Friedrich Nietzsche

Friedrich Nietzsche

Friedrich Nietzsche (1844—1900) var en tysk filosof, känd för sina idéer om övermänniskan och Guds död.

Mänskligt, alltför mänskligt (1878)

Originaltitel: Menschliches, Allzumenschliches: Ein Buch für freie Geister 1881

Citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche: i urval (1987)

• Liksom man på ålderns dagar ser tillbaka mot sin ungdom och firar minnesfester, så står snart mänskligheten i ett förhållande till konsten som påminner om en rörande återerinring av ungdomens fröjder. Kanske är det rentav så att konsten aldrig förr har blivit så djupt och innerligt upplevd och förstådd som nu då den tycks omvärvd av dödens magi. […] Konstnären kommer man snart att betrakta som en underbar relikt och hedra honom som ett sällsamt främmande element på vars kraft och skönhet forna tiders lycka berodde, hedra honom på ett sätt som vi inte gärna unnar våra likar.
  • S. 28–29

• Om någon ville föreställa sig en kulturens genius, hur skulle den i så fall se ut? Den hanterar lögnens, våldets och den hänsynslösa egennyttans verktyg med en sådan säkerhet att det vore svårt att kalla den annat än ett ondskefullt demoniskt väsen; men dess syften, som då och då lyser igenom, är stora och goda. Det är en kentaur, hälften djur, hälften människa, och därtill med änglavingar vid sitt huvud.
  • S. 29

• I ensamheten förtär den ensamme sig själv, bland de många blir han förtärd av de många. Det är bara att välja.
  • S. 30

• De överlägsna andarna har svårt att frigöra sig från en illusion: de inbillar sig nämligen att de väcker avund bland medelmåttorna och uppfattas som undantagsvarelser. I själva verket uppfattas de bara som något som är överflödigt och som man inte skulle sakna om det vore borta.
  • S. 35

Morgonrodnad (1881)

Full titel: Samlade skrifter - Band 4 - Morgonrodnad - Tankar om de moraliska fördomarna

Originaltitel: Morgenröthe 1881

Översättning: Peter Handberg 2001

"Känn dig själv" är hela vetenskapen

• "Känn dig själv" är hela vetenskapen. - Först när utforskandet av alla ting har nått sitt slut kommer människan att ha lärt känna sig själv. Ty tingen är bara människans gränser.
  • Första boken / Aforism 48
  • Original: "Erkenne dich selbst" ist die ganze Wissenschaft. - Erst am Ende der Erkenntniss aller Dinge wird der Mensch sich selber erkannt haben. Denn die Dinge sind nur die Gränzen des Menschen.

• "Vägarna". - De förment "kortare vägarna" har alltid lett mänskligheten ut i stora faror; vid budskapet att en sådan kortare väg har blivit funnen lämnar den alltid sin väg - och kommer på avvägar.
  • Första boken / Aforism 55
  • Original: Die "Wege". - Die angeblichen "kürzeren Wege" haben die Menschheit immer in grosse Gefahr gebracht; sie verlässt immer bei der frohen Botschaft, dass ein solcher kürzerer Weg gefunden sei, ihren Weg - und verliert den Weg.

• Den medlidsamme kristne. - Baksidan av det kristna medlidandet med deras nästa och hennes lidande är den djupa misstänksamheten mot all glädje hon känner; hennes glädje i allt hon vill och kan.
  • Första boken / Aforism 80
  • Original: Der mitleidige Christ. - Die Kehrseite des christlichen Mitleidens am Leiden des Nächsten ist die tiefe Beargwöhnung aller Freude des Nächsten, seiner Freude an Allem, was er will und kann.

