Olof Palme

Från Wikiquote
Hoppa till: navigering, sök

Sven Olof Joachim Palme, född 30 januari 1927, död 28 februari 1986, var en svensk socialdemokratisk politiker, partiordförande 1969–86, statsminister 1969–76 och 1982–86.

Citat om inrikespolitik och ideologi

  • Min uppfattning är att de politiska partierna har vissa värderingar som grund för sin politik, värderingar som återkommer med sådan konsekvens vid behandlingen av olika politiska frågor att man kan tala om en ideologi, en åskådning. Detta innebär inte ett slutet system i den gamla ideologiska bemärkelsen och det främsta beviset för detta är väl att partierna [numer] är beredda att ändra sina politiska metoder på grundval av en fördjupad kunskap om verkligheten, en förädlad verklighetsuppfattning. Det har alltså skett en utjämning men det betyder inte alls att värderingarna och ideologierna har spelat ut sin roll som drivkrafter för den praktiska politiken.


"Idéerna är döda säger somliga. Ungdomen går till dukat bord säger andra, till ett samhälle som byggts färdigt. Vårt svar är: vi står ännu bara i begynnelsen. Den demokratiska socialismen har aldrig tett sig mera nödvändig, aldrig haft större uppgifter än i den framväxande solidaritetens värld. Kampen för idéerna måste för dagens unga socialister te sig mera lockande och tjusande än någonsin. Å ena sidan känner vi problemens svårighet, å andra sidan är vi medvetna om våra möjligheter. Vi går mot framtiden med kunskapen som instrument och övertygelsen som drivkraft. Och uppgiften kan aldrig bli för stor. Ty politik, kamrater, det är att vilja något."

Tal vid SSU:s kongress, 12 maj 1964. Källa: Boken om Olof Palme : hans liv, hans gärning, hans död, Stockholm : Tidens förlag, 1986, ISBN 9155032184.


"Jämlikheten är en utopi som ännu är långt ifrån förverkligad i det svenska samhälle där så mycket av gamla klassfördomar och reella klasskillnader lever kvar. Och det är en utopi som ständigt måste formuleras på nytt och ständigt erövras på nytt. Ty i en dynamisk utveckling ligger ständigt faran att nya privilegier skall befästas, nya gränser ritas ut och nya klyftor grävas upp mellan människorna. I strävan till jämlikhet ligger en väsentlig del av socialismens särprägel och framtidsuppgift."

Tal vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle, 30 juli 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 181-182.


"Demokratin är fast förankrad här i landet. Vi respekterar de grundläggande fri- och rättigheterna. Grumliga rasteorier har aldrig funnit fotfäste. Vi betraktar oss gärna som fördomsfria och toleranta.
Men så enkelt är det ändå inte. Fördomen behöver inte förankras i någon vederstygglig teori. Den har ett mycket enklare ursprung. Fördomen har alltid sin rot i vardagslivet. Den gror på arbetsplatsen och i grannkvarteret. Den är ett utlopp för egna misslyckanden och besvikelser. Den är framför allt ett uttryck för okunnighet och rädsla. Okunnighet om andra människors särart, rädsla för att förlora en position, ett socialt privilegium, en förhandsrätt.
En människas hudfärg, ras, språk och födelseort har ju ingenting med mänskliga kvalitéer att göra. Att gradera människor med sådan måttstock står i bjärt kontrast till principen om människors lika värde. Men den är skamligt enkel att ta till för den som känner sig underlägsen - på arbetsplatsen, i sällskapslivet, i konkurrensen om flickan eller pojken.
Därför ligger fördomen alltid på lur, även i ett upplyst samhälle. Den kan blossa ut i ett stickord, en obetänksam replik, en nedrighet i det lilla. Kanske menar den som handlar inte så illa. Men för den som träffas kan det riva upp sår som aldrig läks. De flesta av oss människor har ett behov att hävda oss gentemot andra. Och då står fördomen mot den avvikande - utlänningen, främlingen - till förfogande som en sista skans."

Radioanförande, 25 december 1965. Källa: Palme, Olof, Politik är att vilja, Stockholm : Prisma, 1968, s. 64-65. Talet återges till musik på gruppen The Latin Kings skiva Mitt Kvarter under namnet Fördomar 2.


"Ta det lugnt och var försiktig! Jag tror att de flesta kommer att uppleva det som jag. Först vilset. Sedan en ganska snabb tillvänjning. Men kom då ihåg att risken finns hela tiden för ett återfall i vänsterbeteende, i ett obevakat ögonblick!"

Radiointervju, 3 september 1967, med anledning av införande av högertrafik. Källa: Sveriges Radio: SR Minne.


"En långt driven specialisering som ter sig som en idealisk anpassning till dagens produktionsförhållanden kan i morgon framstå som en utbildning för en förlegad teknik. Föränderligheten är vårt villkor och anpassningen därtill framstår som ett av människornas stora problem i dagens samhälle. En god grundutbildning med bred användbarhet ger större trygghet åt enskilda människor och ökad effektivitet åt arbetsmarknaden."

Politik är att vilja, Stockholm: Prisma, 1968.


"För oerhört många människor i det här landet representerar partiet en trygghet. Kanske ibland lite gråmelerad och vardaglig. Men med en fasthet i grundvärderingarna och i det praktiska handlandet som skapat förtroende. Detta förtroende och denna trygghet är helt enkelt en viktig del av många människors tillvaro.
Socialdemokratin har kunnat vara radikal därför att den representerar stabilitet. Däri ligger ingen motsättning. Hos oss människor finns alltid en oro för det okända och oprövade. Vi är beredda att acceptera det om steget är förankrat i nuets erfarenhet, om det innebär ett fullföjande av en handlingslinje. Det finns naturligtvis situationer då förtvivlan är så stor att man är beredd att kasta allting över ända för att omedelbart skapa någonting helt nytt. I det gamla Fattig-Sverige fanns en sådan förtvivlan, sprungen ur nöd och arbetslöshet. Men socialdemokratin valde likväl den fredliga, stegvisa samhällsomdaningens väg. Den håller vi fast vid."

