Joseph de Maistre

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Varje folk har den regering det förtjänar.

Joseph-Marie, comte de Maistre (franska: [də mɛstʁ]), född 1 april 1753 i Chambéry, död 26 februari 1821 i Turin, var en savojardisk filosof, författare, advokat och diplomat. Han var den mest inflytelserike företrädaren för kontrarevolutionen och den auktoritära konservatismen under perioden som följde omedelbart efter franska revolutionen. Han räknas som en av konservatismens portalfigurer.

Citat[redigera]

Examen d'un écrit de Jean-Jacques Rousseau (1795)[redigera]

Statsstyrelsen är en verklig religion; den har sina dogmer, sina mysterier, sina präster.
  • Människan behöver för att uppföra sig väl icke problem utan tro . . . intet är så väsentligt för henne som fördomarna.
    • Översättning hämtad från Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 30
  • Statsstyrelsen är en verklig religion; den har sina dogmer, sina mysterier, sina präster. Att underkasta den diskussion är att döda den, ty den lever av politisk tro.
    • Ibidem, s. 31
  • En författning är ingenting annat än den politiska livsform, som anvisats varje folk av en högre makt.
    • Ibidem, s. 32
  • Monarkien är den evige matematikerns verk . . . och maskinens största förtjänst är att även en obetydlig person kan få den att funktionera.
    • Ibidem, s. 33

Considérations sur la France (1796)[redigera]

  • De verkliga lagstiftarna utmärks av att de aldrig är vad man kallar lärda, att de inte skriver något, att de handlar mera av instinkt och ingivelse än av förnuftsskäl.
    • Ibidem, s. 30
Jag har under mitt liv sett fransmän, italienare, ryssar osv. […] men vad angår människan, förklarar jag mig aldrig ha träffat henne.
  • Jag har under mitt liv sett fransmän, italienare, ryssar osv.; jag vet till och med, tack vare Montesquieu, att man kan vara perser; men vad angår människan, förklarar jag mig aldrig ha träffat henne.
    • Ibidem, s. 32
  • En författning är lösningen på följande problem: att finna de lämpliga lagarna, då man känner en viss nations befolkning, seder, religion, geografiska läge, politiska förbindelser, förmögenhet samt goda och dåliga egenskaper.
    • Ibidem, s. 32–33

Les Soirées de Saint-Pétersbourg (1821)[redigera]

Det är fantasin som förlorar fältslagen.
  • Är [bödeln] en människa? Ja: Gud mottar honom i sitt hus och hör hans bön. Han är ingen förbrytare. Ändå kan man inte säga på något språk, att han skulle vara exempelvis dygdig, en ärans man eller uppskattad. Ingen moralisk hyllning skulle passa honom, då den skulle bygga på en relation till andra människor, vilket han inte har.
Och ändå vilar all storhet, all makt och all hierarki på bödeln. Han är all mänsklig förenings skräck och band. Tag bort denna fruktansvärda funktionär från världen, och ni skall uppleva, att ni omedelbart faller ner i kaos, att tronerna störtar och samhället upplöses.
  • Det är fantasin som förlorar fältslagen.
    • "Sjunde dialogen", s. 221. Översättning hämtad från Livet.se.

Lettres à un Gentilhomme Russe sur l'Inquisition Espagnole (1822)[redigera]

  • Det är på grund av inkvisitionen, som det under de senaste 300 åren funnits mera lycka och lugn i Spanien än i det övriga Europa.
    • Översättning hämtad från Herbert Tingsten, De konservativa idéerna (1939), s. 34

Brevkorrespondens[redigera]

  • Varje folk har den regering det förtjänar.
    • Originalcitat:
      Toute nation a le gouvernement qu'elle mérite.
    • Brev 76 (27 August 1811) i Lettres et Opuscules. Översättning hämtad från Livet.se. Citatet är ofta felaktigt tillskrivet mera välkända kommentatorer såsom Alexis de Tocqueville and Abraham Lincoln.
  • Jag vet inte hur det är att vara en skojare, för det har jag aldrig varit, men att vara en hederlig man är avskyvärt.
    • Brev till riddare de Saint-Réal (21 December 1816) i Œuvre critique, xiv, s. 10. Översättning hämtad från Livet.se.

