Teokrati

Vad de Maistre vill upprätta är en teokrati, en ordning, där himmel och jord möts, och där det ligger i människans fria vilja att träffa sitt val, att förneka och förkasta eller att bejaka och i lydnad ställa sig under den gudomliga ordningen. ~ Tage Lindbom

Teokrati är en styrelseform där makthavarna motiverar sin ställning med att de fått sin makt direkt från Gud, ofta om prästvälde e.d.

Citat

• Sverige har fortfarande drag av teokrati. Statschefen och hans tronarvinge kronprinsessan måste bekänna sig till den protestantiska läran. En odöpt statschef vore omöjligt. Ja, men det där är ändå bara symboliskt, säger kanske någon. Men vad som symboliseras, är i så fall hur hårt ihoptvinnad kyrkan i vårt land har varit med den politiska makten.
  • Maria Küchen, "Staten och katedralen" i Sydsvenskan (5 december 2022)

• Islamismens mål är att skapa en stat som är helt grundad på islam. Det första målet nåddes genom den islamistiska revolutionen i Iran år 1979. Därigenom upprättades ett nytt slags styrelseskick som i princip är teokratiskt. I teorin är det Gud som styr landet genom sina företrädare, den religiöse Ledaren och de skrift- och rättslärda.
  • Reidar Larsson, Politiska ideologier i vår tid (2006), s. 191

• Vad de Maistre vill upprätta är en teokrati, en ordning, där himmel och jord möts, och där det ligger i människans fria vilja att träffa sitt val, att förneka och förkasta eller att bejaka och i lydnad ställa sig under den gudomliga ordningen.
  Det är en teokrati han vill upprätta, och denna teokrati skall vara den jordiska manifestationen av den andliga suveränitet, som har sin källa i det gudomliga. Alla jordiska institutioner är bristfälliga, men den helige Ande är närvarande i skapelsen, det är Anden, som skall vägleda människorna. Av alla institutioner i vår värld är det påvestolen, som de Maistre sätter sitt hopp till, därför att påven handlar under Andens ledning. Därmed kan en teokrati uppbyggas i en värld av bristfälligheter. Teokrati betyder, att en orubblig, absolut ordningsprincip inplanteras i all vår jordiska föränderlighet.
  • Tage Lindbom, "Reaktion och romantik" i Modernismen (1995), s. 101–102