Hoppa till innehållet

Vladimir Lenin

Från Wikiquote

Vladimir Lenin, egentligen Vladimir Ilitj Uljanov (ryska: Влади́мир Ильи́ч Улья́нов), född 22 april 1870, död 21 januari 1924, var en rysk revolutionär och marxistisk teoretiker, Sovjetunionens ledare 1917–1924.

Samlade verk

[redigera]
  • Ty vi har alltid vetat och upprepade gånger påvisat, att bourgeoisin inte håller sig vid makten endast med våld, utan också med hjälp av massornas bristande medvetenhet deras inrotade vanor, deras förtryck och bristande organisation.
    • Samlade skrifter i urval, band 10, sid. 48.

Valda verk

[redigera]
  • Ordet organisation användes vanligen i två betydelser, en vidsträckt och en inskränkt. I inskränkt betydelse betecknar det en enskild cell av ett människokollektiv, även ett högst lösligt sammanfogat. I vidsträckt betydelse betecknar det en summa av dylika celler, sammanslutna i en helhet. Exempelvis flotta, armé, stat betecknar sålunda samtidigt en summa av organisationer (i ordets inskränkta betydelse) och en varietet av en samhällelig organisation (i ordets vidsträckta betydelse). Undervisningsdepartementet är en organisation (i ordets vidsträckta betydelse), ett undervisningsdepartement består av en mängd organisationer (i ordets inskränkta betydelse). På samma sätt är också partiet en organisation, måste vara en organisation (i ordets vidsträckta betydelse): samtidigt måste partiet bestå av en hel mängd olikartade organisationer (i ordets inskränkta betydelse). När kamrat Axelrod talar om gränsdragning mellan begreppen parti och organisation, har han för det första inte tagit i betraktande denna skillnad mellan den vidsträckta och den inskränkta betydelsen av ordet organisation och för det andra inte märkt att han själv blandat ihop organiserade och oorganiserade element i en enda röra.
    • Valda verk I:1 sidan 430-431 i svenska upplagan, 1956.
  • Vi går framåt i en sammansluten skara på en brant och mödosam väg stadigt hållande varandra i händerna. Vi är omgivna av fiender på alla håll, och vi är nästan alltid utsatta för deras eld. Vi har sammanslutit oss enligt ett fritt fattat beslut just för att bekämpa fienderna och inte hamna i det närliggande träsket, vars invånare från första stund har klandrat oss för att vi avskilt oss i en särskild grupp och valt kampens väg i stället för försoningens.
  • Förtryckarklasserna belönade de stora revolutionärerna under deras livstid med ständiga förföljelser, mötte deras lära med det vildaste hat, den mest rasande illvilja och den hejdlösaste lögn- och förtalskampanj. Efter deras död försöker man förvandla dem till menlösa helgon, så att säga kanonisera dem, ge deras namn en viss ryktbarhet för att "trösta" de förtryckta klasserna och slå blå dunster i ögonen på dem, medan den revolutionära lärans innehåll kastreras och banaliseras och dess revolutionära skärpa avtrubbas. En sådan "bearbetning" av marxismen har f.n. bourgeoisin och opportunisterna inom arbetarrörelsen enat sig om. De glömmer, åsidosätter och förvränger lärans revolutionära sida, dess revolutionära väsen. De skjuter i förgrunden och förhärligar det, som är antagligt eller synes vara antagligt för bourgeoisin.
    • Staten och revolutionen sid. 8, Proletärkultur.

Valen till konstituerande församlingen och proletariatets diktatur

[redigera]
  • Herrar >>socialister>> av II Internationalen, vilka är fullproppade av småborgerliga fördomar och vilka har glömt det viktigaste i Marx' lära om staten, betraktar statsmakten som ett slags heligt ting, som en avgud eller som resultaten av formella omröstningar, som >>den konsekventa demokratins>> absoluta uttryck (eller hur dylikt nonsens än må kallas). De ser inte i statsmakten helt enkelt ett verktyg, som olika klasser kan och måste använda (och förstå att använda) för sina klassyften. Bourgeoisin har använt statsmakten som ett verktyg för kapitalistklassen mot proletariatet, mot alla arbetande. På detta sätt har det varit även i de mest demokratiska borgerliga republiker. Endast förrädarna mot marxismen har >>glömt>> detta.
    • Valen till konstituerande församlingen och proletariatets diktatur sid. 17, Förlaget för litteratur på främmande språk, Moskva, 1955.

