Hoppa till innehållet

Kultur

Från Wikiquote

Kultur är ett ord som har två olika betydelser:
1. form i vilken (viss) större grupp människor ordnar sin försörjning och organiserar gemensamma angelägenheter på samhällelig nivå; särskilt i äldre tider eller i avlägsna områden.
2. sammanfattningen av allt som skapats av människor för att ge (högre) andliga upplevelser, särskilt om konst, litteratur, musik o.d. men även om vetenskap.

Citat

[redigera]
  • Kulturen är ett mål i sig. Den hör till de grundläggande villkoren för mänsklig existens. Kulturen är vårt samlade minne och utan minne kan vi inte överleva.
    • Ronny Ambjörnsson, "Konservatismen kunde spela en viktig roll" i Svenska Dagbladet (2 november 1983)
  • Det är absurt att tro att lag och polismakt är allt som krävs för att skapa ett gott samhälle. Lagar sätter gränser, men det är kultur som gör att samhällen och människor blomstrar. Familjer är, tillsammans med föreningar, församlingar och andra gemenskaper, just kulturskapande. […] Om vi inte respekterar föräldrarnas ansvar för sina barn skapar vi ett sterilt, kulturlöst samhälle. Försöken att skapa en värld där tragedin inte är möjlig slutar alltid i ännu större tragedier.
  • Kulturen syfte är ge oss de verktyg och svar vi behöver för att dagligen bära våra kors genom livets alla utmaningar. Den bör besvara de frågor som vi ständigt måste återupptäcka, för dessa kommer alltid vara genuina, relevanta och beröra oss på djupet.
  • Människan kan i dag göra mer än kulturens hjältar och halvgudar; hon har löst många olösliga problem. Men hon har också gäckat det hopp och förstört den sanning som bevarades i den högre kulturens sublimeringar. Visserligen har den högre kulturen alltid varit i konflikt med den sociala verkligheten, och bara en privilegierad minoritet njöt dess välsignelser och stod för dess ideal. De två antagonistiska sfärerna av samhället har alltid existerat tillsammans; den högre kulturen har alltid fogat sig, medan verkligheten sällan låtit sig störas av dess ideal och dess sanningar.
  • Västvärldens högre kultur – vars moral, estetik och intellektuella värden industrisamhället ännu bekänner sig till – var en förteknologisk kultur både funktionellt och kronologiskt sett. Dess giltighet byggde på erfarenheten av en värld som inte längre existerar och som inte kan återupprättas eftersom den i bokstavlig mening satts ur kraft av det teknologiska samhället. Dessutom förblev den i långa stycken en feodal kultur även när det borgerliga samhället gav den några av dess mest bestående uttryck. Den var feodal inte bara därför att den begränsades till privilegierade minoriteter, inte bara därför att den innehöll romantiska element (som vi strax ska belysa) utan också därför att dess autentiska skapelser uttryckte en medveten, metodisk alienation från handelns och industrins hela sfär och från dess exakta och vinstgivande ordning.
    • Ibidem, s. 68
  • Om någon ville föreställa sig en kulturens genius, hur skulle den i så fall se ut? Den hanterar lögnens, våldets och den hänsynslösa egennyttans verktyg med en sådan säkerhet att det vore svårt att kalla den annat än ett ondskefullt demoniskt väsen; men dess syften, som då och då lyser igenom, är stora och goda. Det är en kentaur, hälften djur, hälften människa, och därtill med änglavingar vid sitt huvud.
  • Kulturen och staten — det lönar sig inte att man försöker inbilla sig något annat — är antagonister: "kulturstaten" är bara ett modernt påfund. Det ena tär på det andra, det ena frodas på det andras bekostnad.
  • Kulturens och civilisationens höjdpunkter ligger vitt åtskilda: man ska inte låta lura sig beträffande den avgrundsdjupa antagonismen mellan kultur och civilisation. Kulturens stora skeden har moraliskt sett alltid varit tider av korruption; och omvänt har de epoker som kännetecknats av en mer eller mindre frivillig människotämjning ("civilisation" —) varit tider av bristande tolerans gentemot de mest snillrika och oförvägna naturerna. Civilisation syftar till något helt annat än kultur: kanske till raka motsatsen…
  • När Oswald Spengler 1921 publicerade Västerlandets undergång, betraktade han kristendomen som hjärtat i västerländsk kultur. Men han framhöll att vår en gång så rika och levande kultur hade ersatts av den livlösa idén om en simpel »civilisation«. När kultur ger vika för civilisation, menade Spengler, går vi in i en tid av förfall.
    • Roger Scruton, Kultur räknas: tro och känsla i en belägrad värld (2009) [2007], s. 21
  • I motsats till vetenskapen är kulturen inte en samling faktisk information eller teoretiska sanningar, inte heller är den någon färdighetsövning, vare sig retorisk eller praktisk. Ändå är den en kunskapskälla, emotionell kunskap som handlar om vad vi gör och hur vi känner. Vi överför denna kunskap genom ideal och exempel, genom bilder, berättelser och symboler. Vi överför den med olika former av musikrytmer och genom strukturer och mönster i vår uppbyggda omgivning. Dessa kulturella uttryck uppstår som ett svar på det mänskliga livets upplevda svaghet och förkroppsligar ett kollektivt erkännande att vi är beroende av saker som ligger utom vår kontroll. Varje kultur är därför rotad i religion och från denna rot sprider sig moralkunskapens växtsaft till alla förgreningar av spekulationer och konst.
    • Ibidem, s. 25–26
  • En av de skadligaste följderna av förkastandets kultur är att den får folk att tro att eliten står över folkmassan med en avståndstagande och förlöjligande attityd. »Kultur« blir till ett vapen som riktas mot de okunniga och mot deras moraliska och religiösa skrupler. Den västerländska kulturen, som jag har försvarat i denna bok, är i själva verket raka motsatsen – ett svärd som reses till »den vanliga människans« försvar av vår skyddsängel kunskapen.
    • Ibidem, s. 156
  • Kultur är aldrig så starkt rotad som när dess föreskrivna livsval och tankemönster inte framstår som val utan som objektiva självklarheter.
    • David Thurfjell, Det gudlösa folket: de postkristna svenskarna och religionen (2015), s. 10
Hämtad från ”https://sv.wikiquote.org/w/index.php?title=Kultur&oldid=36872”