Tage Lindbom

Från Wikiquote
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Tage Lindbom och Kurt Almqvist.

Tage Leonard Lindbom, senare även Sidi Zayd, född 24 oktober 1909 i Malmö, död 30 september 2001, var en svensk historiker, arkivchef och religionsfilosof, som blev muslimsk mystiker.

Citat[redigera]

  • Utopismen är en andlig rörelse, som är profan, icke religiös. Den ställer människan i centrum, icke Gud. Den följer i stort sett två huvudvägar: den socialpolitiska och den teknologiska. Vad utopisten vill är ett paradis, ett himmelrike på jorden, och detta förverkligas genom sociala och politiska reformer och förändringar av den sociala verkligheten, men utopisten vill även ett absolut herravälde för Människan, och det sker genom vetenskapliga och tekniska erövringar.
    • Arbetets söner 3 (1946)
  • Vad de Maistre vill upprätta är en teokrati, en ordning, där himmel och jord möts, och där det ligger i människans fria vilja att träffa sitt val, att förneka och förkasta eller att bejaka och i lydnad ställa sig under den gudomliga ordningen.
    Det är en teokrati han vill upprätta, och denna teokrati skall vara den jordiska manifestationen av den andliga suveränitet, som har sin källa i det gudomliga. Alla jordiska institutioner är bristfälliga, men den helige Ande är närvarande i skapelsen, det är Anden, som skall vägleda människorna. Av alla institutioner i vår värld är det påvestolen, som de Maistre sätter sitt hopp till, därför att påven handlar under Andens ledning. Därmed kan en teokrati uppbyggas i en värld av bristfälligheter. Teokrati betyder, att en orubblig, absolut ordningsprincip inplanteras i all vår jordiska föränderlighet.
    • "Reaktion och romantik" i Modernismen (1995), s. 101–102
  • Vi kan tala om en romantikens mylla, en strävan till innerlighet, fridfullhet, hembygd. Det är här som das Bodenständige kan slå rot, här får den lutherska sockenkyrkan ett enkelt uttryck i folkfromhetens tecken. Här möts människan och naturen i traditionell gemenskap, sagan och folkvisan odlas, författare som bröderna Jacob och Wilhelm Grimm, Achim von Arnim, Clemens Brentano, Joseph von Eichendorff ger litterära och poetiska uttryck åt detta. Inom måleriet möter vi hos Caspar David Friedrich en enkelhet och en innerlighet, en förening av natur och evighetslängtan – eller, som han själv uttrycker det: "Konstens enda sanna källa är hjärtat, ett rent, barnsligt sinnes språk." Och i den musikaliska romantiken möter vi Webers och Schumanns friska tonspråk.
    • Ibidem, s. 110