Hoppa till innehållet

Jordan Peterson

Från Wikiquote

Jordan Bernt Peterson, född 12 juni 1962 i Edmonton i Alberta, är en kanadensisk professor emeritus i psykologi, klinisk psykolog och religionsfilosofisk författare som har skrivit populära böcker inom genren självhjälpslitteratur.

Citat

[redigera]

Bortom ordning (2021)

[redigera]
Jag fick lov att tvinga mig själv att koncentrera mig, andas och inte utbrista ”åt helvete med det här” under dessa långa månader, som präglades av fruktan och skräck.
  • Jag fick lov att tvinga mig själv att koncentrera mig, andas och inte utbrista ”åt helvete med det här” under dessa långa månader, som präglades av fruktan och skräck. Och jag klarade det bara med nöd och näppe. Över hälften av tiden var jag övertygad om att jag skulle dö i en av alla de många sjukhusbäddar som jag vilade i. Jag är också övertygad om att jag, ifall jag till exempel hade drabbats av förbittring, skulle ha dukat under en gång för alla. Jag har haft tur som har lyckats undvika ett sådant öde.
    • xxi
  • Mycket av det som är storslaget börjar som litet, okunnigt och oanvändbart. […] Men dagens nybörjare är morgondagens mästare.
    • S. 18
  • Ambition förväxlas ofta, och inte sällan avsiktligt, med makthunger med följden att det avfärdas med en axelryckning, rackas ned på och bestraffas. Ibland är ambition förstås just detta: en önskan om omotiverat inflytande över andra. Men det finns en avgörande skillnad mellan ibland och alltid. Auktoritet är inte detsamma som makt, och det är extremt kontraproduktivt, rentav farligt, att förväxla de två. När människor utövar makt över andra driver de dessa framför sig med tvång. De som vill utöva makt använder sig av hot om umbäranden eller bestraffningar så att deras underlydande har få val annat än att agera på ett sätt som går på tvärs mot deras personliga behov, önskemål och värderingar. När människor däremot utövar auktoritet är det något som görs i kraft av deras kompetens, en kompetens som spontant erkänns och uppskattas av andra och som normalt följs frivilligt, med en viss lättnad, och med en känsla av att rättvisa skipas.
    • S. 25–26
  • Vi väljer inte vad som intresserar oss. Det väljer oss. Något manifesterar sig ur mörkret som lockande, som något värt att leva för; när vi följer det, förflyttar detta något oss fram längs vägen, till nästa betydelsefulla uppenbarelse. Och så fortsätter det allteftersom vi fortsätter att leta, utvecklas, växa och frodas. Det är en farlig och mödosam resa, men det är också vårt livs äventyr. Föreställ dig att du uppvaktar någon du älskar: oavsett om personen ifråga blir din eller inte så förändras du under processens gång.
    • S. 62
  • Den som vågar vinner, förutsatt att man inte går under. Och den som vinner gör också sig själv oemotståndligt åtråvärd och attraktiv, inte minst på grund av den karaktärsutveckling som äventyret oundvikligen ger upphov till. Det är detta som för evigt gör oss till mer än bara skrämda harar.
    • S. 77
  • De som bryter mot de etiska reglerna är också de som först har lärt sig att bemästra dem, samt disciplinerat sig för att förstå den tvingande nödvändigheten av dessa regler. De bryter mot dem för att kunna följa deras andemening snarare än deras bokstav.
    • S. 82
  • Detta är våra anfäders och anmödrars natur: oerhört modiga jägare, försvarare, herdar, upptäcktsresande, uppfinnare, krigare och grundare av städer och stater. Detta är den far du skulle kunna rädda; den anfader du skulle kunna bli.
    • S. 122
Detta är ett högre mål, en bergstopp, en stjärna som lyser i mörkret, som lockar högt ovan horisonten. Själva dess existens ger dig hopp – och det är den mening förutan vilken du inte kan leva.
  • Detta är ett högre mål, en bergstopp, en stjärna som lyser i mörkret, som lockar högt ovan horisonten. Själva dess existens ger dig hopp – och det är den mening förutan vilken du inte kan leva.
    • S. 130
  • Vi har i årtionden intalat [unga människor] att kräva vad de har rätt till av samhället. Vi har därigenom låtit underförstå att det som ska skänka mening i deras liv kommer att uppnås på grund av sådana krav, när vi borde ha gjort det motsatta: låtit de unga veta att den mening som gör livet uthärdligt trots alla dess tragedier och besvikelser återfinns i att axla en ädel börda.
    • S. 157
  • Kanske hade kommunismen rentav kunnat vara en livskraftig lösning på den ojämlika förmögenhetsfördelning som utmärkte den industriella eran, om alla de hypotetiskt förtryckta varit goda människor och all ondska, så som hypotesen lyder, återfanns hos deras borgerliga herrar. Olyckligtvis för kommunisterna var en betydande andel av de förtryckta inkapabla, samvetslösa, ointelligenta, självsvåldiga, maktgalna, våldsamma, förbittrade och missunnsamma, samtidigt som en betydande andel av förtryckarna var välutbildade, kapabla, kreativa, intelligenta, ärliga och omtänksamma.
    • S. 163
  • Precis som Gud är dock ideologin död. Det var 1900-talets blodiga överdrifter som dödade den.
    • S. 173
  • Om du inte siktar mot något blir du plågad av allting.
    • S. 178
  • Att skriva något långt, sofistikerat och sammanhängande är, åtminstone delvis, detsamma som att bli mer komplex, välformulerad och djupare i personligheten.
    • S. 179
  • Det är mycket bättre att bli något än att förbli vadsomhelst.
    • S. 182
  • Det var sammanförandet av stridande stadsstater under de kristna doktrinernas paraply som civiliserade Europa.
    • S. 185
Även om Kristus utför många handlingar som kan betraktas som revolutionära, beskrivs han ändå i evangelierna uttryckligen som någon som behärskar traditionen.
  • Även om Kristus utför många handlingar som kan betraktas som revolutionära, beskrivs han ändå i evangelierna uttryckligen som någon som behärskar traditionen.
    • S. 190