Tal vid socialdemokraternas partikongress, 4 oktober 1969. Källa: Boken om Olof Palme : hans liv, hans gärning, hans död / [redaktion: Hans Haste, Lars Erik Olsson och Lars Strandberg], Stockholm : Tidens förlag, 1986, ISBN 9155032184.


"Herr Bohman hade nyligen ett möte i en sporthall. Där höll han ett tal. Jag har läst det talet. Det präglades av en gammaldags aggressiv konservatism. Det innehöll mycket av hat och skymford mot socialdemokratin. Socialdemokrater är maktfullkomliga, besinningslösa, självgoda, präglade av förmyndaranda och avundsjukans elände m m. Min blygsamhet förbjuder mig att nämna över vilken socialdemokrat herr Bohman sida upp och sida ner särskilt öste sin vredes och sin illviljas skålar."

Riksdagsanförande, 4 juni 1973. Källa: Palme, Olof, Att vilja gå vidare, Stockholm : Tiden, 1974, ISBN 9155017088.


  • De framsteg som har vunnits genom arbetarrörelsens kamp har befäst socialdemokratins övertygelse, att den fredliga samhällsomvandlingen på den demokratiska socialismens grund erbjuder den enda framkomliga vägen till människornas frigörelse. Denna samhällsomvandling bygger på mänsklig vilja och mänskliga ansträngningar. Denna frigörelse måste vi genomföra i ett samhälle som är starkt beroende av en omvärld präglad av stora motsättningar, av förtryck och ofrihet, av starka kapitalistiska intressen. Den ska genomföras på den demokratiska övertygelsens väg under öppen debatt och under den hänsyn och respekt för andra uppfattningar som hör demokratin till. Denna väg kan synas mödosam och tidskrävande. Den medför emellertid den helt avgörande fördelen att samhällsomdaningen kan genomföras under aktiv medverkan av medborgarna och att dess resultat vinner en fast folklig förankring. Därmed skapas också trygghet för att reformerna blir bestående. Den demokratiska socialismen bygger ytterst på en tilltro till människornas vilja och förmåga att skapa ett samhälle präglat av gemenskap och mänsklig värdighet.
    • Olof Palme i socialdemokraternas partiprogram från 1975.
  • Man kan inte med ett individualkapitalistiskt betraktelsesätt hålla på och tala om mina barn och dina, utan det är fråga om våra barn – det gäller varenda tjatting. Därför ska barnen sättas i förgrunden.
    • Tal vid socialdemokraternas partikongress 1975.


"Vi ses igen, kamrater!
Vi ses i Folkets hus, i studiecirkeln, vid möten i arbetarekommun och i facket. Vi ses igen i futten på byggarbetsplatserna, under rasten klockan 9:15, någonstans mellan mackan och kortleken, en stunds politik. Vi ses igen efter 1 timma och 48 minuter när Gunnar Sträng avslutat en kort inledning på en distriktskongress.
Vi ses igen i valstugan, dessa den svenska sågverksindustruns kuttersmycken, vid bråten av valsedlar och broschyrer, med ivriga människor som frågar och skall få svar.
Vi ses igen i portgången med packen av broschyrer. Du tar uppgång A och jag tar uppgång B. Framför Konsum, i planteringen, på torget, i hörnet mot Storgatan, vid fabriksgrinden klockan 7 en kulen morgon, i Stockholms city på tunnelbanestationen med glesa turer och 70-kort.
Vi ses på Götaplatsen med facklorna och fanorna och sången, när folket kommer från varven och verkstäderna. Vi ses igen, kamrater, någonstans i skärningspunkten mellan drömmen och slitet, i människornas möte till prövande samtal och gemenskap. Vi ses igen, kamrater."

Avslutningstal vid socialdemokraternas partikongress 1975. Källa: Boken om Olof Palme : hans liv, hans gärning, hans död / [redaktion: Hans Haste, Lars Erik Olsson och Lars Strandberg], Stockholm : Tidens förlag, 1986, ISBN 9155032184.


