Den här artikeln innehåller citat utan källhänvisning.
Alla citat måste kunna styrkas. Se Wikiquote:Källor för mer information.
Demokrati är ett politiskt system i vilket regeringsmakten i princip företräder folkviljan, sådan den framkommer genom fria, allmänna och hemliga val och där vissa medborgerliga rättigheter, såsom yttrande- och församlingsfrihet, är garanterade.
Demokratin är den sämsta bland de goda styrelseformerna, men den bästa bland de dåliga. […] Om i en demokratisk stat en eller flera medborgare ha så överlägsna förtjänster, att man icke kan jämföra denne eller dessa medborgares förtjänster eller inflytande med övriga medborgares, så kan man icke längre anse dem tillhöra staten. Att inom samhället behandla dem som övriga medborgares jämlikar vore orätt mot dem, då de äro dessa så avsevärt överlägsna. Man tycker, att en sådan man borde betraktas som en Gud bland människorna. Det är tydligt, att lagarna äro nödvändiga endast för dem, som genom härkomst och begåvning äro jämlikar, men att för dem, som höja sig över dessa, finns det inga lagar. De äro själva sina egna lagar. Den, som ville giva dem föreskrifter, skulle göra sig löjlig, och törhända skulle han förtjäna samma svar, som Antisthenes' lejon gåvo hararna, som talade för jämlikhet mellan alla djur. Detta är anledningen till, att de demokratiska staterna, vilka mer än alla andra äro angelägna om jämlikhet, infört ostracism. Så snart man såg en medborgare höja sig över de andra tack vare sitt anseende eller sina rikedomar, genom mängden av sina beundrare eller på grund av politiskt inflytande, drabbades han av ostracism och tvangs att lämna staten. Han var lik Herkules, som övergavs av Argonauterna, därför att Argo, deras skepp, förklarade att han var så tung att det icke kunde bära honom.
Demokrati måste vara något mer än två vargar och ett lamm som röstar om vad som ska ätas till middag.
James Bovard, Lost Rights: The Destruction of American Liberty (1994)
Skillnaden mellan en demokrati och en diktatur är att i en demokrati så röstar man först och lyder sedan order – i en diktatur behöver man inte spilla tid på att rösta.
Traditionen ger en röst åt våra förfäder. Det är de dödas demokrati. Traditionen vägrar att underkasta sig den lilla och arroganta oligarki (fåmansvälde) av de som råkar finnas just här och nu.
Demokratin liksom uppfostrar barnen till förakt för deras fäder och mödrar. Det finns intet annat ord, huru oskyldiga och goda avsikterna än må vara. Tänk efter! Demokratin förnekar först och främst denna första kompetens: de dödas förmåga att föra och leda dem som leva. Det är en av dess väsentliga och fundamentala grundsatser, att en generation icke skall ha några band, som förena den med föregående generationer.
Den politiska korrekthetens värld är en värld där demokratin är överflödig eftersom alla sanna demokrater har samma idéer och resten per definition är antidemokrater som ska exkluderas.
Vi får inte heller glömma att det ofta har rått mycket större kulturell och andlig frihet under en självhärskare än under vissa demokratier, och det är åtminstone tänkbart att en demokratisk regim under en mycket homogen och doktrinär majoritet kan vara lika förtryckande som den värsta diktatur.
Friedrich von Hayek i Vägen till träldom: till socialister i alla partier (2018) [1944], s. 127
Fascismen bekämpar hela det demokratiska idékomplexet och avvisar både dess teoretiska premisser och dess praktiska tillämpningar. Fascismen förnekar att majoriteten, genom det blotta faktum att den utgör majoritet, kan styra det mänskliga samhället. Den förnekar att en majoritet kan styra genom att rådfrågas med jämna mellanrum och den bejakar människornas ohjälpliga, fruktbärande och välgörande olikhet, som aldrig kan utjämnas genom en så mekanisk process som den allmänna rösträtten.
Folkväldet kritiserar de Maistre men han är samtidigt benägen att se det som ett tomt sken. Folket utövar i realiteten aldrig makten, egentligen finns blott monarkier och oligarkier. Att kräva folkets representerande genom val är lika orimligt som att föreslå, att barn, dårar eller försvunna personer själva skall utse sina förmyndare eller målsmän.
Det finns en gräns för användningen av demokratiska metoder. Man kan fråga tågpassagerarna vilken vagn de vill åka i. Men det är omöjligt att fråga dem om man får dra i nödbromsen när tåget i full fart hotas av en olycka.