• Att göra samhället inbrottssäkert och brandsäkert och oändligt bekvämt för allsköns handel och vandel och förvandla staten till högsta försyn i god och dålig mening — detta är lågt satta, intetsägande och knappast direkt oumbärliga mål, som inte borde eftersträvas med hjälp av de högsta medel och verktyg som över huvud taget existerar, — de medel som man borde hålla i beredskap för just de högsta och mest exceptionella syftena! Vår tidsålder är slösaktig, den må tala aldrig så mycket om ekonomi: den förslösar det dyrbaraste, anden.
  • Citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche i urval (1987), s. 48

Den glada vetenskapen (1882)

Översättning: Carl-Henning Wijkmark 2008

Originaltitel: Die fröhliche Wissenschaft 1882&1887

• Soldater och officerare står fortfarande betydligt högre i sitt förhållande till varandra än arbetare och arbetsgivare. Tills vidare åtminstone är all militärt funderad kultur vida överlägsen all så kallad industriell kultur. […] Det är sällsamt att se hur underkastelsen under mäktiga, skrämmande, ja monstruösa personer, under tyranner och härförare inte uppfattas som på långt när lika motbjudande som denna underkastelse under de obekanta och ointressanta personer, som bildar prominensen inom industrin: i arbetsgivaren ser arbetaren i allmänhet bara en listig utsugare som spekulerar i allt slags nöd, en fähund i människogestalt vars namn, utseende, beteendemönster och anseende är honom totalt likgiltiga. Affärslivets fabrikanter och storföretagare har tydligtvis i alltför hög grad saknat de insignier och kriterier på en högre människosort som måste till för att en enskild person ska framstå som intressant; hade de haft något av bördsadelns förnämitet i blickar och åtbördar, så hade det kanske aldrig uppstått någon socialism bland massorna. Ty dessa är i grunden införstådda med varje slag av slaveri, under förutsättning att den överordnade ständigt kan legitimera sin överordnade ställning, visa att han är född att befalla — i kraft av sin formella distinktion! Den enkle mannen känner på sig att distinktion inte kan improviseras och att han bör respektera den som en produkt av många generationer.
  • Aforism 40

Gud är död: - Och vi måste besegra hans skugga!

• Fortsatt strid. - Sedan Buddha var död, visade man ännu århundraden efteråt hans skugga i en grotta - en ofantlig skrämmande skugga. Gud är död: men så som människorna är beskaffade, kommer det kanske att ännu i årtusenden framåt finnas grottor där man visar hans skugga. - Och vi - vi måste besegra också hans skugga!
  • Bok tre / Aforism 108
  • Original: Neue Kämpfe. - Nachdem Buddha todt war, zeigte man noch Jahrhunderte lang seinen Schatten in einer Höhle, - einen ungeheuren schauerlichen Schatten. Gott ist todt: aber so wie die Art der Menschen ist, wird es vielleicht noch Jahrtausende lang Höhlen geben, in denen man seinen Schatten zeigt. - Und wir - wir müssen auch noch seinen Schatten besiegen!

• Har ni hört talas om den där token som i ett anfall av vansinne tände en lykta mitt på blanka förmiddagen, rusade ut på torget och skrek utan uppehåll: "Jag söker Gud! Jag söker Gud!" — Eftersom många av de där som inte tror på Gud råkade befinna sig där just då, så väckte han stor munterhet. Har han tappat bort sig? sa den ene. Har han sprungit vilse som en barunge? sa den andre. Eller håller han sig gömd? Är han rädd för oss? Har han gått till sjöss? emigrerat? — så skrek och skrattade de om vartannat. Den vansinnige störtade mitt in bland dem och genomborrade dem med sina blickar. "Vart Gud har tagit vägen?" ropade han, "det ska jag säga er! Vi har dödat honom — ni och jag! Vi alla är hans mördare! Men hur har vi lyckats med det? Hur mäktade vi torrlägga oceanen? Vem räckte oss en svamp som kunde sudda ut hela horisonten? Hur gjorde vi när vi lossade kedjan mellan denna jord och dess sol? Värt är den på väg nu? Vart är vi på väg? Bort från alla solar? Störtar vi inte oavbrutet? Och rör vi oss inte bakåt också, åt sidan, framåt, i alla riktningar? Finns det fortfarande ett uppe och ett nere? Är det inte som om vi irrade omkring i ett oändligt intet? Är det inte tomma rymden som slår emot oss? Har det inte blivit kallare? Blir det inte ständigt natt och åter natt? Måste inte lyktor tändas redan på förmiddagen? Hör vi inte redan slamret av dödgrävarnas spadar, när de begraver Gud? Känner vi inte redan lukten av den gudomliga förruttnelsen? — även gudar ruttnar! Gud är död! Död för evigt! Och vi har dödat honom! Hur ska vi kunna trösta oss, vi alla mördares mördare? Det heligaste och mäktigaste som hittills stått att finna i världen, för våra knivar har det förblött — vem tvår detta blod från våra händer? Med vilket vatten kan vi rena oss? Vilka försoningsfester, vilka heliga riter blir vi tvungna att uppfinna? Har inte detta dåd en storhet som är alltför stor för oss? Måste vi inte själva bli gudar, helt enkelt för att ge intryck av att vara det värdiga?
  • Aforism 125