Citat om Joseph de Maistre[redigera]

  • De Maistres arbeten får färg och intresse genom en blandning av mystik och cynism; han liknar stundom en konversatör, som i sin strävan att vara kvick och överraskande säger vilka absurditeter som helst, men han har också, liksom Burke, skapat en rad spirituella sentenser av tillräcklig rimlighet för att ingå i den allmänna politiska diskussionens arsenal. Ett drag av skepsis och pessimism synes bilda bakgrunden till hans paradoxer; under trosvissheten spåras ett slags intellektuell frigjordhet, som står förtvivlan nära.
  • de Maistre var en levande människa, en djärv och stridsglad kämpe med utomordentlig förmåga att ge polemiska utfall slagkraft och att bli uppmärksammad genom chockerande paradoxer.
    • Paul Krüger, "Fransk och sydromansk litteratur 1800–1857" i Bonniers allmänna litteraturhistoria: Romantiken (1970), s. 273
  • Det finns människor, som med stor omsorg och närsynthet granskar tillvarons detaljer, ger dem deras beskrivning, ofta i noggrant genomförda klassifikationer, för att sedan delge omgivningen resultaten av sina lärda mödor. Men det finns människor, som stiger upp på bergshöjderna för att därifrån skåda ut över allt större områden. Det är människor, som förblir bosatta där uppe i sina makroskopiska betraktelser och som inte ens som Nietzsches Zarathustra gör några tillfälliga besök hos befolkningen i dalarna. de Maistre tillhör dessa alptopparnas människor. Han bedriver ingen vetenskaplig analys, han kartlägger. Över den mikroskopiska rörligheten och föränderligheten finnes en oföränderlig ordning. Över det relativa står det absoluta, över det tillfälliga står det principiella. Över tid och rum står evigheten. Över skapelsen står Skaparen.
    • Tage Lindbom, "Joseph de Maistre" i Jakobs Stege (1979:1), s. 47
  • Ordet konservatism finns ej i Joseph de Maistres språkbruk. Han vill återupprätta värden, som i det modernistiska segertåget hotar att fullkomligt förintas, och han förkunnar dessa värden som det stora alternativet i det föränderlighetens århundrade, som 1800-talet är. Han är en av detta sekels stora tänkare, men han går på varje väsentlig punkt så totalt emot det, som vi med ett modernt ord kallar tidsströmmen. Det är därför som han drabbas av att först bli förvanskad och förnekad, sedan glömd. Däremot uppstår under 1800-talets senare hälft rörelser, som ibland förbundits med Joseph de Maistres namn, och som kommit att benämnas konservativa.
    • Tage Lindbom, "Reaktion och romantik" i Modernismen (1995), s. 103
  • Det finns figurer i idéhistorien som varit betydelsefulla därför att de drivit sina idéer till dramatiska ytterligheter. En sådan är den franske författaren och diplomaten Joseph de Maistre, som under decennierna kring sekelskiftet 1800 med oöverträffad briljans formulerade en extrem konservatism.
    • Gunnar Fredriksson, "Filosofen som försökte stoppa historiens gång" i Aftonbladet (8 juli 1998)
  • De Maistre anses, som en följd av sitt resoluta försvar för tronen, svärdet och altaret vara en av konservatismens farligaste tänkare. Det är därför inte förvånande att hans namn anförs av vänsterakademiker som vill slå hål på idén om en harmlös, borgerlig konservatism.
  • Mycket av Maistres tankegods kan förefalla främmande idag men han sätter fingret på viktiga frågor inom religion och det politiska livet som alltjämt är aktuella.
  • Trots att de Maistre av idéhistoriker gärna avfärdas som en hopplös reaktionär, en skolastisk doktor som föddes flera århundraden för sent eller som en förlöpare till den senare fascismen, så är det inte detta intryck som infinner sig vid läsning av hans många skrifter. Det första som möter läsaren är en briljant stilkonst, som bland annat gjorde avtryck på den i sin egen rätt briljante stilisten Charles Baudelaire. Här finns också utrymme för humor, ironi och sarkasm. Inte minst Sankt Petersburgs-dialogerna genljuder av ett gott temperament och utgör förvånansvärt rolig läsning.
Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Joseph de Maistre