Hoppa till innehållet

Roger Scruton

Från Wikiquote
Konservatismen går ut på att förvalta den sociala ekologin.

Sir Roger Vernon Scruton, född 27 februari 1944 i Buslingthorpe i Lincolnshire, död 12 januari 2020 i Brinkworth i Wiltshire, var en brittisk filosof och författare som inriktade sig på estetik och politisk filosofi, i synnerhet befrämjandet av traditionellt konservativa ståndpunkter.

Citat[redigera]

The Meaning of Conservatism (1980)[redigera]

  • Man kan inte fritt välja sina seder, traditioner och institutioner, därför att utan dem hade det inte funnits något val att göra.
    • S. 112, citerat av Jakob E:son Söderbaum i Modern konservatism (2020), s. 187

The Philosopher on Dover Beach (1990)[redigera]

  • Vår existens såsom politiska varelser är inte en konsekvens av staten, utan av sfärer av social lojalitet, och det är genom sådan lojalitet som staten kan existera.
    • S. 328, citerat av ibidem, s. 174
  • Ingen filosof är så väsentlig för vår tid, eller för det intellektuella arvet för moderna konservativa, som Hegel.
    • S. 41, citerat av ibidem, s. 178

Filosofi för den moderna människan – en ingång till tankens värld (1998)[redigera]

  • Den historiska karaktären av våra passioner och vår vördnad innebär att de framträder ödesdigert intrasslade i de omständigheter som väckte dem, och att de kan omvandlas till universella lagar endast genom att skiljas från sina rötter, varvid de förlorar vital kraft.
    • S. 123

A Political Philosophy – Arguments for Conservatism (2006)[redigera]

  • Konservatismen går ut på att förvalta den sociala ekologin. Frihet är givetvis en del av den ekologin, eftersom den utgör en förutsättning för att sociala organismer ska kunna anpassa sig. Men frihet är inte det enda eller det sanna målet för politiken. Konservatismen inbegriper bevarandet av ett samhälles gemensamma resurser – sociala, materiella, ekonomiska och andliga – och motstånd mot social oordning och nedgång i alla dess former.
    • S. ix, citerat av Jakob E:son Söderbaum i Modern konservatism (2020), s. 61
  • Konservatismen betonar historiska lojaliteter, lokala identiteter och den sorts långsiktiga engagemang som framväxer bland människor genom de dygder som följer av deras lokala och begränsade hängivenhet. Medan socialism och liberalism har inneboende globala syften, har konservatismen inneboende lokala syften: ett försvar av någon ficka av socialt kapital mot den anarkiska förändringens krafter.
    • Ibidem

Kultur räknas: tro och känsla i en belägrad värld (2009) [2007][redigera]