• Tankar. - Tankarna är skuggor av våra förnimmelser - alltid dunklare, tommare, enklare än dessa.
  • Original: Gedanken. - Gedanken sind die Schatten unserer Empfindungen, - immer dunkler, leerer, einfacher, als diese.
  • Bok tre / Aforism 179

• Kants humor. - Kant ville på ett sätt som chockerade "folk i allmänhet" bevisa att "folk i allmänhet" hade rätt - där låg den hemliga humorn i hans själ. Han skrev mot de lärda till förmån för den folkliga fördomen, men han skrev för de lärda och inte för folket.
  • Bok tre / Aforism 193
  • Original: Kant's Witz. - Kant wollte auf eine "alle Welt" vor den Kopf stossende Art beweisen, dass "alle Welt" Recht habe: - das war der heimliche Witz dieser Seele. Er schrieb gegen die Gelehrten zu Gunsten des Volks-Vorurtheils, aber für Gelehrte und nicht für das Volk.

• Skratta. - Skrattar man betyder det att man är skadeglad, men med ett gott samvete.
  • Bok tre / Aforism 200
  • Original: Lachen.- - Lachen heisst: schadenfroh sein, aber mit gutem Gewissen.

• De naturliga. - "Det onda har alltid haft den stora effekten på sin sida! Och naturen är ond! Låt oss alltså vara naturliga" - så resonerar i tysthet mänsklighetens stora effektsökare, vilka alldeles för ofta har räknats till de stora människorna.
  • Bok tre / Aforism 225
  • Original: Die Natürlichen. - "Das Böse hat immer den grossen Effect für sich gehabt! Und die Natur ist böse! Seien wir also natürlich!" - so schliessen im Geheimen die grossen Effecthascher der Menschheit, welche man gar zu oft unter die grossen Menschen gerechnet hat.

• De misstrogna och stilen. - Vi uttrycker de starkaste ting med enkla ord så snart vi omges av människor som tror på vår styrka: en sådan omgivning frammanar "stilens enkelhet". De misstrogna talar med emfas; de misstrogna provocerar emfas.
  • Bok tre / Aforism 226
  • Original: Die Misstrauischen und der Stil. - Wir sagen die stärksten Dinge schlicht, vorausgesetzt, dass Menschen um uns sind, die an unsere Stärke glauben: - eine solche Umgebung erzieht zur "Einfachheit des Stils". Die Misstrauischen reden emphatisch; die Misstrauischen machen emphatisch.

• Drömma - Man drömmer inte alls eller intressant. Man måste lära sig att vara vaken enligt samma princip - inte alls eller intressant.
  • Bok tre / Aforism 232
  • Original: Träumen. - Man träumt gar nicht, oder interessant. - Man muss lernen, ebenso zu wachen: - gar nicht, oder interessant.

• Att finna den rätta avslutningen. - En mästare av först rangen känner man igen på att han i stort som i smått till fulländning behärskar konsten att finna den rätta avslutningen, det må gälla en melodi eller en tanke, eller kanske femte akten i en tragedi eller en statsaktion. Även mycket goda andraklassförmågor blir oroliga när de närmar sig slutet och har inte samma förmåga att i en stolt, harmonisk båge sjunka ner i havet som till exempel klipporna vid Portofino - den punkt där Genuabukten låter sin melodi klinga ut.
  • Bok fyra / Aforism 281
  • Original: Das Ende zu finden wissen. - Die Meister des ersten Ranges geben sich dadurch zu erkennen, dass sie im Grossen wie im Kleinen auf eine vollkommene Weise das Ende zu finden wissen, sei es das Ende einer Melodie oder eines Gedankens, sei es der fünfte Act einer Tragödie oder Staats-Action. Die ersten der zweiten Stufe werden immer gegen das Ende hin unruhig, und fallen nicht in so stolzem ruhigem Gleichmaasse in's Meer ab, wie zum Beispiel das Gebirge bei Porto fino - dort, wo die Bucht von Genua ihre Melodie zu Ende singt.

