplande man stöder sig med käpp.[1]
  • Staten skall föras, om än man skall färdas på skottkärran.[1]
  • Stekta sparvar flyga ingen i munnen.[1]
  • Sticken tål ej att solen skiner i vattnet.[1]
  • Stilla och from kommer sällan för dom.[1]
  • Stilla stå är tillbaka gå.[1]
  • Stillastående vatten blir snart stinkande.[1]
  • Stjäla är ett indräktigt hantverk, men lönas illa.[1]
  • Stoft är stoft, flöge det än till himmelen opp.[1]
  • Stoltheten frukosterar med överflödet, äter middag med fattigdomen och afton med vanäran.[1]
  • Stopp mästare, sa fan när han dansade med skomakarn. (Småland) (SVO)
  • Stoppa hålet medan det är litet.[1]
  • Stor i orden, feg i hjärtat.[1]
  • Stor i orden, liten på jorden.[1]
  • Stor loven och okrympt kläde minskas alltid.[1]
  • Stor lycka, stor fara.[1]
  • Stor ära kostar mynt.[1]
  • Stor ära, stora sorger; stora synder, stora straff.[1]
  • Stora dygder, stora fel.[1]
  • Stora fåglar bygga stora bon.[1]
  • Stora herrar och vackra kvinnor skall man tjäna väl och tro illa.[1]
  • Stora ord fylla icke pungen.[1]
  • Stora ord och liten makt har hin onde sammanbragt.[1]
  • Stora oxar har stora bås, sa bonden om slottet. (Norrland) (SVO)
  • Stora oxar ska’ ha stora brok.[1]
  • Stora som flugor var di, och hemkära var di och väluppfostrade blev di med tiden, sa luffarn om lössen. (Dalarna) (SVO)
  • ”Surt”, sade räven (om rönnbären).
    • Ström (1981), p. 332
  • Stora städer, stora synder.[1]
  • Stort folk färdas stora vägar.[1]
  • Stort hopp faller så snart ned som opp.[1]
  • Stort huvud och litet vett.[1]
  • Stort vett, litet samvete.[1]
  • Straffa din vän, men smäda honom icke.[1]
  • Straffet kommer fram långsamt, men hinner nog.[1]
  • Strax neka är bättre än länge lova.[1]
  • Stränga herrar regera icke länge.[1]
  • Studentgods är tullfritt.[1]
  • Stulet bröd smakar väl blott i början.[1]
  • Styra lusta är dygdeprov.[1]
  • Sund man är rik man.[1]
  • Surt äpple gör ömma tänder.[1]
  • Sus och dus gör tomt hus.[1]
  • Svanen behöver såväl sina fjädrar som sparven sina.[1]
  • Svina kan inte få i sig en bit på folkavis, sa käringen. (Halland) (SVO)
  • Svintur, sa korpralen, när han föll i ärtvällingen. (Skåne) (SVO)
  • Svart ko mjölkar vit mjölk.[1]
  • Svart och vitt göra intet band.[1]
  • Svarta körsbär äro de bästa.[1]
  • Svarta pigor bli också gifta.[1]
  • Svarter sven får även någon gång en vit mö.[1]
  • Sviker du hästen i häcken, så lägger han dig i bäcken.[1]
  • Svinet bär ej oket för sin dygds skull.[1]
  • Svinet drömmer alltid om drav.[1]
  • Svinet äter nog okryddat.[1]
  • Svulten lus biter värst.[1]
  • Svårigheter finns till för att övervinnas.
    • Pelle Holm, Ett ord i rättan tid och 3529 andra ordspåk, 1980, p. 153
  • Svårt att draga tillsammans med otuktat ök.[1]
  • Svårt att drunkna på torra landet.[1]
  • Svårt att dölja det var man vet.[1]
  • Svårt att flyga, förrän man fått vingar.[1]
  • Svårt att gillra för gammal räv.[1]
  • Svårt att gå i dans på hal is.[1]
  • Svårt att hålla den penning i pungen, som ut måste.[1]
  • Svårt att kasta tung sten långt.[1]
  • Svårt att lida nöd för den till välstånd född.[1]
  • Svårt att lägga i två sängar, vad som skall i en.[1]
  • Svårt att lära gammal hund sitta.[1]
  • Svårt att ropa högt med en hes hals.[1]
  • Svårt att råda, där intet råd gäller.[1]
  • Svårt att råda, när man själv står i våda.[1]
  • Svårt att simma emot strömmen.[1]
  • Svårt att sitta mellan tvenne eldar.[1]
  • Svårt att skära vid mantel av litet kläde.[1]
  • Svårt att spjärna emot udden.[1]
  • Svårt att stjäla, där bonden själv är tjuv.[1]
  • Svårt att stödja sig mot lutande vägg.[1]
  • Svårt att tjäna två herrar till nöjes.[1]
  • Svårt att vakta det var man älskar.[1]
  • Svårt att vakta sig för hustjuvar.[1]
  • Svårt att vara hund åt var man som visslar.[1]
  • Svårt att vara läkarens lärospån.[1]
  • Svårt att vända på trånga vägar.[1]
  • Svårt att äta körsbär i lag med herrskapsbarn.[1]
  • Svält är den bästa kocken.[1]
  • Svärd lockar svärd ur skidan.[1]
  • Svärja ökar synden.[1]
  • Syn går for sägen.[1]
  • Synd på mat, sa bond, spydde om julafton. (Stockholm) (SVO)
  • Synden kommer med löje, men går bort med gråt.[1]
  • Synden straffar sig själv.
    • Martling (2001)
  • Synden är ej fullbordad förrän den rosas.[1]
  • Sysslolöshet är fans hufvudkudde.[1]
  • Syster min, sa fan om horan. (Stockholm) (SVO)
  • Så går det: den ena släpper, den andra får det.[1]
  • Så går det till i krig; den som är hemma, så är han fri.[1]
  • Så här har det suttit, sa’ pigan, passa’ ihop bitarna se’n hon hade slagit sönder porslinet.[1]
  • Så högt låter det, sa gumman, tuta i vantarna. (Norrland) (SVO)
  • Så kan det gå när inte haspen är på.
  • Så länge det finns liv finns det hopp..
    • Ström (1981), p. 122
  • Så länge dåren tiger, hålles även han för klok.[1]
  • Så länge jag tiger, är hemligheten min fånge, när jag har talat om den, är jag dess fånge.[1]
  • Så länge världen står ha’ tiggarna löss och hundarna loppor.[1]
  • Så länge ännu en gnista av hopp finnes, är man ej fullt olycklig.[1]
  • Så mycket har jag läst, att aldrig blir jag präst.[1]
  • Så många huvuden, så många sinnen.[1]
  • Så många svultna tjänare, så många tjuvar.[1]
  • Så ofta gnäggar sto som föl.[1]
  • Så olikt är väl förr vordet likt.[1]
  • Så skall den tas, sa han som tog loppan med tån. (Värmland) (SVO)
  • Så skeppa och få skeppa gör en fattig jordbrukare.[1]
  • Så stor släkt trodde jag aldrig jag hade, sa fan om länsmannen. (Norrland) (SVO)
  • Så stort skepp har väl förr seglat omkull som en vällingsgryta.[1]
  • Så är by som bonde.[1]
  • Sådan bytta, sådant lock.[1]
  • Sådan fader, sådant barn.[1]
  • Sådan herre, sådan dräng/slav/hund.
    • Ström (1981), p. 213
  • Sådan herde, sådan hjord.[1]
  • Sådan moder, sådan dotter.
    • Paczolay (1997), p. 137
  • Sådan fader, sådan son.
    • Holm (1981), p. 58
  • Sådant läder skall sådan smörja ha, sa skomakarn, brände upp stövlarna. (Dalarna) (SVO)
  • Såna fiskar höra till sånt vatten, sa fan, fick se munken i rävlyan. (Norrland) (SVO)
  • Sådana fiskar hör till sådant vatten, sa’ fan, när han fann munkar i rävkulan.[1]
  • Sådana råttor kallar man för möss.[1]
  • Sådant arbete, sådan lön.[1]
  • Såna ä di, sa tiggarn om lössen. (Norrland) (SVO)
  • Sårad kärlek har en vän i himmelen.[1]
  • Såret läkes aldrig så väl, att det inte blir ärr efter.[1]
  • Säg icke allt det du vet.[1]
  • Sälj inte skinnet förrän björnen är skjuten.
    • Ström (1981), p. 304
  • Säg mig, med vilka du helst umgås, och jag skall strax säga dig hurudan du är.[1]
  • Säkerhet är ingen tro.[1]
  • Sällan, rykte utan rot.[1]
  • Sällan ser man vita korpar.[1]
  • Sällan vållar en, att två träta.[1]
  • Sällsamt hålles för undersamt.[1]
  • Sämre har jag känt, sa bonden, kysste markattan. (Skåne) (SVO)
  • Sätt paddan på en guldstol, så hoppar hon åter ned i pölen.[1]
  • Sök det som är bäst, ej det som brukas mest.[1]
  • Sök och du skall finna.
    • Grenholm (2000), p. 351
  • Söndagsspånad håller icke.[1]
  • Söndrig skjorta finnes ofta under en ny rock.[1]
  • Sörj ej för den dag, du aldrig sett.[1]
  • Söt början får ofta en sur ände.[1]
  • Sött dricka är surt att betala.[1]
  • Sött vin ger sur ättika.[1]
  • Smaka på dina egna karameller!

