Herbert Tingsten

Herbert Tingsten

Herbert Tingsten (17 mars 1896 – 1973) var en svensk statsvetare och publicist.

• "Demokrati förutsätter jämvikt mellan gemenskap och splittring, mellan samarbete och kamp. Demokratins centrala problem blir att bevara gemenskapen trots konflikterna."
  • Herbert Tingsten citerad på riksdagens webbplats. [1]

• "Tron på demokratien är icke en politisk åskådning i samma mening som exempelvis konservatism, liberalism och socialism. Den innebär en uppfattning om statsstyrelsens form, om tekniken för politiska avgöranden, icke om de statliga beslutens innehåll och samhällets struktur. Den kan alltså betraktas som ett slags överideologi, i den meningen nämligen, att den är gemensam för skilda politiska åskådningar. Man är demokrat, men därjämte konservativ, liberal eller socialist."
  • Herbert Tingsten 1945.

• "I praktiken har såväl nazism som kommunism blivit liberalismens och demokratins fiender. Det är likheterna dessa båda rörelser emellan, icke olikheterna som blivit avgörande. Medlet har varit detsamma: diktaturen, det fullständiga undertryckandet av medborgerlig frihet, den genom hårdhet och masspåverkan säkrade lydnaden. Drömmen om statens avskaffande har förtonat ur kommunismens ideologi, diktaturen har rättfärdigats som permanent statsform, som den sanna demokratin."
  • DN 6/6 1947 & Argument 1948.

• "Den som godtar diktatur, förföljelser och grymheter som medel för vinnande av ett politiskt mål kan visserligen utan inkonsekvens fördöma nazismen och sympatisera med eller stödja kommunismen – han kan finna nazismens mål avskyvärt och kommunismens tilltalande. Men den som tagit avstånd från nazismen på grund av dess metoder, som reagerat just mot diktaturen, förföljelsen och grymheten, han är också skyldig att ta avstånd från kommunismen. Den som visar förståelse för och uppskattning av kommunismen har ingen rätt att fördöma nazismens våldslära och våldsmetoder – det är att spela falskt, att vädja till känslor som icke är bestämmande för den egna uppfattningen. Det är detta systematiska genomförda falskspeleri som utmärker kommunismens agitation mot nazismen före 1939 och efter 1941; 1939-41 var tendensen den motsatta."
  • DN 19/6 1947 & Argument 1948.

• "Tänk bort Amerika, och Västeuropa är inte längre till, det förvandlas till några nya, från Moskva styrda republiker i Sovjetunionen. Den tredje ståndpunkt som nu vill proklamera Europas oberoende av både väst och öst blir därför i praktiken ett försök att bana väg för den ryska erövringen."
  • DN 18/6 1951 & Tredje ståndpunkten – en orimlighet (1951).

• Om socialdemokraternas särställning i det svenska politiska landskapet:

[De andra partierna] uppfattas som planeter, kretsande ­– förvisso icke enligt några fasta eller beräknande lagar – kring den socialdemokratiska solen.

• Håkan A Bengtsson. "Alliansens framgångssaga kan snart vara slut" (arkiverad) dagensarena.se, 28 januari 2017.

• "De åskådningar som sedan årtionden spritt skräck och krig är i viktiga punkter likartade. De tror alla på att det goda uppnås med onda medel. Även Hitler och Mussolini såg vid horisonten en idyll, om också så reglementerad att den för många framstod som ett fängelse. Gemensam för dem alla är tanken att mänskligheten efter ett skede av konflikter, våld och förnedring skall nå, icke precis paradiset, men ett definitivt liv av fred, ordning, lugn och välstånd. Klarast, och utifrån de mest anständiga premisserna, har denna linje utförts i den kommunistiska regim som nu, ett ständigt större och svartare moln, hotar Europa och världen. Man erkänner, man bekänner med glädje att en lång period av förtryck, hårdhet, hierarki är nödvändig för att en gång friheten skall blomma. Lyckan skymtar som belöningen för svårigheterna, lidandet och till och med den frivilligt, som ett provisorium, goddtagna ondskan. Den drömmen, första gången skildrad i Dostojevskijs Onda andar, har åttio år senare blivit en mardröm för oss alla."
  • Utdrag ur tal vid vårfesten i Uppsala 15/5 1948, DN 16/5 och 17/5 1948 & Argument 1948.

• "Det viktiga är att vi inte tror på den förvandling som de totalitära åskådningarna talar om. Vi tror inte på den romantiska dialektik enligt vilken friheten en gång skall bryta fram ur förtryck och underkastelse. Friheten är inte en explosion med tvånget och terrorn som dynamit, utan en mognad frukt av toleransen och sammanlevnaden under skyddet av lagar som siktar till individens frigörelse och säkerhet. Genom ofriheten förbereder man inte friheten, tvärtom. Man fostrar härskare som i varje impuls till självständighet och personligt ansvar ser ett hot mot sitt välde. Man fostrar behärskade , vilkas enda förhoppning blir att genom en orolig och välsinnad lydnad göra sig förtjänta av en subaltern existens. Friheten vid horisonten försvinner, kvar blir tvånget, bugningarna, hårdheten och ångesten. En enskild människa kan inte förverkliga tanken att genom ett tomt och disciplinerat liv köpa sig frihet på ålderdomen. Ett folk eller en mänsklighet kan det än mindre. Vad man lockar oss med är en framtid av frihet, vad man omedelbart vill ge oss är en samtid av andligt elände; följer vi lockelsen, får vi eländet, men våra efterkommande får aldrig friheten."
  • Utdrag ur tal vid vårfesten i Uppsala 15/5 1948, DN 16/5 och 17/5 1948 & Argument 1948.

• "Man utnyttjar alla skäl till missnöje, begagnar inför varje samhällsgrupp de argument som passar den, för en i ordets mest egentliga mening ohämmad propaganda; kom ihåg att Hitler nådde makten inte genom att tala om krig, utan genom att utlova högre tullar åt bönderna, större trygghet åt arbetarna och minskad socialpolitik åt företagarna och att Lenins vallöften var jord och fred, inte socialisering och diktatur. Lögn och politik är begrepp som aldrig varit varandra främmande, men först de totalitära riktningarna har uppfunnit vad man kan kalla den totala lögnen, den lögn som kallar slaveri frihet och despoti folkstyrelse och som frukas på alla områden, i alla doser, mot alla grupper. Dessa metoder är möjliga därför att rörelsen, om den vinner väldet, icke riskerar ansvar och redovisning. Då neslås allt motstånd, och de som vågar påminna om givna löften ställs inför exekutionsplutonerna eller skickas till slavlägren."
  • Utdrag ur tal vid vårfesten i Uppsala 15/5 1948, DN 16/5 och 17/5 1948 & Argument 1948.