Konst

Citat

• Konsten är människans natur.
  • Edmund Burke i Appeal from the New to the Old Whigs (1791), citerat av Claus Bryld i Edmund Burke: konservatismens profet (2020), s. 122

• Konsten är lång, livet är kort.
  Originaltext:
  Ars longa, vita brevis.
  • Hippokrates

• Sålunda skapar de bofasta de bildande konsterna (byggnadskonsten, bildhuggarkonsten, målarkonsten), det vill säga de konstarter som avbildar de former som utbreder sig i rummet. Nomaderna skapar de ljudande konsterna (tonkonsten, diktkonsten), det vill säga de konstarter som avser de former som utspelas i tiden. Ty all konst är till sitt ursprung väsentligen symbolisk och rituell, och det är först genom en till ytterlighet gången urartning, ja i verkligheten en mycket nyligen inträffad sådan, som den mister denna heliga karaktär för att slutligen bli den rent profana "lek" den nedsatts till hos våra samtida.
  • René Guénon, Kvantitetens herravälde och tidens tecken (2019) [1945], s. 158–159

• Konstens enda sanna källa är hjärtat, ett rent, barnsligt sinnes språk.
  • Caspar David Friedrich, citerat av Tage Lindbom i Modernismen (1995), s. 110

• Liksom man på ålderns dagar ser tillbaka mot sin ungdom och firar minnesfester, så står snart mänskligheten i ett förhållande till konsten som påminner om en rörande återerinring av ungdomens fröjder. Kanske är det rentav så att konsten aldrig förr har blivit så djupt och innerligt upplevd och förstådd som nu då den tycks omvärvd av dödens magi. […] Konstnären kommer man snart att betrakta som en underbar relikt och hedra honom som ett sällsamt främmande element på vars kraft och skönhet forna tiders lycka berodde, hedra honom på ett sätt som vi inte gärna unnar våra likar.
  • Friedrich Nietzsche, citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche i urval (1987), s. 28–29

• Konsten, ingenting annat än konsten! Den är livets själva förutsättning, den stora förförerskan, den stora stimulansen till liv.
  Konsten som det enda säkra korrektivet mot all vilja till livsförnekelse, såsom det antikristliga, antibuddhistiska, antinihilistiska par excellence.
  Konsten som förlösning för sanningssökaren — för den som ser det fruktansvärda och tvivelaktiga i tillvaron och vill se det, för den tragiske sanningssökaren.
  Konsten som förlösning för den som handlar — för den som inte bara ser det fruktansvärda och tvivelaktiga i tillvaron utan också lever ut det och vill leva ut det, för den tragisk-krigiska människan, hjälten.
  Konsten som förlösning för den lidande — som en väg till tillstånd i vilka lidandet framönskas, förklaras, görs till något gudomligt, i vilka lidandet är en av den stora hänförelsens uppenbarelseformer.
  • Friedrich Nietzsche, citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche: i urval (1987), s. 168

• Köp ett konstverk. Hitta ett som talar till dig och slå till. Om det är en verkligt konstnärlig produkt kommer det att tränga in i ditt liv och förändra det. Ett riktigt konstverk är ett fönster till det översinnliga. Och det behöver du i ditt liv eftersom du är ändlig och begränsad och fjättrad av din okunnighet. […]
  Det är av sådana skäl som vi måste förstå konstens roll, och sluta betrakta den som ett val, en lyx eller, än värre, som koketteri. Konsten är själva kulturens grundval. Konsten lägger grunden för att vi ska kunna enas och sluta fred med varandra, eller som det står skrivet: ”Människan lever inte bara av bröd” (Matteusevangeliet 4:4). Detta stämmer verkligen. Vi lever av skönhet. Vi lever av litteratur. Vi lever av konst. Vi kan inte leva utan någon form av förbindelse till det gudomliga – och skönhet är gudomligt – eftersom livet är för kort, för dystert och för tragiskt i dess frånvaro.
  • Jordan Peterson, Bortom ordning (2021), s. 195

• Konsten har långsamt övertagit religionens uppgift att symbolisera de andliga sanningar som ligger utanför vetenskapens räckvidd. På så vis, när religionen tappat greppet om den gemensamma fantasin, har kulturen kommit att framstå som alltmer viktig, eftersom den är den pålitligaste kanalen för att förmedla högtstående etiska tankar till skeptiska intellekt.
  • Roger Scruton, Kultur räknas: tro och känsla i en belägrad värld (2009) [2007], s. 61–62