  • Du säger att Er energipolitik är byggd på övertygelse, och samvete. Du anser alltså inte då att den energipolitik som Bohman och Ahlmark företräder är byggd på en ärlig övertygelse och samvete? Eftersom du säger att jag om tre veckor kommer överge den? Vad har du för garantier för det? Jag ska tala om det här med dig. Men först ska du tala om: Vad är den borgerliga energipolitiken? Vad är den? Ge besked! Du talar om familjepolitik så att vi för högerpolitik. Högerpolitik företräds alltså av LO, TCO, Socialdemokraterna, SACO och Folkpartiet. Den enda som har stöd för Centerns reaktionära familjepolitik, de ända som stödjer dem är Bohman.
    • Debatt mot Thorbjörn Fälldin i Scandinavium, Göteborg, 1 september 1976. Källa: Sveriges Radio: SR Minne - "Palme och Fälldin i hetsig kärnkraftsdebatt i Scandinavium. Från 1 september 1976".
  • Ni säger att ni vill ta bort kärnkraften. Den svarar idag för tjugo procent av vår elförsörjning och om en del år mellan trettio och fyrtio procent. Ni påstår att det går att göra utan att få några konsekvenser i övrigt i samhället. Det skulle inte få några uppoffringar från medborgarna, tvärtom, Centern lovar större materiella förmåner än något annat parti. Jag respekterar i de här miljövännerna för dom säger: ”allright vi får ta hårda konsekvenser, hård planhushållning, sänkt levnadsnivå. Allt detta ska vi planera fram. Vi tar konsekvenserna.” Men ni gör inte det. Ni låsas som ingenting sker. Ni för bara våra sparåtgärder och låsas att det skulle göra underverk. Bara en låsaslek. Tala istället om ärligt för svenska folket vad Centerns energipolitik innebär. Säg till arbetarna och tjänstemännen, ”det blir inga fyra hundra tusen nya jobb som vi lovar på våra affischer.” Ni får realistiskt räkna med att ett par hundra tusen av era medlemmar får gå ut i arbetslöshet. Säg till företagarna i små och medelstora företag och jordbruk ”de är inte mycket lönt med alla förmåner vi erbjuder er för vi kan inte svara för den elektriska strömmen som ni behöver för att bygga ut er produktion.” Säg till landets hushåll att ”ni får räkna med hårda ransoneringar för uppvärmning, för belysning, för tvättmaskin och för andra hushållsmaskiner.” Då skulle budskapet hänga ihop, men det gör den inte. Det är lätt att säga till era borgerliga bröder ”böj knä för vår uppfattning”, men säg om de inte böjer knä?” Det är lätt att säga till företrädare för företagsamheten i landet och för företrädarna för arbetarna och tjänstemännen i landet: "böj knä för vår uppfattning". Men tänk om det inte? Hur kan ni då begära att dom ska bevara framtidstron? Energipolitiken är svår. Jag förstår tveksamhet, oro. Jag har brottats själv med detta i tjugo år. Sysslat med den frågan och jag är beredd att säga att bland dom alternativ som finns är detta den säkraste vägen att trygga sysselsättningen för medborgarna i landet. Att trygga en rimlig levnadsnivå för pensionärer och för alla andra medborgare i landet. I all enig partikongress ställde sig bakom vår energipolitik och varför? Jo, därför att dom har förtroende för, och vet, att vi kommer icke bygga ut en enda extra kilowatt som vi inte oengengligen behöver för att klara det här samhället. Vi kommer att sätta in all vår kraft på att lösa dom säkerhetsproblem som förekommer. Att regera ett land det är frågan om att ta ansvar. Socialdemokratin har aldrig tvekat att ta ansvaret även för svåra beslut. NI HAR BARA ER ELÄNDIGA SPLITTRING, ERA MOTSTRIDANDE KRAV, ERA ULTIMATA MOT VARANDRA och era erbarmliga överbud att peka på.
    • Debatt mot Thorbjörn Fälldin i Scandinavium, Göteborg, 1 september 1976. Källa: Sveriges Radio: SR Minne - "Palme och Fälldin i hetsig kärnkraftsdebatt i Scandinavium. Från 1 september 1976".


"De borgerliga har ju länge varit väldigt övermodiga och segervissa i den här valrörelsen. Det har de varit väldigt många gånger förut. Jag minns 68, då var det borgerliga övermodet större än någonsin. Och då kom jag hit till Göteborg för debatt med den tidens statsministerkandidat Sven Wedén.
Och dit kom folket från varven, från SKF och från Volvo. Och dit kom folket från Hisingen och bostadsområdena runtom Göteborg. Och vi såg varandra i ögonen. Och vi tryckte varandras händer och vi sa: "Vi tar det, vi ska segra!".
Socialdemokratin är bärare av idéer om gemenskap och rättfärdighet. Vi sliter hårt med vardagsfrågor. Men någonstans finns drömmarna kvar. Om en framtid där arbetare och tjänstemän får mer att säga till om. Där vi kan åldras i värdighet. Där barnen och familjerna har trygghet. Där vi kan gemensamt ta ansvar för landets skönhet.
Vår kamp är en kamp för människornas frigörelse och den vill vi fortsätta efter den 19 september. Rösta inte bort tryggheten. Tillsammans kan vi göra ett bra land bättre. Och allra sist: tänk om denna gamla fina arbetarstad, Göteborg, kunde få det arbetarstyre den verkligen förtjänar!"

Slutanförande i debatten mot Thorbjörn Fälldin i Scandinavium, Göteborg, 1 september 1976. Källa: Sveriges Radio: SR Minne - "Palme och Fälldin i hetsig kärnkraftsdebatt i Scandinavium. Från 1 september 1976".


"De har rensat det dukade bordet, de har tömt skafferi och visthusbodar, de har lagt åkern i träda och ätit sig igenom de internationella bankpalatsens matsalar på svenska folkets kontokort."

Palme vid sitt förstamajtal på Norra Bantorget i Stockholm den 1 maj 1979. Citerat ur Claes Arvidssons "Olof Palme - Med verkligheten som fiende", Timbro 2006, s. 254


  • De har inte bara ätit upp vad som fanns på bordet. De har tömt skafferiet, ätit sig igenom visthusboden, låtit åkrarna stå i träda och tuggat sig igenom andra länders bankmatsalar på kreditkort utställda på de svenska skattebetalarna.
    • Tal på Norra Bantorget i Stockholm, 1 maj 1979. Källa: Dokumentären "Vilja gå vidare - En film om Olof Palme och hans idévärld" av Jonas Sima. (lyssna)


"I all vänskaplighet blir mitt råd till hela regeringen: avgå!"

Tal 1 maj 1981. Källa: Arvidsson, Claes, Olof Palme : med verkligheten som fiende, Stockholm : Timbro, 2006, s. 259, ISBN 978-91-7566-539-9.