T[redigera]

  • Tag emot lyckan, medan hon bjuds.[1]
  • Tag en jungfru på tjugo år, en vän på femtio.[1]
  • Ta tjuren vid hornen.
    • Lundqvist Peter, 2011, Ta tjuren vid hornen: åtgärdsstrategier för säker djurhantering, Sveriges lantbruksuniversitet, p. 23
  • Tack för i fjol, sa tiggaren, kom nästa dag. (Stockholm) (SVO)
  • Tack för ordet, sa fan när hönan gol. (Bohuslän) (SVO)
  • Tack i evighet, sa flickan om kyssen. (Småland) (SVO)
  • Tacka du fan för det, sa kungen till Beckman. (Stockholm) (SVO)
  • Tag livet lätt, herrre, sa månglerskan, dansa med skräddarn. (Dalarna) (SVO)
  • Tager man vatten över huvudet, så rinner det ned i ärmarna.[1]
  • Tala ej om rep i hängd mans hus.[1]
  • Tala ingenting så hemligt, att du ej törs säga det offentligt.[1]
  • Tala mindre, tänk mer.[1]
  • Tala mycket och därjämte väl faller sällan på en människas lott.[1]
  • Tala mycket är icke tecken till gott förstånd.[1]
  • Tala utan att tänka är skjuta utan att sikta.[1]
  • Tala är silver, tiga är guld.[1]
  • Tala med bönder på bönders vis och med de lärde på latin.
    • sv.wiktionary.org
  • Tand för tunga passar väl både gamla och unga.[1]
  • Tankfull som en förlovad mö.[1]
  • Then är alltid god, som glup fyller.[4]
  • Tid ger ära och tro ger bröd.[1]
  • Tid, ord och ungdom kunna ej fås tillbaka.[1]
  • Tid är pengar.[1]
  • Tiden går fort när man har roligt.
    • Hagefors (1995), p. 74
  • Tiden har vingar.[1]
  • Tiden läker alla sår.[1]
  • Tiden är den dyrbaraste av alla ägodelar.[1]
  • Tidig gåva förtjänar dubbel tack.[1]
  • Tidigt blomster vissnar tidigt.[1]
  • Tidigt bröllop, långvarig kärlek.[1]
  • Tidigt i säng och bittida upp gör en man sund, rik och vis.[1]
  • Tidigt nog, när det är väl nog.[1]
  • Tids nog att ropa »hej!» när man kommit över bäcken.[1]
  • Tids nog att räkna kycklingarna, när de blivit utkläckta.[1]
  • Tids nog att sälja huden, när björnen är skjuten.[1]
  • Tig själv, så tiga andra även.[1]
  • Tiggarorden är den största orden.[1]
  • Tiggarpåsen blir aldrig full.[1]
  • Tiggarstaven är tung.[1]
  • Till en hård knagg hör en tung klubba.[1]
  • Till ett träfat hör trälock.[1]
  • Till sanningens begravning behövs många spadar.[1]
  • Tillbjuden tjänst blir ofta försmådd.[1]
  • Tillfället gör tjuven.[1]
  • Tillslutes en dörr, så öppnas en annan.[1]
  • Tio fattiga kunna sämjas i ett hus, men icke två kungar i ett land.[1]
  • Tistel är den bästa sallaten för åsnan.[1]
  • Tjocka släkten, sa fan om bolagsherrarna. (Norrland) (SVO)
  • Tjuven förstår ej hur ärligt folk föder sig.[1]
  • Tjuven tänker att var man stjäl.[1]
  • Tjänsten går framför allt.[1]
  • Tok blir sent klok.[1]
  • Toker gjorde som galen bad.[1]
  • Tom säck kan illa stå upprätt.[1]
  • Tomma ax växa alltid högt.[1]
  • Tomma nötter simma ovanpå.[1]
  • Tomma tunnor bullra mest.[1]
  • Tomma tunnor skramlar mest.
    • Ström (1981), p. 205
  • Tomt hus står gärna öppet, men rikt stängs till.[1]
  • Torr ved gör en stark eld.[1]
  • Trampa inte katten på svansen, ty då vänder han klorna till.[1]
  • Tre gånger byta om bostad går upp emot en husbrand.[1]
  • Tre komma vanligen väl överens: boktryckare, bokbindare och bokhandlare.[1]
  • Tre onda ting i ett hus: rök, vägglus och en arg kvinna.[1]
  • Tre ting bör man hålla sig väl med: sin hustru, sin mage och sitt samvete.[1]
  • Tre ting kunna illa styras när de få överhand: pöbeln, eld och vatten.[1]
  • Tre ting äro alltid vissa.[1]
  • Tro ej din vän, förrän ni ätit upp en halvspann salt tillsammans.[1]
  • Tro ger bröd, otro ger nöd.[1]
  • Tro icke allt vad som säges, det ljuges stugor emellan.[1]
  • Tro icke träguden, utan att han gör järtecken.[1]
  • Tro ingen vän obeprövad.[1]
  • Tro och loven bestå i gärning och icke i ord.[1]
  • Trogen tjänare, sa fan om soldaten. (Småland) (SVO)
  • Troheten finner man snarast i hundkojan.[1]
  • Trollen bo också i heliga hus.[1]
  • Tror du inte jag känner igen dig, fast du är klädd i kapprock, sa informatorn, fick sill i papper. (Östergötland) (SVO)
  • Trädet faller ej vid första hugget.[1]
  • Trägen vinner.[1]
  • Trätor och kiv göra armt liv.[1]
  • Trött oxe trampar tungt.[1]
  • Tron kan försätta berg.
    • Ström (1981), p. 49
  • Tukt och lära ger bröd och ära.[1]
  • Tukt och ära är den bästa hemgift.[1]
  • Tungan har inga ben, dock knäcker hon stundom ryggkotan.[1]
  • Tungan leker på tandasår.[1]
  • Tungan är hjärtats tolk.[1]
  • Tungt sinne gör en trög lärjunge.[1]
  • Tuppen styr lättare tolv höns än mannen en kvinna.[1]
  • Tvenne fåglar bygga bo, en lever i oro.[1]
  • Tvenne hårda stenar mala icke godt mjöl.[1]
  • Tvenne kunna ljuga den tredje i galgen.[1]
  • Tvetalig man gives intet vitsord.[1]
  • Tvungen ed är Gud led.[1]
  • Tvungen from vänder snart om.[1]
  • Tvungen kärlek, sminkad skönhet och vårdagssnö vara icke länge.[1]
  • Tvungen ära är ingen ära.[1]
  • Två fel gör inte ett rätt.
    • Popova (2004), p. 93
  • Två hundar förlikas icke om ett ben.[1]
  • Tvång gör lagen vrång.[1]
  • Tycke och smak kan ingen förta’.[1]
  • Tyst hund är ej att lita på.[1]
  • Tyst min mun, så får du socker.[1]
  • Tystlåten kvinna är guld värd.[1]
  • Tystlåten man kan mycket betros.[1]
  • Tystlåtenhet är klokhetens nyckel och vishetens helgedom.[1]
  • Tystnaden har också sin vältalighet.[1]
  • Tystnaden är icke långlivad.[1]
  • Tål och lid, så vinner du allting.[1]
  • Tålamod! sa käringen, åt välling med syl. (Stockholm) (SVO)
  • Tålamod är konsten att hoppas.
    • Topelius Bokförlag (1974), p. 86
  • Tårarna torka snart vid en annans olycka.[1]
  • Tänk efter före.
    • Stolpe (1987), p. 49
  • Tänk först och tala sen.[1]
  • Tänk i dag, tala i morgon.[1]
  • Tänk ofta på döden, så skrämmer han dig icke.[1]
  • Tänkte tjuven på galgen, så stule han aldrig.[1]
  • Tätt, tätt med tocke där, sa gumman, blev struken om munnen med brännvinsfjädern. (Stockholm) (SVO)