• För tro mig! hemligheten med att få ut ett maximum av fruktbarhet och njutning av tillvaron består i att leva farligt! Bygg era städer vid Vesuvius! Låt era skepp sätta kurs mot outforskade hav! Lev i krig med era likar och er själva! Var kondottiärer och erövrare så länge ni inte kan vara härskare och legitima ägare, ni som söker sanningen! Den tider är snart förbi då ni kunde nöja er med att likt skygga hjortar leva gömda i skogarna! Äntligen kommer kunskapen att sträcka sin hand efter det som rätteligen tillkommer den — den kommer att vilja härska och besitta, och ni med den!
  • Aforism 283

• Liknelse. De tänkare i vilkas inre alla stjärnor rör sig i cykliska banor är inte de djupaste; den som ser in i sig själv som i ett ofantligt universum och bär vintergator i sitt inre, han vet också hur oregelbundna alla vintergator är; de leder ända in i existensens kaos och labyrint.
  • Bok fyra / Aforism 322
  • Original: Gleichniss. - Jene Denker, in denen alle Sterne sich in kyklischen Bahnen bewegen, sind nicht die tiefsten; wer in sich wie in einen ungeheuren Weltraum hineinsieht und Milchstrassen in sich trägt, der weiss auch, wie unregelmässig alle Milchstrassen sind; sie führen bis in's Chaos und Labyrinth des Daseins hinein.

• Vi blir trots allt varje gång belönade för vår goda vilja, vårt tålamod, vår rättvisa, vår ömsinthet mot det som är främmande, på så sätt att det främmande långsamt lägger av sin slöja och träder fram som en ny och outsäglig skönhet - det är dess tack för vår gästvänskap.
  • Bok fyra / Utdrag ur aforism 334, Man måste lära sig älska
  • Original: Wir werden schließlich immer für unseren guten Willen, unsere Geduld, Billigkeit, Sanftmüthigkeit gegen das Fremde belohnt, indem das Fremde langsam seinen Schleier abwirft und sich als neue unsägliche Schönheit darstellt: - es ist sein Dank für unsere Gastfreundschaft.

• Vita femina. Att se de yttersta skönheterna i ett verk - till det räcker allt vetande och all god vilja inte till; det krävs en av dessa sällsynta lyckliga tillfälligheter för att vi någon gång ska få se molnslöjan dra sig undan från dessa toppar och solen glöda på dem. Vi måste inte bara stå på just det rätta stället för att få se det: vår själ måste just ha dragit undan slöjan från sina egna höjder och känna behovet av ett yttre tryck och en liknelse, liksom för att finna ett stöd och behålla greppet om sig själv. Men allt detta förenas så sällan i samma ögonblick att jag är böjd att tro att de högsta höjderna av allt gott, det må vara i ett verk, en gärning, en människa, i naturen, hittils varit något förborgat och fördolt för de flesta och till och med för de bästa. Framträder det emellertid obeslöjat för oss framträder det bara en enda gång!
  • Bok fyra / utdrag ur Aforism 339
  • Original: Vita femina. - Die letzten Schönheiten eines Werkes zu sehen - dazu reicht alles Wissen und aller guter Wille nicht aus; es bedarf der seltensten glücklichen Zufälle, damit einmal der Wolkenschleier von diesen Gipfeln für uns weiche und die Sonne auf ihnen glühe. Nicht nur müssen wir gerade an der rechten Stelle stehen, diess zu sehen: es muss gerade unsere Seele selber den Schleier von ihren Höhen weggezogen haben und eines äusseren Ausdruckes und Gleichnisses bedürftig sein, wie um einen Halt zu haben und ihrer selber mächtig zu bleiben. Diess Alles aber kommt so selten gleichzeitig zusammen, dass ich glauben möchte, die höchsten Höhen alles Guten, sei es Werk, That, Mensch, Natur, seien bisher für die Meisten und selbst für die Besten etwas Verborgenes und Verhülltes gewesen: - was sich aber uns enthüllt, das enthüllt sich uns Ein Mal!

