Hoppa till innehållet

Lars Anders Johansson

Från Wikiquote
Lars Anders Johansson i en kulturpolitisk idédebatt på Stadsteatern i Stockholm den 24 februari 2014.

Lars Anders Johansson, född 1981 i Gävle, är en svensk musiker, poet och journalist.

Citat

  • Det odlas en myt att det inte skulle finnas några borgerliga åsikter inom kulturen. Det bygger oftast på den grundläggande skillnaden mellan hur en socialist och en borgerlig ser på sin kulturverksamhet. Socialisten tenderar att se allt som politik, även konsten. En person med borgerliga värderingar tror jag skiljer mer mellan kulturen som denne skapar eller konsumerar och sina politiska uppfattningar i samhällsfrågor.
  • Att det finns en alltmer utbredd uppfattning i Sverige om det skadliga i att ta del av kulturella uttryck för avvikande åsikter är verkligt skrämmande. Man skapar inte tolerans och öppenhet genom att bara låta rätt åsikter komma till tals.
  • Det är radikalismen som är konservatismens motsats, inte liberalismen. Det är således inte genom auktoritetstro eller en längtan efter tvång som konservatismen skiljer sig från andra tanketraditioner. Tvärtom är det ofta de konservativa som spjärnar emot när massorna drabbas av radikal eufori och vill kasta samhället över ända. Inte sällan brukar facit i sådana situationer ge de konservativa rätt.
  • Dom kulturutövare som har offentligt finansierade plattformar har ju en väldigt stark position i offentligheten. Och att ta strid mot dessa individer kostar ju på. De här är några av dom mest inflytelserika opinionsbildarna som vi har, som använder sina offentligt finansierade plattformar till att opinionsbilda för sin offentliga finansiering.
  • Om hur kulturdebatten bör hanteras:
    Vi måste gå tillbaka till den grundläggande frågan: Varför bedrivs det politik på kulturområdet? Och där tycker jag att dom olika partierna måste rannsaka sig själva, sin ideologiska utgångspunkt, och fråga sig 'Hur kan vi driva en kulturpolitik utifrån vår egen övertygelse?' För det försöker man ju göra mer eller mindre på andra politikområden. Men på något sätt är det som att 1974 ska fortsätta i evighet inom just kulturpolitiken, för man är rädd att utmana konsensus just där.
  • Varsomhelstarnas bild av landsbygden som en komposthög för förlorare börjar att kännas hopplöst daterad. Snarare är det trångbodda stadsbor som blickar avundsjukt mot landsbygdsbornas spatiösa levnadsförhållanden. I en tid när nyhetsrapporteringen domineras av dödsskjutningar på gator och torg framstår livet på landet för många som ännu mer lockande. När polishelikoptern återigen hovrar över hustaken på jakt efter ännu en tonårig mördare som flytt på elsparkcykel är det nog många som drömmer om en egen Änglagård.