U[redigera]

  • Ulvhjärta döljs ofta under fårpälsen.[1]
  • Ulven biter ej får på den mark han är född.[1]
  • Umgänge med en är intet, med två lagom, med tre för mycket.[1]
  • Under vit aska ligga ofta glödande kol.[1]
  • Undantaget bekräftar regeln.
    • Martinsson (1996), p. 293
  • Under låga tak bo ofta höga själar.[1]
  • Under svår storm kastar man också vad kärast är över bord.[1]
  • Ung ängel kan bli gammal djävul.[1]
  • Ung hustru är gammal mans död.[1]
  • Ung spar, gammal har.[1]
  • Unga hundar har skarpa tänder.[1]
  • Ungdom och visdom följs sällan åt.[1]
  • Ungdoms möda är ålderdoms ro.[1]
  • Ungdoms planta är ålderdoms frukt.[1]
  • Ungt blod är fullt av mod.[1]
  • Uppskjut aldrig till i morgon, vad du kan göra i dag.[1]
  • Ur askan, i elden.[1]
  • Ur ett vitt ägg kan ofta komma fram en svart kyckling.[1]
  • Ur vägen, bönder, sa torparn. (Norrland) (SVO)
  • Usel höna, som ej kan föda en kyckling.[1]
  • Usch, det var otäckt, sa hon som fick missfall. (Norrland) (SVO)
  • Utan blygsamhet ingen heder.[1]
  • Utan frestelse ges ingen dygd.[1]
  • Utan sanning ingen frid.[1]
  • Utan strid ingen seger.[1]
  • Utan söndag ingen söckendag.[1]
  • Utan vin och bröd varder kärleken död.[1]
  • Utanskriften visar varthän brevet skall.[1]
  • Utför backen går alltid lätt.[1]

V[redigera]

  • Vad du kan göra själv, lägg icke på andra.[1]
  • Vad förstår en bonde sig på gurksallat?[1]
  • Vad gagnar det att ha kistan full, om fan har nyckeln till henne? d.ä. då ägodelarna illa användas.[1]
  • Vad gagnar mycket veta och intet göra?[1]
  • Vad gör inte tysken för penningar?[1]
  • Vad hjälper det att tvätta korpen, han blir ändå aldrig vit?[1]
  • Vad hjälper noga räknat, när man betalar illa?[1]
  • Vad kostar pälsen, sa hökarn till polisen. (Närke) (SVO)
  • Vad man icke vet, gör ej heller förtret.[1]
  • Vad man undandrager för vår Herre, det kommer alltid hin onde till godo.[1]
  • Vad som fattas på fågeln, det har han i fjädrarna.[1]
  • Vad som gör oss det största bekymret här i tiden, är de olyckor och motgångar som ej inträffa.[1]
  • Vad som är skrivet, det är skrivet.[1]
  • Vad stort sker, det sker tyst.[1]
  • Vad tjänar mened till om den inte brukas, sa advokaten. (Stockholm) (SVO)
  • Vad suggan bryter, får grisen betala.[1]
  • Vad trenne veta, vet hela världen.[1]
  • Vada inte över vatten där du inte ser botten.[1]
  • Var dag för oss närmare mot den yttersta dagen.[1]
  • Var dag har nog av sin egen plåga.
    • Holmqvist (1991), p. 236
  • Var dag har sin plåga.[1]
  • Var det vägen? sa bonden, åkte i diket. (Värmland) (SVO)
  • Var fågel sjunger efter sin egen näbb.
    • Ström (1981), p. 295
  • Var mild emot din underlydande, han kan snart bli din överman.[1]
  • Var och en blir salig på sin tro. (Jfr. 1 Joh. 5: 1, 12).[1]
  • Var och en för sig, Gud för oss alla.[1]
  • Var och en har sin smak.[1]
  • Var och en har sitt kors att draga.[1]
  • Var och en rosar sin vattvälling.[1]
  • Var och en tycker sin väg vara den rätta.[1]
  • Var och en älskar sitt, sa’ kråkan om sina ungar.[1]
  • Var och en är herre över sin stackare.[1]
  • Var och en är sin egen lyckas smed.[1]
  • Var rädd om tiden som om pengar.[1]
  • Var skall sleven vara om inte i grytan?
    • Grenholm (2000), p. 315
  • Var skulle väl sleven vara, om ej i grytan.[1]
  • Var smed har sin sed.
    • Svenska Akademin (1876), entry Smed
  • Var vänlig emot alla, men vän med få.[1]
  • Varav hjärtat är fullt talar munnen.
    • Holmqvist (1991), p. 56
  • Vardagsgrann är sällan grann.[1]
  • Varhelst vår Herre har en kyrka, där bygger satan ett kapell.[1]
  • Varifrån hjälpen kommer, så är den alltid god.[1]
  • Varje by har sitt berg och varje berg har sitt troll.[1]
  • Varje dag av vårt liv är ett blad i vår historia.[1]
  • Varje fågel sjunger efter sin näbb.[1]
  • Varje fågel tycker om sin sång.[1]
  • Varje kar står på sin botten.[1]
  • Varje kropp följes av sin skugga.[1]
  • Varje land är födelsebygd.[1]
  • Varje läger ha sina pipare.[1]
  • Varje moln har en silverkant.
    • Holm (1981), p. 108
  • Varje narr sätter värde på sin kåpa.[1]
  • Varje sak bör ses från mer än en sida.[1]
  • Varje tupp är herre på sin sophög.[1]
  • Varje uggla håller sina ungar för de vackraste.[1]
  • Varmed någon syndar, därmed blir han straffad.[1]
  • Varom tvänne förlikas, därmed har den tredje intet att göra.[1]
  • Varnad är väpnad.
    • Martinsson (1996), p. 185
  • Vars och ens vilja är ens himmelrike.[1]
  • Vem kan känna till varje vattenpöl, sa skolmästarn när han blev tillfrågat om Svarta havet. (Norrland) (SVO)
  • Vem vill väl vara hund för ett bens skull![1]
  • Verket prisar mästaren.[1]
  • Verkligheten överträffar dikten.
    • Holm (1981), p. 171
  • Vete är bättre än bröd.[1]
  • Vi bli fälle guttar, sa skomakarn Bergström. (Östergötland) (SVO)
  • Vi råkas nog, sa fan, mötte kungen. (Stockholm) (SVO)
  • Vi skall väl ha vår rast, sa torparn när herrgården brann under middagsrasten. (Västergötland) (SVO)
  • Vi ä’ alla smålänningar inför Vår Herre.[1]
  • Vi är snart framme, sa fan, till knallen som sporde var helvetet låg. (Halland) (SVO)
  • Vi äro utridna allihop, sa hovfröknarna, kommo ridande på käpp för Gustaf III. (Roslagen) (SVO)
  • Vid uppvärmd mat ledsnar man snart.[1]
  • Vilda hästar låter också tämja sig.[1]
  • Viljan drar halva lasset.[1]
  • Vill du äga dottern, så sök vinna modern.[1]
  • Vill du värma mig i dag så skall jag värma dig i natt, sa luffarn till krogskänkan och bad om en sup. (Halland) (SVO)
  • Vill man vara fin får man lida pin.
    • Pått (1996), p. 31
  • Vin gör vältalig.[1]
  • Vin och kvinnor göra visa män galna.[1]
  • Vis är den som råd lyder, men oråd skall ingen lyda.
    • Ström (1981), p. 205
  • Visdomen har långa öron och kort tunga.
    • Topelius Bokförlag (1974), p. 90
  • Visitera mig, sa han som stulit kyssen. (Stockholm) (SVO)
  • Vita hår; få år (kvar).[1]
  • Vita höns värpa också vindägg.[1]
  • Vore jag inte så rynkig, krokig och utvärkt, skulle jag se både ung och fager ut, sa gumman när hon såg sig i spegeln. (Västra Sverige) (SVO)
  • Vår häst, sa han som lånat grannens stut. (Gästrikland) (SVO)
  • Väck inte den björn som sover.
    • Bengtsson (1957), p. 116
  • Vännens örfil är ärligt menad, fiendens kyssar vill bedra.
    • Ström (1981), p. 155
  • Vägen till helvetet är kantad med goda föresatser.
    • Åberg (2004), p. 93
  • Vägen till mannens hjärta går genom magen.
    • Source: Martinsson (1996), p. 281
  • Väggarna har öron.[1]
  • Väl börjat är halvgjort arbete.[1]
  • Väl dä gick som dä gick, sa bonden, bröt bägge armarna av sig. (Sörmland) (SVO)
  • Vända sig hur man vill, så har man ändå rumpan bak.[1]
  • Vänstra handen bör icke veta vad den högra gör.[1]
  • Världen är liten.
    • Holm (1965), p. 366