• Du stora stjärna! Vad vore din lycka, om du inte hade dem på vilka du lyser!
  • Bok fyra / Aforism 342, sagt av Zarathustra till solen
  • Original: Du grosses Gestirn! Was wäre dein Glück, wenn du nicht Die hättest, welchen du leuchtest!

• Sannerligen, vi filosofer och "fria andar" känner oss vid budet om att "den gamle guden är död" liksom bestrålade av en ny morgonrodnad; och vårt hjärta flödar över av tacksamhet, förvåning, aningar, förväntningar — äntligen tycks oss horisonten ligga fri, låt vara för all del att den inte är ljus, äntligen kan våra skepp åter styra till havs, styra ut på egen risk, alla sanningssökandets vågstycken är åter tillåtna, havet, vårt hav ligger öppet och väntar, kanske har det aldrig funnits ett så "öppet hav" som nu.
  • Aforism 343

• Det finns bland dagens européer inte så få som kan göra anspråk på att i en exklusiv och ärofull mening kalla sig fosterlandslösa — just till dem vill jag uttryckligen vända mig med min hemliga visdom och gaya scienza! […] Vi anser det helt enkelt inte önskvärt att rättfärdighetens och endräktens rike grundas på jorden (eftersom det under alla förhållanden skulle bli ett den djupaste nivelleringens och kineseriets rike), vi gläder oss åt alla som i likhet med oss själva älskar faran, kriget, äventyret. […] Vi är inga humanitetsapostlar; vi skulle aldrig våga understå oss att tala om vår "kärlek till mänskligheten". […] Nej, vi älskar inte mänskligheten; å andra sidan är vi inte heller på långt när tillräckligt "tyska", så som ordet "tysk" för närvarande brukas, för att ge nationalismen och rashatet vårt stöd, för att kunna glädja oss åt den nationalismens blodförgiftning och skabb i hjärtat som för närvarande föranleder folken i Europa att isolera, avspärra sig från varandra som i karantäner. Det är vi för fördomsfria till, för cyniska, för bortskämda, men också för välinformerade, för "beresta": vi föredrar i hög grad att leva i bergen, avsides, "otidsenligt", i gångna eller kommande århundraden. […] Vi är, med ett ord — och det kan gälla som vårt hedersord — goda européer, Europas arvtagare, de rika, överlupna, men också intill bristningsgränsen ansvarstyngda arvtagarna till årtusenden av europeisk ande.
  • Aforism 377

Bortom gott och ont (1886)

Originaltitel: Jenseits von Gut und Böse: Vorspiel einer Philosophie der Zukunft

Citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche: i urval (1987)

• Det är ytterst få människor förunnat att vara oavhängiga — det är ett privilegium för de starka.
  • S. 101

• I det judiska "Gamla testamentet", boken om den gudomliga rättfärdigheten, finns det människor, företeelser och repliker av en sådan storslagenhet att ingenting i den grekiska och indiska litteraturen kan uthärda en jämförelse. […] Att ha limmat ihop detta Nya testamente, som i smakhänseende är alltigenom rokoko, med det Gamla testamentet till en bok, kallad "bibeln" eller "böckernas bok": det är kanhända den största oförsynthet och "synd mot anden" som det litterära Europa har på sitt samvete.
  • S. 104

• Den som uppnår sitt ideal har därmed också lämnat det bakom sig.
  • S. 105

• Under fredliga förhållanden går den krigiska människan lös på sig själv.
  • S. 105

• Ett folk är den omväg naturen tar för att komma fram till sex, sju stora män. — Ja: och för att sedan komma ifrån dem.
  • S. 107

• Den som slåss med vidunder gör klokt i att se till att han inte själv blir ett vidunder på kuppen. Och ser du länge ner i en avgrund, ser den också in i dig.
  • S. 107

• Galenskap hos individer är en sällsynthet — hos grupper, partier, folk, epoker däremot regeln.
  • S. 108

• Självmordstanken har en starkt tröstande effekt: den hjälper en helskinnad genom svåra nätter.
  • S. 108