  • Att göra något vackert är svårt, men ger fantastisk lön för mödan. Om du lär dig att göra något i ditt liv verkligt vackert – även om det bara är en enda sak – så har du upprättat en relation till skönhet. Därefter kan du börja utvidga den relationen till att omfatta andra delar av ditt liv och av världen. Detta är en inbjudan till det gudomliga. Detta är att återknyta kontakten med barndomens odödlighet och Varats sanna skönhet och majestätiska storslagenhet som du inte längre kan se. Du måste vara modig för att försöka dig på det.
    • S. 194
  • Köp ett konstverk. Hitta ett som talar till dig och slå till. Om det är en verkligt konstnärlig produkt kommer det att tränga in i ditt liv och förändra det. Ett riktigt konstverk är ett fönster till det översinnliga. Och det behöver du i ditt liv eftersom du är ändlig och begränsad och fjättrad av din okunnighet. […]
    Det är av sådana skäl som vi måste förstå konstens roll, och sluta betrakta den som ett val, en lyx eller, än värre, som koketteri. Konsten är själva kulturens grundval. Konsten lägger grunden för att vi ska kunna enas och sluta fred med varandra, eller som det står skrivet: ”Människan lever inte bara av bröd” (Matteusevangeliet 4:4). Detta stämmer verkligen. Vi lever av skönhet. Vi lever av litteratur. Vi lever av konst. Vi kan inte leva utan någon form av förbindelse till det gudomliga – och skönhet är gudomligt – eftersom livet är för kort, för dystert och för tragiskt i dess frånvaro.
    • S. 195
  • Skönhet leder dig tillbaka till det som du har förlorat. Skönhet påminner dig om det som för evigt förblir immunt mot cynism. Skönhet kallar på ett sätt som skärper ditt sikte. Skönhet påminner dig om att det finns mindre värden och större värden. Många saker gör livet värt att leva: kärlek, lek, mod, tacksamhet, arbete, vänskap, sanning, nåd, hopp, dygd och ansvar. Men skönhet är den främsta av dessa.
    • S. 217–128
  • Det här är det som händer när två människor förtrollas av kärleken. För ett tag blir båda bättre personer än vad de var innan och märker det, men sedan falnar den där magin. Båda tar emot den här erfarenheten som en gåva. Båda har ögonen öppna och kan se det som är fördolt för alla andra. Sådan kärlek är en antydan om det som skulle kunna bli, om förhållandet förblev äkta. Till en början finns den där, som en förbehållslös gåva från ödet, men den kräver enorma ansträngningar för att kunna förverkligas och hållas levande. Och när man väl har förstått det, är målet tydligt.
    • S. 261
Romantik kräver tillit – och ju djupare tillit, desto djupare möjlighet till romantik.
  • Romantik kräver tillit – och ju djupare tillit, desto djupare möjlighet till romantik.
    • S. 263
  • I Första Moseboken (2:21–2:22) finns den urgamla föreställningen att Eva skapades ur Adam, att hon skapades från hans revben. Kvinna från man. Detta utgör något av ett mysterium eftersom det vänder på den normativa biologiska processen, där mannen uppstår ur kvinnan genom födelsen. Det gav också upphov till en tradition av mytologiska spekulationer som försöker förklara det märkliga i den här skapelseakten. De utgår ifrån att Adam, den första människan som skapades av Gud, i själva verket var hermafroditisk – till hälften manlig och till hälften kvinnlig – och först senare delades upp i två olika kön. Detta antyder inte bara något gudomligt skapat och helt som delas upp, utan också att man och kvinna är ofullkomliga till dess att de sammanförs med varandra.
    • S. 265
  • Den här spöklika figuren, den ideala föreningen av det bästa hos båda personligheterna, ska ständigt betraktas som äktenskapets härskare – och, faktiskt, som något så nära det gudomliga som är möjligt att uppnå för två ofullkomliga och mänskliga individer.
    • S. 266
  • Det finns tre tillstånd av socialt Vara: tyranni (du gör det jag vill), slaveri (jag gör det du vill) och förhandling.
    • S. 270
  • Jag har tältat där det finns gott om grizzlybjörnar. Det är trevligt att de finns här på jorden och så vidare, men jag föredrar om de är blyga, inte alltför hungriga och på lagom avstånd för att ändå kunna vara fina att titta på.
    • S. 306—307
Havet är vackert i sin mystik.
  • Vi skulle kunna använda oss av en poetisk metafor för att skildra de beståndsdelar av erfarenheten som vi hitintills har diskuterat (detta är i själva verket hur den värld som jag beskriver normalt betraktas). Föreställ dig Kaosdrakens rike som natthimlen, som sträcker sig oändligt långt ovanför dig en klar natt, och att den representerar allt det som för evigt kommer att förbli utom räckhåll för din förståelse. Kanske står du på en strand och tittar upp mot himlen, djupt försjunken i tankar och föreställningar. Rikta sedan din uppmärksamhet mot havet – på sitt sätt lika storslaget som det stjärnbeströdda kosmos, men påtagligt och konkret och i jämförelse mer möjligt att lära känna. Havet är natur. Det är inte bara potential. Det finns där, det är svårt att veta något om, men inte helt avlägsnat från vår fattningsförmåga. Det är dock ännu inte tämjt, inte inlemmat i ordningens rike. Och det är vackert i sin mystik. Månen speglar sig i vattenytan, vågorna slår för evigt mot stranden och vaggar dig till sömns, och du kan simma i havets välkomnande vatten. Men den här skönheten har ett pris. Det är bäst att du håller utkik efter hajarna, och ser upp för de giftiga maneterna. Och tidvattenvågen som riskerar att dra ned dig eller dina barn under ytan. Och ovädren som kan förstöra ditt varma och ombonade strandnära hus.
    • S. 320–321
  • Jag tror i själva verket det är rimligt att anta att det ofta är de människor som har haft det för lätt i livet – som har blivit omhuldade och bortskämda och därigenom fått en omotiverat hög självkänsla – som intar offerrollen och en förbittrad hållning.
    • S. 330
  • Sorg måste vara en återspegling av kärlek. Kanske är sorgen det ultimata kärleksbeviset. Sorg är en okontrollerbar manifestation av din övertygelse om att den förlorade personens existens, hur begränsad och ofullkomlig den än må ha varit, var mödan värd, trots livets begränsningar och ofullkomligheter.
    • S. 363