Y[redigera]

  • Yvs icke över lyckan, hon vänder snart ryggen till.[1]
  • Ytan bedrager ofta.[1]
  • Ytterligheterna ligga varandra nära (mötas).[1]

Å[redigera]

  • Åh! sällan, sa flickan, när hon frågades om hon var utan fästman. (Norrland) (SVO)
  • Ånger kommer aldrig för sent.[1]
  • Ånger är god, men bättre att icke göra det man behöver ångra.[1]
  • Åsnan känns igen på öronen, den dumme på sina ord.
    • Ström (1981), p. 309
  • Åsnor finnas ock på två ben.[1]
  • Åt en god hund skall man gifva ett godt ben.[1]

Ä[redigera]

  • Även den mest skröpliga mussla kan innehålla en pärla.
  • Älska mig när jag minst av allt förtjänar det, för det är då jag behöver det som mest.
    • Holmqvist (1991), p. 184
  • Älskar du mig, så älskar du även min hund.[1]
  • Än tåls det, sa gubben, piska gumman. (Hälsingland) (SVO)
  • Ändamålet helgar medlen.
  • Ändå något, sa fan, fick se Åmål. (Dalsland) (SVO)
    • Grenholm (2000), p. 400
  • Äpplet faller inte långt från trädet.
    • Source: Ström (1926), p. 337
  • Är det inte det ena så är det det andra, sa flickan som blödde näsblod.
    • Holmqvist (1991), p. 114
  • Är dricka en ära, så är heller ingen skam att spy.[1]
  • Är huvudet dumt får kroppen lida.
  • Ärlighet varar längst.
    • Ström (1981), p. 186
  • Äras den som äras bör.
    • Grenholm (2000), p. 402
  • Ät så I spricker, det är er väl unt, sa gumman till prästen. (Halland) (SVO)
  • Äta bör man annars dör man.
    • Grenholm (2000), p. 403
  • Även den bäste/mästaren kan fela.
    • Dalin (1850), p. 744
  • Även dåren tros vis om han tiger.
    • Wallensteen (1991), p. 43
  • Även en blind höna kan hitta ett korn.
    • Ström (1981), p. 293
  • Även små grytor har öron. eller Små grytor har också öron.
    • Wallensteen (1991), p. 95
  • Även solen har sina fläckar.
    • Ström (1981), p. 356

Ö[redigera]

  • Ödets lotter falla ojämnt.[1]
  • Ödmjuk fattigdom är bättre än högmodig rikedom.[1]
  • Öga för öga, tand för tand.
    • Ström (1981), p. 293
  • Ögat vill mer än magen tål.
  • Ögat är själens spegel.[1]
  • Ögonen vill ha mer än magen.
    • Holm (1981), p. 181
  • Öl gör blodet tjockt och tankarna tunga.[1]
  • Öppen kista gör dristig tjuv.[1]
  • Öst är öst, och väst är väst, och aldrig mötas de båda. (Rudyard Kipling)
  • Öst, väst, - hemma bäst.[1]
  • Övning ger färdighet.[1]
    • Bengtsson (1957), p. 121.
  • Övning gör mästaren.[1]

Källorna[redigera]

  • SVO = Svenska ordstäv, Bokförlaget Prisma Stockholm, Fredrik Ström, 1929
  • Den svenska ordspråksboken innehållande 3160 ordspråk., Stockholm 1865, Den svenska ordspråksboken (swe). Mall:Libris post. 

Se även[redigera]

Fotnoter[redigera]