  • Jag tror efter de studier vi gjort är korrekt att säga att Arbetsgivareföreningens propagandister i mycket framstår som hatets och illviljans kolportörer mot svensk arbetarrörelse
    • Tal vid Svenska metallindustriarbetareförbundet, 1981. Källa: Palme, Olof, En levande vilja, Stockholm : Tiden, 1987, s. 18–38, ISBN 91-550-3225-7.
  • Fälldin har nu tjatat på mig att jag ska tala om varför jag är socialist. Och jag är demokratisk socialist - med stolthet och med glädje. Jag blev det när jag for omkring i Indien och såg den fruktansvärda fattigdomen fast en del var oerhört rika; när jag for runt och såg en ännu mer förnedrande fattigdom, på sätt och vis, i Förenta staterna; när jag som mycket ung kom öga med öga med kommunismens ofrihet och förtryck och människoförföljelse i kommuniststaterna; när jag kom till nazisternas koncentrationsläger och fick se dödslistorna på socialdemokrater och fackföreningsmän; jag blev det när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige; när jag fick klart för mig att det var socialdemokratin som lyft landet ur fattigdom och arbetslöshet med 30-talets krispolitik; [...] Visst är jag demokratisk socialist. Jag är det med stolthet över vad denna demokratiska socialism har uträttat i vårt land. [...] Visst, Fälldin och Ullsten, är jag demokratisk socialist; som Branting när han genomförde rösträtten; som Per Albin när han bekämpade arbetslösheten på 30-talet och talade om folkhemmet; som Erlander när han byggde ut den sociala tryggheten och ATP. För det handlar om solidaritet och omtanke människor emellan. Och vad är egentligen Fälldin?
    • Partiledardebatt i Sveriges Television 1982. (lyssna)
  • I företagen sitter bankfolket i styrelserna som babianhannar.
  • Detta förslag är inte första steget. Det är steget.

Citat om utrikes- och säkerhetspolitik

  • Denna ungdom skall uppfostras till att tro på en absolut sanning, en dogm, som har den fördelen att den serverar patentlösningar och därför befriar människor från nödvändigheten att tänka. Det har tänkts färdigt i den totalitära staten.
    • Olof Palme om barnens och ungdomens uppfostran i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.
  • Detta individualitetens totala utsuddande till förmån för kollektivet […] innebär en klar negering av det individens egenvärde, den människans helighet och okränkbarhet som ansetts utgöra grundvalarna för vår civilisation.
    • Olof Palme om individens möjligheter i kollektivet i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.
  • Kommunismen har i Tjeckoslovakien medfört en kränkning av de traditionella demokratiska fri- och rättigheterna, missbrukande av den personliga integriteten, förtryck, tvång och tortyr. Men dess kanske största skada ligger i risken för en förstöring av människornas mentalitet, av deras vilja, tro och strävanden….
    • Olof Palme om de mänskliga fri- och rättigheterna i det totalitära kommunistiska Tjeckoslovakien. Källa: Svenska Dagbladet, ”Demonstration i Prag”, den 15 juni 1949.
  • Vi möter enskilda människoöden på ett förfärande enkelt sätt. Vi ser bilder av plåga och tortyr, av stympade barn, lemlästade människor... Vår reaktion är medkänsla, en känslans upprördhet inför ett meningslöst lidande. Ty förbrytelsen blir alltid en förbrytelse, och terrorn förblir alltid terror, även om den utförs i namnet av höga mål och principer. Det är en illusion att tro att man kan möta krav på social rättvisa med våld och militära maktmedel.
    • Om Vietnamkriget. Tal vid Broderskapsrörelsens kongress i Gävle, 30 juli 1965.
  • Olof Palme: Ja, mitt tal i Gävle det handlade ju om fred och frigörelse. Mitt tema var att vi måste ha förståelse från fattiga folkens strävan till nationell och social frigörelse. De vill ha en nationell frigörelse därför att de vill vara jämlika, likvärdiga med andra nationer. De vill ha en social frigörelse och social rättvisa därför att de är så outsägligt fattiga. Vi kan inte lösa de sociala problemen med militära maktmedel, det är en illusion. Men samtidigt är dilemmat att den förändring som för de här människorna är hoppet om en bättre tillvaro naturligtvis medför risker för konflikter, inte minst därför att stormakternas intressen är så starkt engagerade i att vidga respektive behålla sitt inflytande. Och vår tids stora dilemma, ett av dem i alla fall, det är att försöka förena fred och social frigörelse, och det kan inte ske på den sociala rättvisans bekostnad därför att just fattigdomen och missförhållandena är en så väsentlig orsak till oron i världen. Hela denna ganska ödesmättade problematik kan man se illustrerad i dagens Vietnam. Denna enda lösningen är en lösning förhandlingsvägen, så vitt jag ser. Jag gjorde ingen uttömmande analys av alla sidor i Vietnamkonflikten, men vad jag gjorde var en principiell analys utifrån klart redovisade moraliska värderingar, och det tycker jag hör in i en utrikespolitisk debatt.