  • När Oswald Spengler 1921 publicerade Västerlandets undergång, betraktade han kristendomen som hjärtat i västerländsk kultur. Men han framhöll att vår en gång så rika och levande kultur hade ersatts av den livlösa idén om en simpel »civilisation«. När kultur ger vika för civilisation, menade Spengler, går vi in i en tid av förfall.
    • S. 21
  • I motsats till vetenskapen är kulturen inte en samling faktisk information eller teoretiska sanningar, inte heller är den någon färdighetsövning, vare sig retorisk eller praktisk. Ändå är den en kunskapskälla, emotionell kunskap som handlar om vad vi gör och hur vi känner. Vi överför denna kunskap genom ideal och exempel, genom bilder, berättelser och symboler. Vi överför den med olika former av musikrytmer och genom strukturer och mönster i vår uppbyggda omgivning. Dessa kulturella uttryck uppstår som ett svar på det mänskliga livets upplevda svaghet och förkroppsligar ett kollektivt erkännande att vi är beroende av saker som ligger utom vår kontroll. Varje kultur är därför rotad i religion och från denna rot sprider sig moralkunskapens växtsaft till alla förgreningar av spekulationer och konst.
    • S. 25–26
  • Idag har vi nått till den extrema situation där varken elitkulturen eller den folkliga underhållningen hör till religionsutövandet men där båda, på hemliga och inte så hemliga vis, bär på religiösa intryck och bär in, i den värld av upplyst sunt förnuft som nu omger oss, värdefulla kärl av det förbryllande mörker ur vilket mänskligheten kommit och till vilket en del av oss ännu längtar.
    • S. 61
  • Konsten har långsamt övertagit religionens uppgift att symbolisera att symbolisera de andliga sanningar som ligger utanför vetenskapens räckvidd. På så vis, när religionen tappat greppet om den gemensamma fantasin, har kulturen kommit att framstå som alltmer viktig, eftersom den är den pålitligaste kanalen för att förmedla högtstående etiska tankar till skeptiska intellekt.
    • S. 61–62
  • Komedi är ett grundläggande drag i varje seriös kultur.
    • S. 85
  • Genom att lära unga att uppskatta de visuella konsterna och att skapa egna konstverk introducerar man dem till en livsform där Mästaren är vägledare och auktoritet. Man öppnar för dem ett helt annat slags medlemskap än det de känner till bland sina jämnåriga. Man lär dem att se världen med en blick som vet vad världen har betytt och fortfarande kan betyda för det mänskliga sinnet.
    • S. 110
  • Intressant nog riktade Adorno och hans medhjälpare i Frankfurtskolan sin kritik, inte mot den västerländska civilisationens högkultur – vars väktare de betraktade sig själva som – utan mot den »masskultur« som låg i krig med den och vilken de envisades med att betrakta som en följd av kapitalismen.
    • S. 116
  • En av de skadligaste följderna av förkastandets kultur är att den får folk att tro att eliten står över folkmassan med en avståndstagande och förlöjligande attityd. »Kultur« blir till ett vapen som riktas mot de okunniga och mot deras moraliska och religiösa skrupler. Den västerländska kulturen, som jag har försvarat i denna bok, är i själva verket raka motsatsen – ett svärd som reses till »den vanliga människans« försvar av vår skyddsängel kunskapen.
    • S. 156
  • Vid tiden för den industriella revolutionen, när folk för första gången slogs av tanken att vår miljö är sårbar, att allt som vi är beroende av kan slösas bort och förgiftas till följd av vår galna vanvård, uppstod en estetisk rörelse som hade naturlig skönhet som sitt övergripande mål. […] Nu skulle man kunna säga att detta åberopande av estetiska värden, som ledde till den stora revolutionen inom konstnärlig känslighet som vi finner hos Novalis, Wordsworth, Beethoven, Schubert, Friedrich och Constable, hade en funktion – nämligen att skydda världen från vår rovdrift.
    • S. 159–160
  • Jag misstänker att mänskligheten ofta har gått in i perioder som vår, där vanan att göra värderingar och sökandet efter inneboende värden har minskat eller försvunnit. När detta hände förr efterlämnades emellertid inga vittnesbörd om det eftersom ett samhälle utan kultur förlorar sitt minne och också mister sin vilja att föreviga sig själv med varaktiga monument.
    • S. 163

How to Think Seriously About the Planet (2012)[redigera]

  • Oikofili innebär en naturlig böjelse för det historiska och bevarandet av det förflutna, inte av nostalgiska skäl utan utifrån en önskan att leva såsom ett bibehållet medvetande bland de bestående tingen. I den sanna konserverande andan betraktas det förflutna inte såsom arvegods som kan köpas på marknaden, utan såsom ett levande arv vi fått, någonting som lever vidare just därför att det lever i och genom mig själv. Att fullt ut äga sin existens i tiden innebär att vara medveten om förlust och att alltid vilja arbeta för att reparera den förlusten.
    • Citerat av ibidem, s. 59–60

How to be a conservative (2014)[redigera]

  • Konservatismen börjar med ett sentiment som varje vuxen människa enkelt kan instämma i, att goda ting är enkla att förgöra, inte lika enkla att bygga upp.
    • Citerat av Catarina Kärkkäinen i Liberal och konservativ gemenskap – ett försvarstal (2022), s. 16
  • Vi är behövande varelser, och vårt största behov är behovet av hemmet – den plats där vi finner skydd och kärlek. Vi uppnår detta hem genom föreställningar om vår egen tillhörighet. Vi kan inte uppnå det ensamma, utan bara tillsammans med andra. Och alla våra försök att få våra omgivningar att se ut som vi önskar – genom att dekorera, ordna och skapa – utgör försök att utsträcka välkomnandet av oss själva och de vi älskar.
När vi förstår saker och ting rätt kommer vi bli motiverade att åter placera dygden och de goda vanorna där de hör hemma – i centrum för det personliga livet.
  • När vi förstår saker och ting rätt kommer vi bli motiverade att åter placera dygden och de goda vanorna där de hör hemma – i centrum för det personliga livet.
    • On Human Nature (2017), s. 112, citerat av ibidem, s. 200–201