  1. 1,0000 1,0001 1,0002 1,0003 1,0004 1,0005 1,0006 1,0007 1,0008 1,0009 1,0010 1,0011 1,0012 1,0013 1,0014 1,0015 1,0016 1,0017 1,0018 1,0019 1,0020 1,0021 1,0022 1,0023 1,0024 1,0025 1,0026 1,0027 1,0028 1,0029 1,0030 1,0031 1,0032 1,0033 1,0034 1,0035 1,0036 1,0037 1,0038 1,0039 1,0040 1,0041 1,0042 1,0043 1,0044 1,0045 1,0046 1,0047 1,0048 1,0049 1,0050 1,0051 1,0052 1,0053 1,0054 1,0055 1,0056 1,0057 1,0058 1,0059 1,0060 1,0061 1,0062 1,0063 1,0064 1,0065 1,0066 1,0067 1,0068 1,0069 1,0070 1,0071 1,0072 1,0073 1,0074 1,0075 1,0076 1,0077 1,0078 1,0079 1,0080 1,0081 1,0082 1,0083 1,0084 1,0085 1,0086 1,0087 1,0088 1,0089 1,0090 1,0091 1,0092 1,0093 1,0094 1,0095 1,0096 1,0097 1,0098 1,0099 1,0100 1,0101 1,0102 1,0103 1,0104 1,0105 1,0106 1,0107 1,0108 1,0109 1,0110 1,0111 1,0112 1,0113 1,0114 1,0115 1,0116 1,0117 1,0118 1,0119 1,0120 1,0121 1,0122 1,0123 1,0124 1,0125 1,0126 1,0127 1,0128 1,0129 1,0130 1,0131 1,0132 1,0133 1,0134 1,0135 1,0136 1,0137 1,0138 1,0139 1,0140 1,0141 1,0142 1,0143 1,0144 1,0145 1,0146 1,0147 1,0148 1,0149 1,0150 1,0151 1,0152 1,0153 1,0154 1,0155 1,0156 1,0157 1,0158 1,0159 1,0160 1,0161 1,0162 1,0163 1,0164 1,0165 1,0166 1,0167 1,0168 1,0169 1,0170 1,0171 1,0172 1,0173 1,0174 1,0175 1,0176 1,0177 1,0178 1,0179 1,0180 1,0181 1,0182 1,0183 1,0184 1,0185 1,0186 1,0187 1,0188 1,0189 1,0190 1,0191 1,0192 1,0193 1,0194 1,0195 1,0196 1,0197 1,0198 1,0199 1,0200 1,0201 1,0202 1,0203 1,0204 1,0205 1,0206 1,0207 1,0208 1,0209 1,0210 1,0211 1,0212 1,0213 1,0214 1,0215 1,0216 1,0217 1,0218 1,0219 1,0220 1,0221 1,0222 1,0223 1,0224 1,0225 1,0226 1,0227 1,0228 1,0229 1,0230 1,0231 1,0232 1,0233 1,0234 1,0235 1,0236 1,0237 1,0238 1,0239 1,0240 1,0241 1,0242 1,0243 1,0244 1,0245 1,0246 1,0247 1,0248 1,0249 1,0250 1,0251 1,0252 1,0253 1,0254 1,0255 1,0256 1,0257 1,0258 1,0259 1,0260 1,0261 1,0262 1,0263 1,0264 1,0265 1,0266 1,0267 1,0268 1,0269 1,0270 1,0271 1,0272 1,0273 1,0274 1,0275 1,0276 1,0277 1,0278 1,0279 1,0280 1,0281 1,0282 1,0283 1,0284 1,0285 1,0286 1,0287 1,0288 1,0289 1,0290 1,0291 1,0292 1,0293 1,0294 1,0295 1,0296 1,0297 1,0298 1,0299 1,0300 1,0301 1,0302 1,0303 1,0304 1,0305 1,0306 1,0307 1,0308 1,0309 1,0310 1,0311 1,0312 1,0313 1,0314 1,0315 1,0316 1,0317 1,0318 1,0319 1,0320 1,0321 1,0322 1,0323 1,0324 1,0325 1,0326 1,0327 1,0328 1,0329 1,0330 1,0331 1,0332 1,0333 1,0334 1,0335 1,0336 1,0337 1,0338 1,0339 1,0340 1,0341 1,0342 1,0343 1,0344 1,0345 1,0346 1,0347 1,0348 1,0349 1,0350 1,0351 1,0352 1,0353 1,0354 1,0355 1,0356 1,0357 1,0358 1,0359 1,0360 1,0361 1,0362 1,0363 1,0364 1,0365 1,0366 1,0367 1,0368 1,0369 1,0370 1,0371 1,0372 1,0373 1,0374 1,0375 1,0376 1,0377 1,0378 1,0379 1,0380 1,0381 1,0382 1,0383 1,0384 1,0385 1,0386 1,0387 1,0388 1,0389 1,0390 1,0391 1,0392 1,0393 1,0394 1,0395 1,0396 1,0397 1,0398 1,0399 1,0400 1,0401 1,0402 1,0403 1,0404 1,0405 1,0406 1,0407 1,0408 1,0409 1,0410 1,0411 1,0412 1,0413 1,0414 1,0415 1,0416 1,0417 1,0418 1,0419 1,0420 1,0421 1,0422 1,0423 1,0424 1,0425 1,0426 1,0427 1,0428 1,0429 1,0430 1,0431 1,0432 1,0433 1,0434 1,0435 1,0436 1,0437 1,0438 1,0439 1,0440 1,0441 1,0442 1,0443 1,0444 1,0445 1,0446 1,0447 1,0448 1,0449 1,0450 1,0451 1,0452 1,0453 1,0454 1,0455 1,0456 1,0457 1,0458 1,0459 1,0460 1,0461 1,0462 1,0463 1,0464 1,0465 1,0466 1,0467 1,0468 1,0469 1,0470 1,0471 1,0472 1,0473 1,0474 1,0475 1,0476 1,0477 1,0478 1,0479 1,0480 1,0481 1,0482 1,0483 1,0484 1,0485 1,0486 1,0487 1,0488 1,0489 1,0490 1,0491 1,0492 1,0493 1,0494 1,0495 1,0496 1,0497 1,0498 1,0499 1,0500 1,0501 1,0502 1,0503 1,0504 1,0505 1,0506 1,0507 1,0508 1,0509 1,0510 1,0511 1,0512 1,0513 1,0514 1,0515 1,0516 1,0517 1,0518 1,0519 1,0520 1,0521 1,0522 1,0523 1,0524 1,0525 1,0526 1,0527 1,0528 1,0529 1,0530 1,0531 1,0532 1,0533 1,0534 1,0535 1,0536 1,0537 1,0538 1,0539 1,0540 1,0541 1,0542 1,0543 1,0544 1,0545 1,0546 1,0547 1,0548 1,0549 1,0550 1,0551 1,0552 1,0553 1,0554 1,0555 1,0556 1,0557 1,0558 1,0559 1,0560 1,0561 1,0562 1,0563 1,0564 1,0565 1,0566 1,0567 1,0568 1,0569 1,0570 1,0571 1,0572 1,0573 1,0574 1,0575 1,0576 1,0577 1,0578 1,0579 1,0580 1,0581 1,0582 1,0583 1,0584 1,0585 1,0586 1,0587 1,0588 1,0589 1,0590 1,0591 1,0592 1,0593 1,0594 1,0595 1,0596 1,0597 1,0598 1,0599 1,0600 1,0601 1,0602 1,0603 1,0604 1,0605 1,0606 1,0607 1,0608 1,0609 1,0610 1,0611 1,0612 1,0613 1,0614 1,0615 1,0616 1,0617 1,0618 1,0619 1,0620 1,0621 1,0622 1,0623 1,0624 1,0625 1,0626 1,0627 1,0628 1,0629 1,0630 1,0631 1,0632 1,0633 1,0634 1,0635 1,0636 1,0637 1,0638 1,0639 1,0640 1,0641 1,0642 1,0643 1,0644 1,0645 1,0646 1,0647 1,0648 1,0649 1,0650 1,0651 1,0652 1,0653 1,0654 1,0655 1,0656 1,0657 1,0658 1,0659 1,0660 1,0661 1,0662 1,0663 1,0664 1,0665 1,0666 1,0667 1,0668 1,0669 1,0670 1,0671 1,0672 1,0673 1,0674 1,0675 1,0676 1,0677 1,0678 1,0679 1,0680 1,0681 1,0682 1,0683 1,0684 1,0685 1,0686 1,0687 1,0688 1,0689 1,0690 1,0691 1,0692 1,0693 1,0694 1,0695 1,0696 1,0697 1,0698 1,0699 1,0700 1,0701 1,0702 1,0703 1,0704 1,0705 1,0706 1,0707 1,0708 1,0709 1,0710 1,0711 1,0712 1,0713 1,0714 1,0715 1,0716 1,0717 1,0718 1,0719 1,0720 1,0721 