    Bertil Ohlin: Jag riktade kritik mot Palme i ett kort referat. Låt mig här säga att det är självklart att vi är alla överens om att vi har full förståelse för och full sympati för kravet på frigörelse och social förbättring i de mindre utvecklade länderna ja, i alla länder. Vi är också ense om att det är en fruktansvärd olycka med striderna i Vietnam. Den fyller oss med oro och medkänsla. Oro för att konflikten kan vidgas, medkänsla med de olycksaliga människor, som oförskyllt får lida. Frågan är nu emellertid vilken ställning vi skall inta på det utrikespolitiska planet. Om den saken har herr Palme talat och han har uttryckligen betonat att det var mest om Vietnam han talade, han syftade direkt på Vietnam. Det har blivit kritiserat, även om utrikesminister Torsten Nilsson sedan har försökt lägga en del saker till rätta. Den bild som herr Palme målar, den är kort sagt följande: Det kommunistiska Viet Cong är en frihetsrörelse som bär med sig löften om hjälp och social rättvisa. Den andra sidan, bl.a. Förenta staterna, söker däremot möta kraven på social rättvisa med våld och militära maktmedel. Den svenska socialdemokratin står på det kommunistiska Viet Congs sida, enligt herr Palme. Ingenting sägs om att Vietnamkrisen har i samband med Kommunist-Kinas aggressiva beslutsamhet att lägga under sig stora delar av Sydostasien. Ingenting tillfogas av herr Palme om Förenta staternas förhandlingsvilja och den kommunistiska sidans nej till förhandlingar eller Förenta staternas vilja att hjälpa för en bättre social och ekonomisk utveckling. Nej, de utmålas som motståndare till det. Vem kan bestrida att detta Palmes klara ställningstagande för kommunistsidan vittnar om ensidighet och orättvisa. Han har inte ett ord om de risker för friheten, som våld och mliltära maktmedel som kommunisternas händer brukar medföra. Enligt min mening skall vi visa solidaritet och medkänsla med de fattiga och förtryckta genom hjälp som bättrar deras levnadsförhållanden och genom att verka för förhandlingar och fred. Deras frihet tryggas bäst och man kan skapa möjligheter så att de själva får bestämma. Ensidiga deklarationer som herr Palmes kan bara minska det neutrala Sveriges möjligheter att verka utjämnande i internationella konflikter.|2=Debatt i Sveriges Radio P1, 26 augusti 1965, mellan Olof Palme och Bertil Ohlin om Vietnamkriget. Källa: avskrift av debatten.}}
  • I alla tider har människorna levat i fattigdom och elände, förnedrats av hunger och okunnighet, plågat varandra och drivits ut i krig. Men ändå är allting inte lika. Det nya är att vi fått fördjupad kunskap. Det nya är framför allt att vi börjar visa en vilja att ta ansvar för varandra. Det är därför inte meningslöst när vi reagerar, tar ställning och efter måttet av vår förmåga fösöker påverka utvecklingen.
    • Tal i Malmö, 1 maj 1966.
  • Ännu en gång har det inträffat, att i ett kommunistiskt land, en frihetsrörelse stoppats med våld. Det angriparen fruktar är kanske inte endast det tjeckiska folkets självbestämmanderätt; det är också det polska, det östtyska, det bulgariska och måhända framförallt det ryska folkets längtan efter frihet och självbestämmande. Just därför att vi är ett litet, neutralt land – obundet av stormaktsblocken – har vi särskild anledning att hävda de små nationernas rätt till nationellt oberoende.
  • Pragkuppen 1948 var för många i min generation en avgörande politisk upplevelse. Inga förmildrande omständigheter kunde anföras till försvar för övergreppet. Tjeckoslovakien var en utvecklad industrination med väl fungerande demokratiska institutioner. Men den tjeckiska demokratin krossades över en natt genom militärt övervåld och med obarmhärtig förföljelse av oliktänkande som följd.
    • Olof Palme i tidningen Fackföreningsrörelsen om den kommunistiska kuppen i Prag 1948. Källa: Tidskriften Fackföreningsrörelsen, ”En borgerlig regering – ett steg tillbaka”, 1968, nr 17/18.
  • Så 1950 var jag med på ett ungdomsmöte i Prag. Vackra banderoller om fred och folkens självbestämmanderätt. I tio dagar försökte jag få ordet för att protestera mot kommunisternas eländiga missbruk av ordet demokrati. Men vi skreks ner och buades ut. […] Sedan de dagarna vet jag att demokratin måste ständigt försvaras, vinnas på nytt, vidga sin verkningskrets.
    • Olof Palme i ett tal i Malmö efter Sovjetunionens inmarsch i Prag i augusti 1968. Källa: Olofpalme.org, Biografiska notiser 1950 av Stellan Andersson.