• Tecken på förnämitet: aldrig ha en tanke på att degradera våra plikter till plikter för alla; inte vilja avstå från den egna ansvarigheten, inte vilja dela den med någon; räkna sina privilegier och utövningen av dem till sina plikter.
  • S. 117

• Ensamheten är i vårt fall en dygd, ett sublimt renlighetsbehov som anar att det vid beröring människor emellan oundvikligen måste gå osnyggt till. Varje gemenskap, när, var och hur den än äger rum, alstrar — "gemenhet".
  • S. 118

• Har man till fullo insett att musiken gör anden fri? ger tanken vingar? att man blir mer filosof allteftersom man blir mer musiker? — Abstraktionens gråa himmel lyses upp som av darrande blixtar; ett ljus starkt nog för allt det filigransartade hos tingen; de stora problemen gripbart nära; världen liksom överblickad från ett berg. — Jag har just definierat filosofins patos. — Och plötsligt kommer svar nedfallande från himlen, en liten hagelskur av is och vishet, av lösta problem.
  • S. 125

Avgudaskymning (1889)

Originaltitel: Götzen-Dämmerung oder Wie man mit dem Hammer philosophiert

Citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche: i urval (1987)

• Det som inte tar kål på mig gör mig starkare.
  • S. 131

• Har man sitt varför? i livet, så försonar man sig med snart sagt vilka hur? som helst.
  • S. 131

• Kulturen och staten — det lönar sig inte att man försöker inbilla sig något annat — är antagonister: "kulturstaten" är bara ett modernt påfund. Det ena tär på det andra, det ena frodas på det andras bekostnad.
  • S. 136

• Jag fruktar allvarligt att den moderna människan helt enkelt är för bekväm för vissa laster: så att dessa rentav riskerar att dö ut. All den ondska som är betingad av en stark vilja — och kanske finns det ingen ondska utan viljestyrka — urartar i vår ljumma atmosfär till dygdighet.
  • S. 139

• Tapperheten och känslans frihet inför en mäktig fiende, inför grandiosa vedermödor, inför problem som förskräcker — detta segerrika tillstånd är det som den tragiske konstnären utväljer, som han förhärligar. Inför tragedin firar det krigiska i vår själ sina saturnalier; den som är van att lida, den som uppsöker lidande, den heroiska människan prisar sin tillvaro i tragedin — åt henne ensam kredensar tragikern denna dryck av den ljuvaste bitterhet.
  • S. 140

Antikrist (1889)

Originaltitel: Der Antichrist – Fluch auf das Christentum

Citerat av Carl-Henning Wijkmark i Nietzsche: i urval (1987)

• Läran om "lika rättigheter för alla" — det giftet har ingen utsått med större följdriktighet än kristendomen; den har fört ett krig på liv och död, närt ur de tarvliga instinkternas hemligaste skrymslen, mot varje känsla av vördnad och distans människor emellan, det vill säga mot själva förutsättningen för varje förädling, varje förkovran av kulturen — den har av massornas ressentiment smitt sig sitt huvudvapen mot oss, mot allt som är förnämt, leende, storsint på jorden, mot vår lycka på jorden… Att varenda Petrus och Paulus ska tillerkännas odödlighet, det är det hittills största, det mest elakartade attentat som begåtts mot den förnäma människoarten. — Och låt oss inte underskatta det ödesdigra inflytande som kristendomen på försåtliga vägar har utövat också i politiken! Ingen har längre kurage att hålla fast vid speciella rättigheter, vid aristokratiska privilegier, vid en känsla av aktning för sig själv och sina likar — vid ett distansens patos… Vår politik är sjuk av denna brist på kurage! — Aristokratismen i sättet att tänka och känna har med de perfidaste metoder blivit undergrävd av lögnen om själarnas likställighet; och om tron på "majoritetens rätt" gör och kommer att göra revolutioner, så finns det ingen anledning att betvivla att det är kristendomen, kristna värderingar, som omsätts i blod och förbrytelser så snart det görs revolution! Kristendomen är en revolt av allt som krälar i stoftet mot det som har höghet: de "lågas" evangelium skapar låghet…
  • S. 146

• Kristendom, alkohol — de båda stora korruptionsmedlen.
  • S. 147