1,0722 1,0723 1,0724 1,0725 1,0726 1,0727 1,0728 1,0729 1,0730 1,0731 1,0732 1,0733 1,0734 1,0735 1,0736 1,0737 1,0738 1,0739 1,0740 1,0741 1,0742 1,0743 1,0744 1,0745 1,0746 1,0747 1,0748 1,0749 1,0750 1,0751 1,0752 1,0753 1,0754 1,0755 1,0756 1,0757 1,0758 1,0759 1,0760 1,0761 1,0762 1,0763 1,0764 1,0765 1,0766 1,0767 1,0768 1,0769 1,0770 1,0771 1,0772 1,0773 1,0774 1,0775 1,0776 1,0777 1,0778 1,0779 1,0780 1,0781 1,0782 1,0783 1,0784 1,0785 1,0786 1,0787 1,0788 1,0789 1,0790 1,0791 1,0792 1,0793 1,0794 1,0795 1,0796 1,0797 1,0798 1,0799 1,0800 1,0801 1,0802 1,0803 1,0804 1,0805 1,0806 1,0807 1,0808 1,0809 1,0810 1,0811 1,0812 1,0813 1,0814 1,0815 1,0816 1,0817 1,0818 1,0819 1,0820 1,0821 1,0822 1,0823 1,0824 1,0825 1,0826 1,0827 1,0828 1,0829 1,0830 1,0831 1,0832 1,0833 1,0834 1,0835 1,0836 1,0837 1,0838 1,0839 1,0840 1,0841 1,0842 1,0843 1,0844 1,0845 1,0846 1,0847 1,0848 1,0849 1,0850 1,0851 1,0852 1,0853 1,0854 1,0855 1,0856 1,0857 1,0858 1,0859 1,0860 1,0861 1,0862 1,0863 1,0864 1,0865 1,0866 1,0867 1,0868 1,0869 1,0870 1,0871 1,0872 1,0873 1,0874 1,0875 1,0876 1,0877 1,0878 1,0879 1,0880 1,0881 1,0882 1,0883 1,0884 1,0885 1,0886 1,0887 1,0888 1,0889 1,0890 1,0891 1,0892 1,0893 1,0894 1,0895 1,0896 1,0897 1,0898 1,0899 1,0900 1,0901 1,0902 1,0903 1,0904 1,0905 1,0906 1,0907 1,0908 1,0909 1,0910 1,0911 1,0912 1,0913 1,0914 1,0915 1,0916 1,0917 1,0918 1,0919 1,0920 1,0921 1,0922 1,0923 1,0924 1,0925 1,0926 1,0927 1,0928 1,0929 1,0930 1,0931 1,0932 1,0933 1,0934 1,0935 1,0936 1,0937 1,0938 1,0939 1,0940 1,0941 1,0942 1,0943 1,0944 1,0945 1,0946 1,0947 1,0948 1,0949 1,0950 1,0951 1,0952 1,0953 1,0954 1,0955 1,0956 1,0957 1,0958 1,0959 1,0960 1,0961 1,0962 1,0963 1,0964 1,0965 1,0966 1,0967 1,0968 1,0969 1,0970 1,0971 1,0972 1,0973 1,0974 1,0975 1,0976 1,0977 1,0978 1,0979 1,0980 1,0981 1,0982 1,0983 1,0984 1,0985 1,0986 1,0987 1,0988 1,0989 1,0990 1,0991 1,0992 1,0993 1,0994 1,0995 1,0996 1,0997 1,0998 1,0999 1,1000 1,1001 1,1002 1,1003 1,1004 1,1005 1,1006 1,1007 1,1008 1,1009 1,1010 1,1011 1,1012 1,1013 1,1014 1,1015 1,1016 1,1017 1,1018 1,1019 1,1020 1,1021 1,1022 1,1023 1,1024 1,1025 1,1026 1,1027 1,1028 1,1029 1,1030 1,1031 1,1032 1,1033 1,1034 1,1035 1,1036 1,1037 1,1038 1,1039 1,1040 1,1041 1,1042 1,1043 1,1044 1,1045 1,1046 1,1047 1,1048 1,1049 1,1050 1,1051 1,1052 1,1053 1,1054 1,1055 1,1056 1,1057 1,1058 1,1059 1,1060 1,1061 1,1062 1,1063 1,1064 1,1065 1,1066 1,1067 1,1068 1,1069 1,1070 1,1071 1,1072 1,1073 1,1074 1,1075 1,1076 1,1077 1,1078 1,1079 1,1080 1,1081 1,1082 1,1083 1,1084 1,1085 1,1086 1,1087 1,1088 1,1089 1,1090 1,1091 1,1092 1,1093 1,1094 1,1095 1,1096 1,1097 1,1098 1,1099 1,1100 1,1101 1,1102 1,1103 1,1104 1,1105 1,1106 1,1107 1,1108 1,1109 1,1110 1,1111 1,1112 1,1113 1,1114 1,1115 1,1116 1,1117 1,1118 1,1119 1,1120 1,1121 1,1122 1,1123 1,1124 1,1125 1,1126 1,1127 1,1128 1,1129 1,1130 1,1131 1,1132 1,1133 1,1134 1,1135 1,1136 1,1137 1,1138 1,1139 1,1140 1,1141 1,1142 1,1143 1,1144 1,1145 1,1146 1,1147 1,1148 1,1149 1,1150 1,1151 1,1152 1,1153 1,1154 1,1155 1,1156 1,1157 1,1158 1,1159 1,1160 1,1161 1,1162 1,1163 1,1164 1,1165 1,1166 1,1167 1,1168 1,1169 1,1170 1,1171 1,1172 1,1173 1,1174 1,1175 1,1176 1,1177 1,1178 1,1179 1,1180 1,1181 1,1182 1,1183 1,1184 1,1185 1,1186 1,1187 1,1188 1,1189 1,1190 1,1191 1,1192 1,1193 1,1194 1,1195 1,1196 1,1197 1,1198 1,1199 1,1200 1,1201 1,1202 1,1203 1,1204 1,1205 1,1206 1,1207 1,1208 1,1209 1,1210 1,1211 1,1212 1,1213 1,1214 1,1215 1,1216 1,1217 1,1218 1,1219 1,1220 1,1221 1,1222 1,1223 1,1224 1,1225 1,1226 1,1227 1,1228 1,1229 1,1230 1,1231 1,1232 1,1233 1,1234 1,1235 1,1236 1,1237 1,1238 1,1239 1,1240 1,1241 1,1242 1,1243 1,1244 1,1245 1,1246 1,1247 1,1248 1,1249 1,1250 1,1251 1,1252 1,1253 1,1254 1,1255 1,1256 1,1257 1,1258 1,1259 1,1260 1,1261 1,1262 1,1263 1,1264 1,1265 1,1266 1,1267 1,1268 1,1269 1,1270 1,1271 1,1272 1,1273 1,1274 1,1275 1,1276 1,1277 1,1278 1,1279 1,1280 1,1281 1,1282 1,1283 1,1284 1,1285 1,1286 1,1287 1,1288 1,1289 1,1290 1,1291 1,1292 1,1293 1,1294 1,1295 1,1296 1,1297 1,1298 1,1299 1,1300 1,1301 1,1302 1,1303 1,1304 1,1305 1,1306 1,1307 1,1308 1,1309 1,1310 1,1311 1,1312 1,1313 1,1314 1,1315 1,1316 1,1317 1,1318 1,1319 1,1320 1,1321 1,1322 1,1323 1,1324 1,1325 1,1326 1,1327 1,1328 1,1329 1,1330 1,1331 1,1332 1,1333 1,1334 1,1335 1,1336 1,1337 1,1338 1,1339 1,1340 1,1341 1,1342 1,1343 1,1344 1,1345 1,1346 1,1347 1,1348 1,1349 1,1350 1,1351 1,1352 1,1353 1,1354 1,1355 1,1356 1,1357 1,1358 1,1359 1,1360 1,1361 1,1362 1,1363 1,1364 1,1365 1,1366 1,1367 1,1368 1,1369 1,1370 1,1371 1,1372 1,1373 1,1374 1,1375 1,1376 1,1377 1,1378 1,1379 1,1380 1,1381 1,1382 1,1383 1,1384 1,1385 1,1386 1,1387 1,1388 1,1389 1,1390 1,1391 1,1392 1,1393 1,1394 1,1395 1,1396 1,1397 1,1398 1,1399 1,1400 1,1401 1,1402 1,1403 1,1404 1,1405 1,1406 1,1407 1,1408 1,1409 1,1410 1,1411 1,1412 1,1413 1,1414 1,1415 1,1416 1,1417 1,1418 1,1419 1,1420 1,1421 1,1422 1,1423 1,1424 1,1425 1,1426 1,1427 1,1428 1,1429 1,1430 1,1431 1,1432 1,1433 1,1434 1,1435 1,1436 1,1437 1,1438 1,1439 1,1440 1,1441 1,1442 1,1443 1,1444 