"Man bör kalla saker och ting vid deras rätta namn och det som pågår idag i Vietnam, det är en form av tortyr. Det man nu gör, det är att plåga människor. Plåga en nation för att förödmjuka den, tvinga den till underkastelse under maktspråk. Och därför är bombningarna ett illdåd. Och av det har vi många exempel i den moderna historien. Och de är i allmänhet förbundna med ett namn: Guernica, Oradour, Babij Jar, Katyń, Lidice, Sharpeville, Treblinka. Där har våldet triumferat. Men eftervärldens dom har fallit hård över dem som burit ansvaret. Nu fogas ett nytt namn till raden: Hanoi, julen 1972."

Om USA:s bombningar av Hanoi. Tal 27 december 1972 (det s.k. "jultalet"). (lyssna)

  • Vi vet inte hur det går med demokratin om FNL segrar och får makten. Vi vet ingenting med bestämdhet, eftersom FNL så föga fått chansen att visa sin gärning i fred, men vi har tillgång till FNL:s program. Jag rekommenderar detta program till studium. Det kräver bred samling i striden mot amerikanerna och en koalitionsregering när segern är vunnen. De inrikespolitiska programpunkterna borde i stort sett kunna accepteras av t.ex. de politiska partierna i Sverige.
    • Olof Palme om FNL. Källa: Häggman, Bertil, Medlöparna, Stockholm: Contra, 1991, s. 19, ISBN 91-86092-22-7.
  • Något förvånande så har det uppkallat... premiärministern herr Husák, Gustáv Husák, till polemik mot mig. Jag har kanske inte någon större anledning att ingå på den polemiken. Jag brukar för all del inte polemisera med, ingå i polemik med, presidenten Thieu i Sydvietnam heller. Jag tror att det bästa svaret är att säga: Inrikesministern (polisministern, enligt Aftonbladet) hade häromdagen ett möte med polis- och säkerhetstjänstens ledare, och framhöll därvid att ordningsmakten ska göra allt för att avslöja och utrensa reaktionära grupper och individer, och i rättan tid och utan kompromiss stoppa deras verksamhet. Så talar diktaturens kreatur till varandra.
    • Presskonferens, april 1975. Källa: ljudklipp Sveriges Radio. Husák hade blivit president i Tjeckoslovakien några år efter invasionen 1968, och parodin improviserades av Palme (som misstar sig när han ger Husák titeln premiärminister).
  • Detta är första gången en svensk regeringschef besöker Latinamerika. Jag har mött en kontinent där kraven på en förändring ljuder starka. Vad dessa länder begär är något ganska självklart: att själva få forma sin framtid, att skapa välstånd för sina folk på grundval av egen förmåga och egna naturresurser. I denna världsdel finns omätliga rikedomar i form av mänskliga och materiella resurser. Att frigöra dessa slumrande resurser är en väldig uppgift. En grundläggande förutsättning är att de används för de egna folkens välfärd. Det program för en ny ekonomisk världsordning, som FN:s generalförsamling antagit, är ett viktigt steg på väg mot ett världsomfattande samarbete mellan stater på rättvisa villkor. I Latinamerika tillhör Kuba de länder som länge gått i bräschen för sådana krav, och för en strävan till ekonomisk frigörelse, "la segunda independencia".
    Kära vänner, jag kan försäkra er att en växande svensk opinion med intresse och sympati följer denna strävan till interamerikansk solidaritet och oberoende. Det är en utveckling som borde välkomnas i alla länder, inte motarbetas. Ty så länge orättvisor, utsugning och misär råder kan ingen verklig fred och avspänning i världen uppnås.
    Får jag sluta med att tacka för att ha fått detta tillfälle att tala till Er, tillsammans med Fidel Castro, på denna historiska plats.
    Leve vänskapen mellan Sverige och Kuba! Leve solidariteten mellan folken! Leve det självständiga och oberoende Kuba!
    • Tal vid massmötet i Santiago de Cuba, 29 juni 1975. Källa: Tidskriften CubaNuestra.
  • [vad Kuba har lärt oss är att] förtryckarna till slut störtas, att folkets krav ej kan förkvävas.
    • Om Fidel Castros maktövertagande på Kuba. Med "förtryckarna" åsyftas här Fulgencio Batistas regim och inte Castros. Uttalande i samband med tal vid massmötet i Santiago de Cuba, 29 juni 1975. Källa: Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 158, ISBN 9175662868.
  • Svensk socialdemokrati har efter måttet av sin förmåga sökt medverka i det internationella fredsarbetet, vi har sökt att i solidaritetens namn ställa oss på de fattigas och förtrycktas sida i deras kamp för frigörelse. [...] Så mycket står klart: Med en borgerlig regering hade bilden av Sverige ute i världen varit en helt annan. Tredje världens folk har av erfarenhet lärt sig var Europas högerkrafter står. De partierna med vilka de svenska moderaterna vill bilda en högerinternational har aldrig stött en befrielserörelse eller bekämpat kolonialismen. I stället har företrädare för dessa partier gjort goodwill-resor i Sydafrika, rättfärdigat Vietnamkriget, uttalat förståelse för den portugisiska kolonialismens civiliserande mission i Afrika, velat ingripa på de vitas sida i Rhodesia, sänt jättebelopp till Chile för att hejda Allendes valseger, gått emot avspänningen och nu stöder den aktivt yttersta högern i Portugal. Sveriges ansikte mot världen skall präglas av medmänsklighet och solidaritet.
    • ”Socialdemokratin och befrielsekampen i Södra Afrika”, Tiden, nr 6, 1976, 312-313.
  • En stor seger för folkens rätt att bestämma över sitt eget öde.
    • Olof Palme i en gemensam kommuniké tillsammans med Kubas ledare Fidel Castro i Havanna, 30 juni 1975, om Röda khmerernas maktövertagande i Kambodja. Källa: Ahlmark, Per, Vänstern och tyranniet : det galna kvartsseklet, Stockholm : Timbro, 1995, s. 159, ISBN 9175662868.
  • Det fantastiska är ju att detta fortsätter, att dessa satans mördare ska få hålla på.
    • Tal med anledning av att fem unga baskiska nationalister avrättats av Francoregimen i Madrid den 27 september 1975. (lyssna)
  • Apartheid är en unik form av ondska. Det är den enda form av tyranni som brännmärker en människa ända från födseln på grund av hennes hudfärg. Barnets öde avgörs i samma ögonblick som befruktningen äger rum.
    • Uttalande 1977.
  • ... en vis och enkel man, som förenar det bästa i den asiatiska kulturen med det bästa i den franska kulturen
    • Om Vietnams premiärminister Pham Van Dong. Källa: Palme, Olof m.fl., Med egna ord : samtal med Serge Richard och Nordal Åkerman , Uppsala : Bromberg, 1977, ISBN 91-85342-32-7.
"Werner börjar få rutin på att uttala sig mot sina partibröders illdåd i olika delar av världen. Men han borde fråga sig om det inte är något fel på leninismen."

Vårriksdagens allmänpolitiska debatt 1980, angående Sovjetunionens invasion av Afghanistan.


  • Folkdemokratierna i Östeuropa upprättades en gång i hägnet av den sovjetiska ockupationsmakten. Dessa regimer hade inte något folkligt stöd. I den mån en folklig legitimitet fanns, så gick den snabbt förlorad. Dessa länder har sedan dess lidit av ekonomiska problem, politisk ofrihet och en stel byråkrati. Några framtidshopp utgör de icke.
    • Tal vid TCO:s kongress i Stockholm, 1 juli 1982. Källa: Olof Palmes Arkiv. (PDF)
  • Historien har lärt oss att när diktaturer kommer till makten är det de fackliga friheterna som först tas bort och de fackliga ledarna som blir förtryckets första offer, som jagas till fängelser, tortyrkammare och avrättningskammare. Så var det i nazismens Tyskland, i kommunisternas länder, så är det i dag över stora delar av Latinamerika.
    • Tal vid TCO:s kongress i Stockholm, 1 juli 1982. Källa: Olof Palmes Arkiv. (PDF)
  • De som tillhör min generation och som när vi var väldigt unga såg bilderna av de judiska barnen i koncentrationslägren och gettona och insåg den oerhörda förbrytelse som begåtts mot dem och som därav liksom fick en smärta som följer oss genom livet – vi känner oss naturligtvis utom oss av samma smärta när vi ser bilderna av de palestinska barnen, precis på samma sätt förföljda. Men denna gång är det Israel som står bakom dåden.
    • Tal vid TCO:s kongress i Stockholm, 1 juli 1982. Källa: Olof Palmes Arkiv. (PDF)
  • Men jag ville sluta där Fälldin började. Fria val i en öppen demokrati är något väldigt fint och sällsynt. Dom flesta människorna i världen lever under förtryck, och det är viktigt att låta våra tankar gå till dom som kämpar för frihet och rättvisa i Polen och Turkiet. I Chile och El Salvador. I kommunismens, fascismen och rasismens diktaturer, och idag går våra tankar alldeles särskilt till den fria fackföreningsrörelsen i Polen. Ta bort undantagslagarna, frige Lech Wałęsa och låt utvecklingen mot demokrati i Polen fortskrida.
    • Debatt med Thorbjörn Fälldin, 1 september 1982. Källa: Sveriges Radio Minne - Hulkdebatten mellan Thorbjörn Fälldin och Olof Palme i Kalmar 1982.


