Friedrich von Hayek

Friedrich August von Hayek, född 8 maj 1899 i Wien, död 23 mars 1992 i Freiburg im Breisgau, var en österrikisk-brittisk nationalekonom och politisk filosof. Han förespråkade klassisk liberalism och var motståndare till socialism och kollektivism. Han erhöll Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne år 1974.

Citat

Vägen till träldom: till socialister i alla partier (2018) [1944]

• Endast de som minns åren före första världskriget vet hur en liberal värld har sett ut.
  • S. 40

• Socalism betyder träldom.
  • S. 41

• De nazistiska och fascistiska ledarnas intellektuella historia är i många fall lika betydelsefull. Alla som har iakttagit dessa rörelsers tillväxt i Italien och Tyskland har frapperats av hur många ledande personer, från Mussolini och nedåt (Laval och Quisling inräknade), som började som socialister och slutade som fascister eller nazister. Och det som gäller ledarna gäller ännu mer rörelsens fotfolk. Att det var ganska lätt att omvända en ung kommunist till nazismen och vice versa var allmänt känt i Tyskland, allra mest för de båda partiernas propagandamakare. Mången engelsk och amerikansk universitetslärare på 1930-talet har sett sina studenter återkomma från kontinenten, osäkra på om de var kommunister eller nazister och säkra endast på att de hatade den västerländska liberala kulturen.
  • S. 64-65

• Uppfinningarna har givetvis skänkt oss oerhörd makt, men det är orimligt att påstå att vi måste utnyttja den makten till att föröda vårt dyrbaraste arv: friheten.
  • S. 101

• Vi får inte heller glömma att det ofta har rått mycket större kulturell och andlig frihet under en självhärskare än under vissa demokratier, och det är åtminstone tänkbart att en demokratisk regim under en mycket homogen och doktrinär majoritet kan vara lika förtryckande som den värsta diktatur.
  • S. 127

• Det var inte fascisterna utan socialisterna som började samla barn från de spädaste åren i politiska organisationer för att se till att de växte upp som goda proletärer. Det var inte fascisterna utan socialisterna som först kom på idén att organisera sport och idrott, fotboll och fotvandring, i partiklubbar där medlemmarna inte skulle besmittas av andra åsikter. Det var socialisterna som först hävdade att partimedlemmen skulle särskilja sig från andra med sättet att hälsa och tilltalet. Det var de som med sin organisation av "celler" och mekanismer för permanent övervakning av privatlivet skapade prototypen för det totalitära partier. Balilla och Hitlerjugend, Dopolavoro och Kraft durch Freudu, politiska uniformer och militära partibildningar, är alla föga mer än imitationer av äldre socialistiska inrättningar.
  • S. 192

• Det ligger en hel del sanning i det ofta hörda påståendet att fascism och nationalsocialism är ett slags medelklassocialism. Svagheten i argumentet är att de som stödde dessa nya rörelser i Italien och Tyskland knappast längre var någon medelklass från ekonomisk synpunkt. Fascism och nationalsocialism var i stor utsträckning en revolt av en ny underprivilegierad klass mot den arbetararistokrati som arbetarrörelsen i industrisektorn hade skapat.
  • S. 195

• Det förefaller nästan vara en lag för den mänskliga naturen att det är lättare för människor att enas om ett negativt program - hat mot fienden, avund mot dem som har det bättre - än om en positiv uppgift. Kontrasten mellan "oss" och "dem", den gemensamma kampen mot dem som står utanför gruppen, tycks vara ett väsentligt inslag i alla trosläror som vill knyta samman en grupp stadigt för gemensam handling. Den används följaktligen alltid av dem som inte bara vill ha stöd för en politik utan väldiga massors oförbehållsamma lojalitet. Från deras synpunkt har den det stora företrädet att ge dem större handlingsfrihet än nästan alla positiva program. Fienden, vare sig han är intern, som "juden" eller "kulaken", eller extern, förefaller vara ett oumbärligt vapen i en totalitär ledares arsenal.
  • S. 230-231

• Den tyska antisemitismen och antikapitalismen har samma källa.
  • S. 232

• En motsägelse som ligger i själva den kollektivistiska filosofin är att den genomförbar endast inom en ganska liten grupp, fastän den bygger på den humanistiska moral som individualismen har skapat. Att socialismen är internationalistisk så länge den förblir teoretisk, men att den blir våldsamt nationalistisk så fort den omsätts i praktiken, vare sig det sker i Ryssland eller i Tyskland, är en anledning till att "liberal socialism" sådan de flesta i västvärlden tänker sig den är rent teoretisk. I praktiken är socialismen totalitär överallt. Kollektivismen har inget utrymme för liberalismens breda humanism utan enbart för den totalitäres trånga separatism.
  • S. 234

• De nationalistiska och imperialistiska böjelserna hos de socialistiska planerarna är mycket vanligare än man tror. [...] Vad de små nationernas rättigheter beträffar var Marx och Engels föga bättre än de flesta andra konsekventa kollektivister, och deras åsikter om tjecker eller polacker som ibland kommer fram liknar våra dagars nationalsocialisters.
  • S. 236-238

Citat om Hayek

• Efter Friedrich von Hayeks publicerande av essän "Why I am not a conservative" i en appendix i boken Frihetens grundvalar (1960) drog det i Tyskland igång en debatt om hur han hade missuppfattat konservatismens essens. I nämnda essä tar Hayek avstånd från konservatismen, baserat på missuppfattningen att konservatismen är en attityd som går ut på att bevara status quo och att motarbeta förändring. Samtidigt kritiserar han liberalismen, och ger i sin analys uttryck för vad andra brukar uppfatta såsom just konservativa ståndpunkter.
  • Jakob E:son Söderbaum, Modern konservatism (2020), s. 116–117

• Hayek betraktade visserligen inte sig själv såsom konservativ, men han åberopas ofta av konservativa. Eftersom han utgjorde en av thatcherismens husgudar kan man kalla honom för en liberalkonservativ ekonom. Han ska faktiskt också framåt slutet av sin levnad ha sagt sig vara på väg att bli en "burkeansk Whig". Scruton förklarar att hos Hayek finns "tanken att fritt ekonomiskt utrymme och sedvänjor kan rättfärdigas i exakt samma termer", vilket är typiskt konservativt, och i hans tänkande förenas dessutom element från både Burke och Hegel.
  • Ibidem, s. 269