1,1445 1,1446 1,1447 1,1448 1,1449 1,1450 1,1451 1,1452 1,1453 1,1454 1,1455 1,1456 1,1457 1,1458 1,1459 1,1460 1,1461 1,1462 1,1463 1,1464 1,1465 1,1466 1,1467 1,1468 1,1469 1,1470 1,1471 1,1472 1,1473 1,1474 1,1475 1,1476 1,1477 1,1478 1,1479 1,1480 1,1481 1,1482 1,1483 1,1484 1,1485 1,1486 1,1487 1,1488 1,1489 1,1490 1,1491 1,1492 1,1493 1,1494 1,1495 1,1496 1,1497 1,1498 1,1499 1,1500 1,1501 1,1502 1,1503 1,1504 1,1505 1,1506 1,1507 1,1508 1,1509 1,1510 1,1511 1,1512 1,1513 1,1514 1,1515 1,1516 1,1517 1,1518 1,1519 1,1520 1,1521 1,1522 1,1523 1,1524 1,1525 1,1526 1,1527 1,1528 1,1529 1,1530 1,1531 1,1532 1,1533 1,1534 1,1535 1,1536 1,1537 1,1538 1,1539 1,1540 1,1541 1,1542 1,1543 1,1544 1,1545 1,1546 1,1547 1,1548 1,1549 1,1550 1,1551 1,1552 1,1553 1,1554 1,1555 1,1556 1,1557 1,1558 1,1559 1,1560 1,1561 1,1562 1,1563 1,1564 1,1565 1,1566 1,1567 1,1568 1,1569 1,1570 1,1571 1,1572 1,1573 1,1574 1,1575 1,1576 1,1577 1,1578 1,1579 1,1580 1,1581 1,1582 1,1583 1,1584 1,1585 1,1586 1,1587 1,1588 1,1589 1,1590 1,1591 1,1592 1,1593 1,1594 1,1595 1,1596 1,1597 1,1598 1,1599 1,1600 1,1601 1,1602 1,1603 1,1604 1,1605 1,1606 1,1607 1,1608 1,1609 1,1610 1,1611 1,1612 1,1613 1,1614 1,1615 1,1616 1,1617 1,1618 1,1619 1,1620 1,1621 1,1622 1,1623 1,1624 1,1625 1,1626 1,1627 1,1628 1,1629 1,1630 1,1631 1,1632 1,1633 1,1634 1,1635 1,1636 1,1637 1,1638 1,1639 1,1640 1,1641 1,1642 1,1643 1,1644 1,1645 1,1646 1,1647 1,1648 1,1649 1,1650 1,1651 1,1652 1,1653 1,1654 1,1655 1,1656 1,1657 1,1658 1,1659 1,1660 1,1661 1,1662 1,1663 1,1664 1,1665 1,1666 1,1667 1,1668 1,1669 1,1670 1,1671 1,1672 1,1673 1,1674 1,1675 1,1676 1,1677 1,1678 1,1679 1,1680 1,1681 1,1682 1,1683 1,1684 1,1685 1,1686 1,1687 1,1688 1,1689 1,1690 1,1691 1,1692 1,1693 1,1694 1,1695 1,1696 1,1697 1,1698 1,1699 1,1700 1,1701 1,1702 1,1703 1,1704 1,1705 1,1706 1,1707 1,1708 1,1709 1,1710 1,1711 1,1712 1,1713 1,1714 1,1715 1,1716 1,1717 1,1718 1,1719 1,1720 1,1721 1,1722 1,1723 1,1724 1,1725 1,1726 1,1727 1,1728 1,1729 1,1730 1,1731 1,1732 1,1733 1,1734 1,1735 1,1736 1,1737 1,1738 1,1739 1,1740 1,1741 1,1742 1,1743 1,1744 1,1745 1,1746 1,1747 1,1748 1,1749 1,1750 1,1751 1,1752 1,1753 1,1754 1,1755 1,1756 1,1757 1,1758 1,1759 1,1760 1,1761 1,1762 1,1763 1,1764 1,1765 1,1766 1,1767 1,1768 1,1769 1,1770 1,1771 1,1772 1,1773 1,1774 1,1775 1,1776 1,1777 1,1778 1,1779 1,1780 1,1781 1,1782 1,1783 1,1784 1,1785 1,1786 1,1787 1,1788 1,1789 1,1790 1,1791 1,1792 1,1793 1,1794 1,1795 1,1796 1,1797 1,1798 1,1799 1,1800 1,1801 1,1802 1,1803 1,1804 1,1805 1,1806 1,1807 1,1808 1,1809 1,1810 1,1811 1,1812 1,1813 1,1814 1,1815 1,1816 1,1817 1,1818 1,1819 1,1820 1,1821 1,1822 1,1823 1,1824 1,1825 1,1826 1,1827 1,1828 1,1829 1,1830 1,1831 1,1832 1,1833 1,1834 1,1835 1,1836 1,1837 1,1838 1,1839 1,1840 1,1841 1,1842 1,1843 1,1844 1,1845 1,1846 1,1847 1,1848 1,1849 1,1850 1,1851 1,1852 1,1853 1,1854 1,1855 1,1856 1,1857 1,1858 1,1859 1,1860 1,1861 1,1862 1,1863 1,1864 1,1865 1,1866 1,1867 1,1868 1,1869 1,1870 1,1871 1,1872 1,1873 1,1874 1,1875 1,1876 1,1877 1,1878 1,1879 1,1880 1,1881 1,1882 1,1883 1,1884 1,1885 1,1886 1,1887 1,1888 1,1889 1,1890 1,1891 1,1892 1,1893 1,1894 1,1895 1,1896 1,1897 1,1898 1,1899 1,1900 1,1901 1,1902 1,1903 1,1904 1,1905 1,1906 1,1907 1,1908 1,1909 1,1910 1,1911 1,1912 1,1913 1,1914 1,1915 1,1916 1,1917 1,1918 1,1919 1,1920 1,1921 1,1922 1,1923 1,1924 1,1925 1,1926 1,1927 1,1928 1,1929 1,1930 1,1931 1,1932 1,1933 1,1934 1,1935 1,1936 1,1937 1,1938 1,1939 1,1940 1,1941 1,1942 1,1943 1,1944 1,1945 1,1946 1,1947 1,1948 1,1949 1,1950 1,1951 1,1952 1,1953 1,1954 1,1955 1,1956 1,1957 1,1958 1,1959 1,1960 1,1961 1,1962 1,1963 1,1964 1,1965 1,1966 1,1967 1,1968 1,1969 1,1970 1,1971 1,1972 1,1973 1,1974 1,1975 1,1976 1,1977 1,1978 1,1979 1,1980 1,1981 1,1982 1,1983 1,1984 1,1985 1,1986 1,1987 1,1988 1,1989 1,1990 1,1991 1,1992 1,1993 1,1994 1,1995 1,1996 1,1997 1,1998 1,1999 1,2000 1,2001 1,2002 1,2003 1,2004 1,2005 1,2006 1,2007 1,2008 1,2009 1,2010 1,2011 1,2012 1,2013 1,2014 1,2015 1,2016 1,2017 1,2018 1,2019 1,2020 1,2021 1,2022 1,2023 1,2024 1,2025 1,2026 1,2027 1,2028 1,2029 1,2030 1,2031 1,2032 1,2033 1,2034 1,2035 1,2036 1,2037 1,2038 1,2039 1,2040 1,2041 1,2042 1,2043 1,2044 1,2045 1,2046 1,2047 1,2048 1,2049 1,2050 1,2051 1,2052 1,2053 1,2054 1,2055 1,2056 1,2057 1,2058 1,2059 1,2060 1,2061 1,2062 1,2063 1,2064 1,2065 1,2066 1,2067 1,2068 1,2069 1,2070 1,2071 1,2072 1,2073 1,2074 1,2075 1,2076 1,2077 1,2078 1,2079 1,2080 1,2081 1,2082 1,2083 1,2084 1,2085 1,2086 1,2087 1,2088 1,2089 1,2090 1,2091 1,2092 1,2093 1,2094 1,2095 1,2096 1,2097 1,2098 1,2099 1,2100 1,2101 1,2102 1,2103 1,2104 1,2105 1,2106 1,2107 1,2108 1,2109 1,2110 1,2111 1,2112 1,2113 1,2114 1,2115 1,2116 1,2117 1,2118 1,2119 1,2120 1,2121 1,2122 1,2123 1,2124 1,2125 1,2126 1,2127 1,2128 1,2129 1,2130 1,2131 1,2132 1,2133 1,2134 1,2135 1,2136 1,2137 1,2138 1,2139 1,2140 1,2141 1,2142 1,2143 1,2144 1,2145 1,2146 1,2147 1,2148 1,2149 1,2150 1,2151 1,2152 1,2153 1,2154 1,2155 1,2156 1,2157 1,2158 1,2159 1,2160 1,2161 1,2162 1,2163 1,2164 1,2165 1,2166 