"Det spelas pingpong mellan moderaterna och UD:s tjänstemän, det är den där jävla Bildt, att sprida ut hemliga uppgifter är en brottslig handling."

Om debatten om främmande ubåtar i svenska skärgården. Intervju i Dagens Nyheter, 20 februari 1983.


"Hälsa honom att den svenska utrikespolitiken inte är några pajaskonster. Det är inte hä hä och hep hep."

Olof Palme om Ulf Adelsohn. Riksdagens utrikespolitiska debatt, 16 april 1983. Källa. Björn Elmbrants "Palme" (1989)


  • Efter dessa angrepp så försvinner herr Adelsohn till utlandet för att hålla valtal efter att ha riktat den typen av angrepp mot Sveriges regering. Hälsa honom att sveriges utrikespolitik inte är några pajaskonster. Det är inte hä hä eller hep hep.
    • Olof Palme om Ulf Adelsohn i Riksdagens utrikespolitiska debatt, 16 april 1983. Källa: SVT Debatt, "Arvet efter Palme", 28 februari 2006.


"Jag vill påstå att moderaterna är en säkerhetsrisk för den svenska säkerhetspolitiken. Det har jag länge upplevt, men jag har väntat till just den här utrikesdebatten för att få tillfälle att säga det."

Riksdagens utrikespolitiska debatt, 16 april 1983. Källa: Elmbrant, Björn, Palme, Stockholm : Författarförl. Fischer & Rye, 1989, ISBN 91-7054-611-8.}}


  • [Moderaterna hemfaller åt] den korstågsanda i syfte att befria Östeuropa som härskade på konservativt håll i väst under det kalla kriget.
    • Riksdagsanförande 1983.
  • Du vet, man möter en massa statsmän. Men jag måste säga att med Honecker fick jag mycket god kontakt. Jag tror att han uppriktigt vill nedrustning.
    • Om sitt möte med Östtysklands ledare Erich Honecker. Källa: Aftonbladet, 30 juni 1984.
  • Vår solidaritet med medmänniskor får inte låta sig begränsas av olika politiska system. En fängslad fackföreningsledare är en fängslad fackföreningsledare, oavsett om det sker i Guatemala eller i Polen eller i Turkiet. En brinnande by är en brinnande by, oavsett om den terrorbombas i El Salvador eller i Afghanistan.
    • Tal vid socialdemokraternas partikongress om fred och säkerhet, 17 september 1984. Källa: Olof Palme Arkiv. (PDF)
  • Att förklara sig öppen för samtal betyder inte att man ursäktar någonting eller slätar över [..] Vi tvekar alltså inte att kritisera Sovjetunionen. Men låt mig slå fast att vi eftersträvar goda relationer med detta land. Vi sysslar inte med anti-sovjetism.
    • Tal vid socialdemokraternas partikongress 1984. Källa: Palme, Olof, En levande vilja, Stockholm : Tiden, 1987, s. 358, ISBN 91-550-3225-7.


"Men därmed har också broarna rivits om säkerhetspolitiken. Jag beklagar det mycket djupt. För det betyder att ni söker strid över hela fältet. Det betyder att man måste säga att ett borgerligt regeringsskifte skulle innebära en förändring av Sveriges utrikespolitik. Och enligt min mening en allvarlig fara för Sveriges fred."

Allmänpolitisk debatt i riksdagen, 6 februari 1985, samma dag som den borgerliga oppositionen yrkade på misstroendeförklaring med anledning av ett uttalande av utrikesminister Lennart Bodström. Källa: Radioprogrammet Olof Palme och utrikespolitiken av Thomas Hempel från 2000. ([rtsp://lyssna.sr.se/p1/nyhetsverktyg/P1_032133QV_2005-12-19_143453.rm lyssna])


  • Här är såvitt jag förstår en gata, här är såvitt jag vet ett torg och jag ropar med fulla hjärtan: Sovjetunionen bör lämna Afghanistan i fred och lämna detta land!