Citat om Peterson

[redigera]
  • Peterson är politiskt konservativ, men kallar sig klassisk liberal. Men i politiken träffar han ofta snett, däremot är han intressantare som moralfilosof. Hans budskap är klassisk dygdetik: såväl världen runt dig som ditt eget liv är en enda oreda. Vad du behöver är ett ideal att sträva mot, samt dygd och disciplin för att förverkliga det. I denna tåredal är enda vägen till värdighet att finna något att leva och dö för. "Den som har ett ’varför’ kan bära varje ’hur’", som hans favoritfilosof Nietzsche formulerat det.

Externa länkar

[redigera]
Politiska filosofer
Klassiska AristotelesAureliusCiceroKonfuciusLao ZiPlatonPlutarchosSokratesSun Zi
Konservativa AquinoBonaldBurkeCarlyleColeridgeComteDanteDisraeliDurkheimFichteGuénonHallerHegelHobbesHumeJüngerKirkLe BonMaistreMaurras • Müller • Novalis • OakeshottParetoPetersonSavignySchmittScrutonSolzjenitsynSpenglerStrauss
Liberala AronBenthamBerlinEmersonFranklinHayekJeffersonKantLockeMaritainMillMisesMontesquieuNietzscheNozickOrtegaPopperRandRawlsSmithSowellSpencerStirnerThoreauTocquevilleVoltaireWeberWollstonecraft
Socialistiska Adorno • BakuninBernsteinCamusChomskyde BeauvoirDu BoisEngelsFanonFoucaultFourierFrommGoldmanGramsciHabermasKropotkinLeninLuxemburgMaoMarcuseMarxMüntzerPaineRousseauRussellSartreShawTrotskijŽižek
Övrigt ArendtGandhiLutherMachiavelliMorePizanWeil