1,2167 1,2168 1,2169 1,2170 1,2171 1,2172 1,2173 1,2174 1,2175 1,2176 1,2177 1,2178 1,2179 1,2180 1,2181 1,2182 1,2183 1,2184 1,2185 1,2186 1,2187 1,2188 1,2189 1,2190 1,2191 1,2192 1,2193 1,2194 1,2195 1,2196 1,2197 1,2198 1,2199 1,2200 1,2201 1,2202 1,2203 1,2204 1,2205 1,2206 1,2207 1,2208 1,2209 1,2210 1,2211 1,2212 1,2213 1,2214 1,2215 1,2216 1,2217 1,2218 1,2219 1,2220 1,2221 1,2222 1,2223 1,2224 1,2225 1,2226 1,2227 1,2228 1,2229 1,2230 1,2231 1,2232 1,2233 1,2234 1,2235 1,2236 1,2237 1,2238 1,2239 1,2240 1,2241 1,2242 1,2243 1,2244 1,2245 1,2246 1,2247 1,2248 1,2249 1,2250 1,2251 1,2252 1,2253 1,2254 1,2255 1,2256 1,2257 1,2258 1,2259 1,2260 1,2261 1,2262 1,2263 1,2264 1,2265 1,2266 1,2267 1,2268 1,2269 1,2270 1,2271 1,2272 1,2273 1,2274 1,2275 1,2276 1,2277 1,2278 1,2279 1,2280 1,2281 1,2282 1,2283 1,2284 1,2285 1,2286 1,2287 1,2288 1,2289 1,2290 1,2291 1,2292 1,2293 1,2294 1,2295 1,2296 1,2297 1,2298 1,2299 1,2300 1,2301 1,2302 1,2303 1,2304 1,2305 1,2306 1,2307 1,2308 1,2309 1,2310 1,2311 1,2312 1,2313 1,2314 1,2315 1,2316 1,2317 1,2318 1,2319 1,2320 1,2321 1,2322 1,2323 1,2324 1,2325 1,2326 1,2327 1,2328 1,2329 1,2330 1,2331 1,2332 1,2333 1,2334 1,2335 1,2336 1,2337 1,2338 1,2339 1,2340 1,2341 1,2342 1,2343 1,2344 1,2345 1,2346 1,2347 1,2348 1,2349 1,2350 1,2351 1,2352 1,2353 1,2354 1,2355 1,2356 1,2357 1,2358 1,2359 1,2360 1,2361 1,2362 1,2363 1,2364 1,2365 1,2366 1,2367 1,2368 1,2369 1,2370 1,2371 1,2372 1,2373 1,2374 1,2375 1,2376 1,2377 1,2378 1,2379 1,2380 1,2381 1,2382 1,2383 1,2384 1,2385 1,2386 1,2387 1,2388 1,2389 1,2390 1,2391 1,2392 1,2393 1,2394 1,2395 1,2396 1,2397 1,2398 1,2399 1,2400 1,2401 1,2402 1,2403 1,2404 1,2405 1,2406 1,2407 1,2408 1,2409 1,2410 1,2411 1,2412 1,2413 1,2414 1,2415 1,2416 1,2417 1,2418 1,2419 1,2420 1,2421 1,2422 1,2423 1,2424 1,2425 1,2426 1,2427 1,2428 1,2429 1,2430 1,2431 1,2432 1,2433 1,2434 1,2435 1,2436 1,2437 1,2438 1,2439 1,2440 1,2441 1,2442 1,2443 1,2444 1,2445 1,2446 1,2447 1,2448 1,2449 1,2450 1,2451 1,2452 1,2453 1,2454 1,2455 1,2456 1,2457 1,2458 1,2459 1,2460 1,2461 1,2462 1,2463 1,2464 1,2465 1,2466 1,2467 1,2468 1,2469 1,2470 1,2471 1,2472 1,2473 1,2474 1,2475 1,2476 1,2477 1,2478 1,2479 1,2480 1,2481 1,2482 1,2483 1,2484 1,2485 1,2486 1,2487 1,2488 1,2489 1,2490 1,2491 1,2492 1,2493 1,2494 1,2495 1,2496 1,2497 1,2498 1,2499 1,2500 1,2501 1,2502 1,2503 1,2504 1,2505 1,2506 1,2507 1,2508 1,2509 1,2510 1,2511 1,2512 1,2513 1,2514 1,2515 1,2516 1,2517 1,2518 1,2519 1,2520 1,2521 1,2522 1,2523 1,2524 1,2525 1,2526 1,2527 1,2528 1,2529 1,2530 1,2531 1,2532 1,2533 1,2534 1,2535 1,2536 1,2537 1,2538 1,2539 1,2540 1,2541 1,2542 1,2543 1,2544 1,2545 1,2546 1,2547 1,2548 1,2549 1,2550 1,2551 1,2552 1,2553 1,2554 1,2555 1,2556 1,2557 1,2558 1,2559 1,2560 1,2561 1,2562 1,2563 1,2564 1,2565 1,2566 1,2567 1,2568 1,2569 1,2570 1,2571 1,2572 1,2573 1,2574 1,2575 1,2576 1,2577 1,2578 1,2579 1,2580 1,2581 1,2582 1,2583 1,2584 1,2585 1,2586 1,2587 1,2588 1,2589 1,2590 1,2591 1,2592 1,2593 1,2594 1,2595 1,2596 1,2597 1,2598 1,2599 1,2600 1,2601 1,2602 1,2603 1,2604 1,2605 1,2606 1,2607 1,2608 1,2609 1,2610 1,2611 1,2612 1,2613 1,2614 1,2615 1,2616 1,2617 1,2618 1,2619 1,2620 1,2621 1,2622 1,2623 1,2624 1,2625 1,2626 1,2627 1,2628 1,2629 1,2630 1,2631 1,2632 1,2633 1,2634 1,2635 1,2636 1,2637 1,2638 1,2639 1,2640 1,2641 1,2642 1,2643 1,2644 1,2645 1,2646 1,2647 1,2648 1,2649 1,2650 1,2651 1,2652 1,2653 1,2654 1,2655 1,2656 1,2657 1,2658 1,2659 1,2660 1,2661 1,2662 1,2663 1,2664 1,2665 1,2666 1,2667 1,2668 1,2669 1,2670 1,2671 1,2672 1,2673 1,2674 1,2675 1,2676 1,2677 1,2678 1,2679 1,2680 1,2681 1,2682 1,2683 1,2684 1,2685 1,2686 1,2687 1,2688 1,2689 1,2690 1,2691 1,2692 1,2693 1,2694 1,2695 1,2696 1,2697 1,2698 1,2699 1,2700 1,2701 1,2702 1,2703 1,2704 1,2705 1,2706 1,2707 1,2708 1,2709 1,2710 1,2711 1,2712 1,2713 1,2714 1,2715 1,2716 1,2717 1,2718 1,2719 1,2720 1,2721 1,2722 1,2723 1,2724 1,2725 1,2726 1,2727 1,2728 1,2729 1,2730 1,2731 1,2732 1,2733 1,2734 1,2735 1,2736 1,2737 1,2738 1,2739 1,2740 1,2741 1,2742 1,2743 1,2744 1,2745 1,2746 1,2747 1,2748 1,2749 1,2750 1,2751 1,2752 1,2753 1,2754 1,2755 1,2756 1,2757 1,2758 1,2759 1,2760 1,2761 1,2762 1,2763 1,2764 1,2765 1,2766 1,2767 1,2768 1,2769 1,2770 1,2771 1,2772 1,2773 1,2774 1,2775 1,2776 1,2777 1,2778 1,2779 1,2780 1,2781 1,2782 1,2783 1,2784 1,2785 1,2786 1,2787 1,2788 1,2789 1,2790 1,2791 1,2792 1,2793 1,2794 1,2795 1,2796 1,2797 1,2798 1,2799 1,2800 1,2801 1,2802 1,2803 1,2804 1,2805 1,2806 1,2807 1,2808 1,2809 1,2810 1,2811 1,2812 1,2813 1,2814 1,2815 1,2816 1,2817 1,2818 1,2819 1,2820 1,2821 1,2822 1,2823 1,2824 1,2825 1,2826 1,2827 1,2828 1,2829 1,2830 1,2831 1,2832 1,2833 1,2834 1,2835 1,2836 1,2837 1,2838 1,2839 1,2840 1,2841 1,2842 1,2843 1,2844 1,2845 1,2846 1,2847 1,2848 1,2849 1,2850 1,2851 1,2852 1,2853 1,2854 1,2855 1,2856 1,2857 1,2858 1,2859 1,2860 1,2861 1,2862 1,2863 1,2864 Ordspråksboken, 1865
  2. Esaias Tegnér, ""Epilog vid magisterpromotionen 1820"
  3. Svea folkkalender 1862: två dussin ordspråk
  4. Ihre 1769, Glossarium suiogothicum, 1-2.