Andra personer om Olof Palme

  • Han blev utvald av hatet för sin syn på världen. [...] Hatet mot Palme var en del av det större hatet, ur vilket det tredje världskriget – det universella mordet – kommer att springa fram.
    • Olof Lagercrantz, Dagens Nyheter, 2 mars 1986.
  • Vi bör alltså notera att Olof Palme under sin partiledartid två gånger gjorde uttalanden, där han jämställde länder med Nazi-Tyskland. En av de staterna var byggd av det folk, som var Hitlers främsta offer. Den andra var den nation som kom att avgöra de fria ländernas seger över nazismen i andra världskriget. Och båda – Israel och USA – var och är demokratier.
  • Efter den lika och allmänna rösträttens genomförande i vårt land, dvs efter första världskriget, har ingen svensk regeringschef i fredstid varit så pigg att ta avstånd från vissa demokratier som Palme, och så ivrig att betona gemenskap med ett antal diktaturer. Man kan också säga att ingen statsminister i vårt land under 1900-talet gett så pregnanta eller känsloladdade uttryck för avsky, oberoende av om det gällt en fri eller ofri nation. Ofta var Palme ovillig att medge att ett land som han prisade byggde på terror, eller att en nation han fördömt var en folkstyrelse. [...] Den som vägrar lära sig hur mycket som kommunism, fascism och nazism har slitit sönder står i regel rådvill inför konfrontationer i vår tid. Han tar stora steg tillbaka från de insikter som 1900-talet borde ha tvingat på oss alla. I den meningen, och med tanke på den roll som den omvända rasismen spelade i hans politiska åskådning, ser jag Olof Palme som en ofta reaktionär utrikespolitiker.
  • Olof Palme var mycket klar i ideologiska frågor. Just därför tvekade han inte att ta strid när det var nödvändigt. Det senaste exemplet på det är den senaste valrörelsen [1985], då han hårt angrep den moderata nyliberalismen. Det var nödvändigt eftersom de bärande delarna i vår välfärdspolitik hotades.
  • [Olof Palme var] så nära man kan komma den fulländade politikern
  • Lilla Sverige var neutralt i andra världskrigets kraftmätning mellan diktatur och demokrati, men utvecklades sedan till en moralisk stormakt. Olof Palme symboliserar höjdpunkten. När vi sörjer honom sörjer vi också en förlorad självbild.
  • Vi försökte få honom att ta det lite lugnare. Hans angrepp fungerade ofta bra tillsammans med den publik han hade framför sig i lokalen, men den gjorde sig inte så bra i teve. Olof Palme lämnade ingen oberörd, antingen gillade man honom eller så gjorde man det inte.
  • Som statsminister valde han att hylla diktaturer och enpartistater. Hans hyllningstal till Fidel Castro och den kubanska diktaturen 1975 var kanske inte unikt men väl ett tydligt uttryck för hans politiska syn. Det var de visionära förtryckarna som var hans vänner, inte de förtryckta folken, vare sig de levde i Kuba, Tanzania, Zimbabwe eller i den fanatiska marxistiska diktaturen Etiopien. Det är ingen tillfällighet att de länder som mest omhuldades av Palme, och av hans politiske medarbetare Pierre Schori, är de länder som är mest underutvecklade, mest fast i diktatur och mest prisgivna åt sina härskare.

    Palme ville gärna vara den tredje världens vän men han var i praktiken vara den tredje världens förtryckares vän. I den bemärkelsen var han en typisk överhetsmänniska som kom att prägla generationers socialdemokraters syn på hur man skulle dra gränsen mellan demokrati och diktatur. Man drog helt enkelt inte den gränsen om regimen och förtryckarna förkunnade socialism.

  • För min del handlar det om en blandning av beundran och något som liknar förakt [...] Om han nu var både socialist och demokrat, varför hade han så svårt för Israel, hur kunde han jämföra invasionen i Libanon med nazismens värsta illdåd? Varför slöt han sådana som Fidel Castro och Yassir Arafat i sina armar? Varför såg han inte det kommunistiska tyranniet bekom Nordvietnams kamp mot USA? De irriterande frågorna bubblar upp. Jag vill ju så gärna beundra Olof Palme, men jag kan inte.
    • Ernst Klein. Källa: Östgöta-Correspondenten 24/2 1996.
  • Bakom honom tecknar sig alla dessa förnuftiga karlar – Gustav Vasa, Axel Oxenstierna, Arvid Horn, Gripenstedt, Hjalmar Branting – vilka lett bygget Sverige eller återställt det efter perioder av vanvård eller galenskap. Olof Palme är på gott och ont och i viss mån mot sin egen natur den landsfader vi själva skapat och röstat fram genom århundraden. Han är den i grunden alla vill ha.
  • Han förstod inte alltid den grundläggande socialdemokratiska regeln, att först kommer alltid, alltid demokratin. Den är helt avgörande. Sedan kanske man kan bygga samhället mer socialistiskt. Palme tänkte ofta i den andra riktningen. Han var svag för socialistiska diktatorer.
    • Göran Persson yttrar sig om Olof Palme under en frukost på Harpsund. Källa: Svenning, Olle, Göran Persson och hans värld, Norstedts Förlag, 2005, ISBN 9113013912.
  • Det han stod för då skulle man kunna tillämpa i dag som praktisk politik. Vi kanske har kommit längre på miljöområdet, men vad gäller familje- och jämställdhetspolitik så är Palme ännu väldigt modern. Och vad gäller internationella frågor så får man tyvärr konstatera att några av de frågor som engagerade honom ännu lever kvar.
    • Göran Persson i tal i Folkets hus i Stockholm, 28/2 2006, i samband med utdelandet av Olof Palme-priset. Källa: Dagens Nyheter, 28 februari 2006.
  • Jag gick inte med i socialdemokraterna, jag gick med i Olof Palme. Han satte ord på den ilska jag kände över Vietnamkriget och han förde världen in i Sverige.
  • Jag har länge menat att han visade oss att det fanns en värld, den tredje världen, utanför Verona. Och visst var han den som mest engagerat talade för solidaritet med undertryckta folk. På detta område gick han längre än någon annan ledande politiker i västvärlden.
  • Palmes död är en obetydlig parentes i världshistorien och i Sverige är det väl bara sossar som sörjer den inbilske typen. Jag själv rökte cigarr i glädjeyra 1/3-86 för att fira att Sverige befriats från sin kommunistdiktatur.
  • Den intelligenta paradox, som förklarar så många strider, var ju att Olof Palme på en gång var antikommunist och antiimperialist. Alla blev arga. Efteråt, när man betraktar porträttet, inser man hur rätt han hade.


Externa länkar

Wikipedia-logo-v2-sv.svg
Wikipedia har en artikel om:
Olof Palme