Övrigt

[redigera]
  • Man säger att den gamla skolan var en skola med stryk, drill och plugg. Det är riktigt, men man måste dock skilja mellan det dåliga och det för oss nyttiga i den gamla skolan, man måste välja ut det som är nödvändigt för kommunismen. Den gamla skolan var en pluggskola, den tvingade människorna att slå i sig en massa onyttig, överflödig, död kunskap, som förtorkade hjärnan och gjorde den unga generationen till byråkrater. Man skulle begå ett fatalt fel, om man härur drog slutsatsen att man kan bli kommunist utan att tillägna sig det av mänskligheten hopade vetandet. Det är felaktigt att tro, att det räcker att tillägna sig de kommunistiska lösningarna, slutsatserna av den kommunistiska vetenskapen, utan att göra sig förtrogen med den summa av fakta vilkas resultat kommunismen är. Vi skall inte överta de metoder, med vilka ungdomens hjärnor stoppades fulla med en massa kunskaper, som till nio tiondelar var onödiga och till en tiondel vanställda. Men detta betyder inte att vi kan nöja oss med de kommunistiska slutsatserna och endast behöver lära de kommunistiska lösningarna utantill. På det viset skapar man ingen kommunism. Kommunist kan blott den bli, som berikar sitt vetandet med alla de skatter, som hopsamlats av mänskligheten.
    • Tal på Rysslands Kommunistiska Ungdomsförbunds tredje allryska kongress 1920. Återgivet i Vår tid, nr 4/45, sid. 17.


  • Det är fullkomligt tänkbart, att arbetarna i ett visst land störtar bourgeoisien, innan ens en enda av de viktigaste demokratiska omgestaltningarna blivit fullständigt genomförd. Men det är fullkomligt otänkbart, att proletariatet som historisk klass kan besegra bourgeoisien, om det inte förbereds härför genom undervisning i den mest konsekventa och helhjärtade revolutionära demokratismens anda[.]

Förfalskade citat

[redigera]
  • I vår kamp om makten får vi inte hejdas av några principer. Vi bör vara beredda till vilka trick, olagliga metoder och lögner som helst. Om vi för kommunismens skull är tvungna att utrota nio tiondelar av befolkningen, får vi inte vika tillbaka för detta offer.
    • Citatet avslöjat som förfalskning. [2]

Citat om Lenin

[redigera]
  • För det ryska folket framstod han allmänt som en halvgud, omstrålad av en nimbus, som sent kommer att förblekna, och kring vilken redan långt före hans död spunnits en utomordentligt stark tradition. Hans anseende var kolossalt, och detta icke blott bland kommunisterna utan även och kanske allra mest bland dem, som hoppades på bolsjevismens undergång. Han hade ju en sällsynt kraftig vilja och enastående förståndsgåvor och det är ju han, som drivit igenom bl.a. den nya ekonomiska politik som Ryssland alltjämt för. Vilka följder hans död kan komma att få för rysk inre såväl som yttre politik är svårt att säga, men omöjligt är inte, att det kan få stora politiska konsekvenser.
  • I Ryssland, detta land där tvånget att lida rosas som en universalmedicin för själens hälsa, har jag inte träffat någon som hatar och föraktar människornas smärta och lidande så djupt och intensivt som Lenin. Hans orubbliga tro var att eländet ingalunda är den obotliga förutsättningen för vårt liv utan en skamfläck som människan bör och kan utplåna.
  • Den nuvarande världssituationen har uppenbarligen undergått enorma förändringar sedan Lenins livstid; men alla dessa förändringar, långt från talet om att leninismen är föråldrad, har mer och mer tydligt bekräftat de sanningar som blottlagts av Lenin.
  • I det gigantiska verk, som bolsjevikerna utfört först genom den totala nedbrytningen av tsarismens Ryssland och sedan genom sitt återuppbyggnadsarbete kommer Lenin att leva. Han var en mäktig ande och en genial politiker.

Externa länkar

[redigera]
Wikipedia har en artikel om:
Vladimir Lenin
Politiska filosofer
Klassiska AristotelesAureliusCiceroKonfuciusLao ZiPlatonPlutarchosSokratesSun Zi
Konservativa AquinoBonaldBurkeCarlyleColeridgeComteDanteDisraeliDurkheimFichteGuénonHallerHegelHobbesHumeJüngerKirkLe BonMaistreMaurras • Müller • Novalis • OakeshottParetoPetersonSavignySchmittScrutonSolzjenitsynSpenglerStrauss
Liberala AronBenthamBerlinEmersonFranklinHayekJeffersonKantLockeMaritainMillMisesMontesquieuNietzscheNozickOrtegaPopperRandRawlsSmithSowellSpencerStirnerThoreauTocquevilleVoltaireWeberWollstonecraft
Socialistiska Adorno • BakuninBernsteinCamusChomskyde BeauvoirDu BoisEngelsFanonFoucaultFourierFrommGoldmanGramsciHabermasKropotkinLeninLuxemburgMaoMarcuseMarxMüntzerPaineRousseauRussellSartreShawTrotskijŽižek
Övrigt ArendtGandhiLutherMachiavelliMorePizanWeil