Conservatism: An Invitation to the Great Tradition (2017)[redigera]

  • För oss människor är det naturligt att bo i samhällen, sammanhållna av en ömsesidig tillit. Vi har behov av ett gemensamt hem, en plats där vi känner oss trygga, där vårt anspråk på att bebo platsen ifråga inte bestrids, och där vi kan be andra om hjälp i hotfulla lägen. Vi behöver fred med våra grannar och procedurerna för att tillförsäkra oss denna fred. Vi behöver också den kärlek och det skydd som familjelivet erbjuder. Att gå in för att ändra på den mänskliga tillvaron i något av dessa avseenden innebär att kränka grundläggande förutsättningar i vår biologi och i den sociala reproduktionens behov.
    • S. 4, citerat av ibidem, s. 59
  • En förståelse för den mänskliga individen såsom en social artefakt visar att ojämlikhet är naturligt, att makt är del av ett komplext gott, och att begränsningar är en nödvändig ingrediens i den enda frihet vi kan värdesätta.
    • Ibidem, s. 60

Citat om Scruton[redigera]

  • Det är lätt att få intrycket att Roger Scruton aktivt söker rollen som intellektuell paria i ständig konflikt med allt och alla. Något ligger det antagligen i det. Det finns en konservativ romantik i att välja strider som är förlorade, att inte inbilla sig att man kan vända eller stoppa modernitetens triumfvagn men vilja vara slaven som irriterar med dödlighetens budskap. Scruton har sagt om en del av sina strider – kampen mot modernistisk arkitektur och försvaret av rävjakt, till exempel – att han »tycker att det är trevligt att förlora dem på ett sätt som skapar oro hos folk med motsatt uppfattning«.
    • Johan Hakelius, inledning till Roger Scrutons Kultur räknas: tro och känsla i en belägrad värld (2009) [2007], s. 12
  • Ofta framställdes Scruton som en udda fågel. Han hade ofta svårt att passa in, vilket var klart redan under tiden som student. För några år sedan anmärkte han att redan under sin studietid vid Cambridge var han de tre saker som hans omgivning hade svårast att acceptera: proletär, heterosexuell och höger. Hans böcker om kontroversiella ämnen, från sex till postmodernism, bidrog till det utanförskapet.
  • Genom Scrutons böcker löper som en röd tråd kärleken till det som är vackert och storslaget, som är värt att värna och slå vakt om. De är en påminnelse om att den konservativa reflexen är en positiv sådan, oavsett om det rör sig om ett landskap, ett stadskvarter eller det litterära kulturarvet: det här är någonting vackert och värt att älska, förstör det inte.
  • Roger Scruton har från 1980-talet varit den tänkare som mer än någon annan vidareutvecklat den konservativa filosofin i linje med både Burke och Hegel.
    • Jakob E:son Söderbaum, Modern konservatism (2020), s. 48
  • Scruton är relativt lättläst även i det mer filosofiska formatet – han är en litteratör med vacker språkdräkt och är lättillgänglig även i de mest avancerade resonemangen, överhuvudtaget en utmärkt dörröppnare till den politiska filosofins komplexa värld.
    • Ibidem, s. 62

Externa länkar[redigera]

Politiska filosofer
Klassiska AristotelesAureliusCiceroKonfuciusLao ZiPlatonPlutarchosSokratesSun Zi
Konservativa AquinoBonaldBurkeCarlyleColeridgeComteDanteDisraeliDurkheimFichteGuénonHallerHegelHobbesHumeJüngerKirkLe BonMaistreMaurras • Müller • Novalis • OakeshottParetoPetersonSavignySchmittScrutonSolzjenitsynSpenglerStrauss
Liberala AronBenthamBerlinEmersonFranklinHayekJeffersonKantLockeMaritainMillMisesMontesquieuNietzscheNozickOrtegaPopperRandRawlsSmithSowellSpencerStirnerThoreauTocquevilleVoltaireWeberWollstonecraft
Socialistiska Adorno • BakuninBernsteinCamusChomskyde BeauvoirDu BoisEngelsFanonFoucaultFourierFrommGoldmanGramsciHabermasKropotkinLeninLuxemburgMaoMarcuseMarxMüntzerPaineRousseauRussellSartreShawTrotskijŽižek
Övrigt ArendtGandhiLutherMachiavelliMorePizanWeil